MAJSNÖ

Inte vad jag väntade mig den 2 maj.

Idag innan jag gick ut på min vandring kollade jag först termometern som under natten stannat på -0,00 grader. På marken låg glesa snöflingor och  jag tog det säkra för det osäkra när jag klädde på mig. Det blev pannband, vantar och en långärmad tröja under jackan. Det kändes kyligt när jag kom ut så jag satte upp takten för att få värme i kroppen. Så småningom blev jag medveten om att det också blåste ganska kraftigt. De små snöflingor som seglade i luften var inte någon direkt överraskning men inte är det ett väder som man önskar sig i månaden maj. Däremot inte ovanligt med sådana missräkningar.   Trots att jag försökte hålla en hög takt på fossingarna var det svårt att bli riktigt varm. 

Det har ett tag nu varit rätt mycket på tapeten om vikten av motion och framför allt att regelbundet röra på sig för behålla hälsa och välbefinnande. I det sammanhanget läste jag en kommentar från någon att det är ett ypperligt tillfälle att släppa loss tankeflödet och det är ett resultat jag själv uppmärksammat. Ofta är min tanke att jag  ska komma ihåg mina tankar och kanske också det är något att skriva ner, men det är precis som tanken gjort sitt bara genom att passera genom mitt huvud. Jag kommer inte ihåg  hur jag tänkte och  inte  heller vad. 

Idag gjorde jag en liten markering i mitt minne genom att memorera det som satte igång min tankeslinga och hur den snurrade vidare. Jag fick under helgen ett meddelande från en vän och gammal arbetskamrat som berättade om den sjukdom som drabbat familjen. Jag kände mig beklämd och ledsen att höra detta som tyvärr inte alls är oväntat i högre ålder men man önskar ju ändå att detta pekfinger som livet riktar mot någon ska utebli. Livsförändringen blir inte sällan  påtaglig och själv känner jag maktlösheten i sammanhanget. Vet inte hur jag tacklar dessa besked som jag allt oftare hör talas om, kan bara erbjuda min medkänsla. Jag vet ju alltför väl livets så kallade gång  men den allra naivaste tanken som gömmer sig i ens innersta, att ingenting borde förändras gör sig påmind.

Att besvara en fråga som ofta kommer i samband med samtal människor emellan, och som även jag lika ofta får, nämligen hur man har det med hälsan och vilka mediciner man äter, är inte så enkel att tackla som man kan tycka. Jag kan ju inte neka för att jag har lyckan att ha en kropp som fungerar och att jag inte behöver någon form av medicinering, men hur ska jag uttrycka mig så att jag inte framstår som självgod och okänslig inför min medmänniska. Att det ska vara så svårt att hänsynsfullt bemöta en människa som kanske bär ett svårt lidande och/eller har en hel godispåse med olika mediciner för att kunna ha ett drägligt liv. Å andra sidan är det ju i sig en lycka att den möjligheten finns, att kunna konstatera att den här personen mår bra, är kanske glad och tacksam för det liv hon har. Kanske jag ändå inte ska underskatta att den människan också känner glädje att någon annan är helt frisk och mår bra, i det samspelet människor emellan råder ren  godhet och omtanke utan dold avsikt.

Nu snurrade jag upp min tankeslinga här under skrívandet och hamnade i förvissningen att det viktigaste är kärlek och respekt människor emellan, att hela tiden vakta på sig själv i tankar, ord och mening för att kunna bemöta andra i öppenhet. Det är inte lätt och behöver daglig träning likväl som kroppen behöver sin.

Nu ska jag genast fortsätta och tala om min hälsa i dagsläget! För en vecka sedan kände jag små retningar i halsen som utvecklade sig till nysningar, lite snorighet, en röst som delvis försvann och Valborgsmässoaftonens morgon var jag inte på topp. Jag brukar inte vara förkyld och antog att jag inte var det heller. Var trög och hamnade på eftermiddagen i soffan framför teven under en pläd. Ett par timmar stod jag ut, sen satt jag i soffan hela kvällen och sov dessutom nästan hela tiden . Jag var nog inte sjuk utan tog chansen att slöa lite extra, sov bra på natten och drog iväg på en promenad igår som var vad som behövdes för att rensa luftrören.

Idag känner jag återigen lust till att företa mig något igen. Med tanke på att det känns lite kyligt kommer jag att stå vid strykbrädan resten av dagen, d v s efter klockan 14-00 då vi får tillbaka strömmen! Den är avstängd för någon form av underhåll. 

Lila passade också på att vila länge i sängen 

I går förmiddag var det mycket lämpligt tillfälle att läsa ut den senaste boken, Som du inte fanns av Kate Eberlen. En bok som jag till att börja med inte fick något grepp om men till slut tände det och jag blev nöjd med den. Bakom den kärlekshistoria (historier) som är bokens huvudtema  tas också en del medicinska frågor upp såsom Aspbergers syndrom, bröstcancer och alkoholism. Det ger bredd och djup åt romanen.

Sen hade jag inte någon läsning på lut i går kväll och  eftersom det finns olästa böcker i min bokhylla letade jag fram en tunn liten bok av August Strindberg, Ordalek och småkonst, en faksimilutgåva av den bok kom kom ut 1905. Gammal stavning och aningens svårläst men jag fann en strof i  diktsviten Trefaldighetsnatten  som jag vill återge:

Källarsalen på Fagervik om aftonen. Man tar ut innanfönsterna i fonden och glasdörrarna till verandan. 
Tullförvaltaren, Lotsåldermannen och Postmästaren sitta vid ett  bord  och dricka.

                         TULLFÖRVALTAREN

Nu är det vår! Bryt fönstrerna  ut liksom böljan bröt isen!

Vinterluften släpp ut, låt kaklugnen kallna i skamvrån

Ungdom och vår med sippor och sälg oss vänta vd dörren;

Kära fru Lundström, lägg brännvn på is och rusta en sexa,

Sexa för sju med kräftor och ål samt med nya rädisor;

Burträskosten ej glöm och det möraste Bergmanska spisbröd;

Sedan på kannorna fyll af Sankt Eriks skummande Pilsner,

Tag så af portern som ett emot två och blanda med Pilsnern;

Si då är gästabud redt på svenskmannavis - Jag har talat!

Också ett vårkalas kan sägas!  Men förutom diktningen på ett för dagens öga och öra  något främmande språk så är boken rikt  och vackert  illustrerad i jugendstil

Jag går nog idag till biblioteket och lånar något mer tidsenlig läsning.

.