SLAVGÖRA OCH TEKNISKA PRYLAR 2

Blev inte så lite förvirrad när jag tittade in på min blogg och det senaste inlägget som såg helt galet ut. Jag tror inte att bara Tryckfels-Nisse varit i farten utan hela klanen Tryckfel har gått loss till 100 procent. Inte ens jag själv som ändå har någorlunda bra koll på vad jag präntat kunde förstå det skrivna. Därför gör jag ett nytt försök med den på nytt redigerade texten.

------------------------

l

Jag började tro mig vara förföljd av icke fungerande prylar eller så befinner jag mig i ett skov som innebär att saker och ting slutar fungera möjligen med ålderns rätt.

Alltså; Nu är problemet den nätanslutna telefonen som jag envisas med att behålla. Vid närmare eftertanke ifrågasätter jag varför men så länge den finns kvar vill jag naturligtvis att den ska fungera. Jag använder i huvudsak mobilen men började fundera över att den fasta telefonen var så tyst och upptäckte att det inte fanns någon svarston när jag lyfte luren. Kollade batterier, ringde supporten och fick konstaterat att signal gick fram, problemet låg alltså inom husets väggar. Letade fram gamla telefoner som förpassats utom synhåll när nya och snyggare apparater införskaffats men utan någon som helst lycka. Stendött!. Återstod bara ett sista försök nämligen att köpa nytt.

Det var lämpligt tillfälle i onsdags när jag ändå skulle in till centrum för en kurs under förmiddagen. Efteråt gick jag till Clas, fann en passande apparat  som inhandlades samtidigt kompletterade jag färgen i skrivaren. Den hade nämligen de senaste dagarna jämrat sig över bristen. Efter laddningen av telefonens batterier som tog sin rimliga tid var det ett spännande ögonblick när den skulle provas. Stendött igen. Tala om frustration. Jag läste bruksanvisningen en gång till, kollade sladdar och kontakter. Ingen avancerad uppgift egentligen, jag menar TVÅ sladdar som inte går att sätta fel. Hela paketet fick vila till idag när jag tog en liten paus i städningen. Tog allt från början igen, gjorde vissa inställningar som klocka och signal och det fungerade. Men....fortfarande ingen svarston, bara meddelandet "No entries". Provringde från mobilen och ingen signal. Men sent ska syndar´n vakna! Kom på tanken att kolla hur det såg ut där alla kablar kommer in i huset. Det var som Columbus upptäckt av Amerika, det var ett problem! I samband med alla mina om- och inkopplingar hade jag dragit ur kontakten för inkommande signal. Snabbt som attan in med den i avsedd port och slog hemnumret på mobilen och vips, den nya telefonen pep på ett synnerligen välkommet sätt. Djup utandning av tacksamhet.

Städningen kunde fortsättas i ett betydligt lättare sinnelag och tvättmaskinen laddades om. Sen var jag så tillfreds med mig själv som jag bara kunde för att sätta mig vid datorn för lite skrivande. Jag har på känn att myten om att pensionärer bara gör EN sak om dagen och ändå aldrig har tid över är något överdriven. När jag ser tillbaka på den här veckan har jag nästan varje dag haft för mig lite mer än så.Jag nämnde ju att jag var på en kurs i onsdags, det var sista träffen på den DNA-kurs jag gått och nu ska vi alltså vara flygfärdiga. Jag bara undrar hur man ska kunna hantera detta utan ett ständigt stående stöd vid sidan om. Som tur är finns det på nätet grupper  där livliga diskussioner förs. Det är av mycket stort värde, sen gäller att lusläsa allt som kommer i ens väg, inte bara en gång utan om och om igen. Förhoppningsvis skingras något litet moln i tankevärlden. Dessutom finns i sammanhanget ett alldeles eget fikonspråk, inte visste jag att centiMorgan av ett längdmått t ex! 

Nåväl efter kursens slut passade jag på att uträtta en del ärenden förutom besöket hos Clas. Jag hade sett i bokreans kataloger att James Bowens bok Mitt liv med Bob (kattbok) fanns med och den var mitt huvudsakliga mål för inköp. Ett par rundor på andra affärer  stannade vid ögongodis så jag åkte till slut hem för en sen lunch. Resten av dagen gick i ett stillsamt tempo.

Kattböckerna

Jag måste passa på att berätta om min samling av kattböcker. Jag har under bortåt 40 år alltid köpt en kattbok på bokrean så det har med åren blivit en hel del. Tidigare när min sambo fortfarande fanns kvar, brukade vi när vi hade övernattningsgäster erbjuda vårt sovrum som gästrum. En gång när min kusin och hans fru var på besök och sov över i sovrummet såg jag när han kom upp på morgonen att han hade något på hjärtat. Till slut kom det "Men kära lilla Majbritt, har du en hel hylla med bara kattböcker?? Mitt självklara svar Javisst så är det! I hyllan finns olika kategorier böcker, bland författarna finns Doris Lessing, TS Eliot, Herman Lindquist, Jan-Öjvind Swahn och många fler. Ämnen som behandlas kan vara hälsa, egenskaper, upptåg och hur man kommunicerar med sin katt. 

Torsdag hade jag en annan kurs mitt på dagen försöker lära mig allt om Windows 10 och på eftermiddagen ett gympapass mellan kl 16-17. Torsdagskvällarna är alltid vikta för ett långt, varmt och skönt karbad som en liten avslutning på veckan , och för att ha fredagarna oplanerade. Idag blev det en lite grundligare städning av bl a sovrummet med renbäddning mm.

Veckan började med en tämligen lugn måndag - obs! en enaktivitetsdag! - bara ett gympapass mellan 16-17, men tisdagarna är ju alltid promenaddag med glada gänget. Då det varit ett ihållande snöfall flera dagar i rad så fanns det även då snöskottning  så jag gick ut på morgonen och skottade en stund men lämnade nästan hälften  eftersom jag ville spara mig för att orka med promenerandet också. Sen jag vilat en stund när jag kom hem var det dags för veckohandlingen, jag hade en väldigt kort lista  den här gången och kunde promenera både upp till MAXI och hem igen. Kände att jag hade energi kvar för att skotta klart och det var nog tur det eftersom snön fortsätter falla om än stillsamt så brukar det till slut vara läge för nya tag med snöskoveln. Ska man säga någonting positivt om snöfallet så vill jag framhålla att det är sanslöst vacker ute nu, särskilt när solen lyser från klar himmel och det gnistrar i snötäcket. Det är som att leva i det allra vackraste julkort överstrött med glitter! Nu är det kalla nätter, senaste natten ner till -18 men solen gör att temperaturen dagtid är mycket behaglig.  

Det här blir tydligen ett både långt och spretigt inlägg så jag måste se till att få en lämplig avslutning. På spisen puttrar en Spansk köttgryta och det bör strax vara dags att fylla på  med morötter, tomater och paprika liksom att koka potatis det blir säkert en smaklig måltid. För några dagar sen reflekterade jag över att nu är nog förfallet i min matlagning nära. Jag som åtminstone de senaste 25 åren aldrig köpt ett enda kilo köttfärs på affären köpte djupfrysta köttbullar. Frysen har hittills alltid varit fylld av älgfärs som räckt till alla upptänkliga kreationer vid spisen men sen i höstas är det slut på den lyckan. Jag tänkte att måste jag köpa så är det väl lika bra att slå till med färdiglagat och även om påsens text försäkrade att köttbullarna var både små och fina så var de tillika sega! Min undran är om möjligen gummiträdet fått bidra till att fylla ut färsen. 

I onsdags kompenserade jag med grön ärtsoppa (mikrad) till min sena lunch och vegetarisk lasagne till middag. Jag brukar regelbundet planera in ett par gröna mål i min veckomatsedel, allt för variationens skull. Men idag blir det ändå kött!

Lånad bild från Hemmets Veckotidning med verklighetsanknytning

KULTURLÖRDAG

Jo jag vet att det är söndag idag, men ska bara erkänna att jag gjorde mig skyldig till ett slags helgerån i går, struntade i Mellon till förmån för programmutbudet i SVT2 Lördagarna bjuds alltid på intressanta  programblock från kl 19.00 till framåt tiotiden och inget undantag heller igår. Det var pianoafton med den unga pianisten Yuja Wang, makalöst bra, ung, vacker, raffigt dressad och supersnabba fingrar nästan som en kolibris vingar.  Under lyssnandet höll jag igång en stickning, ska bli pulsvärmare, men jag blir lite less på mig själv när jag ska göra nåt på fri hand. Jag är minst sagt omständlig, repar upp och gör om tills det faller mig i smaken och nu blev det visst tredje upplagan som fann nåd inför mina ögon. Det var det ena paret och samma elände har drabbat även nästa par som äntligen duger och som jag stickar vidare på.

Gick till sängs i ganska normal tid, Lila hade visserligen kört hela sitt register för att få mig i säng, hoppat upp på mig några gånger + min stickning och tittat mig djupt i ögonen,  sprungit några repor genom huset och ropat högt på mig från sovrummet, försökt sig på att angripa tavlorna bakom mig och till slut nästan gett upp försöken att få en kompis i sängen. När jag äntligen - i hennes värld - kom mig i säng var hon snabb att krypa ner och allt skulle väl ha varit frid och fröjd - om jag bara somnat! Läste, la undan boken, släckte lampan, ingen sömn, tände lampan och läste igen, blev inte trött alls, gick upp, värmde en kopp mjölk som jag trodde skulle hjälpa och faktiskt så småningom tuppade jag av. Klockan fem skulle Lila absolut ha frukost så det var bara att hasa sig upp men återvände till sängen sen hon fått sin mat och somnade ett par-tre timmar till. Lilas sömn blev också ständigt avbruten men det var bara positivt för mig eftersom hon faktiskt sov så fort tillfälle gavs.  Tänkte nog när jag steg upp igen att det kanske kunde vara full måne, jag har börjat ana att den kan ställa till det för mitt sömntåg, och när jag nu kollar vad får jag se? Jo fullmåne i morgon! Så var det med det!

I dag har varit en grå dag, snöandet har nog pågått en stor del av natten och termometern visade på plus så när det blev uppehåll gick jag ut på promenad, det fick bli den sk gamla söndagsrundan över Alhem och uppför Solbacken, bara någon meter under fem kilometer och den fick ta drygt en timme men gjorde nog sin verkan eftersom jag var genomvarm när jag kom hem. Tidigare under veckan har jag faktiskt både varit ett pass på gymmet och både måndag och torsdag på motionsgympan. Jag känner mig tillfreds med att ha kommit i gång  och nästan lovat mig själv, fast det är svårt,  att glömma tiden åtminstone när jag är ute och går. Inser t o m att jag inte behöver tävla med mig själv huvudsaken att jag rör på mig utomhus.

Apropå all den snö som kommit under senaste månaden så har det aldrig tidigare - åtminstone under de  senaste 25 åren som är min överblick - varit så välplogat och ordentligt snöröjt som denna vinter. Numera ser gatorna inte ut som breda diken, de är väl utplogade med  fri sikt i alla gathörn och den snöhög som brukar torna upp sig mitt för detta hus finns för övrigt inte alls, återstår bara att se hur den knappt skönjbara sluttning på gatan strax här utanför utvecklas när våren kommer med dagsmeja och kalla nätter. Det brukar bli blankis där, det har t o m hänt att en bil blivit stående utan att komma fram. Gående och cyklande personer tar helt enkelt en annan väg så länge halkan varar. Någon har t o m sagt att det här är den farligaste gatstumpen i hela stan och det vill inte säga lite det. Men det är ju också så att det fortfarande är vinter här uppe när det är vår och torra gator nere i centrum så kanske gatuansvariga skulle må bra av att upplysas om att "det finns en värld utanför Verona"

ETT TRAPPSTEG

Detta är mitt 200;de inlägg och det kanske kan liknas vid ett trappsteg i mitt bloggarliv. Jag har roat mig med att titta/skumma igenom alla inlägg och på något sätt kan jag tycka att det var bättre förr. Tycker mig ana en friare och lättare tanke och som jag kommer ihåg så hade jag lättare att försätta mig i skrivarläge d v s jag gick in i skrivarbubblan på mer avspänt sätt och det var lättare forma orden. Men jag hoppas kunna komma tillbaka till det avslappnade tillståndet igen.

På dessa cirka 200 veckorna har det i genomsnitt blivit ett inlägg i veckan men det stämmer inte riktigt eftersom jag i allmänhet inte varit så flitig sommarmånaderna. Har kollat lite på bokläsandet också och finner att där är genomsnittet en bok i månaden. Jag har försökt att notera alla böcker jag läst men nog kan någon ha blivit överhoppad. Ser jag tillbaka så vet jag med mig att senaste året har takten fördubblats och kanske lite mer under senaste tiden. ett annat konstaterande är att ju mer spänd och okoncentrerad jag är desto mindre läser jag. Det är på något sätt motsägande eftersom med intensiv läsning följer också avspänning ..

De två senaste månadernas skörd

Detta om bloggandet som företeelse. Jag tycker faktiskt att det är roligt skriva fast det inte händer särskilt stora saker i mitt liv, åtminstone inte nåt som kan/bör uppmärksammas och skrivas om men eftersom livet pågår, numera rätt så lugnt och behagligt igen, så finns jag ju till med mina tankar, reflexioner, intag av intryck och något går ju alltid skriva ner också. Jag har just avslutat Elsie Johanssons bok Sagas Bok och hon är mästerlig i att skriva om det som inte är, jag menar hon har ord på de allra minsta vardagsföreteelserna. Den här boken tycker jag nästan kan liknas vid hennes författartestamente, den är enastående med många infallsvinklar, själva berättelsen är trovärdig fastän fiktiv, människors reaktioner är i allt oförutsägbara och som hon resonerar beroende av det som finns med i varje människas livsbagage.

Min dag idag blev lite i häftigaste laget, jag åkte iväg på morron till gymmet och ännu en gång var det tre veckor sen senaste passet. Förra onsdagen när jag skulle iväg var både nycklar och program på villovägar och hur jag än sökte så fanns de inte att återfinna, inte förrän jag för tredje gången letade i väskan där jag tänkte att de skulle vara. Jag fann en liten oskyldig dragkedja gömd på framsidan av väskan och till sist fann jag det jag sökte men då var gymtiden sedan länge förbukad och jag fick lov stanna hemma. Så i dag var det alltså dags igen, det gick bra, gjorde nogrannt alla repetitioner i alla maskiner och sista kvarten andra övningar, idag höftträning. Eftersom vädret var jättefint så hade jag planerat en promenad hem, den tog ganska precis 40 minuter. Och då kände jag mig helt utpumpad.Lunchen blev en ugnspannkaka och sen väntade soffan och det sedvanliga korsordet och jag välkomnade en liten soldat ur Johns Blund armé som dök upp. Redan tidigare hade jag tänkt att dagen i fortsättningen skulle gå i lugnt tempo så bloggandet passar bra. 

Senare i afton blir det säkert någon timme eller mer som går till tydande av DNA-testens resultat, jag är fortfarande vilsen hur jag ska angripa det hela för att nå fram till det önskade målet. Jag läser allt jag kan komma över i frågan och följer intresserat den Facebook-grupp som finns. Där vädras frågor av alla slag och jag behöver inte känna mig ensam om funderingarna men ändock, jag är i allra högsta grad novis och många förklaringar ligger högt över min förmåga. Trots det är allt så spännande och en utmaning så god som någon annan.

Nu återstår bara att koka kålsoppa med köttkorv som blir dagens middag och morgondagens lunch. 

PÅ NYTT .............. IGEN!

Vintervitt och vackert

Och det inte bara med skrivandet, det har faktiskt gått hela två veckor efter förra inlägget och det har varit omväxlande veckor för min del. Men jag börjar ändå med det allra senaste. Jag har varit bortrest några dagar och dagen innan jag åkte iväg lämnade jag in min arma dator till datasjukhuset=firman igen efter senaste besöket där då jag öste ur mig all min frustration över det dåligt fungerande monstret. Jag erbjöd dessutom att de kunde få leka med den en hel vecka. Ett par dagar efter jag kommit hem ringde jag och undrade hur det stod till med min "älskling" och fick beskedet att den skulle levereras hem till mig fredag em - och stor var min längtan,  milt uttryckt. 

När det ringde på dörren och killen med den åtråvärda maskinen stod utanför på bron kände jag bara förväntan men blev lika förfärad som glad när jag fick besked om vad som hänt. Han berättade att de provkört datorn ända sen måndag morgon och allt hade fungerat som det skulle, men ..................... på fredag morgon hände det som jag hela tiden varit orolig för, som jag kanske nämnt tidigare har jag aldrig känt att jag kunnat lita på den här datorn med alla dess konstigheter. Den hade kraschat!!!! Vilken lycka! Jag menar att det hände då precis innan jag skulle få hem den igen, förmodligen med beskedet att allt var i sin ordning. Den har ju gått igenom två tidigare undersökningar, första gången med besked att det inte fanns något fel, andra gången att den var "sjuk" men åtgärdad och nu till sist verkar det som datorn själv tog över, visade på sin dåliga status och ville inte vara med längre. Kan man möjligen dra paralleller med andra vårdformer?

Det blev en del datasittning under gårdagen med släktforskningen i första hand men tyvärr hade inte det efterlängtade svaret på mitt DNA-test kommit utan tidpunkten är fortsatt framflyttad och jag som längtar, längtar, längtar, förhoppningsvis inte förgäves i alla fall. 

Katten som förstår allt hjälper gärna till att tyda

I stället blev det ännu en dags snöskottning, det hade kommit nästan lika mycket snö som dagen innan och faktiskt ser det ut som det finns möjlighet till fortsatt skottning även i dag. 

Åter till min utflykt som gick till Göteborg - Kungälv för att närvara vid min kusins begravning och några dagars samvaro med hans familj,  i första hand hans efterlämnade fru Birgitta som jag bodde hos. Vädret var inte särskilt beklagansvärt, vi gjorde nästan dagligen långa promenader då det nära nog kunde anas att våren är i kommande.

Fontin

Fontin

.

Dagens sista solstrålar över Slottsskogen

Dagen när jag kom ner var uppdraget att hämta yngsta barnbarnet  från dagis som låg inne i Slottsskogen i en nästan sagolikt belägen gammal trädgårdsmästarvilla. Vilken ynnest att få ha tillgång till en härlig skogs- och utemiljö där storstadsbruset knappas var hörbart för att inte tala om hur vacker all växtlighet så småningom blir. 

Med saknad

Begravningsdagen, mycket sorglig, ofattbart, många känslor, mycken gråt, men så stillsamt värdig och vacker med bl a sång av äldsta barnbarnet som imponerade. Vad månde bliva har väl sagts förr men henne blir det spännande följa framåt i tiden. Efter en lång, intensiv dag med många möten kändes blotta tanken på att lägga sig nästan övermäktig. 

Dagen efter, lördag, gick vi på Röhsska museet för att titta på utställningen Stygnet, om broderi i alla upptänkliga och imponerande  variationer.

Hann inte fota när flaggan presenterades

Elin Teilus

Samtidigt pågick i annan del av museet firandet av Samefolkets dag och jag passade naturligtvis på att under en stund lyssna på konserten, bl a jojk av Elin Teilus som med stor scennärvaro behärskade sin publik.(OBS! Publikraderna utanför bild)

Jag hann också med lite shopping, det blev ett par naturvita jeans och två passande toppar för den vår som komma skall. Sen var det dags för middag på en vietnamesisk restaurang som fått bra betyg i GP och det smakade mycket bra med väl tilltagna portioner. Jag som inte ofta lämnar kvar mat på tallriken gjorde faktiskt det, blev tokmätt helt enkelt. på kvällen efter en stunds TV-tittande var det rätt så skönt krypa ner i sängen.

Många steg upp till skolan....

..... där  Milles skulpturen  Guds hand står

På söndag som var min sista dag innan hemresan hängde duggregnet i luften men vi gjorde ändå en riktigt lång promenad, med en sväng upp till Nordiska Folkhögskolan. Som avslutning på promenaden ett besök i ett av Kungälvs äldsta hus, bebott av en släkting till Birgitta. Ursprungligen var huset stall till gästgiveriet i närheten, och nu ett fantastiskt hem som frun i huset emellertid beklagade som svårmöblerat p g a bara fyra meters bredd och hela 25 meter långt men där rymdes en hel del så att säga.

Fd stall m m nu med annat innehåll

Det var ett mycket intressant besök där man kunde ana väggarnas  historia århundraden tillbaka och samtidigt beundra massor av konst och kulturföremål förevisat av de mycket vänliga och spännande människor som bott i huset de senaste trettio åren. En riktig höjdare.

Måndagens hemresa gick helt problemfritt och med lite tur också faktiskt. Under det korta uppehållet på Arlanda hördes en högtalarröst meddela att flyget till Luleå hade framflyttad avgångstid p g a att piloten satt fast i en trafikstockning orsakad av olycka på E 4 i höjd med Upplands Väsby . Väl hemkommen möttes jag av en mycket pratsam Lila och den på Arlanda inköpta sandwichen smakade bra tillsammans med en kopp te samtidigt som jag skummade igenom tidningarna  och så småningom kröp i säng då Lila kom som ett skott och spann mig till sömns. Det tog ett par dagar innan jag var i "normala gängor " igen, missade onsdagens pass på gymmet men kom iväg på torsdagens gympa fast det gick också lite segt. Snöskottningen både fredag och lördag är ändå värsta motionspassen, så mycket svett är det svårt prestera någon annanstans. Eftersom snön fortsätter att falla så lär det bli fler svettiga pass!

SISTA JANUARI

Ja tänk att nu är det sista dagen i den långa månaden januari och faktiskt tycker jag att tiden har gått tämligen fort. Kanske till följd av den omväxlande temperaturen med både riktigt kallt ovanligt många dagar i följd och gårdagens plusgrader. Det  oväder, stormen Tor, som det varnades för, miste nog sin kraft mot Norges kust, upp till 50 m/s, och vi fick bara ett tunt lager blötsnö och vindsten kom inte upp till någon kraftigare styrka. I dag ännu en vintervacker dag, all snö i träden har försvunnit, men markens vita täcke gnistrar fint när solen kommer fram och lyser klart. 

Det känns inte som jag har nåt speciellt att  orda om men kan väl känna mig nöjd över att äntligen bära den sista rullen med julgardiner upp på vinden och förhoppningsvis är det sista gången. Nästa år kanske hela förrådet är nedflyttat och installerat  i därför avsett utrymme och springet i stegen är ett minne blott. Allt tar sin tid och dessutom kan jag inte forcera fram någonting men nog känner jag en lycka över att allt går framåt  i min lilla värld.  När jag ändå är dit upp passar jag på att plocka ner en resväska  inför min lilla utflykt till Sveriges framsida!

För ungefär en vecka sen började jag ett smått filosofiskt inlägg  som jag inte fullföljde, tror  att det var på gränsen till alltför självutlämnande och att jag inte ännu har styrkan att skriva ner mina tankar. Det förhåller sig så att jag som älskar att bada och åtminstone en gång i veckan ligger i karet och njuter ........... och tänker. Tillfället är synnerligen lämpligt för tankekedjor som kan vara välbehövliga och kanske till och med befriande. Oftast stannar den processen av när jag duschat och kliver upp. Kan ju verkligen sakna en medmänniska som vågar och kan ägna sig åt det goda samtalet, jag menar där taket är tillräckligt högt för att oprövade tankar och funderingar ska rymmas med obefintliga pekfingrar och besserwisserkommentarer. I god medmänsklig samvaro. 

Nåväl, vad som stör mig ibland när jag skriver inlägg är att det känns ofta som det blir alldeles för självcentrerat, till och med kanske egoistiskt, men å andra sidan är det ju jag som skriver om min egen tillvaro där jag värderar  friheten att ha egna tankar och uppfattningar. Andras göranden och låtanden eller värderingar som ibland också berikar, kan jag gärna lyssna på och ta till mig, men aldrig göra till mina egna. Anser det egentligen vara privatgods som inte är min uppgift att torgföra eller förfasa mig över. Andra människors integritet och värdighet bör i möjligaste mån respekteras även om allt inte sammanfaller med den egna personliga uppfattningen.

I går var jag bortbjuden på middag och bjöds på en delikat anrättning, trevligt att sitta till bords tillsammans med flera, de ensamma måltiderna blir framför allt snabbt avklarade. Eftertanken som slog mig var att under de här dryga två åren av ensamhet, i synnerhet första året när det kändes som om jag saknade fast mark under fötterna, vilken lycka ett telefonsamtal varit med budskapet att nu har vi maten klar och vi kommer och hämtar dig så får du äta med oss. Så här i efterhand vet jag ju hur kraftlös jag egentligen var, det gällde att klara dagen som den var och nära nog ingenting därutöver. Jag råkade höra på radion ett sammanhang där det talades om sorg mm och någon som sa att hon ofta fick höra att det bara var att höra av sig om hon behövde hjälp, men att inte ens orken att be om hjälp fanns, vilket också bekräftades av någon annan som deltog i samtalet. Jag kan bara stämma in i att uppmaningen att bara säga hur man ville ha det till en början var övermäktig. Och inte förstod man det själv heller utan känslan av otacksamhet  plågade. Sorgen har heller inget mönster som man kan följa utan det gäller som jag ser det att i möjligaste mån lyssna inåt och bejaka känslan som finns, släppa fram sina tankar och inte stänga inne de svåraste ens. Jag känner ödmjukhet inför det livet ger, döden tog en stor bit av även mitt liv, men tacksamheten över allt jag fått del av i fråga om kärlek och omtanke gör mig varm inombords. Jag vet att jag absolut inte ska ifrågasätta om jag kan vara värd allt detta men nog kommer tanken ibland. Hur kan det vara möjligt att just jag.......

Vad blev det här för inlägg egentligen? Det är väl små tankar som ligger och tumlar i mitt inre förstås, på intet sätt störande men kanske vill de ändå ut och luftas. För övrigt så fortsätter mitt datormissnöje. I onsdags efter jag varit på gymmet tog jag mod till mig och besökte datafirman igen, jag gruvade mig men det kändes som jag inte kan fortsätta så här heller. Mitt klagande tog så att säga skruv, nu ska den arma maskinen in igen för genomgång och ev kontakt med tillverkaren för att finna lösningen till det onda. Utan kostnad för mig den här gången och det behövs verkligen eftersom jag till dags dato kostat på den så mycket så det hade varit bättre jag köpt en värstingmaskin när det begav sig. 

Till sist, jag har överlistat Lila! Efter jag börjat lämna sovrumsdörren på vid gavel har hon inte hoppat en enda gång på handtaget, eller nåt annat som kan väcka mig, utan ligger snällt och sover i min säng. Men hon är snabb på tassen om hon hör nåt litet ljud, det finns ju andra katter som kan stryka runt knuten och även rådjuren har senste tiden visat sig bland husen. Hon blir å andra sidan lite otålig på mig om jag ligger  och läser på morgonen, hon vill gärna att jag kommer upp och serverar hennes frukost genast och försöker olika tricks, buffar hårt, ställer sig med hela sin kropp framför boken osv men jag är ju vaken då så det är mer lite av giganternas kamp, som hon säkert i slutet tror sig vinna.

NÅGRA TRÖTTA RADER

Idag var det ungt komma upp på banan, allt tar extra lång tid men har i alla fall kommit i kläderna efter dusch men ör fortfarande trött. Ska ju iväg på kurs som börjar klockan tolv och bör väl se till att vara någorlunda presentabel. Det är andra träffen med datakursen och man kan ju bara hoppas att förra gångens problem nu är åtgärdade, annars blir det pannkaka av allt.

Äntligen har jag dessutom fått ordning på det jag hade tänkt ägna våren åt vad gäller motion och träning, i går var jag för första gången på gymmet på morgonen och det kändes vara en tid som glädjande nog tycktes passa mig. Jag måste i ärlighetens namn medge att just träningen på gymmet upplever jag som så urbota tråkig att bara min envishet får mig att gå dit. Så kändes det inte i går kanske hade jag inte hunnit ladda in olustkänslan med påfäljd att träningen gick väldigt lätt och dessutom fann mina triceps ännu en nivå! Så fortsättningsvis går jag nu på Må bra gympan måndag och torsdag kl 16-17, en tid som också passar mig bra. 

I går efter träningen tog jag mod till mig och gick förbi hos datafirman och spydde ut allt mitt missnöje över den krånglande datorn. Tror att jag kunde skruva upp det hela en nivå  och får se vad det leder till.  Det är med missmod jag går dit men jag vägrar att känna mig placerad i facket besvärlig gammal kärring! Sen passade jag på att betala min lilla färgstarka matta som gör mig glad ...... och katten också. Måste se till att få nåt slag av fy-spray.

Katten, min kära gamla Lila, har också hittat en ny nivå att få fram sina önskemål och det är inte ett sätt som jag uppskattar, så nu gäller det att överlista henne. Så här är det: i mitt sovrum är dörren inåtgående och när jag lägger mig brukar jag se till att det finns en liten springa som hon kan passera genom. Det har fungerat hur bra som helst ända fram till strax före jul. Då började hon hoppa på handtaget med påföljd att hon stängde dörren. I hennes huvud fanns inte instinkten att använda lilla tassen för att öppna utan hon tycktes tro som så, att det är bättre hoppa ännu en gång  ...... eller några gånger till. Naturligtvis vaknar jag till slut, går upp och öppnar dörren och hon, det lilla stycket, har nått sitt mål. Det bevisar hon genom att genast hoppa upp i sängen och tacka mig för uppassningen. Hon lägger sig på mitt bröst och spinner i högan sky; Matte nu ska vi stiga upp! Jag trodde mig hitta läsningen på problemet när jag började låta dörren vara halvöppen, men si det var fortfarande inte något problem att stänga dörren, jama lite bedrövat och få belöningen, matte stiger upp och nu kan man kommunicera med henne igen. Jag kan bara säga att matte känner sig oemottaglig för det önskemålet. Undrar bara med vilket drag jag ska besvara hennes ansträngningar eller är det vårkänslorna som triggar henne och kan instinkten finnas kvar fastän hon är ett kastrat. Jag själv tror ju det faktiskt. 

Kanske tog gårdagen mer energi än jag förväntade mig, jag var ju faktiskt riktigt trött /urlakad under eftermiddagen igår och så med den nattliga kattstörningen kanske det finns en anledning till min sega morgon. Jag kan i alla fall glädja mig över att jag äntligen bytt ut alla gardiner i juliga nyanser av rött till betydligt ljusare och det ser mycket trevligare ut, fast å andra sidan när de kommit upp innan advent blir det så ombonat och mysigt. Men dessutom är dagsljuset tillbaka, solen uppe över sex timmar, och vid klart väder är det gnistrande vackert med all den vita snön. Det känns skönt att den mörka nattsvarta perioden är över, hur det nu gick till.

ÄNTLIGEN FREDAG

Ännu en sent, bara för en halvtimme sen, avslutad frukost och nu känns det som en stunds skrivande vore en bra fortsättning av den starten av dagen. En dag som äntligen har mer normal temperatur, strax under nio minusgrader känns också skönt efter senaste dagarnas isande kyla, igår runt minus 25. Man kan bara hoppas att kallperioden är över för den här vintern, det var många år sen vi hade ihållande kyla så länge och jag kände mig både oförberedd och lite främmande inför lång och omständlig påklädning för att tåla utekylan. Men veckan efter förra inlägget har ändå fort sprungit iväg.

Jag har försökt att med visst förnuft sätta mig in i vad jag ska ägna min tid åt under de närmaste månaderna och som det nu ser ut så är planen klar. Det blir Må bra gympa måndag och torsdag och ett pass på gymmet på onsdag förmiddag. Sen har jag satsat på en datakurs för att ordentligt sätta mig in i funktionerna i Windows 10, det operativsystemet ställer till en aning oreda för mig. Fast igår vid första kurstillfället var inte oredan bara på min sida, endast en dator i kurslokalen fungerade fullt ut så om man nu kan glädja sig åt annans olycka så måste jag erkänna att det kändes bra på ett sätt men absolut inte tillfredsställande.

Dessutom blev det den här veckan ett extra kurstillfälle av den släktforskningskurs med temat DNA-forskning som jag gick under hösten. Det innebar att både onsdag och torsdag blev sk fullmatade dagar så jag känner för att ta det lilla lugna idag. Eftersom jag då var inne i stans centrum passade jag på att gå runt i affärer både för att klara av några ärenden och så naturligtvis lite shopping. En rund matta med ett spännande mönster följde med hem och får efter granskning lov att stanna kvar här. Kylan bet ju i kinderna också den dagen så jag kikade på varma jackor, den jag helst ville ha, en dunjacka, var dessvärre i minsta laget men jag hittade en annan som passade, dock inte dun utan tyvärr inte lika värmande syntet.

Bägge dagarnas kvällar har jag suttit som klistrad vid datorn för att få ordning på de hjälpmedel jag behöver för att tolka mina DNA testresultat. Med min egen kännedom av mig själv så visste jag ju att allt skulle ta lång tid men med envishet, uthållighet och tillkallad hjälp har jag nu nästan tillfullo löst allt. En detalj återstår så jag kanske lägger lite mer krut på att lösa den också under dagen. Detta intresse har så till den milda grad fångat mig att det är bara med stor självövervinnelse jag gör nåt annat, nödvändiga transportgrejer i livet så att säga. 

Som redan nämnts blir det lugna gatan idag, måste nog erkänna att de senaste två dagarnas intensitet kräver det, energin är naggad i kanten. Jag borde kanske ta en promenad, det ser ut att vara underbart vackert utomhus, rent, vitt snötäcke, t o m gatorna ser vita och rena ut, vit snö ligger på träden och över allt detta börjar så smått solen lysa, i den bästa av världar.......................finns ändå sorgliga inslag.

Förra helgen avled en av mina kusiner, en som kom att ha en stor del av min barndom och uppväxt, en känsla som fanns kvar även i vuxen ålder och hela hans familj fick så småningom en särskild plats i mitt hjärta. Vi som hade kommit överens om att när vi en gång i framtiden  satt  på "hemmet" inneslutna i dimman,  skulle ringa till varann och försöka reda ut omvärlden. Nu är han borta och vem kan jag då ringa till som delar så mycket av min barndom, för det är väl just det som stannar kvar längst i minnet. Det är det sorgliga som jag skrivit om tidigare att när en livslång bekantskap går ur tiden, då försvinner också möjligheten att dela de gemensamma minnena. Man kan givetvis berätta för andra människor men ingen, absolut ingen kan med sin version av det hela berika, förstärka  och ge liv åt berättelsen och det är oerhört ledsamt. Minnet haltar i fortsättningen.

Jag svslutar det här inlägget med ett stycke ur senaste boken jag läst, Jan-Philipp Sendker Konsten att höra hjärtslag. Det är sonen som förlorat båda föräldrarna som svarar på frågan: Hur lång tid tog det för dig att komma över sorgen?

"Komma över den? Jag ser inte saken på det viset. När vi kommer över någonting så går vi vidare och lägger det som hänt bakom oss. Lämnar vi de döda efter oss eller tar vi dem med oss? Jag tror att vi tar dem med oss. De gör oss sällskap. De stannar hos oss, om än i en annan form. Vi måste lära oss att leva med dem och deras död. --- När jag väl insåg att jag inte hade förlorat dem återhämtade jag mig snabbt. Jag tänker på dem varje dag. Jag undrar vad de skulle ha sagt vid vissa tillfällen. Jag frågar dom till råds än i dag vid min ålder när det snart är dags att tänka på min egen död. Jag har inget behov av att sörja mina föräldrar." Han avslutar med att säga sig vara övertygad om att föräldrarna var lyckliga i det ögonblick deras hjärtan slutade slå, mot bakgrund av att de var gamla och trötta och beredda på att dö, att de bägge haft ett rikt liv, inte kände någon dödsångest eller hade några smärtor. "Kan man tänka sig en skönare död än denna?" är hans avslutningsreplik. Som jag ser det handlar det hela om att så småningom  försonas med det som hänt och finna tröst i den tanken.

Jag som dagligen läser stjärnorna i dagstidningen har på senaste tiden inte fått några glädjebudskap men i dag ser det ut som om en ljusning är på gång. Avslutningen på dagens horoskop går i positiv riktning då tecken nu visar på att kunna ta en vändning till det bättre! Kan man annat än se framåt, va?

I brist på nytagna bilder plockar jag upp nåt gammalt ur minnenas ateljé.