ETT TRAPPSTEG

Detta är mitt 200;de inlägg och det kanske kan liknas vid ett trappsteg i mitt bloggarliv. Jag har roat mig med att titta/skumma igenom alla inlägg och på något sätt kan jag tycka att det var bättre förr. Tycker mig ana en friare och lättare tanke och som jag kommer ihåg så hade jag lättare att försätta mig i skrivarläge d v s jag gick in i skrivarbubblan på mer avspänt sätt och det var lättare forma orden. Men jag hoppas kunna komma tillbaka till det avslappnade tillståndet igen.

På dessa cirka 200 veckorna har det i genomsnitt blivit ett inlägg i veckan men det stämmer inte riktigt eftersom jag i allmänhet inte varit så flitig sommarmånaderna. Har kollat lite på bokläsandet också och finner att där är genomsnittet en bok i månaden. Jag har försökt att notera alla böcker jag läst men nog kan någon ha blivit överhoppad. Ser jag tillbaka så vet jag med mig att senaste året har takten fördubblats och kanske lite mer under senaste tiden. ett annat konstaterande är att ju mer spänd och okoncentrerad jag är desto mindre läser jag. Det är på något sätt motsägande eftersom med intensiv läsning följer också avspänning ..

De två senaste månadernas skörd

Detta om bloggandet som företeelse. Jag tycker faktiskt att det är roligt skriva fast det inte händer särskilt stora saker i mitt liv, åtminstone inte nåt som kan/bör uppmärksammas och skrivas om men eftersom livet pågår, numera rätt så lugnt och behagligt igen, så finns jag ju till med mina tankar, reflexioner, intag av intryck och något går ju alltid skriva ner också. Jag har just avslutat Elsie Johanssons bok Sagas Bok och hon är mästerlig i att skriva om det som inte är, jag menar hon har ord på de allra minsta vardagsföreteelserna. Den här boken tycker jag nästan kan liknas vid hennes författartestamente, den är enastående med många infallsvinklar, själva berättelsen är trovärdig fastän fiktiv, människors reaktioner är i allt oförutsägbara och som hon resonerar beroende av det som finns med i varje människas livsbagage.

Min dag idag blev lite i häftigaste laget, jag åkte iväg på morron till gymmet och ännu en gång var det tre veckor sen senaste passet. Förra onsdagen när jag skulle iväg var både nycklar och program på villovägar och hur jag än sökte så fanns de inte att återfinna, inte förrän jag för tredje gången letade i väskan där jag tänkte att de skulle vara. Jag fann en liten oskyldig dragkedja gömd på framsidan av väskan och till sist fann jag det jag sökte men då var gymtiden sedan länge förbukad och jag fick lov stanna hemma. Så i dag var det alltså dags igen, det gick bra, gjorde nogrannt alla repetitioner i alla maskiner och sista kvarten andra övningar, idag höftträning. Eftersom vädret var jättefint så hade jag planerat en promenad hem, den tog ganska precis 40 minuter. Och då kände jag mig helt utpumpad.Lunchen blev en ugnspannkaka och sen väntade soffan och det sedvanliga korsordet och jag välkomnade en liten soldat ur Johns Blund armé som dök upp. Redan tidigare hade jag tänkt att dagen i fortsättningen skulle gå i lugnt tempo så bloggandet passar bra. 

Senare i afton blir det säkert någon timme eller mer som går till tydande av DNA-testens resultat, jag är fortfarande vilsen hur jag ska angripa det hela för att nå fram till det önskade målet. Jag läser allt jag kan komma över i frågan och följer intresserat den Facebook-grupp som finns. Där vädras frågor av alla slag och jag behöver inte känna mig ensam om funderingarna men ändock, jag är i allra högsta grad novis och många förklaringar ligger högt över min förmåga. Trots det är allt så spännande och en utmaning så god som någon annan.

Nu återstår bara att koka kålsoppa med köttkorv som blir dagens middag och morgondagens lunch.