Jo jag vet att det är söndag idag, men ska bara erkänna att jag gjorde mig skyldig till ett slags helgerån i går, struntade i Mellon till förmån för programmutbudet i SVT2 Lördagarna bjuds alltid på intressanta programblock från kl 19.00 till framåt tiotiden och inget undantag heller igår. Det var pianoafton med den unga pianisten Yuja Wang, makalöst bra, ung, vacker, raffigt dressad och supersnabba fingrar nästan som en kolibris vingar. Under lyssnandet höll jag igång en stickning, ska bli pulsvärmare, men jag blir lite less på mig själv när jag ska göra nåt på fri hand. Jag är minst sagt omständlig, repar upp och gör om tills det faller mig i smaken och nu blev det visst tredje upplagan som fann nåd inför mina ögon. Det var det ena paret och samma elände har drabbat även nästa par som äntligen duger och som jag stickar vidare på.
Gick till sängs i ganska normal tid, Lila hade visserligen kört hela sitt register för att få mig i säng, hoppat upp på mig några gånger + min stickning och tittat mig djupt i ögonen, sprungit några repor genom huset och ropat högt på mig från sovrummet, försökt sig på att angripa tavlorna bakom mig och till slut nästan gett upp försöken att få en kompis i sängen. När jag äntligen - i hennes värld - kom mig i säng var hon snabb att krypa ner och allt skulle väl ha varit frid och fröjd - om jag bara somnat! Läste, la undan boken, släckte lampan, ingen sömn, tände lampan och läste igen, blev inte trött alls, gick upp, värmde en kopp mjölk som jag trodde skulle hjälpa och faktiskt så småningom tuppade jag av. Klockan fem skulle Lila absolut ha frukost så det var bara att hasa sig upp men återvände till sängen sen hon fått sin mat och somnade ett par-tre timmar till. Lilas sömn blev också ständigt avbruten men det var bara positivt för mig eftersom hon faktiskt sov så fort tillfälle gavs. Tänkte nog när jag steg upp igen att det kanske kunde vara full måne, jag har börjat ana att den kan ställa till det för mitt sömntåg, och när jag nu kollar vad får jag se? Jo fullmåne i morgon! Så var det med det!
I dag har varit en grå dag, snöandet har nog pågått en stor del av natten och termometern visade på plus så när det blev uppehåll gick jag ut på promenad, det fick bli den sk gamla söndagsrundan över Alhem och uppför Solbacken, bara någon meter under fem kilometer och den fick ta drygt en timme men gjorde nog sin verkan eftersom jag var genomvarm när jag kom hem. Tidigare under veckan har jag faktiskt både varit ett pass på gymmet och både måndag och torsdag på motionsgympan. Jag känner mig tillfreds med att ha kommit i gång och nästan lovat mig själv, fast det är svårt, att glömma tiden åtminstone när jag är ute och går. Inser t o m att jag inte behöver tävla med mig själv huvudsaken att jag rör på mig utomhus.
Apropå all den snö som kommit under senaste månaden så har det aldrig tidigare - åtminstone under de senaste 25 åren som är min överblick - varit så välplogat och ordentligt snöröjt som denna vinter. Numera ser gatorna inte ut som breda diken, de är väl utplogade med fri sikt i alla gathörn och den snöhög som brukar torna upp sig mitt för detta hus finns för övrigt inte alls, återstår bara att se hur den knappt skönjbara sluttning på gatan strax här utanför utvecklas när våren kommer med dagsmeja och kalla nätter. Det brukar bli blankis där, det har t o m hänt att en bil blivit stående utan att komma fram. Gående och cyklande personer tar helt enkelt en annan väg så länge halkan varar. Någon har t o m sagt att det här är den farligaste gatstumpen i hela stan och det vill inte säga lite det. Men det är ju också så att det fortfarande är vinter här uppe när det är vår och torra gator nere i centrum så kanske gatuansvariga skulle må bra av att upplysas om att "det finns en värld utanför Verona"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar