Sköna söndag

...och mätt i magen, ska jag äntligen försöka väcka liv i min något avsomnade blogg. Det blev lite ont om tid så att säga ett tag här på sensommaren med  det ena och det andra. Skytteltrafik till stugan med byggmaterial och jobb. Det fanns en plan för vad vi ville få gjort innan hösten och kylan kom och det gick bra. 

Före .......

och efter

Samtidigt var det älgjakt, dignande bärbuskar och fruktträd att skörda, Så jag har kokat köttben till buljong, syltat och frusit in körsbär, hallon och krusbär från tomten och blåbär från skogen. Vårt enda äppelträd gav bra skörd men när moset skulle passeras blev det en lite upphetsad stämning, passerapparaten fungerade inte som den skulle. Vi körde igenom moset tre gånger och det blev ändå kvar mycket av äpplet i skräpet, men då fick det bli så. 

Men ändå, överraskningarnas tid är inte förbi, Det visade sig att det fanns en reservdel t o m på lager hos ELON och detta till en maskin som är över trettio år. Men den var dyr och egentligen var det bara en packning som tappat spänsten. 





Vi åkte sen ner förra fredag för att städa upp efter bygget och fick en underbar sista helg för säsongen i stugan


 .


 Uppehållsväder och ganska soliga dagar om än kyligt gick allt som en dans. Vi grillade på kvällen och när det mörknade tände vi en eldkorg nere på stranden. Himlen var stjärnklar men på morgonen fick vi en föraning om vad som kommer. Det var nå't konstigt på sanden, det visade sig vara höstens första  frost och termometern hade stannat på  1,3 minusgrader. Klockan var bara 06.15 när jag tassade ut, det var så vackert så jag bara måste!

Under ett par veckors tid har det dessutom varit extremt högt vattenstånd, men det började sjunka under den helgen för att vara tämligen normalt i tisdags då vi åkte ner för att vintra stugan. Vattnet stängdes av och sånt som inte lämnas kvar över vintern plockades hem. Det kändes skönt att avsluta säsongen, sent om sider fick jag även  känna lugnet och harmonin där ute. Det tog tid i år, jag hade svårt att slappna av och i sanningens namn så väntade jag hela tiden att sommaren skulle komma. Kom den? Nope!  Och jag låste dörren med orden: Nu börjar jag längta till våren igen! Sant!

Lila kan konsten att njuta i alla lägen

På något sätt känns det också skönt att vara hemmavid nu, höstrutinerna infinner sig så sakteliga. Må bra gympan är igång, en seniorgrupp som styrketränar i badhusets gym och inte minst den trevliga promenadgruppen jag är med i och träffas varje vecka. 

I dag blev det en bra dag trots regn från morgonen och mulet väder resten av dagen. Har pluggat lite  för den kvällskurs (fem ggr) jag går, löst dagens korsord, läst ut en bok, gjort matsedel och handelslista för kommande vecka. Middagsmaten blev en mycket enkel men god ugnslax, pressad potatis och grönsaker. Man blandar riven stark ost, skorpmjöl och grädde som efter att ha fått svälla en stund breds över en laxfile, saltad och kryddad med citronpeppar, lite smörklickar ovan på och skjuts in i ugnen i osannolika 250 grader ca 20-25 min. Enkelt.

SEPTEMBER......

.....höstmånad,  och nu tycks vädret äntligen stämma med almanackan, helmulet så solen inte orkat titta fram, men runt 14 grader varmt och det kan man väl inte klaga över. Fast vart tog vår och sommar vägen, längtade och väntade på den sköna värmen, som  ju äntligen kom i augusti, men då fanns också den för sensommaren typiska morgondaggen och nätterna blir bara mörkare och mörkare.

Under dagens morgonpromenad kunde jag se att vägkantens växtlighet blommat över, en enda prästkrage och någon enstaka röllika blommade fortfarande, ranfanans gula färg har nästan helt gått över till det bruna hållet och tistlarna bar högt sina dunbollar. Och så har jag ännu ett år missat att samla renfanor i blom som  stugprydnad över vintern.  

Hela augusti månad har vi fuskat i transportbranschen kan man gott säga. Det är virke och annat byggmaterial till altan och lite till, som lastats på släpen, transporterats och lastats av, gång på gång. Virkeshögen verkar inte bli mindre men ändock ....det har blivit förändring och det ser bra ut hittills.

Vädret har vi faktiskt haft enastående tur med, det har gått arbeta utan en droppe regn. I fredags kväll kom dock det hitills häftigaste regnet, på kort tid föll 30 mm och då var det mysigt vara inomhus med massor av tända ljus.

Min sommarläsning, dvs den bok jag har i stugan och bara läser där, är Brobyggarna av Jan Guillou. Eftersom de där riktigt sköna sommardagarna när det går bra sitta timtals i skuggan och läsa, aldrig kom, så det går väldigt sakta framåt, men det märkliga hände att jag, som samtidigt just nu läst Safari med döden av Jan Mårtensson här hemma, genom båda böckerna befann mig i Afrika. Båda författarna skildrar hur gamla skalliga lejon som stötts ut ur sin grupp när de inte längre orkat jaga, får smak på människokött och går till anfall mot ett lätt byte. Undrar om båda herrarna förutom det gemensamma förnamnet också har haft samma källa att ösa ur. För övrigt var Mårtensson en överraskning, har inte tidigare läst något av hans hand, men boken var underhållande och inte förrän på sista sidans näst sista stycke avslöjades boven, som naturligtvis var den absolut minst misstänkte. Oväntad var dessutom den avslutande sidan med recept på en soppa, som, enl författaren eller åtminstone huvudpersonen, är mycket god, mycket hälsosam, mycket mättande och mycket lättlagad!

Och i morgon är det återigen dags för väckning i svinottan,  årets älgjakt startar ca en timme före solens uppgång kl 05.19. Sambon har, efter sin vanliga nästan årslånga tvekan, kommit fram till att även i år delta. Jag tror att det efter så många år, 46:e gången i år, är svårt att bryta upp från gemenskapen. Förra året var första gången vi inte åkte ut till jaktmarkerna, vilket vi gjort alla tidigare år. Boendet har varierat, först i hans föräldrahem och i stugan vid havet, sen i husvagn och avslutningsvis i hyrda  stugor. Jag har gillat det där avbrottet i vardagen, samtidigt som jag skött markservicen, plockat bär och bara njutit av sköna dagar i skogen. Det blir samma sak i år, han sover hemma och åker emellan och jag får väl hitta på nåt att roa mig med!

Ett aber är dock rapporterna om bristande älgtillgång, eller som någon uttryckte sig; det finns inte ens spår i markerna. Det är verkligen en total förändring mot för något tiotal år sedan då tilldelnigen var större och laget redan innan tredje jaktdagens slut skjutit fullt! En annan förändring är faktiskt vädret, i slutet av 80-talet när jag kom in i sammanhanget var det under ordinarie jaktdagar vanligt med minusgrader och frost att skrapa från bilrutorna, numer är det sällan kallt, tvärtom har vädret ofta varit toppenfint med sol och värme. Prognosen i år tycks vara  sol, växlande molnighet och något regn en dag, med temperaturer uppåt plus18, som allra lägst 7  grader varmt! Ingen önskar väl is  och kyla tillbaka men nog är det märkligt ändå!

Ja så började jag inlägget med väder, slutade med väder och just nu kommer dagens regn, inget att förundra sig över alls.

I SURSTRÖMMINGENS TID

Hemma igen efter ett par dar i stugan med både jobb och avslappning. Vädret, som verkligen varit det bästa tänkbara  med sol och värme, t o m  på kvällarna. I dag blåste det rejält, vita gäss och och vågorna som slog in mot strand kastade upp stora vattenkaskader, men nordosten var kylig. Jag envisades med att gå omkring i shorts, hävdar alltid att jag fryser inte om benen - det är ju bara ben - men fleesejackan åkte på och behövdes.

De senaste veckorna har vi kört skytteltrafik dit ut, det är altanbygget som plötsligt kom igång, efter lång väntan och byggmaterialet måste  ju finnas på plats när bygget väl tar sin början. Min rygg varnade mig en dag, ta det lugnt människa ville den nog säga mig. Jag tackade för varningen och gav ett par alvedon för lindring och tro't eller ej, det onda kändes inte mer, och sen bar jag inte någonting tyngre förrän idag. och det hoppas jag inte ska kännas.

Bort med det gamla........



....en gång en altan

Idag har vi också förhoppningsvis fått slut på en slags sommarföljetong, som pågått under många, många år och med ett antal insatser. Jag talar om TVn som alltid krånglat och försöken att få en acceptabel bild går nästan inte räkna upp alla, men t ex har träd, som möjligen stört mottagningen, fällts, längre mast till antennen, ny TV, ny antenn, ny antennkabel och eftersom alla förståsigpåare sagt att vi befann oss i ett område med sällsynt dåliga mottagningsförhållanden har också antennförstärkare införskaffats. Alla försök har i slutändan misslyckats. Ingen bild, och efter åskvädret för ett par veckor sen verkade TVn helt död.  Frustration är bara en allför enkel beskrivning, galenskapen låg på lur och så kommer i går kväll vår granne för att se om vi gjort någon felkoppling när antellkabeln byttes. Vad hände? Jo, det visade sig att det var antennförstärkaren som lagt av (ev  samband med åskan), vi kopplade in antennen direkt i TVn och Voilà - Klar och fin bild direkt. Så idag fick vi upp antennen på plats och jag har spikat kabel, men ändå - vågar man lita på att det inte finns nån fler liten pryl som kan ställa till förtret?

Vi kan också trampa på nytt altangolv och nog blev det fint allltid och när det blir färdigt, har vi helt klart fått en uppryckning av stugan, det känns faktiskt jätteroligt. Vi hade nästan tänkt premiäräta surströmmingen i går kväll ute men det kom en ordentlig regnskur och det gick lika bra äta inne. Den var mild och god, Oskars även i år, men jag åt bara fyra mot normalt sex stycken.

Den stora runda duk jag visade på bild i förra inlägget, blev ju till nystan och efter några testvirkningar hamnade jag till sist på en stor mormorsruta. Jag virkar efter samma princip som tidigare dukvirkning, från det minsta till större och större nystan. Det blir spännande se hur stor rutan kan bli men jag tänker mig den på det bord vi så småningom kommer att ha på vår nya altan.

Det har ju blivit rätt så mycket bilåkande senaste dagarna  och det tråkar egentligen ut mig så jag har stickning eller virkning som tidsfördriv. Nu blir det ett par sockar i ett garn som påstås vara så bra att man troligen får nya fötter på kuppen. "Hälsogarnet" Austermann Step är behandlat med aloe vera och jojobaolja, infärgat så att sockan blir både randig och prickig.

I går gräddade jag våfflor i stugan och till det serverade vispgrädde och årets jordgubbssylt, den sista sylt med ursprung i det jordgubbsland som numera bara är en jordhög i väntan på bortforsling.

Det var ännu ett länge planerat projekt som blev av, och tror jag inte att vi kommit in i en företagsam period eller är det så, att har man bara tålamod att ge alla planer tid att mogna så finns det också ett hopp om att planerna fullföljs.  

SKÖRDETID

Började dagen med att ansa blommor i krukor och amplar och t o m sifosysarbetet med Million bells, som verkligen gör skäl för namnet,  kändes rofyllt i tidig, sval och vindstilla morgon. Ju bättre man ansar desto generösare blomning och det går väl kalla en ögats skörd. Annars tänker man mer på skogens skörd, i år med gott om hjortron, fina blåbär och dags nu för gula kantareller. Hemma på tomten har det armade jordgubbslandet också skördats.

Det var bestämt att när våren kom skulle det grävas upp och läggas igen,  men så kom blomningen igång och vilken enastående blomning sen. Det gick ju inte förstöra den och nu har gubbarna mognat, sista skörden är över och blev till några burkar jordgubbssylt.

Efter syltkoket åkte vi iväg till stugan, vädret såg ut att bli skapligt och resterna efter trädavverkningen skulle forslas bort. Katten och jag stannade kvar medan sambon åkte hem, tanken var att han skulle komma tillbaka efter ett par dagar, men det blev ytterligare en dag innan han kom så det blev lite kris i mathållningen men jag överlevde. Vädret var växlande och sommarens första åskväder drog över en eftermiddag och jag fick befrielse från gräsklippningen som bara blev halvgjord.

Allt vatten från Finland på väg hit ..........

...och månen sken

Då började jag istället med ett nytt virkprojekt, men det ska jag nog inte forsätta med, kände inte rätta inspirationen utan jag har en annan ide som ska testas i stället. Blir inte det till belåtenhet heller får jag väl slänga hela rasket. Det handlar lite om sagan, det bidde en tumme ......det bidde ingenting!

Jag hade en gång en duk som inte blev helt klar och till slut ett äkta UFO. Nu när jag äntligen tog tag i den ville jag inte ha den kvar och förresten det runda bord den en gång var ämnad för, är för länge sedan borta. Så jag repade upp eländet, trots protester från sambon, som tyckte  att den var sååå fin och att jag lagt ner såååå mycket arbete på den. Det var i och för sig sant, när jag en gång i tiden börjdade virka den, så var det med avsikt att göra slut på alla mina små nystan av bomullsgarn, som jag sorterade i storleksordning och startade med minsta nystanet för att fortsätta med närmast större. Mellan varje färgskifte la jag in vita ränder och så småningom blev den riktigt stor, men som sagt aldrig helt klar. Min första tanke var att göra mormorsrutor à la Virkpia, och nu tänker jag cirkelvirkning och kanske kan det bli runda kuddar............eller ingenting.

Inte mycket kvar av UFOt......

Lägg till bildtext

Virkprov

.

Resten av tiden i stugan sågade jag ut några träd, alar långa som metspön och lite svårbemästrade, läste sommarens stugbok Brobyggarna av Jan Guillou, stickade  eller bara satt i godan ro och stirrade ut över havet, som man faktiskt kan göra i all oändlighet. TVn ville inte dela med sig av utbudet, till att börja med såg jag bara kanalerna fyra  och sex och efter åskvädret ............... bidde det ingenting. Lyssnade i stället på radions P1 med god behållning.

Trots att min laptop som vanligt följde med, var inte den heller till nån glädje alls, snarare tvärtom. Uppkopplingen urusel och vi som har en 3G-mast alldeles i grannskapet. Ett illasinnat rykte gör dock gällande att det bara är 2G och Telia vägrar inse att sommartid är hela kusten befolkad av människor som alla är skrivna på annan ort. I Telias värld bor det alltså för lite folk därute så nån utbyggnad är följaktligen inte nödvändig. Att dessutom Bjuröklubb har långt över 20 000 besökare årligen tas väl inte heller hänsyn till, men alla smarta mobiltelefoner vill ju också vara med och dela på kakan.


En som också trivs i stugan är katten som verkar totalt harmonisk och lugn där.

Lila tränade situps!

Men den där extra dagen jag blev kvar i stugan hade vi besök av en snickare och nu kan det ändå troligen bli nåt av våra planer på renovering, så talesättet att den som väntar på nåt gott väntar inte förgäves tycks vara sant............

TILLBAKA TILL RÖTTERNA

Efter en lång dags färd mot en något förskjuten natt, blev det en skön om än mycket sen veranda-frukost bestående av smoothie, tunnbrödsmacka med gravad lax, rostad fralla med ost och paprika och naturligtvis kaffe.




Den långa gårdagen började med uppstigning kl 05.00, jag behöver lång tid på morgonen för att komma i gång, men 20 minuter över sju var vi klara att ge oss iväg på vår årliga utflykt till i första hand Sorsele med fortsättning till vägens slut i Ammarnäs. Det var i år den 25:e gången för min sambo!
.

Vi har under alla år gjort en kort fikapaus på uppvägen vid Nölviken i Malå och så även nu.

Vädret var strålande och  som vanligt fick man se upp för renarna efter vägen inom Malå kommun.  Nu hade de allra flesta djuren mörk, fin sommarpäls och intill vajorna höll sig de allra sötaste små kalvar. 





Ingen sommar utan vägbyggen och någon kilometer innan vi nådde Sorsele samhälle fick vi krypköra fram genom grovgrus. Det gick bra för oss, värre var det för den mötande cyklisten som vinglade fram. Han var enl uppgift på hemväg till Tyskland.

Vy över Lillån, Sorsele

I Sorsele sammanstrålade vi med min brorsdotter, som dagen innan kört upp dit från Östersund och övernattat på vandrarhemmet. Hon hoppade in i vår bil och färden fortsatte upp mot Ammarnäs. Vägen, som förra sommaren var en mardröm att åka på, var nu jämn och fin och nästan inte ett enda gupp. Klockan drog iväg och eftersom vi skulle passa lunchtiden i Ammarnäs åkte vi direkt upp dit.

Inte särskilt många gäster i matsalen men ute i receptionen var det desto fler som bytte kläder, packade sina ryggsäckar, vårdade skavsår och gav sig, kan man förmoda, ut på vandring. Lågfjällsområdet runt Ammarnäs är lättillgängligt och det fanns faktiskt flera barn i sällskapen.



Vi gjorde en liten sightseeing bl till vägens slut vid Tjulträsket, kyrkan med kyrkstad och naturligtvis den berömda Potatisbacken.

Här slutar vägen vid stranden av Tjulträsket

Tjuträsket och fortfarande snö på fjällsluttningen

Potatisbacken

Ammarnäs kyrka ridad av Torben Grut

Från kyrkstaden

Därefter vände vi för vårt nästa mål, det gamla kapellet i Gillesnuole, som är det egentliga målet för våra sommarresor

.

Stigen ner till kapellet

Information

Kapellet och klockstapel

Jag har mina föräldrar och  morföräldrar begravda där och vill så länge som möjligt fortsätta besöken.

Klockstapeln gjordes av min morbror och han berättade med glädje och stolthet att han fick tillåtelse att ringa första gången i klockan när den kom upp!

Grinden till den lilla kyrkogården

Minnessten

.






Numera sköter kyrkan plantering på gravarna på försommaren och det kändes i år särskilt bra att ha en blommande ros att sätta där

Planterar på sin farfars grav

Platsen är gudomligt naturskön och det är märkligt, jag kan inte minnas att det någonsin varit dåligt väder när vi varit där, nån enstaka gång dis och småregn, däremot kan myggen vara många och aggresiva.

Utsikt nedströms Vindelälven (eg Storvindeln)

Väl åter i Sorsele, tog vi ett litet snabbfika och skildes från min brorsdotter, som fortsatte hemöver, vilket vi också gjorde. Hemresevägen gick över Arvidsjaur och vi slapp både vägbyggen och renar, utom nån enstaka strören. När vi svängde in på gården hemma nästan på minuten exakt 12 timmar efter avfärd, hade vi åkt närmare 65 mil och det var inte utan att man kände sig lite ostadig på bena.


Jag är så glad att brorsdotter kunde komma med och vi hade en så fin och harmonisk
gemenskap i bilen. Jag misstog mig nog inte heller på hennes gjädje. Tack kära M för att vi fick den här dagen tillsammans.


Meeen........inte var dagen slut för det. Jag hade förutseende nog skaffat räkor och det var nästan bara att rosta bröd för att ha maten klar till en sen middag. Och sen OS-invigningen, i sanningens namn kan jag ju avslöja att jag till och från hade sällskap av John Blund, men jag hängde med och såg ändå avslutningen!

SÖNDAGMORGON

Ja nog ser det ut som om det bara blir veckovisa inlägg, veckorna går alldeles för fort. Det gör kanske inte så mycket med tanke på vädret, längtar hela tiden efter den riktiga sommaren, den här varianten som vi fått i år gillas inte särskilt. I morse när jag klev upp visade termometern 9,9 i och för sig varma grader, men ändå, det är ju högsommar och bör väl vara någon grad varmare. I sanningens namn  så var det i arla morgonstund, men solen sken och nu har väl värmen höjts någon grad. 

Veckan som gick rullade på i stort sett som andra veckor, på måndagen kom vi oss iväg till badhuset med vattengympa för sambon och för min del gjorde jag mitt program fullt ut på gymmet och det gick så bra, för att inte tala om så skönt det kändes efteråt. Det behövdes lite inre övertalning för att gå och sådana gånger är det bra att man är två som peppar varann.  På förmiddan dagen efter gick jag loss med högtryckstvätten på altangolvet och på eftermiddan drog vi iväg till stugan, det var ju faktiskt soligt och varmt och blev en jätteskön kväll där. Vi skulle få hjälp med att ta ut några träd som växt sig alltför stora och delvis var på väg att ruttna. Det gick bra  och kalhygget var ett faktum, men om nu det efterlängtade altanbygget mm blir av så stod rönnarna ändå i vägen och går väl ersätta med nåt annat, buskar eller kanske nya träd.

Det var en underbar dag vid havet, morgonen solig, varm och lugn,  bara en svag krusning på vattenytan, det kändes som det var den första verkliga sommardagen som också varade till sent på kvällen när vi åkte hem. Under  dagen kom jag slutligen fram till utformningen av den planerade köksdelen, det gäller att ta till vara på centimetrarna i det mycket begränsade utrymmet, och det kändes som om det blev bra resultat när jag ritat upp det hela med skåp och hyllor.

Det rengjorda altangolvet hemmavid, som torkat upp bra i det soliga vädret väntade på slutbehandling.......så, till sist blev det sommarfint där också. Det går framåt om än i sakta mak, tala om lus på tjärad stång, men jag är nöjd med att det blir utav.

Och katten då? Hon får väl lov att vara med i berättandet också. Vi har en särskild transportbur till henne när hon åker med i bilen, det är eg. minsta sortens hundbur, som ger henne lite större utrymme att resa sig och sträcka ut och det är inget som begränsar utsikten för henne heller. Dessutom spänner jag fast buren med bilbältet i baksätet, nåt bältestvång för katt lär väl inte finnas men hon har å andra sidan inte heller några pengar att betala böter med! Allvarligt, om en olycka skulle inträffa, så kan jag tänka mig obehaget om en stålbur kommer farande  som en projektil.

Nå, i alla fall, när det är dags att åka iväg och jag lyfter fram buren, hör hon genast skramlet och kommer springande, tillsynes ivrig att komma iväg. Det verkar som hon vet resmålet och lägger sig stilla ner, rullar in framtassarna och ser ut att må gott. På senare tid har det blivit det motsatta förhållande som gäller när vi ska åka hem. I onsdags kväll när det var dags för hemfärd och hon såg att jag lyfte fram buren, smet hon kvickt iväg och gjorde sig oåtkomlig. Tillslut var dock den lilla damen infångad och inburad och fick finna sig i sitt öde. Det ser ut som om hon trivs så bra att vara i stugan att hon vill stanna kvar, men jag misstänker att det är vår egen glädje och harmoni över att vara där hon känner av. 

Jag hoppas att vi får någon fler fin dag därute och att den kalla ishavsluften drar sig tillbaka, det brukar ju ibland bli väderombyte när rötmånaden går in, sååå.....

HUNDRAÅRING..........

....ja, inte han som hoppade ut genom fönstret och försvann, utan en skolas födelsedagsfirande. Skolan, där bl a min sambo och hans syskon gick sina första skolår.  Numera fungerar den som samlinglokal i byn och plats för det årliga midsommarfirandet som är mycket populärt och välbesökt, fler och fler för varje år och senast över 500 personer som träffades, trivdes och hoppade som små grodor.

Alla har dom varit små....

...och gått i denna skola.

Skol-jubileet hade också samlat många forna elever som fikade och pratade minnen, tittade på slöjdutställningen och framför allt studerade en imponerande mängd gamla skolkort. Det äldsta från 1912  till sista läsårets elever 1965. Gruppen, som organiserat firandet hade också samlat material om skolverksamheten i en trevlig bok,  mycket innehållsrik och  proffsigt framställd. Nutidshistoria, som ger en viktig bakgrundsdimension för alla, och fort faller i glömska om den inte dokumenteras.







Den här dagens början var den bästa tänkbara, låg och läste en lång stund innan jag klev upp och sen blev det årets första! frukost på altanen och ännu mer läsning, boken är lite åt "feel-good"-hållet,  lite av varje, spänning, kärlek, ondska, fest  och framför allt  en charmerande hund. Jag tycker också om när man i en bok känner igen aktuella detaljer, tillsynes betydelselösa för handlingen men nog ger det på något sätt en större trovärdighet.









Det här med vädret stämmer inte alls med prognoserna, klagar då inte heller än så länge idag, vacker och solig morgon med skön temperatur men mycket hinner hända under dagen lopp, innan kvällen  kanske vi fått den utlovade åskan.

Veckan som gick betade jag av lite mer av min måste-göra-lista, nämligen altanstädningen. Först på tur var den inglasade delen, och vi har redan ätit ett par gånger därute, det är så härligt ljus där och kvällssolen behaglig.

Lila njuter av sin utsikt, just nu flygtränande skatungar.

Vi har delat upp resten av altanen i en takförsedd del och en del utan tak, så på torsdag tog jag itu med regelverket under plasttaket och avverkade ett rejält gympapass upp och ner på trappstegen. Eftersom det delvis hade målats om förra sensommaren, kunde jag inte låte bli reflektera över vad det kan vara som finns i luften omkring oss, så mycket sot och smuts som samlats där bara på denna enda vinter. Och vi som ändå bor i rena, rara Västerbotten? Det kändes jätteskönt när jag äntligen var klar, och lite befriande också. Jag undrar om jag inte kommer att ha hunnit vårstädningen klar när det blir dags att tänka julstädning, hahaha!

Ja säg den glädje som varar, under tiden jag skrivit har molnen kommit och solen orkar just nu inte komma igenom. Men den kommer väl och går så det får nog bli en fortsatt skön läsdag.