SÖNDAGMORGON

Ja nog ser det ut som om det bara blir veckovisa inlägg, veckorna går alldeles för fort. Det gör kanske inte så mycket med tanke på vädret, längtar hela tiden efter den riktiga sommaren, den här varianten som vi fått i år gillas inte särskilt. I morse när jag klev upp visade termometern 9,9 i och för sig varma grader, men ändå, det är ju högsommar och bör väl vara någon grad varmare. I sanningens namn  så var det i arla morgonstund, men solen sken och nu har väl värmen höjts någon grad. 

Veckan som gick rullade på i stort sett som andra veckor, på måndagen kom vi oss iväg till badhuset med vattengympa för sambon och för min del gjorde jag mitt program fullt ut på gymmet och det gick så bra, för att inte tala om så skönt det kändes efteråt. Det behövdes lite inre övertalning för att gå och sådana gånger är det bra att man är två som peppar varann.  På förmiddan dagen efter gick jag loss med högtryckstvätten på altangolvet och på eftermiddan drog vi iväg till stugan, det var ju faktiskt soligt och varmt och blev en jätteskön kväll där. Vi skulle få hjälp med att ta ut några träd som växt sig alltför stora och delvis var på väg att ruttna. Det gick bra  och kalhygget var ett faktum, men om nu det efterlängtade altanbygget mm blir av så stod rönnarna ändå i vägen och går väl ersätta med nåt annat, buskar eller kanske nya träd.

Det var en underbar dag vid havet, morgonen solig, varm och lugn,  bara en svag krusning på vattenytan, det kändes som det var den första verkliga sommardagen som också varade till sent på kvällen när vi åkte hem. Under  dagen kom jag slutligen fram till utformningen av den planerade köksdelen, det gäller att ta till vara på centimetrarna i det mycket begränsade utrymmet, och det kändes som om det blev bra resultat när jag ritat upp det hela med skåp och hyllor.

Det rengjorda altangolvet hemmavid, som torkat upp bra i det soliga vädret väntade på slutbehandling.......så, till sist blev det sommarfint där också. Det går framåt om än i sakta mak, tala om lus på tjärad stång, men jag är nöjd med att det blir utav.

Och katten då? Hon får väl lov att vara med i berättandet också. Vi har en särskild transportbur till henne när hon åker med i bilen, det är eg. minsta sortens hundbur, som ger henne lite större utrymme att resa sig och sträcka ut och det är inget som begränsar utsikten för henne heller. Dessutom spänner jag fast buren med bilbältet i baksätet, nåt bältestvång för katt lär väl inte finnas men hon har å andra sidan inte heller några pengar att betala böter med! Allvarligt, om en olycka skulle inträffa, så kan jag tänka mig obehaget om en stålbur kommer farande  som en projektil.

Nå, i alla fall, när det är dags att åka iväg och jag lyfter fram buren, hör hon genast skramlet och kommer springande, tillsynes ivrig att komma iväg. Det verkar som hon vet resmålet och lägger sig stilla ner, rullar in framtassarna och ser ut att må gott. På senare tid har det blivit det motsatta förhållande som gäller när vi ska åka hem. I onsdags kväll när det var dags för hemfärd och hon såg att jag lyfte fram buren, smet hon kvickt iväg och gjorde sig oåtkomlig. Tillslut var dock den lilla damen infångad och inburad och fick finna sig i sitt öde. Det ser ut som om hon trivs så bra att vara i stugan att hon vill stanna kvar, men jag misstänker att det är vår egen glädje och harmoni över att vara där hon känner av. 

Jag hoppas att vi får någon fler fin dag därute och att den kalla ishavsluften drar sig tillbaka, det brukar ju ibland bli väderombyte när rötmånaden går in, sååå.....