HUNDRAÅRING..........

....ja, inte han som hoppade ut genom fönstret och försvann, utan en skolas födelsedagsfirande. Skolan, där bl a min sambo och hans syskon gick sina första skolår.  Numera fungerar den som samlinglokal i byn och plats för det årliga midsommarfirandet som är mycket populärt och välbesökt, fler och fler för varje år och senast över 500 personer som träffades, trivdes och hoppade som små grodor.

Alla har dom varit små....

...och gått i denna skola.

Skol-jubileet hade också samlat många forna elever som fikade och pratade minnen, tittade på slöjdutställningen och framför allt studerade en imponerande mängd gamla skolkort. Det äldsta från 1912  till sista läsårets elever 1965. Gruppen, som organiserat firandet hade också samlat material om skolverksamheten i en trevlig bok,  mycket innehållsrik och  proffsigt framställd. Nutidshistoria, som ger en viktig bakgrundsdimension för alla, och fort faller i glömska om den inte dokumenteras.







Den här dagens början var den bästa tänkbara, låg och läste en lång stund innan jag klev upp och sen blev det årets första! frukost på altanen och ännu mer läsning, boken är lite åt "feel-good"-hållet,  lite av varje, spänning, kärlek, ondska, fest  och framför allt  en charmerande hund. Jag tycker också om när man i en bok känner igen aktuella detaljer, tillsynes betydelselösa för handlingen men nog ger det på något sätt en större trovärdighet.









Det här med vädret stämmer inte alls med prognoserna, klagar då inte heller än så länge idag, vacker och solig morgon med skön temperatur men mycket hinner hända under dagen lopp, innan kvällen  kanske vi fått den utlovade åskan.

Veckan som gick betade jag av lite mer av min måste-göra-lista, nämligen altanstädningen. Först på tur var den inglasade delen, och vi har redan ätit ett par gånger därute, det är så härligt ljus där och kvällssolen behaglig.

Lila njuter av sin utsikt, just nu flygtränande skatungar.

Vi har delat upp resten av altanen i en takförsedd del och en del utan tak, så på torsdag tog jag itu med regelverket under plasttaket och avverkade ett rejält gympapass upp och ner på trappstegen. Eftersom det delvis hade målats om förra sensommaren, kunde jag inte låte bli reflektera över vad det kan vara som finns i luften omkring oss, så mycket sot och smuts som samlats där bara på denna enda vinter. Och vi som ändå bor i rena, rara Västerbotten? Det kändes jätteskönt när jag äntligen var klar, och lite befriande också. Jag undrar om jag inte kommer att ha hunnit vårstädningen klar när det blir dags att tänka julstädning, hahaha!

Ja säg den glädje som varar, under tiden jag skrivit har molnen kommit och solen orkar just nu inte komma igenom. Men den kommer väl och går så det får nog bli en fortsatt skön läsdag.