BLANDAD KONFEKT

Veckans första dag har nästan tagit slut i ett huj, och nästan i samma takt som temperaturväxlingarna, - 15 komma någonting i går kväll och nu ungefär vid samma tid 1,2 minus dock, men jojotemperaturer är inte likamed härligt vinterväder. Allra minst när det är i kombination med blåst och snöfall, hoppas på annat, bättre väder i morgon då promenadgruppen går ner till isladan för lunch på Rinkside. Spännande höra om skvallret ligger i luften, men man kanske inte kastar sten i glashus. Dagens nyhet, att AIK-tränaren Forsberg sparkas med omedelbar verkan kan man verkligen kalla en bomb. Guldet som blev till sand ??? Jag behöver i sanningens namn inte alls orda om detta, tyvärr är inte mitt hockeyintresse glödande men för det första kan jag inte förneka att jag åtminstone håller mig nöjaktigt informerad, ser en och annan match på TV och verkligen vill och anser att SM-guldet hör hemma i Guldstaden. Sådetså!

Min dag började som vanligt med tidig promenad tillsammans med grannfrun, den dryga timmen vi går är skön och välgörande. Och tänk att nu är det fullt dagsljus när vi går. Det är underbart. 

Sen åkte vi iväg till Byske med två jättestora kassar med avlagda kläder mm till Magnasyl. Det är en second hand butik riktad till invandrare och som drivs av ett antal kvinnor. Deras initiativ är verkligen behjärtansvärt, priserna är mycket låga och av det överskott som blir av försäljningen ordnas olika aktiviteter för invandrare. Jag fick gå runt i lokalerna och se mig omkring och i ett litet rum ordnade de till och med svenskundervisning på kvällarna. Kvinnor kan! Så dit blir det fler resor, blir säkert prylar över efter den kommande skåprensningen, allt var välkommet dit, just nu var det brist på tallrikar, glas och grytor. 

Hemkommen igen vid lunchdags då jag lagade en risotto med skinka, lök, paprika och kapris. Dagens korsord gick trögt i dag så det blir ett tvådagars, vi skulle ju hinna ett pass på Eddahallen, sambon till vattengympan och jag till maskinerna i träningshallen, idag kombinerat med magträning. Att det ska vara så jobbigt, förhoppningsvis tämjer man några små sneda muskler som ligger inbäddade någonstans. På hemvägen tog vi en sväng till MAXI och betade av handelslistan. Idag köpte jag ingredienser till ett kommande paltkok under veckan, måste förbereda en enkel mathållning när den stora oredan bryter ut och jag kanske t o m måste springa och leta spisen. Idag blev det enkelt fixa middag, laxpuddingen från igår dög gott att micra.

Kvällsunderhållningen blev Drömmen om landet och Molanders, kan ju bli kul att se vart det hela drar iväg, behållningen i kväll var  Malena Ernmans inhopp. 

Lila skulle nödvändigt sitta i mitt knä nu när jag skriver, eftersom hon delvis klöser sig fast är jag inte helt bekväm i situationen och hon tycker till slut inte att jag ställer upp ordentligt på hennes villkor och överger till min lättnad mitt knä. Men hon hittar på andra knep för att få berättigad (hennes version) uppmärksamhet. Just nu vill hon bli nattad och misshandlar en tavla genom att sätta tassen bakom ramen, dra ut en bit och släppa taget, så det är nog bäst att jag fullgör min skyldighet. Alltså serverar den lilla damen en liten portion nattamat, spolar upp friskt vatten, rensar hennes låda och låser hennes sovrumsdörr =tvättstugan. God natt!

NYA TAG

Håhåjaja, då har hela januari månad rusat iväg. Sant, faktiskt, för i år känns det verkligen så, annars brukar januari månad vara mörk, seg och oändligt lång innan den tar slut. Jag vet inte vad det kan bero på, men nog tycker jag att det varit mindre mörkt i år, det har varit rätt många soliga dagar, bara någon enstaka kall dag, och då menar jag neråt 20 minus, och den  rena, vita snön lyser också upp tillvaron. Nästan sanslöst vackert har det varit, snö och rimfrost har legat kvar på alla träd ända till för några dagar sen.


Sååå, nu är det verkligen dags att jag tar ett ordentligt tag i kragen och försöker sparka igång den här bloggen igen! När Advent börjat som jag sett fram emot och också planerat för några mysveckor slog nån slags backlash till och jag tyckte inte att jag fick någonting alls ur händerna. 

Tomte packad för flytt till Mira

Lila väntar på att julgranen ska bli klädd

Julaftonsmorgonen när vi fikade sa jag till sambon att en dag till med julstök skulle jag inte orkat med, så urlakad kände jag mig.







Men Julhelgen blev precis så avkopplande, harmonisk och skön som överhuvud går att tänka sig - och kändes välbehövlig. Julaftonen gick vi på lunch med "gamla" släkten och sen ett besök hos våra nya, unga grannar. Där var öppet hus och en befriande stämning utan stora arrangemang, härligt gemytlig och avspänt, helt i min smak. Kvällen i eget bo avslutades ovanligt tidigt, ingen midnattsmässa med påven, som annars alltid brukar avsluta min julafton!

Resten av julhelgen blev riktigt fina dagar som vi bara tog som de kom och det var välgörande, livsandarna återvände, om det var med ljuset eller om det var vilan bryr jag mig mindre om, och nu tycker jag nog inte att jag kan klaga över nåt. Men om det nu var för att jag totalt hade grottat in mig så hade jag inte den vanliga brådskan att plocka bort julen, jag som annars brukar börja kasta illasinnade blickar redan till nyår på tomtarna som står och jäser i alla hörn . 

Men till tjugondagen hade nissarna tillsammans med allt annat "tjafs" man plockar fram förpassats upp på vinden. 

Jag har ändå en annan teori om den här tröttheten, och det är den dåliga sommaren vi hade. Det pratas och skrivs ju en hel del om hur solfattigt det var och bristen på D-vitamin. Jag är ju inte alldeles opåverkbar av vad som sägs och skrivs, och upprepas det tillräckligt många gånger slår ändå budskapet rot. Följaktligen stegade jag in på apoteket och frågade mig för, och gick ut med en pillerburk. Både jag och sambon har sen ordentligt knaprat  ett piller vitamin D varje dag, så vem vet, det kanske ger resultat. Jag känner livslust och välbefinnande och sambon har hittat tillbaka till snickarboa, som faktiskt fått stå i stort sett övergiven under hela hösten.

På handarbetsfronten har det heller inte blivit så mycket eller jag kanske ändå inte ska förringa mina små alster. Förutom tomten här ovan har det även blivit en änglaflicka, som ska jobba som skyddsängel hos grannens flicka som klarade sig med blotta förskäckelsen i sitt nära möte med en bil, bara blåmärken, skrapsår och tandskada som följd.

Väntar på vingarna

Bevingad och klar för avfärd.

Sen ska man ju numer ha tröjor på mobilen, så då fick det bli så också, eller ska man kanske kalla den för äppellåda?

Till bloggandet då, det kunde jag väl ha ägnat mig åt kan tyckas, men icke. Jag ifrågasatte verkligen om jag över huvud taget skulle syssla med det, inte händer det särskilt i mitt liv, i synnerhet inte nåt att skriva om. Jag menar, skriva att jag stiger upp och går ut på morgonpromenad, att jag ger katten mat, att jag gör vardagliga sysslor likadana i stort sett varje dag, det blir bara tröttsamt och trist. Inte handarbetade jag så flitigt heller, utan för det mesta vacklade jag nästan till TV-soffan direkt efter middagen och somnade tvärt, många av programmen förblev osedda! Det var en pärs att hålla sig vaken t o m genom Downton Abbey som jag verkligen inte ville missa.  Men allt har sitt slut, så även detta tillstånd. 

Som en ytterligare krydda i tillvaron har jag börjat en kurs på Medlefors Folkhögskola, det är en dag i veckan från halv tio till 10 min efter två och ska handla om Hälsa för äldre. Två mycket engagerade och trevliga lärare håller i kursen, den ena sjukgymnast och den andra biolog. Det blir väldigt kul se hur det hela utvecklar sig, det verkar vara trevliga kurskamrater och sen inte att förglömma luncherna, skolans mat är vida berömd. De träffar som hittills varit bådar bara gott.

Men det som kickat igång mig alldeles särskilt, är att våra planer på renovering här hemma inte är bara prat längre, nu händer det nåt mer och huvudet är alldeles fullt av tankar på materialval och färger och vad som ska göras och beslut som ska tas och tvekan om det ena eller det andra är bäst, samtidigt som det är så himla roligt. Nog är det svårt att bestämma sig, sen när det är gjort sitter man ju där med nerverna ytterst på skinnet tills det färdiga resultatet ska bedömas. Jag gruvar mig   också för röran under bygg- och arbetstiden, men när det hela väl har startat är det bara att hänga med. Och då kommer längtan, att ställa allt i ordning, och de oundvikliga omflyttningarna tills man blir nöjd och hittar alla grejer igen, men roligt blir det.

Ett något splittrat inlägg blev det, lite av en nypresentation, men nu är jag på gång igen, ska försöka skriva små glimtar ur vardagen som kommer, fylld av byggplanering, stök med packning och omflyttning av möbler och allt annat som kan tänkas höra ihop med renoveringen.  

Det slår mig att det skulle vara väldigt roligt att ha en liten aning om vilka mina läsare är, så lämna gärna något litet spår, en kommentar/gilla kanske eller registrera dig som följare av bloggen. Så vi hörs.




varför jag skulle syssla med det överhuvud taget

Vintermorgon

Startar dagen med lite skrivande, ja, frukost och tidning har avverkats, vintermorgonen  kall och mörk, nattemperaturen som varit ner till minus 20.2, håller sig nu runt 15 grader och det ljusnar så sakteliga. 

Sambon har åkt iväg till vattengympan och själv funderar jag lite på hur dagen ska fyllas, först av allt måste jag baka matbröd, bara två ynka skivor kvar i frysen. I övrigt blir det en återhämtningsdag för min del - tror jag. Igår gick vi i promenadgruppen en riktigt lång promenad över älven till Skeriaområdet för lunch på restaurang Älvy. De grekiska biffarna smakade utmärkt men den gratinerade fisken hade behövt  hjälp av lite mer salt som lyft fram smaken fast gratängsåsen den vilade under räddade situationen! 

Efter lunchen en liten sväng på stan för inköp av brandvarnare. En kampanj pågår i tidningen, hos Clas Ohlson och av räddningstjänsten som knackar dörr, och det vore lite pinsamt att behöva urskulda sig med; Joo, vi har brandvarnare, men batterierna tog slut och....  Dessutom har det inträffat två bränder på kort tid som tagit tre människors liv här i stan, vid det senare tillfället en mycket snabb och total brand. Nu ska de nya brandvarnarna monteras, tre till antalet, trådlösa och det är bara att hoppas  att inte nåt händer som löser ut tjutet. En fördel är att det tillfälligt går koppla ur en t ex den i köket vid matlagning och med automatisk omstart efter tio min. I den som förut satt där tog vi ur batteriet eftersom den utlöste hela tiden, rätt men fel så att säga. Följden blev att det saknas larm på ett av riskställena i huset.

Tisdag em är ju också veckohandlingsdag, så det blev en tur till MAXI och till Willys där jag hittat bästa priset på Lilas Gourmetmat. Efter rekommendation av hennes uppfödare får hon sen drygt ett år tillbaka både torrt och vått foder. Den kombinationen tycks vara perfekt för henne. Hon, som numera är en äldre dam och med äldre damers viktbekymmer, har under lång tid stått på diet och varje gång nytt torrfodret ska köpas - hos veterinären -  får hon följa med för vägning. Senaste gången för ett par veckor sedan vägde hon 3,65 kg och eftersom hennes vikt inte bör överstiga fyra kg, höjde jag faktiskt fodergivan med 1 gram!  Detta är viktväkteri för katten och verkligen ett finlir, men det gör jag gärna, alternativet kan, om det är otur, vara medicinering. Enl. veterinären utvecklar smådjuren - liksom människan - lätt diabetes vid övervikt. Genom dieten har hennes vikt reducerats omkr. ett kilo under, vad jag tror är, två-tre års tid. Det påstås vara knepigt att banta en katt, det får inte ske för hastigt, men nu är vi framme. Det krävdes dock betydligt större noggrannhet än jag kunde ana från början.

En stilla morgon är över, dagen som kommer ser än så länge mulen ut men bådar skön innevistelse.

Snökanon!

Har aldrig hört ordet i annat sammanhang än skidbackar som prepareras i början av säsongen, men nu blev Skelleftekusten drabbad under helgen av naturens egen kanon, främst samhällena Bureå, Örviken och Skelleftehamn. Snön verkligen vräkte ner och lamslog trafiken, eller så hade bilarna försvunnit i snömassorna. Lägger in en länk till lokaltidningen och dess läsarbilder, det går bara inte att med ord beskriva eländet.  http://norran.se/2012/12/burea/mycket-sno-i-burea/ 
I centrala stan kom den mesta snön under lördagen och bara det tyckte jag var tillräckligt, men det blev ändå inte något större besvär förutom snöskottning ett par gånger under dagen.

 Men.....jag hade ju önskat snö till Advent så det var bara att gilla läget, och det har blivit så vitt och vackert. Dessutom avnjöts ett gediget julbord i går söndag, mättnaden satt kvar ännu i morse då det fick bli en minifrukost. Väldigt passande var också dagens motionspass på gymmet, våra ledare är ena riktiga slavdrivare och idag blev det efter  uppvärmningen på cykel och övningarna i maskinerna också balans-och magträning toppat av en omgång intervallträning. Ordentligt trött och darrig på benen men jätteskönt efteråt

Det är ju ett bra tag sen jag gjorde något inlägg, undanflykten heter städning. Jag gjorde tidigt ett deal med mig själv vad jag skulle ha gjort innan Advent. Numera delar jag upp alla arbeten på lämpliga dagsprojekt som jag ser till att klara av. Följden är att jag behöver inte stressa för att hinna, men kvällarna försvinner i ett dåsigt coh trött tillstånd. Min belöning till mig själv är att jag tänker mig att under tiden fram till jul syssla med roliga handarbeten på dagarna, ja lite bak kan det nog också bli, men i begränsad mängd, inga sju sorter längre. 

Under tiden har jag ärligt talat inte bara städat, en dag sate jag mig på bussen och åkte till Umeå över dagen och bara för nöjes skull. Nu begränsade ett ihärdigt regnande nöjet men lite shopping blev det, ett par varma vinterskor bl a och de tycks komma väl till pass framöver. Det första jag gjorde när jag kom ner var att slinka in å biblioteket för att läsa dagens tidning eftersom vi inte hunnit få den när jag gav mig iväg. Men, men, men i tidningsrummet på Norrans plats fanns en upplysning att tidningen flyttats till annan plats p g a stöldrisken. Det kändes på nåt sätt väldigt skämmigt, att just läsare av vår lokala tidning inte kan hålla fingrarna i styr.

Dagen innehöll dock ett riktigt glädjeämne också. På eftermiddagen hade jag tillfälle att hälsa på en kamrat från skoltiden, vi gick realskolan tillsammans och tog examen samtidigt, men har sällan träffats sen dess. Det är något speciellt med de personer man varit tillsammans med i unga år, på ett plan är det som tiden varit stillastående även om livserfarenheterna skiljer oerhört mycket. Sen finns ju minnen från en gemensam om än något skiftande uppväxtmiljö, det går inte bortförklara att där finns en stor trygghet. 

En IKEA-resa till Haparanda har jag också hunnit med, det blev en trevlig dag i trevligt sällskap och de 50 milen (fram och tillbaka) gick förvånansvärt fort. Självklart blev det lite shopping, åka från IKEA utan blå kasse är väl otänkbart. Jag passade också på att titta lite närmare på deras köksinredningar, får väl se vad det blir avdet i framtiden. Deras julbord för 99 kronor slank ner. Servetter och värmeljus - joodå, det också.

Nu känns det riktigt bra, själva skrivandet är faktiskt rogivande=avkopplande, och ett bra alternativ till sova framför TVn, men ibland är det lättare att bara dråsa ihop. Nu ska jag se till att hålla mig vaken och titta på Sommarpratarna.
.

HAPPY DAYS

... och det kan jag klämma till med dessa gråa, mörka och trista, alldeles vanliga novemberdagar, dessutom helt spontant också. Och det är absolut inte nåt utslag av självuppmuntran heller, utan resultatet av ett par vardagliga händelser, delvis nästan oväntade fast egentligen planerade att genomföras. 

Tiden tycks rusa mer än man fattar nu, i fredags var det faktiskt en hel vecka sen jag kom hem från min "hemresa", det kändes bara som ett par dar sen.  Jag hade  visserligen haft någon aktivitet varenda dag under veckan så tiden gick fort.  Måndagförmiddag avslutades en kurs jag deltagit i och på eftermiddagen blev det ett pass i gymmet, tisdag promenadgruppen med efterföljande lunch och så, som vanligt, veckohandling. Onsdag  röjardag, dvs tvätt och stök i största allmänhet, torsdag start för en ny kurs, fortsättning på fototemat med Photoshop Elements 10 och på kvällen Må bra-gympan som jag skolkat från hela sex gånger. 

Fredag oplanerad och ledig, och så kom då gårdagen då sambon redan tidigt på förmiddan undrade om vi inte kunde åka ner till Skelleftehamn (en stilla påstötning hade tidigare undsluppit mig). Självklart tog jag genast den tappade handsken eftersom målet med detta besök var klädinköp till honom. Vi gav oss iväg i regnet och snålblåsten, som tilltog nere vid havet. 

Efter bara en knapp timme gick vi ut från affären med en påse innehållande blåsvarta jeans!!!!, en passande tröja till och skotskrutiga breda hängslen, svart vinterjacka och grå/svart, pepitarutig keps av engelsk modell, allt så klädsamt och snyggt. Hela min plan lyckades med gott stöd av affärsinnehavaren och offret för denna attack var själv mycket nöjd och jag var happy! 

Tidigt i morse när jag steg upp var det drygt fem plusgrader och inga minus hade registrerats under natten och då visste jag att nu är det dead line för fönsterputsning. Jag vet inte om jag ska kalla det för avslutning av höststädningen eller början på julstöket, det är ju faktiskt endast tre hela veckor till 1:a Advent. I vilket fall, rumsförnstret måste putsas, så det var bara att sätta igång och före lunch var det klart. Happy again! Men inåtgående fönster är också en lycka för naturligtvis började det regna under tiden.

Ja,  jag har mer att vara glad över, nämligen sockstickningar som släpat bra mycket mer än ett år (ufon=unfinished objects) har också blivit avslutade. Det är ett gissel att släppa loss fantasin för flera nya handarbeten samtidigt, oerhört tråkigt att färdigställa det som försummats och inte blir man särskilt glad över resultatet heller. Glöden falnar ju längre tiden går.




Så nu har jag bara den oändliga mormorsrutan igång (den får bli så stor som garnet räcker till) och så har jag börjat virka små juldekorationer, (snö-)stjärnor i olika former och en liten ängel, som om den blir fin nog, kan få sällskap av fler.

Under veckan som gick läste jag klart Anne Ragdes bok Arseniktornet. 
Det blev den fjärde boken i rad av samma författarinna, kanske en aning tragglig, alltså boken, men hon har en förmåga att skriva positivt och nästan gemytligt om allvarliga och svåra saker, utan att klandra människornas konflikter och beteenden.





Nu ska jag dock fortsätta med min "sommarläsning" Jan Guillous Brobyggarna. Det var ju ingen lässommar, eller åtminstone inte för min del eftersom jag saknade de där sköna sommarförmiddagarna, sittande under parasollet med havet framför och njutande av en bok. Dessutom har redan del 2 i den planerade serien kommit så det gäller att dra på lite fart i läsningen och jag tror jag ska önska den och Keplers senaste till Jul. Vilket härmed gjorts :-) 

Det är också dags att se över belysningarna som ska upp både inom - och utomhus så fort som möjligt nu, det brukar alltid behövas komplettering. Det är inte ovanligt heller att även om man kollar att alla lampor lyser så nog kan man ge sig den på att utomhusbelysningarna trilskas när man fått upp allt. Mycket upp och ner i stegen blir det.


Det är förmodligen inga problem att få de kommande veckorna att gå i rasande fart, men jag har en liten plan att göra  en tur till Umeå mest för nöjes skull till veckan, köpte ett månadskort på Länstrafiken när jag åkte till Sorsele och passar på att åka på det medan det finns tid kvar. Och sen ska jag till IKEA Haparanda, köpte ju inga värmeljus när jag var där senast och nu är det nästan slut i lådan!!! Fast det är ett trevligt gäng som lockar också!

Apropå Jul så köpte jag faktiskt redan för ett par veckor sen en ny tomte som ska få bo här i nån vrå.

BARNDOMSHEMMET

Efter  om och men och många uppskjutanden kom jag äntligen i onsdags iväg till min barndoms- och uppväxtbygd, Sorsele. Förra året hade jag anledning att vid ett par tillfällen vara där, träffade släkt och vänner och kunde bara konstatera den stora betydelse uppväxtmiljön har, glädjen att träffa och prata med folk från samma bakgrund, känslan av att prata gemensamma upplevelser och om välkända människor som en gång fanns. Det finns en otrolig trygghet i dessa minnen, en trygghet som jag aldrig hittills kunnat förstå att den fanns. 

Detta var hemma för mig.

Jag åkte buss dit upp, det var riktigt dåligt väder och ju längre inåt landet vi kom desto mer vinter och snö till skillnad mot regnet vi lämnade. Efter ett uppehåll på ca en och en halv timme i Arvidsjaur klev jag på Östersundsbussen som jag åkte med till Sorsele, där jag möttes av kusin Siv.

Vackra, vita vinterland

Långt därborta kunde jag skymta tornet på Sorsele kyrka

Under de två dagar jag skulle stanna där hoppades jag att kunna få träffa mina kusiner, förutom min värdinna tre flickor på 94, 87 och 80 år!  

Kusin Elly, 94

Vi var bjudna på middag hos den äldsta och vilket gästabud det blev, hon har alltid varit välkänd som en riktig matmamma och takterna sitter fortfarande i. Måltiden toppades av nyfångad börting från Vindelälven, sagolikt gott.


 Senare till kaffet kom också den nygjorda kaffeosten fram och då var saligheten nära, jag tror att gamla smaksensationer sitter kvar i gommen för evigt. Kvällen blev sen, framåt halv tolvtiden såg värdinnan en aning sömnig ut så vi ansåg tidpunkten lämplig för tack och godnatt. Det hade varit en lång dag för henne som klivit upp redan klockan fem på morgonen. Efter lite eftersnack kom Siv och jag oss i säng bortåt två och då gick det lätt och fort att somna.

Kusin Nancy, 87

Dagen därpå hälsade vi på hos de andra två damerna och bjöds på kaffe och godoppa och många minnen vädrades blandat med goda skratt. 

Det blev dock en sorglig avslutning på dagen då vi nåddes av ett dödsbud, mannen till en kusin bosatt i Skåne hade slutat sina dagar efter en svår sjukdom.


Dessa två dagar gick alldeles för fort, fast jag var så glad över att ha fått träffa kusinerna och att kunna umgås i lugn och ro och prata med varann. Stort och hjärtligt tack till alla.







Jag fick också tillfälle att gå in i mitt gamla barndomshem som var så varsamt och smakfullt renoverat med bl a alla gamla spegeldörrar kvar. Det är dessutom det enda av de ställen jag bott i under tidig barndom som finns kvar, tre hus har rivits och ett fjärde är nedbrunnet. 

Strax efter lunch på fredag var det dags att ta bussen tillbaka hem och  vinkades av på busstationen av Siv med dotter.






Eftersom jag kom hem sen eftermiddag på fredag åkte vi på lördag iväg för att tända ljus på gravarna. Det var stundtals mycket dimma, men när vi var på kyrkogården uppehållsväder och många människor ute i samma ärende. 

Vi passade på att göra en sväng förbi stugan för att plocka ris till adventspyntning och titta till stället att allt var i sin ordning.  På hemvägen tätnade dimman, ibland nästan inte möjligt att se vägen framför bilen och när vi kommit en bit norrrut var E4-an avstängd och vi hänvisades annan förbifart. Det första jag gjorde när vi kom hem var naturligtvis att kolla tidningen på datorn. Anledningen till avstängningen var en frontalkrock mellan lastbil och personbil som fattat eld och föraren omkommit. Alltid lika sorgligt och man tänker automatiskt på den familj som nås av ett sådant bud.

Matvanor

Ny dag, nya möjligheter, till vad kan man väl undra men nog är det en god tanke att starta dagen med, och dagens start blev onödigt tidig. Vaknade efter en kort natt och somnade inte om så det blev en stilla morgon i skymningen. Först lite gosa med katten innan hennes frukost serverades. Kaffebryggaren startades och började sitt puttrande. Sambon kom också upp när kaffedoften spred sig och nu har han åkt iväg till sin vattengympagrupp.  

Själv fortsätter jag den stilla morgonen och tänker över dagens möjligheter. Eftersom natten varit mild, hela 5 plusgrader när jag först kollade temperaturen, så tror jag att det är läge att ta hand om det sista utomhusstöket, som fortfarande inte blivit gjort. Kanske också passa på att hämta hem lite en- och granris nu när det råkar vara uppehållsväder och pynta friggebodens fönsterlåda som längre fram toppas med en ljusslinga. Den stora krukan vid bron ska fyllas med granris och röda ljus till Advent. När sen snön kommer så snöar ju hela härligheten över och blir lite i vägen för snöröjningen, men jag vill ändå inte avstå från att ha den stående där.

Måste under eftermiddagen ner till stan och ev byta en jumper jag köpte utan provning, tycker att den känns lite i största laget. Den är turkosmelerad med silverglitter och passade perfekt till mina tidigare inköpta mörkt blågröna jeans. En grå sjaltub med lite, lite glitter men mycket volanger och volym följde också med. Jeansinköpet förra veckan kompletterades med en blus med ett slags batikmönster i blå-gröna nyanser ooooch en liten grå kofta i cashmirull, jag kan försäkra att jag blundade när jag betalade! Men den är ljuuuuvlig!

Såg igår kväll intervjun med Karin Göthblad och den avslutades medatt hon berättade om sina matvanor, som måste vara en mardröm för varje dietist och matrådgivare. Lite mat till frukost, ingen lunch och alltid samma middag, köttfärssås på lammfärs och bl a halloumi plus lite annat gott. Hon påstod tom att de dagar hon inte åt hemma, kunde hon längta efter standardmiddagen!  

En annan gör nog i jämförelse lite för stor apparat med mathållningen. Noggrann matsedel en vecka i taget med veckohandling och få avsteg från planen, men för mig fungerar det bra (och det är heller inte konstigt efter en 40-årig vana), inga funderingar över vad jag ska hitta på till middag osv. I samband med att jag slutade jobba bestämde jag också att vi skulle unna oss lyxen med nylagad mat varje mål, eftersom livet dittills bestått av helgmatlagning för kommande vecka, att fylla frysen och göra matlådor på jobbet. Numer finns så gott som ingen färdiglagad mat i frysen, bara en del maträtter som är bättre lämpade för storkok än bara till två portioner. Det fungerar alldeles utmärkt, priset är mycket tid vid spisen, som jag egentligen ser som meditationspauser, det går jättebra att hacka grönsaker bl a och försjunka i alldeles egna, lugna tankar. 

Det har nu ljusnat, blå himmel med enstaka moln i söder, lite gråare norrut och inte helt vindstilla, kulingvarning ute vid kusten, men blir nog en bra dag igen.