Regn, noll, rova....

Den färgen kunde jag inte motstå och uppvaktade sambon på födelsedagen

Söndagmorgon......igen, och exakt två veckor sen jag senast  stannade upp för bloggande. Tiden flyr är ett något misshandlat uttryck, det ligger väl något i det men oftast handlar det om prioriteringar, vad jag ska ägna mig åt och när. För min egen del så är tanken ofta att göra undan det jag har för händer...och har bestämt mig för att göra, sen  ska jag.....Jag tycker inte om ordet sen, eftersom jag uppfattar det både som undanflykt och stressande. Av en eller annan anledning vill jag eller kan jag för tillfället inte göra en sak och för det andra, vill det sig riktigt illa kan det där sen-tillfället bli ganska fullspäckat, och hur ska jag då hinna? Eftersom jag trots allt har full frihet att disponera dygnets alla timmar gäller min egen planering eller brist på densamma, tvärkast i ordningen måste tillåtas krydda tillvaron. Ett streck i räkningen är de allt tidigare och tätare besöken av John Blund på kvällarna. Jag som tidigare kunnat uggla nästan hur länge som helst, har numer stora problem att ta mig ur TV.soffan för att komma i säng och DÅ är klockan ofta väldigt mycket gången. Då också har tiden flytt!!!

Att i detalj resummera tiden som gått  ska jag nog inte göra, tittar jag bakåt sernästan alla  dagar enahanda ut och fyllda av ett nästan ofattbart regnande, gamla väderrekord slagna med råge på många orter. Jag bokade en tur med buss till Haparanda för IKEA-besök en tisdag och dagarna innan var E4-an översvämmad och avstängd förbi Byske, vattnet stod över mitträcket. Resdagen var visserligen vattnet borta och vägen öppen, men trafiken leddes förbi på annan genomfart, eventuell underminering av vägbanan skulle undersökas.  

Det blev en riktigt trevlig dag, trots att regnet öste ner. Helt oväntat klev en av våra sommarstugegrannar ombord, jag fick så ett roligt ressällskap på kuppen. Jag gjorde inga stora eller sedvanliga inköp, mitt syfte med resan var att se på kökslösningar till stugan och det gick bra, alltså nu vet jag vad det blir!  Inga värmeljus eller servetter följde med hem, bara två lampskärmar för 150 kronor. Inte hann jag på Ittalas och Nansos outlets heller, det var ju dessutom skönast att hålla sig inomhus, blåsten och regnet utanför lockade inte.  Mitt ressällskap hade dessutom en lång lista från sonhustrun och vi kunde hjälptas åt att hitta beställningens varenda detalj. Bra jobbat av oss! På hemresan bjöds vi av researrangören SPF, på middag i Örnvik konferenshotell. Vackert beläget vid Lule älv och god mat.

Det är senhöst och om kylan vet man ju att den kommer. och det blir dags för andra kläder i garderoben, och jag vet också vad som är ett måste. Vi har säsongsförvaring av kläder på vinden och den vanliga "stegvandringen"  står på tur. Allt ska ner, sorteras, provas och prövas, duger. duger inte, passar osv. Slutresultatet SKA bli, att endast användbara kläder finns i garderoben, överblivet antingen slängs eller går vidare till Röda korset eller de privata loppmarknader för invandrare som på senare tid dykt upp. Idag återstår "bara" att bära upp alla  galgar och kartonger på vinden igen.  och om ett halvår upprepas allt igen. Men..... en tanke har slagit rot i mig, när vi ska  renovera i huset då ska det bli en "walk-in-closet" i det sk mitt rum, som ändå ofta blir ett slags tillfälligt förråd.och förvaring av sådant som ska upp på vinden. Man kan kan ju motionera på annat sätt än att springa upp och ner i en vindsstege! Men varför duger inte Klädkammare, som det egentligen är, numer? Och när börjar vi använda andra benämningar på övriga rum i våra bostäder - möjligen för att höja statusen?

Tio år som motsvarar ca 60 människodito

Årets sista födelsedagar har också firats, ganska stillsamt, först sambons och dagen efter honom, blev vår ögonsten Kikirikis Diva Delilah, i dagligt tal Lila, tio år. Hon har nu uppnått en ålder då hon tillägnat sig alla knep en katt är kapabel att utnyttja och hennes vanor är synnerligen regelbundna och ovillkorliga. Morgnarna startas alltid på samma sätt med att hon före allt annat får sin mat, sen ska hon dricka vatten ur rinnande kran ävan som hon står intill sin vattenskål! Efter en liten lekstund ska hon sitta i husses famn ett bra tag innan hon sakta och värdigt går längs väggen in till sovrummet - och skriker, Då är det husse som ska komma och bädda ner henne! Hon kan i nödfall krypa ner själv med det lärde hon sig för bara ett par år sen. En annan mycket tidsbunden vana har hon vid middagstid, då kommer hon alltid till köket/sin matplats exakt kl 17.10, nån enstaka gång bortåt 20 över men då har nog hennes dröm uppehållit henne med något jaktäventyr. Vi å vår sida  är hennes underdåniga tjänare och lyder minsta vink och hoppas innerligt att hon kan lägga ytterligare tio år till sina inrutade dagar.




Lilas födelsedag den 16 oktober visade sig också den första snön, natten efter var några grader minus och jag satte säsongens första rova på min morgonpromenad. Jag kände  efter ett tag att det var lite halkigt så det var bäst ta det lilla försiktiga, men ändå, plötsligt låg jag på asfalten. Lika fort kom jag upp, som alltid rädd att någon såg eländet, men förresten, hade jag gjort mig illa hade väl det varit det allra bästa just då. Jag ömmade i armbåge, skinka och fotknöl och kunde  vandra vidare, kanske lite yr i skallen till att börja med men tog mig något försiktigare hela vägen runt min vanliga slinga. Jag trodde mig få lite färggranna kroppsminnen, men så blev det inte, men armbågen ömmar lite fortfarande. Nu har jag plockat fram broddarna som beredskap, det varnas för kyla nu och vad värre är, även snö senare under veckan.




Under ett uppehåll i skrivandet, avslutade jag klädomflyttningen och fick en ide om att kanske börja med en tomtestickning. Letade efter mönster och hittade inte bara tomtar utan också mänster på en fin kattfamilj som verkar kul att göra och ett bra restgarnsprojekt. Det blir kvällspyssel kanske att plocka ihop lämpliga nystan.

Översvämning

Ännu en helg har gått, med regn, mycket regn, helt enkelt hällregn, hela tiden- Regnmätaren har för länge sedan svämmat över och antalet mm kvittar  egentligen, men huvvaligen om det varit snö, då  har det verkligen inte varit utan bekymmer. Det är bara att hoppas att den vita varan dröjer till strax innan jul, grön jul stämmer inte med förväntningarna. 

Jag tycker nog att jag är ganska bra på att gilla lägen, det finns ju alltid sk tidsfördriv, t ex att byta gardiner och blommor i fönstren. 

Efter en utflykt till Blomsterlandet fick jag med mig ett par kassar och har nu rosa blommor i köksfönstret. Ett par julstjärnor som i affären benämns höststjärnor möjligen därför att färgen är ljust rosavit. En annan med små blommor i kraftigare rosa och en rex begonia trängs tillsammans med ett par gröna bladväxter och pryder nu sin plats. De har ersatt bl a ett par gula begonior som jag köpte till påsk och tog då de allra mest utslagna eftersom det var så nära påskdagarna. Jag tänkte att huvudsaken de lyser upp fönstret över helgen, så räcker det. Och nog lyste de  och det med besked, en mer överdådlig blomning hade jag aldrig kunnat drömma om och dessutom över hela sommaren ända fram till nu. Å andra sidan tog det slut på en gång, men de har verkligen varit en prydnad för fönsterbrädan.

Efter en något försenad middag blev det som vanligt TVn och katten i knäet, Moræus och Spårlöst, som alltid löser sig och man kan klämma fram en liten tår. Apropå TV-program tyckte jag att Team Bagge oförtjänt åkte ur Körslaget, fast en liten förvarning kom från sambon när de framförde första låten och han sa att en sjöng fel. Jag vet ju vid det här laget att han har ytterst känsliga öron för orena toner och ibland kan ju även jag höra nåt ditåt, men att han kunde urskilja det i en kör förvånade mig. Nu tror jag inte att det var avgörande för körens överlevnad, jag såg att någon anspelade på att  röstsiffrorna möjligen manipuleras så att "rätt" kommun får del av vinstpengarna och det vore ju ett ojust förfarande i så fall, men, men...

I vilket fall som helst fanns i det kören en medlem som väckte ett tidigt barndomsminne. Jag var kanske i 5-årsåldern och mina lekkamrater var två jämnåriga pojkar. En dag kom de på en bra idé, jag skulle få åka båt i ett dike med ytterst lite vatten som dessutom var grumligt. Båten var en zinkbalja med upprostad botten, själva "båtfärden" tycks jag minnas blev ganska kangglig och följaktligen kort. Vad jag däremot minns var min mammas upprördhet över den nedsmutsade tös som kom in. Den ene grabben blev så småningom far till en son som hamnade i Bagges kör och jag har nog aldrig träffat honom efter vi gått ut skolans sjätte klass.

Nu regnar det igen som om  himlen var öppen, då är det är bara att lägga sig på söta örat, läsa en stund och somna gott. Förresten såg jag en uppgift att det kommit 87 mm vilket skulle motsvara 0,87 m snö! Huvva!

Nässelbränna

Vaknade tidigt, alldeles för tidigt, i morse, och trodde mig kunna somna om, men utav det blev det ingenting, så jag klev upp och tittade ut på .....dimman. Startade upp dagen  likt alla andra dagar med att ge Lila dagens första mål som hon mycket bestämt bad att få genast. Sen start av kaffebryggaren  och andra frukostbestyr. Skivade upp och förpassade gårdagens limpbak till frysen. Satte på radion och hann precis höra slutet av morgonandakten, alltså klockan var ännu inte sex! 

Sambon gav sig bortåt halv åtta iväg till sin vattengympa och själv gick jag iväg på morgonpromenaden, fick upp farten med mina stavar och där jag gick uppfattade jag ett konstigt ljud bakom mig, vände mig om och vad får jag se.............jo en polisbil kommer krypande efter gångvägen och då måste den ju strax innan ha passerat genom en gångtunnel! Det är ju närmaste vägen mellan två stora bostadsområden, men ändå?

Väl hemma stannade jag kvar ute, vädret hade blivit betydligt bättre och trädgårdens bortglämda hörn behövde få lite uppmärksamhet.Jag började rensa där i måndags men det återstod en del  att göra. Sex sopsäckar och en liten hög avklippta grenar ska förpassas till Degermyrans ÅVC. Sen spädde sambon på med att hallonbuskarna skulle klippas ur. Jag kom ordentligt upp i varv och gick loss på ogräset där också. Solen hade kommit fram så det var riktigt skönt att vara ute. Men nu när jag sitter och skriver så glöder fingrarna inte bara av skrivarglädje utan nässlorna, dessa trädgårdens huliganer, gick det inte värja sig emot och ändå hade jag arbetshandskar på händerna. Det svider överallt på händerna och fingrarna känns dubbelt så stora,

Nog hade jag glömt tiden lite också, för när jag till slut gick in för lunch, upptäckte jag att den blev lite fördröjd, klockan var halv två, men salladen var förberedd så det gick åtminstone fort att få fram på bordet. På eftermiddagen kokning av pölsa, ett snabbt besök på MAXI, slut kaffefilter, och efter middan en stund i soffan framför TVn med virkningen, det är fortfarande restgarnet som blir en maxad mormorsruta............och katten i knäet. En skön stund som avslutnign på en härlig  utomhusdag.

Sköna söndag

...och mätt i magen, ska jag äntligen försöka väcka liv i min något avsomnade blogg. Det blev lite ont om tid så att säga ett tag här på sensommaren med  det ena och det andra. Skytteltrafik till stugan med byggmaterial och jobb. Det fanns en plan för vad vi ville få gjort innan hösten och kylan kom och det gick bra. 

Före .......

och efter

Samtidigt var det älgjakt, dignande bärbuskar och fruktträd att skörda, Så jag har kokat köttben till buljong, syltat och frusit in körsbär, hallon och krusbär från tomten och blåbär från skogen. Vårt enda äppelträd gav bra skörd men när moset skulle passeras blev det en lite upphetsad stämning, passerapparaten fungerade inte som den skulle. Vi körde igenom moset tre gånger och det blev ändå kvar mycket av äpplet i skräpet, men då fick det bli så. 

Men ändå, överraskningarnas tid är inte förbi, Det visade sig att det fanns en reservdel t o m på lager hos ELON och detta till en maskin som är över trettio år. Men den var dyr och egentligen var det bara en packning som tappat spänsten. 





Vi åkte sen ner förra fredag för att städa upp efter bygget och fick en underbar sista helg för säsongen i stugan


 .


 Uppehållsväder och ganska soliga dagar om än kyligt gick allt som en dans. Vi grillade på kvällen och när det mörknade tände vi en eldkorg nere på stranden. Himlen var stjärnklar men på morgonen fick vi en föraning om vad som kommer. Det var nå't konstigt på sanden, det visade sig vara höstens första  frost och termometern hade stannat på  1,3 minusgrader. Klockan var bara 06.15 när jag tassade ut, det var så vackert så jag bara måste!

Under ett par veckors tid har det dessutom varit extremt högt vattenstånd, men det började sjunka under den helgen för att vara tämligen normalt i tisdags då vi åkte ner för att vintra stugan. Vattnet stängdes av och sånt som inte lämnas kvar över vintern plockades hem. Det kändes skönt att avsluta säsongen, sent om sider fick jag även  känna lugnet och harmonin där ute. Det tog tid i år, jag hade svårt att slappna av och i sanningens namn så väntade jag hela tiden att sommaren skulle komma. Kom den? Nope!  Och jag låste dörren med orden: Nu börjar jag längta till våren igen! Sant!

Lila kan konsten att njuta i alla lägen

På något sätt känns det också skönt att vara hemmavid nu, höstrutinerna infinner sig så sakteliga. Må bra gympan är igång, en seniorgrupp som styrketränar i badhusets gym och inte minst den trevliga promenadgruppen jag är med i och träffas varje vecka. 

I dag blev det en bra dag trots regn från morgonen och mulet väder resten av dagen. Har pluggat lite  för den kvällskurs (fem ggr) jag går, löst dagens korsord, läst ut en bok, gjort matsedel och handelslista för kommande vecka. Middagsmaten blev en mycket enkel men god ugnslax, pressad potatis och grönsaker. Man blandar riven stark ost, skorpmjöl och grädde som efter att ha fått svälla en stund breds över en laxfile, saltad och kryddad med citronpeppar, lite smörklickar ovan på och skjuts in i ugnen i osannolika 250 grader ca 20-25 min. Enkelt.

SEPTEMBER......

.....höstmånad,  och nu tycks vädret äntligen stämma med almanackan, helmulet så solen inte orkat titta fram, men runt 14 grader varmt och det kan man väl inte klaga över. Fast vart tog vår och sommar vägen, längtade och väntade på den sköna värmen, som  ju äntligen kom i augusti, men då fanns också den för sensommaren typiska morgondaggen och nätterna blir bara mörkare och mörkare.

Under dagens morgonpromenad kunde jag se att vägkantens växtlighet blommat över, en enda prästkrage och någon enstaka röllika blommade fortfarande, ranfanans gula färg har nästan helt gått över till det bruna hållet och tistlarna bar högt sina dunbollar. Och så har jag ännu ett år missat att samla renfanor i blom som  stugprydnad över vintern.  

Hela augusti månad har vi fuskat i transportbranschen kan man gott säga. Det är virke och annat byggmaterial till altan och lite till, som lastats på släpen, transporterats och lastats av, gång på gång. Virkeshögen verkar inte bli mindre men ändock ....det har blivit förändring och det ser bra ut hittills.

Vädret har vi faktiskt haft enastående tur med, det har gått arbeta utan en droppe regn. I fredags kväll kom dock det hitills häftigaste regnet, på kort tid föll 30 mm och då var det mysigt vara inomhus med massor av tända ljus.

Min sommarläsning, dvs den bok jag har i stugan och bara läser där, är Brobyggarna av Jan Guillou. Eftersom de där riktigt sköna sommardagarna när det går bra sitta timtals i skuggan och läsa, aldrig kom, så det går väldigt sakta framåt, men det märkliga hände att jag, som samtidigt just nu läst Safari med döden av Jan Mårtensson här hemma, genom båda böckerna befann mig i Afrika. Båda författarna skildrar hur gamla skalliga lejon som stötts ut ur sin grupp när de inte längre orkat jaga, får smak på människokött och går till anfall mot ett lätt byte. Undrar om båda herrarna förutom det gemensamma förnamnet också har haft samma källa att ösa ur. För övrigt var Mårtensson en överraskning, har inte tidigare läst något av hans hand, men boken var underhållande och inte förrän på sista sidans näst sista stycke avslöjades boven, som naturligtvis var den absolut minst misstänkte. Oväntad var dessutom den avslutande sidan med recept på en soppa, som, enl författaren eller åtminstone huvudpersonen, är mycket god, mycket hälsosam, mycket mättande och mycket lättlagad!

Och i morgon är det återigen dags för väckning i svinottan,  årets älgjakt startar ca en timme före solens uppgång kl 05.19. Sambon har, efter sin vanliga nästan årslånga tvekan, kommit fram till att även i år delta. Jag tror att det efter så många år, 46:e gången i år, är svårt att bryta upp från gemenskapen. Förra året var första gången vi inte åkte ut till jaktmarkerna, vilket vi gjort alla tidigare år. Boendet har varierat, först i hans föräldrahem och i stugan vid havet, sen i husvagn och avslutningsvis i hyrda  stugor. Jag har gillat det där avbrottet i vardagen, samtidigt som jag skött markservicen, plockat bär och bara njutit av sköna dagar i skogen. Det blir samma sak i år, han sover hemma och åker emellan och jag får väl hitta på nåt att roa mig med!

Ett aber är dock rapporterna om bristande älgtillgång, eller som någon uttryckte sig; det finns inte ens spår i markerna. Det är verkligen en total förändring mot för något tiotal år sedan då tilldelnigen var större och laget redan innan tredje jaktdagens slut skjutit fullt! En annan förändring är faktiskt vädret, i slutet av 80-talet när jag kom in i sammanhanget var det under ordinarie jaktdagar vanligt med minusgrader och frost att skrapa från bilrutorna, numer är det sällan kallt, tvärtom har vädret ofta varit toppenfint med sol och värme. Prognosen i år tycks vara  sol, växlande molnighet och något regn en dag, med temperaturer uppåt plus18, som allra lägst 7  grader varmt! Ingen önskar väl is  och kyla tillbaka men nog är det märkligt ändå!

Ja så började jag inlägget med väder, slutade med väder och just nu kommer dagens regn, inget att förundra sig över alls.

I SURSTRÖMMINGENS TID

Hemma igen efter ett par dar i stugan med både jobb och avslappning. Vädret, som verkligen varit det bästa tänkbara  med sol och värme, t o m  på kvällarna. I dag blåste det rejält, vita gäss och och vågorna som slog in mot strand kastade upp stora vattenkaskader, men nordosten var kylig. Jag envisades med att gå omkring i shorts, hävdar alltid att jag fryser inte om benen - det är ju bara ben - men fleesejackan åkte på och behövdes.

De senaste veckorna har vi kört skytteltrafik dit ut, det är altanbygget som plötsligt kom igång, efter lång väntan och byggmaterialet måste  ju finnas på plats när bygget väl tar sin början. Min rygg varnade mig en dag, ta det lugnt människa ville den nog säga mig. Jag tackade för varningen och gav ett par alvedon för lindring och tro't eller ej, det onda kändes inte mer, och sen bar jag inte någonting tyngre förrän idag. och det hoppas jag inte ska kännas.

Bort med det gamla........



....en gång en altan

Idag har vi också förhoppningsvis fått slut på en slags sommarföljetong, som pågått under många, många år och med ett antal insatser. Jag talar om TVn som alltid krånglat och försöken att få en acceptabel bild går nästan inte räkna upp alla, men t ex har träd, som möjligen stört mottagningen, fällts, längre mast till antennen, ny TV, ny antenn, ny antennkabel och eftersom alla förståsigpåare sagt att vi befann oss i ett område med sällsynt dåliga mottagningsförhållanden har också antennförstärkare införskaffats. Alla försök har i slutändan misslyckats. Ingen bild, och efter åskvädret för ett par veckor sen verkade TVn helt död.  Frustration är bara en allför enkel beskrivning, galenskapen låg på lur och så kommer i går kväll vår granne för att se om vi gjort någon felkoppling när antellkabeln byttes. Vad hände? Jo, det visade sig att det var antennförstärkaren som lagt av (ev  samband med åskan), vi kopplade in antennen direkt i TVn och Voilà - Klar och fin bild direkt. Så idag fick vi upp antennen på plats och jag har spikat kabel, men ändå - vågar man lita på att det inte finns nån fler liten pryl som kan ställa till förtret?

Vi kan också trampa på nytt altangolv och nog blev det fint allltid och när det blir färdigt, har vi helt klart fått en uppryckning av stugan, det känns faktiskt jätteroligt. Vi hade nästan tänkt premiäräta surströmmingen i går kväll ute men det kom en ordentlig regnskur och det gick lika bra äta inne. Den var mild och god, Oskars även i år, men jag åt bara fyra mot normalt sex stycken.

Den stora runda duk jag visade på bild i förra inlägget, blev ju till nystan och efter några testvirkningar hamnade jag till sist på en stor mormorsruta. Jag virkar efter samma princip som tidigare dukvirkning, från det minsta till större och större nystan. Det blir spännande se hur stor rutan kan bli men jag tänker mig den på det bord vi så småningom kommer att ha på vår nya altan.

Det har ju blivit rätt så mycket bilåkande senaste dagarna  och det tråkar egentligen ut mig så jag har stickning eller virkning som tidsfördriv. Nu blir det ett par sockar i ett garn som påstås vara så bra att man troligen får nya fötter på kuppen. "Hälsogarnet" Austermann Step är behandlat med aloe vera och jojobaolja, infärgat så att sockan blir både randig och prickig.

I går gräddade jag våfflor i stugan och till det serverade vispgrädde och årets jordgubbssylt, den sista sylt med ursprung i det jordgubbsland som numera bara är en jordhög i väntan på bortforsling.

Det var ännu ett länge planerat projekt som blev av, och tror jag inte att vi kommit in i en företagsam period eller är det så, att har man bara tålamod att ge alla planer tid att mogna så finns det också ett hopp om att planerna fullföljs.  

SKÖRDETID

Började dagen med att ansa blommor i krukor och amplar och t o m sifosysarbetet med Million bells, som verkligen gör skäl för namnet,  kändes rofyllt i tidig, sval och vindstilla morgon. Ju bättre man ansar desto generösare blomning och det går väl kalla en ögats skörd. Annars tänker man mer på skogens skörd, i år med gott om hjortron, fina blåbär och dags nu för gula kantareller. Hemma på tomten har det armade jordgubbslandet också skördats.

Det var bestämt att när våren kom skulle det grävas upp och läggas igen,  men så kom blomningen igång och vilken enastående blomning sen. Det gick ju inte förstöra den och nu har gubbarna mognat, sista skörden är över och blev till några burkar jordgubbssylt.

Efter syltkoket åkte vi iväg till stugan, vädret såg ut att bli skapligt och resterna efter trädavverkningen skulle forslas bort. Katten och jag stannade kvar medan sambon åkte hem, tanken var att han skulle komma tillbaka efter ett par dagar, men det blev ytterligare en dag innan han kom så det blev lite kris i mathållningen men jag överlevde. Vädret var växlande och sommarens första åskväder drog över en eftermiddag och jag fick befrielse från gräsklippningen som bara blev halvgjord.

Allt vatten från Finland på väg hit ..........

...och månen sken

Då började jag istället med ett nytt virkprojekt, men det ska jag nog inte forsätta med, kände inte rätta inspirationen utan jag har en annan ide som ska testas i stället. Blir inte det till belåtenhet heller får jag väl slänga hela rasket. Det handlar lite om sagan, det bidde en tumme ......det bidde ingenting!

Jag hade en gång en duk som inte blev helt klar och till slut ett äkta UFO. Nu när jag äntligen tog tag i den ville jag inte ha den kvar och förresten det runda bord den en gång var ämnad för, är för länge sedan borta. Så jag repade upp eländet, trots protester från sambon, som tyckte  att den var sååå fin och att jag lagt ner såååå mycket arbete på den. Det var i och för sig sant, när jag en gång i tiden börjdade virka den, så var det med avsikt att göra slut på alla mina små nystan av bomullsgarn, som jag sorterade i storleksordning och startade med minsta nystanet för att fortsätta med närmast större. Mellan varje färgskifte la jag in vita ränder och så småningom blev den riktigt stor, men som sagt aldrig helt klar. Min första tanke var att göra mormorsrutor à la Virkpia, och nu tänker jag cirkelvirkning och kanske kan det bli runda kuddar............eller ingenting.

Inte mycket kvar av UFOt......

Lägg till bildtext

Virkprov

.

Resten av tiden i stugan sågade jag ut några träd, alar långa som metspön och lite svårbemästrade, läste sommarens stugbok Brobyggarna av Jan Guillou, stickade  eller bara satt i godan ro och stirrade ut över havet, som man faktiskt kan göra i all oändlighet. TVn ville inte dela med sig av utbudet, till att börja med såg jag bara kanalerna fyra  och sex och efter åskvädret ............... bidde det ingenting. Lyssnade i stället på radions P1 med god behållning.

Trots att min laptop som vanligt följde med, var inte den heller till nån glädje alls, snarare tvärtom. Uppkopplingen urusel och vi som har en 3G-mast alldeles i grannskapet. Ett illasinnat rykte gör dock gällande att det bara är 2G och Telia vägrar inse att sommartid är hela kusten befolkad av människor som alla är skrivna på annan ort. I Telias värld bor det alltså för lite folk därute så nån utbyggnad är följaktligen inte nödvändig. Att dessutom Bjuröklubb har långt över 20 000 besökare årligen tas väl inte heller hänsyn till, men alla smarta mobiltelefoner vill ju också vara med och dela på kakan.


En som också trivs i stugan är katten som verkar totalt harmonisk och lugn där.

Lila tränade situps!

Men den där extra dagen jag blev kvar i stugan hade vi besök av en snickare och nu kan det ändå troligen bli nåt av våra planer på renovering, så talesättet att den som väntar på nåt gott väntar inte förgäves tycks vara sant............