HUNDRAÅRING..........

....ja, inte han som hoppade ut genom fönstret och försvann, utan en skolas födelsedagsfirande. Skolan, där bl a min sambo och hans syskon gick sina första skolår.  Numera fungerar den som samlinglokal i byn och plats för det årliga midsommarfirandet som är mycket populärt och välbesökt, fler och fler för varje år och senast över 500 personer som träffades, trivdes och hoppade som små grodor.

Alla har dom varit små....

...och gått i denna skola.

Skol-jubileet hade också samlat många forna elever som fikade och pratade minnen, tittade på slöjdutställningen och framför allt studerade en imponerande mängd gamla skolkort. Det äldsta från 1912  till sista läsårets elever 1965. Gruppen, som organiserat firandet hade också samlat material om skolverksamheten i en trevlig bok,  mycket innehållsrik och  proffsigt framställd. Nutidshistoria, som ger en viktig bakgrundsdimension för alla, och fort faller i glömska om den inte dokumenteras.







Den här dagens början var den bästa tänkbara, låg och läste en lång stund innan jag klev upp och sen blev det årets första! frukost på altanen och ännu mer läsning, boken är lite åt "feel-good"-hållet,  lite av varje, spänning, kärlek, ondska, fest  och framför allt  en charmerande hund. Jag tycker också om när man i en bok känner igen aktuella detaljer, tillsynes betydelselösa för handlingen men nog ger det på något sätt en större trovärdighet.









Det här med vädret stämmer inte alls med prognoserna, klagar då inte heller än så länge idag, vacker och solig morgon med skön temperatur men mycket hinner hända under dagen lopp, innan kvällen  kanske vi fått den utlovade åskan.

Veckan som gick betade jag av lite mer av min måste-göra-lista, nämligen altanstädningen. Först på tur var den inglasade delen, och vi har redan ätit ett par gånger därute, det är så härligt ljus där och kvällssolen behaglig.

Lila njuter av sin utsikt, just nu flygtränande skatungar.

Vi har delat upp resten av altanen i en takförsedd del och en del utan tak, så på torsdag tog jag itu med regelverket under plasttaket och avverkade ett rejält gympapass upp och ner på trappstegen. Eftersom det delvis hade målats om förra sensommaren, kunde jag inte låte bli reflektera över vad det kan vara som finns i luften omkring oss, så mycket sot och smuts som samlats där bara på denna enda vinter. Och vi som ändå bor i rena, rara Västerbotten? Det kändes jätteskönt när jag äntligen var klar, och lite befriande också. Jag undrar om jag inte kommer att ha hunnit vårstädningen klar när det blir dags att tänka julstädning, hahaha!

Ja säg den glädje som varar, under tiden jag skrivit har molnen kommit och solen orkar just nu inte komma igenom. Men den kommer väl och går så det får nog bli en fortsatt skön läsdag.

UTPUMPAD MEN GULD

Det är nu 36 dagar sen jag var inne på bloggen och det har sina orsaker, den dryga månaden har jag ägnat all min tid åt andra saker. Det helt dominerande blev den där släkttavlan jag nämnde i senaste blogginlägget. Det visade sig att jag fick lov att begränsa mina ursprungliga planer om jag skulle hinna få klart. För det andra måste jag dessvärre jobba mer koncentrerat för att få fram önskat resultat, vilket i sin tur innebar heltid varje dag efter midsommar!

Min arbetsplats........

Själva ritandet var också oväntat svårt att utrymmesberäkna, efter några dagar insåg jag att en omdisponering av utrymmet krävdes och det ordnades genom att skarva in mer ritfilm.

...och rithjälpen!

Några telefonsamtal och besök dessutom för att inhämta mer upgifter, ville ju få med så många ättlingar som möjligt. Den slutliga sammanställningen, som ändå inte blev 100%-igt komplett kom att omfatta omkr. 500 namn och i några fall sex generationer. Men kontakterna, telefonsamtalen och besöken, var mycket givande, särskilt två damer i 87-88 årsåldern, kristallklara i intellektet och glatt språksamma, en avundsvärd gåva även som kroppen delvis börjat ge upp.

En av mina uppgiftslämnare

 Nåväl, jag hade kravet på mig själv att ha allt klart måndag den 2 juli för att lämna till kopiering dagen därpå. Under den natten vaknar jag till och visste att jag inte skrivit Sidney, Australien och var naturligtvis tvungen att gå upp för att kolla och upptäckte då, att jag missat ännu en person, men att utrymmet fanns för komplettering! Hela ritningen blev ca 2,5 meter lång och kopieringen blev perfekt, det var den första befrielsen.

Lördagen den sjunde juli var vi bjudna på kalas, som också var ett guldbröllopsfirande, och det var ju den direkta anledningen till mitt företag. Släkttavlan är en sammanställning av mannens farfars ättlingar! Det kändes oerhört skönt att dels få överlämna presenten som verkligen överraskade och dels dessutom få sådan uppskattning, tom applåder i omgångar. Ett av guldbröllopsparets barnbarn, som är bosatt i Schweiz, hade faktiskt börjat önska sig ett släktträd! Så det låg  så att säga rätt till i tid.

Kalasklar!

Kalaset var jättetrevligt med mycken och god mat, sång och musik, att det dessutom bland gästerna fanns många goda körsångare, bidrog till att allsången tom ibland blev sång i stämmor. Underbart!



Men....så kom då söndagen - dagen efter - och jag var totalt utslagen, fanns inte ett uns av ork kvar! Och inte kunde jag skylla på nåt våldsamt vindrickande heller. Jag var troligen inte helt befriad från mitt projekt förrän jag fått överlämna och få feedback på resultatet, och åtminstone 14 dagars total koncentration släppte. Man kan väl säga att jag gav järnet som blev till guld!





Idag har livsandarna vaknat till liv igen och jag började dagen med en skön prommenad upp till Vitberget och på slingrande stigar genom skogen i strålande sol. På eftermiddagen blev det ett pass på gymmet, det har blivit ett uppehåll på hela fyra veckor, delvis beroende på att min sambo opererat sin hand och inte fått bada, och det är ju för att kompa honom jag tar ett gympapass under tiden. Jag orkade inte fullt ut idag, men det var ändå skönt att träffa maskinerna igen!

Vi fick ändå ett slags kalldusch när vi svängde in på garageuppfarten och såg vem som stod på bron.
Våran älskade katt hade någon gång under förmiddagen gått iväg på utflykt, utan att någon märkt det, hon var visserligen inte in och åt lunch, men vi reagerade inte på det eftersom hon många gånger sover över tiden ute i inglasningen. Men hon väntade alltså ute på bron  att vi skulle komma hem och släppa in henne,  hon hade bråttom in, åt sen lunch och tog sig omedelbart ett nödvändigt sovpass.

Ute i stugan tar hon sig en "sommarrusning" varje år, så även denna sommar. Det verkar som hon bestämmer sig för att kolla av området, för hon är blixtsnabb på att hoppa ut, ändå har hon numera blivit betydligt långsammare för det mesta. Hon kör sitt eget race, går inte att locka på och låter sig inte infångas heller, ser noga till att hon inte kommer närmare en armlängds avstånd, man hinner möjligen få en hand på henne innan hon glider iväg. I sommar eller söndagen eftermidsommar var det dags för årets upplaga, som helt överensstämde med tidigare år, bara med den skillnaden att till slut hade jag ingen koll på henne, var hon var, så jag gick in och lät dörren stå öppen. Ingen katt kom.....

Detta hände mycket tidig morgon, så när jag stod vid diskbänken och gjorde iordning frukost tittade jag ut genom fönstret. Vad såg jag då om inte Lila som låg inkrupen i en blomrabatt, hennes favoritplats. Hon blev mycket välkomnad hem och protesterade inte det minsta när jag satte på henne sele och koppel, utan låg platt kvar.

 Men senast vi var ett par dar i stugan kom vi dit sent en kväll och Lila fick som vanligt sitta ute en stund medan vi njöt av kvällssolen på altanen och att det skulle få obehag för henne kunde vi inte räkna ut då. Den här sommaren är ovanligt myggrik, även ute vid havet,  dessutom är det gott om knott och hon hade blivit rejält knottbiten. Den stackars katten sprang runt, runt drygt en timme, skrek och slet tussar ur pälsen och inget kunde man göra åt det. Resten av tiden vi var där fick hon nöja sig med att sitta i en solstol på altanen.

Det blev lite av det senaste men ska nog försöka skriva lite oftare i fortsättningen, kan ju inte skylla på släkten längre.....

RAINY DAY

Söndagmorgon, grå, regnig och kall, ynka sex grader och 35 mm i regnmätaren sen i går afton, så idag blir det vad man en gång i tiden sa, en kojdag, alltså uteliv helt otänkbart. Det går ju kanske att trösta sig med att det inte är snö som kommer ner, för ett par dar sen visades ett inslag i TVn från Storuman där det kommit ca tre dm SNÖ, vilket jag till en början inte tog på allvar, trodde det var ett utslag av bisarr humor, men det var dessvärre dagsfärska bilder som visades. Snöskottning i början av juni månad är inte nåt man räknar med. Enligt prognosen ska det regna stora mängder hela dagen i dag. T o m katten tyckte livet var visset i morse, hon propsade inte ens på att få komma ut, kröp istället längst ner i mattes säng, och där blir hon antagligen kvar tills det vankas mat igen.

Tur ändå att det finns annat som ändå ger hopp om sommar. De första blommorna i körsbärsträdet utanför köksfönstret har slagit ut och kanske är vätan en välsignelse för trädet, om nu humlorna också vaknar och gör sitt jobb, så vi får se fram emot bärskörd. För övrigt blommar också häggen nu för fullt, tulpanernas tid är över och bara narcisserna står fortfarande i blom. Häcken av häggmispel knoppas också för fullt och slår säkert ut veckan som kommer, och nog tycker jag att det är något tidigare än vanligt. Blomkrukorna utomhus väntar än så länge på sitt innehåll, jag brukar inte plantera förrän efter de sk järnnätterna omkr 8-9:e juni, vill ju inte att frosten ska ta plantorna innan de funnit sig tillrätta i utemiljön. Under veckan som gick klipptes också gräsmattan för första gången i sommar - får man väl ändå trots allt säga i juni månad.

Oskarp och tagen genom fönstret, men ändå blommor!

Planerna på stugrenovering fortsätter och en passande ny/gammal spis inköptes via annons och hämtades hem igår, det är bra ha fått en början, sen brukar det rulla på om än under troligen rätt lång tid, men jag längtar att få det gjort. För ett tag sen fanns i tidningen Land beskrivning på en blomlåda som jag tyckte skulle passa under ett fönster i stugan och den är nu klar så när som på målningen som jag lovat göra. Målarsonen gillar nämligen inte att måla! Bild kommer så småningom när förhoppningsvis blommande pelargoner fyller den.




I går när vädret mulnade på tänkte jag att här måste jag ta till nåt som muntrar upp tillvaron och ett besök i stadens galleria CK gav önskat resultat; inköp av en sommarklänning, med betoning på sommar.





Under den gågna vintern har jag gått på gympa ett par gånger i veckan i områdesskolan - nära och bra. Terminen slutade sista veckan i april och tanken var att jag på nåt sätt skulle fortsätta röra på mig och går numera på gymmet i vårt badhus. Sambon har sin vattengympa, det är  angeläget för honom att inte göra nåt sommaruppehåll, och vi kan nu följas åt till var sin aktivitet. Det tror jag kommer att funka även under sommaren, man peppar ju varann och hoppar nog inte över lika lätt som när man ska iväg ensam.  

Jag har också dragit igång ett gammalt projekt som jag tänker kommer att ta en hel del av min tid under den kommande månaden. Jag började för några år sen släktforska på sambons familj på pappans sida, avsikten var att det hela så småningom skulle utmynna i en ev släktträff. Det visade sig vara ett ofantligt projekt, som jag pausade ifrån. Nu har jag fått anledning att bearbeta en del av familjeanorna, nämligen hans farfars fars ättlingar. Planerna är att rita upp en släkttavla om jag hinner, det rör sig om stora familjer och förgreningar, men jag hoppas kunna genomföra min tanke.

En naturlig följd av mitt hoppande mellan aktiviteter är,  att fn vilar mina handarbeten stilla, det händer vissa kvällar att jag tuppar av rätt fort i soffan framför TVn. Det går också långsamt med läsningen, för ett par veckor sen började jag läsa Igelkottens elegans, men den var inte lämplig som sänglitteratur, måste nog sitta längre stunder åt gången med den boken. I stället har jag nu börjat läsa ännu en Joyce Carol Oates nämligen Dagbok 1973-1982, som passar bättre den kvart eller halvtimme jag läser innar jag somnar.

Det kännns som om det blir en skrivande söndag, har några obesvarade mail och vad vore väl lämpligare än att ta itu med dem och dessutom göra upp planer för kommande vecka. Jag behöver en viss grundplanering, som också fullföljs, att hålla mig till,  för att känna mig tillfreds med tillvaron.

OMSTART

Efter ett alldeles för långt uppehåll - illa skött!, - i bloggandet, tar jag nya tag nu. Orsaken till den  här pausen kan vara den att jag har ägnat mig fullt ut åt annat och jag inte haft energi att vid dagens slut ägna mig åt skrivande. Vårstädning både inne och utomhus pockar ju på den här tiden, vädrets makter styr utomhusgörat och regndagarna har kommit tätt. Sen kom en repris  - igen - på förkylningen. Jag vet inte vad det är för slags elände som bor i min kropp, jag som brukar skryta med att jag inte blir förkyld, men nu var det tredje gången sen februari. Tio dagar varje gång verkar vara standard och det stör mig och mina planer men vad är att göra annat än låta otyget ha sin gång.

Hur som helst så kunde jag under ett par dagar förra veckan storstäda stugan och göra den beboelig för sommaren. Vädret var bästa tänkbara, arbetet gick som en dans och torsdag kväll när vi åkte hem kunde jag stänga dörren till en väldoftande, fräsch stuga. Fredagen blev en heldag hemma, men på lärdag - pingstafton - åkte vi ner igen.  En liten fadäs var dock att kameran låg kvar hemma så dessa bilder togs under städdagarna.

Vädra ut det gamla och släpp in nya, fräscha dofter!

Sambon packade upp och monterade nya grillen och för min del återstod att hänga upp nytvättade gardiner och bädda sängarna, innan det blev dags för matlagning. Middagen blev till belåtenhet, så grillen fick godkänt och kvällen avslutades med melodifestivalen, och jag säger bara; Loreen perfekt!

Vaknade alldeles för tidigt på söndagsmorgonen, värmen på loftet blev nästan olidlig. Det hade det goda med sig att jag kunde njuta av en fantastisk morgon. Varmt, fortfarande nästan vidstilla och en fiskare som vittjade sina nät rakt utanför. Jag vandrade runt på tomten och njöt av tillvaron, obekymrad om att rabatterna låg fullständigt täckta av gammalt löv, ris och annat skräp.

Men, efter frukost och iklädd shorts och linne!, gick jag till angrepp på skräpet, krattade rent i blombänkar, rev och slet i allt löst jag kom åt och kände mig verkligen tillfreds med resultatet. Samtidigt fantiserade jag om hur jag skulle ändra i blombänkarna, gräva upp och plantera om. Fast den stora sommarplaneringen gäller en ny altan och ev. en liten utbyggnad av förrådet som jag hoppas går genomföra. Sommarsysselsättningen kan anses tryggad!

Sambon kunde också se till sitt skötebarn, fyrhjulingen, som välvilligt gick igång. En kortare tur, till Björkåsen, kunde han också göra och lyckan var fullständig.


Tredje familjemedlemmen, katten Lila, njöt också stor del av tiden liggande i en solstol. Det syns att också hon trivs med tillvaron i stugan och hennes knepiga sätt att ta sig upp på loftet sitter perfekt i tassarna. Hoppar först upp på öppna spisens fris, går några steg över ett skåp, hoppar upp på ett väggskåp, går över väggklockan och till loftet, där det lyckligtvis står en säng, där hon genast kan krypa in under täcket.  

Efter söndag middag packade vi ihop för hemfärd, mycket belåtna och glada över att att fått en fantastiskt fin start på sommaren. Vädret, som varit det bästa tänkbara om än med tilltagande och kyligare vindar på eftermiddagen, och att ha ännu en sommar framför sig i detta vårt paradis är en ynnest.

Nu åter ut på prommenad med en annan fyrfota vän, labben Ronja, det har tyvärr blivit en hel veckas uppehåll i vårt förhållande, men jag tror att jag tas emot med översvallande glädje.

BEKRÄFTELSE

Måste bara i sena timmen skriva några rader, i dagens upplaga av Gokväll på TVn medverkade en kattrådgivare som följde upp med en chatt efter programmet. Som jag tidigare berättat dels den 24 mars och den 9 april så placerar Lila ut sina favoriter på lämpliga ställen när hon är ensam hemma och jag var bara tvungen att via chatten höra vilken förklaring den experten kunde ha.

Majbritt/Lilas matte: Har en Burmahona som blir 10 år i år och som, när hon blir lämnad ensam hemma, antingen att vi åker bort över dagen eller när vi blir borta ett kortare tag, en timme eller så och t o m när vi är utomhus på gården, har burit någon av sina favoritleksaker till ytterdörren eller dörren till garaget. Bör kanske nämnas att hon, som är mycket social och tillgiven, aldrig blivit lämnad ensam regelbundet men med tiden upprepas det här beteenden allt oftare. Det stör ju inte men kan väl vara intressant höra vad du säger!

Susanne Hellman Holmström: Aha, hon försöker samla ihop "sin flock" med att överlämna ett byte.
Kattmammor gör så för att samla sina kattungar.
Hälsningar Susanne

Den förklaringen köper jag gärna, det känns tryggt veta att katten känner sitt ansvar för sina människor och erbjuder sina godsaker till oss!! Å andra sidan kräver hon ganska bestämt att få sitt eget matfat påfyllt tämligen regelbundet, tyvärr är hon ju numera en äldre dam med liknande problem som tvåbenta damer kan drabbas av, så på bästa viktväktarvis vägs matportionerna. Med tanke på att djuren utvecklar liknande vällevnadssjukdomar som människan så ser jag inte nåt alternativ, tanken på att t ex dagligen medicinera för diabetes känns inte tilltalande. 

För övrigt städar jag garderober,  vädrar kläder, tvättar kläder, sorterar kläder, provar kläder, delar med mig kläder som jag inte slänger och hoppas få klart nångång ............

FUNDERINGAR

Ja då vaknade man till en "härlig" vårdag med helt snötäckt mark, undrar bara i hur många omgångar snön ska fortsätta komma innan sommaren tar över. Det räcker mer än väl nu, det behöver inte komma både mycket och länge....


Hur länge ska grillen få stå orörd?

Började dagen med att äntligen läsa ut boken jag tragglat mig igenom, bara envisheten gjorde att jag höll mig kvar i den. Det var en otäck historia som författarinnan, Joyce Carol Oates, snurrade runt på 479 sidor. Trögläst, tänk bara, sida upp och sida ner med sammanhängande text utan nya stycken, med de viktiga slutsatserna i kursiverad stil och så fick man bläddra tillbaka och läsa om, frågandes vad man missat.  Men ändå hon är fenomenalt bra att skriva om det som händer inom personerna, tankar, funderingar mm och det amerikanska samhället och dess själ, både positivt och kritiskt. Bokens titel? Lilla Himlafågel, och den skulle säkert ha passat bättre som sommarläsning, då det blir mer sammanhängande läsning på dagarna och inte som övriga året då jag bara läser en stund på kvällen i sängen. Nu blev det inget flyt i läsningen, själva historien vidrig och inte nåt jag längtade efter förutom att den skulle ta slut.

Nu ska jag i stället ta mig an en bok i miniformat, 150 sidor i vykortsstorlek, Anna Gavalda En dag till skänks. För övrigt har jag två Joyce Carol Oates liggande till sommarläsningen, Dagbok 1973-1982 och Älskade syster.





Under veckan som gick kunde jag mellan stormbyar och snöfläckar, börja med vårstädningen utomhus, t o m tjälfrusen mark på en del av blombänken, huvvaligen! Tre säckar fick jag ändå ihop så det blev en bra början.

Ett välkommet avbrott blev det den dag då jag som smakråd följde med min svägerska ut på stan, vår-sommargarderoben skulle kompletteras och förnyas, och nog blev det en påse som följde med - till belåtenhet förmodar jag.

Jag kan nog inte förneka att jag personligen har ett stort intresse för kläder och det är alltid ett riktigt nöje att kolla vad som finns i affärerna. En gång i tiden hade jag planer på en framtid inom den textila världen, sökte utbildning men när det blev dags att börja skolan, nekades jag åka iväg. Jag kan väl anta att det i grunden handlade om pengar som inte fanns att bekosta skola utanför hemorten i några år. Så småningom kunde jag låna en mindre summa, gick en kortare kurs och började jobba med nåt helt annat.

När jag många år senare pratade med min mor om de planer jag haft kommenterade hon bara att hon aldrig hade kunnat tro att jag var så fåfäng! Det handlade också om en konflikt mellan två världar där den ena, hennes, bestod av hårt arbete för livets uppehälle och min, där jag trodde på möjligheten att utvecklas och ägna sig åt lustfyllda sysslor skulle komma i första hand. Så blev det inte alls för min del, mitt arbetsliv gav mig trygghet och inkomst, den textila lusten fick höra till fritiden och någon bitterhet över den utveckling mitt liv tog har jag aldrig känt.

Färg och form har alltid roat mig men jag har också konstaterat att ibland stör den egenskapen mig. I TV-program med intervjuer, diskussioner och liknande där det som sägs är det dominerande, så blir det bilden som tar över mitt intresse, jag har bättre behållning om jag flyttar från TVn och enbart lyssnar eller som det vanligtvis är, har en stickning eller virkning i händerna.

Och till sist dagens väder, soligt mest hela tiden, ibland nån regnskur och snön smälter undan väldigt sakta, sen blir det att kolla månen ikväll, närmare jorden än nu kommer den inte nån fler gång i år, undrar hur det påverkar mångalenskapen!

EN GÅNG TILL........

Sent i går kväll blev jag pinsamt medveten om att jag låtit lättjan ta över mitt skrivande och att följden, inga nya inlägg på flera dagar, borde åtgärdas. Alltså blev det en liten resumé av de gågna dagarnas händelser, och inlägget skulle animeras med några foton. P g a  att jag inte riktigt tänkte mig för, eller kalla det klantighet då, så försvann allt och svävar väl nu ute i cyberrymnden helt oåtkomligt för mänskligheten! Jag var också för trött att då, när klockan närmade sig midnatt, skriva en gång till så nu, innan dagen kommit igång på riktigt, tar jag nya tag.

För det första så var vi en dag på tårtkalas, nioåringen hyllades och uppvaktades med presenter. Dagen till ära sken solen och värmde skönt på uteplatsen, där vi satt ett tag och njöt. Eftersom kaffebordet dukats inomhus, förflyttade vi oss dit så småningom och högg in på gofikat och den traditionella tårtan, som vanligt makalöst god.

Efter någon timme, när vi åkte hemåt blev vi omkörda av en tutande ambulans och det visade sig att vid vår avfart från E 4:an hade det gått snett för några bilar, tre stycken hade pucklat på varandra och trafiken där var stillastående. Man blir lika illa berörd varje gång man kommer till en olycksplats. Dessbättre var det tydligen inte något allvarligare vid detta tillfälle.

Långt kvar till snöfritt, utsikt från stugbron

Valborgsmässoaftonen, som började med strålande sol, åkte vi ner till stugan , mest för att se hur långt våren kommit där och hur mycket snö som ännu kunde ligga kvar. Efter omvägen till Lövångers kyrkogård , där ljuslyktorna hämtades tillbaka, och färd på en riktigt dålig grusväg, kom vi fram till målet. Visst fanns det snö kvar fortfarande, men har vi riktigt tur så är den borta vid nästa besök.

Diket vattenfyllt........

och i rabatterna spirar det redan!

Sol och sommar välkommen in

När snön är borta är det dags att städa ut vintern och släppa in sommaren i stugan.

Sista gången man möter den här utsikten från stugdörren?

Jag längtar till första övernattningen, och de "vita nätterna" då det är slöseri med tid att sova, helst vill jag sitta på "tänkarstocken" till soluppgången, nattljuset är magiskt.










Tiden står stilla när men förlorar blicken över den här vyn, naturligtvis grönskande och helt utan snö.

På vägen från stugan kom vi ihåg att kika efter "vår" trana och visst, där stod den i år igen, ensam och betande  på en lägda.  Under många år var det två tranor som återkom till samma ställe varje vår men sen något år tillbaka är det bara en ensam trana som kommer dit. Ett riktigt vårtecken om än vemodigt, man känner sig berörd av åsynen av den ensamma fågeln, som står där till synes väntande.

Det var väl ungefär allt jag skrev i går kväll, och den nya dag som just börjat ska jag som vanligt starta med en promenad. Vädret försämras, efter vad jag hört, senare under dagen, och redan nu har molnen börjat komma, längst i söder ser det oroväckande mörkt ut. SMHI talade t o m om minusgrader till natten, så det är inte lätt att få vår i den här landsändan, men när den kommer sker det nästan med buller och bång. Plötsligt en morgon kan björkarna skimra i ljusgrönt och då är det svårt att inte vara glad