VÄXLANDE VÄDER

....och terrassgolv

I går morse snö på taken.........

I motsats till gårdagen så var det i morse när jag tittade ut överraskande nog helt helt snöfritt. Det varade dock inte länge förrän det  kom ett rikligt snöfall som tursamt nog inte stannade kvar på marken och nu verkar plattorna på torget helt torra. Tyvärr måste noteras att termometern hade stannat på omkring fyra minusgrader under natten. Kan man tänka sig att det blev en felprogrammering när klockan ställdes om, skulle kanske varit kalendern som ställts tillbaka en månad, eftersom det  nu  mer påminner om aprilväder.

En fördel  som emellertid följer på omkasten i vädret är tillskottet till väderpratet, inget kan väl beskrivas i mer varierande ordalag som just vädret. Ibland verkar det som man söker överträffa varandra eller till och med sig själv med de  mest beskrivande skildringar av den rådande eller nyss inträffade vädersvängningen. Jag kan inte tycka att de samtalen berikar, det enklaste är att bara hålla med eftersom det annars blir en slags ordkamp  som är meningslös, vädret är som det är. Och sen, att gå ut och känna på de flesta väder är oftast en överraskande upptäckt och bekräftelse av devisen 'det finns inga dåliga väder'.

Nåväl, så lyckades även jag få ihop en lång väderharang och fortsätter med annat nonsensprat. Har inte tagit någon morgonpromenad idag, har en större arbetsuppgift framför mig som troligen kommer att ta hela dagen, eller nästan i alla fall. Fortsätter med garderobsstädningen och ska fram med sommarkläderna. Under fjolårets flyttningskaos blev det lite hipp som happ med klädordningen. Bara ett av områdena där jag tappade orken att sortera fullt ut och i slutskedet bara packade ner allt, och sen tryckte in där det fanns utrymma. Inte kul och därför försöker jag nu att ställa någon slags ordning tillrätta och förhoppningsvis hitta alla kläder. 

Jag har ju sedan påskhelgen dagligen tagit kortare och ibland längre promenader på minst tre kvart och känner mig tillfreds med den vanan. I går gick jag också som vanligt iväg samtidigt som jag tog med återvinningssopor. Promenaden fortsatte via kyrkogården, där penséerna fortfarande överlever och inte heller hittats av rådjuren, upp över Solbacken, med korta avbrott för ett och annat  några vårfoto. 

Björkar med svagt grönt skimmer och

Poppeln skyndar på

Videns kissar har ändrat karaktär

Däremot ville inte den lilla sädesärla som trippade framför mig på gångvägen vara med på bild, när jag var var klar för skott ändrade hon kurs och flög sin kos. Den fågeln är också en av vårens trevligaste budbärare


Jag träffade och pratade med en annan promenerande bekant som bl a sa att hon skulle gå på ICA och köpa deras grova, goda bullar till fikat när de kom hem. När jag var på väg uppför den långa backen kände jag lite sug i magen och de där bullarna kom i mina tankar, skulle kanske vara gott att se fram emot. Tanken slog rot, jag valde en annan väg att gå, det numera nästan helt snöfria elljusspåret. Det var inte helt torrt där, både slipprigt och halt på vissa ställen men bullarna hägrade. Tänkte oxå på tiden då jag bodde i en lägenhet i Miljonprogrammets hyresbostäder där intill. Då kunde jag nära nog spänna på mig skidorna vid källarutgången och åka ut på spåret.  Det blev oftast tre varv alla veckans dagar. Nu äger jag inte längre några skidor, kan ärligt påstå att den karriären är avslutad, både på tvären och längden. Var sak har sin tid får jag förnöjsamt inse.

Kom så småningom fram till affären, köpte bullarna, fyra för en tjuga, och vandrade sista biten hemåt. När jag till sist kom upp i lägenheten hade hela två timmar gått sen jag drog iväg, det var nu mer dags för lunch  än fika och det fick bli en brödmåltid. Tillsammans med te, Rooibus med ingefära, skinka, kvarg, gurka och tomat. Vila, korsord, löste ett svårt och sen var jag laddad för ett storverk. Klädkammaren har blivit mer av ett katastrofutrymme eller ska jag säga en samvetsfråga, rädslan för att dörren till sist inte skulle gå att stänga har kommit och gått. Så, ut med varenda pinal, rengöring av väggar, hyllor, tak och golv. Sedan in med allt igen, eller nästan, och nu ser det väldigt välordnat ut därinne. Kan inte låta bli att öppna dörren då och då och njuta av det jag ser så länge det varar, som en uppmuntrande klapp på axeln. 

Apropå axeln, så gick allt lyftande oväntat bra, förhoppningsvis är inflammationen på väg att ge med sig och berörda muskler börjar fungera smärtfritt igen.

En annan följd är kartongerna med sommarkläder som nu står på golvet för att  sorteras i dag, det ser jag fram emot  och det känns också som jag mer och mer närmar mig den ordning jag vill ha omkring mig samtidigt som anpassningen till lägenheten fortsätter. Det här ska bli så bra i slutändan är jag övertygad om!

Innan jag gick ut igår hade jag som vanligt lyssnat till Söndagsintervjun, Per I Gedin, en imponerade skärpt 91-åring och lika skärpt intervjuare som vare sig värjde för de svåra frågorna eller lämnade dem hängande luften, alltid en lika fin start på söndagen. Under tiden skulle jag avsluta min pågående stickning hade jag tänkt men därav blev intet. Jag upptäckte en felstickning minst en decimeter längre ner och det var bara att riva upp, eller som man också kan säga, tillbaka sticka. Det var surt, allra helst som det inte var första gången och jag börjar tappa lusten för den här stickningen. Så pass mycket att jag på kvällen la upp och började en ny, en kofta i ett svart/vitt garn av bouclétyp. Allt för att hitta tillbaka till stickglädjen.

Ny stickning påbörjad

Jo, men visst ska jag göra den där andra stickningen klar, en långärmad uppifrån-ner stickad jumper i supermjukt ljusgrått garn. Det är faktiskt inte så mycket som fattas och med 7:ans nålar går det ganska fort att sticka. Men ... det har gått lite troll i maskorna.

En annan följd av det växlande vädret är att den terrassrengöring jag beställd hjälp för blir försenad i väntan på att det torkar upp därute. När jag beställde hade vi fortfarande soligt, varmt och torrt väder och det var som gjort för att bli fort avklarat, nu tycks det tyvärr bli lång väntan som det låter, prognoserna är inte lysande och dessutom tycker jag mig ha märkt att träffsäkerheten är i det närmaste total när det gäller nederbörd. 


Sammanfattning; jag föredrar att se vattenglaset halvfullt och ser fram emot mitt innearbete som också är hett efterlängtat. Ute blåser det, himlen är gråmulen, katten föredrar att sova och tar bara korta matpauser. Det ska även jag göra, menar matpaus, blir broccolisoppa med ost till lunch.