STUGVECKA

En något överdriven rubrik, inte blev det en hel vecka men väl från onsdag till söndagskväll  och med det fantastiska väder som varade hela tiden kändes dygnen dubbelt värdefulla. Sommar, nja inte meteorologiskt ännu då en dygnstemperatur över tio plusgrader är avgörande! Natten mot torsdagen ramlade graderna ner till bistra +4,6 och då var det skönt med ett värmande element och naturligtvis fönstret stängt. 

Ändå har det blivit lite av förstagångsupplevelser dessa dagar. Fredagsmorgonen kom med sol och värme och då var det på tiden att käka första utomhusfrukosten. 

Underbart med glittrande hav, fågelsång, stillhet och att bara hänge sig åt att njuta av tillvaron. Till natten åkte fönstret upp också för första gången! Vad mer då? Jo, altanen möblerades klar för sommarens uteliv och närmaste grannarna var första gästerna till lunch på torsdag. Naturligtvis bjöd jag på palt. Dessutom melonsallad med vitost och rostat bröd,  rabarberpaj till efterrätt fullbordade menyn. Det blev lyckat och gästerna blev nöjda, tror jag! Nu hoppas jag att det blir fler soliga dagar så det går planera för fler altangäster. 

Första liljekonvaljerna för säsongen har också plockats in, faktiskt ovanligt sent det brukar ibland vara  full blomning till midsommar. I år fick de allra första stänglarna  hjälp med lyskraften från små skogsstjärnor! 

Kvällarna har varit magiska, ljusa med skimrande pasteller på himmel och stilla hav, och det har känts som ett helgerån att gå till sängs.

Däremot har det inte synts en enda badgäst på stranden, skulle kunna tänka mig att vattnet fortfarande är iskallt. Om vinden dessutom vänder till nordlig känns också luften onödigt sval, eller mer realistiskt uttryckt också iskall. Men det ska väl bli en förstagång på stranden också denna sommar hoppas jag.

Lila måste också få några uppmärksamma rader. Jag oroade mig tidigare när hon konstaterades ha artros i sina ben att hon inte skulle klara sin omständliga väg upp till loftet, men hon hoppar hur smidigt som helst, först upp på spisfrisen sen på skåpet intill och sen 'dödshoppet'  upp på ett nästan ända upp till taket sittande överskåp varifrån hon enkelt promenerar via väggklockan in på loftet. Vackert gjort av en snart 15-årig kattdam som fått suverän hjälp av sin medicin. Hon har också visat prov på sin enastående jaktförmåga. Vi skulle ta en liten promenad tillsammans en morgon, som vanligt var hon iförd sitt koppel. Genast vi kom ut lystrade hon och spände sina muskler, anföll stenfoten i det närbelägna huset. Nu har hon blivit galen var min tanke då hon for omkring som en spindel men så hörde jag ett svagt pip och upptäckte jaktbytet. Inom mindre än en minut var jakten över och hon vände hemåt med bytet i munnen. Där tog mitt tålamod slut, en råtta inburen av en aldrig så stolt katt ville inte jag vara med om. Gjorde en liten markering som tydligen för ett ögonblick störde Lilas koncentration och hon tappade sitt jaktbyte.Råttan (alltså inte bara en liten näbbmus) såg sin chans till flykt och plötsligt var jag  i  farozonen. Ve och fasa, snabbt isär med fötterna för att inte bli påsprungen och råttan tog vägen mitt mellan. Jag, en råttviadukt! Men Lila ägnade lång tid åt att undersöka var den tog vägen! Det har alltid förvånat mig att hon som resultat av en framavlad kattras har så stor andel naturliga instinkter bevarade, vilddjuret lever kvar.

En för mig ny vana verkar också etablerats. Jag har tidigare bara vid enstaka tillfällen lyssnat på radions sommarpratare men nu har jag hittills sett till att efter lunchen sätta mig ner med min stickning och lyssna. Inser att den långa pausen är välgörande och passar bra mellan två jobb! Vad än jag bestämt mig för att göra utomhus är lättare avklarat uppdelat på skift.

Jag väntar att änderna ska komma ut med sina ungar,  årets unga hare skuttar redan omkring men jag har bara sett en enda. Andra arter i naturen som brukar visa sig så här dags, huggormarna, har jag tacksamt nog inte sett till. De vill jag inte heller se i närheten men jag har redan hört talas om sådana möten.

Trots den kalla våren och början på sommaren tycker jag att trädens blomning varit rikligare än någonsin. Likaså verkar lingons blomning vara riklig men hur det var med blåbärsblommorna har jag ingen uppfattning om. Det vanvårdade jordgubbslandet (i stugan) blommar också som aldrig förr men om det överhuvud taget blir några bär så tror jag att haren gillar dem och snabbt skördar sin andel=allt!

Nu får jag väl som man sa i äldre tider ägna mig åt hederligt arbete, en svunnen tid då skrivande nog ansågs som en form av undanflykt. Hederligheten, som jag ser det, var en fråga om överlevnad , som om inte skrivande sannolikt också tillhör samma kategori. Önskan att uttrycka sig efter sin förmåga och intresseinriktning vare sig det är genom tal,skrift, musik eller andra former av kreativitet måste anses och värderas som en mänsklig egenskap god som någon som helst annan, en drift, mer eller mindre uttalad, som borde släppas fri. Överlevnad? Jo, kanske inte bara för utövaren utan också för en 'drabbad' mottagare. I grund och botten konstens kärna; Att beröra och bli berörd.

Nu har jag släppt iväg fantasin väldigt fri men lite vardagsfilosofi känns tillåtet, nu åter till ordning och disciplin.