Jag börjar väl ändå med en liten resumé, som vanligt, av dagarna som flytt. Jag hade åkt ner till stugan efter lunch på onsdag förra veckan och passade på . när jag kom fram, att bjuda några stuggrannar på fredag lunch.Eftersom det skulle bli en enkel, somrig sillunch krävdes inte så stora förberedelser men bakade en kaka till kaffet på morgonen samma dag,en toscakaka med rabarber.
Soligt och härligt väder och vi satt i trevlig samvaro några timmar. Efter gästerna gått blev jag så besynnerligt trött men vilade på utesoffan och efter nån timme kändes det bättre igen. Tänkte väl att solvärmen blivit för intensiv men kunde obehindrat åka ut till Bjuröklubb på kvällen.
 |
| Halstring pågår |
Lördagsmorgonen kände inte jag mig fräsch, avstod frivilligt från utefrukosten och förblev liggande hela dagen, omväxlande på soffan inne och den på altanen, utan att kunna identifiera vad som drabbat mig, orkade bara inte. Hade jag druckit för lite, solexponeringen för lång, eller vadå? Söndagen bättre igen men utan nån större geist, klippte dock det bit som blev kvar efter senaste klippningen och fick dessutom trevligt spontant fikabesök. Sen packade jag ihop och begav mig hemåt enligt planerna. För säkerhets skull körde jag lite försiktigare, så till att inte överskida hastighetsgränserna och låg nog på alla sträcker någon km under. Det märkliga resultatet av det var att jag använt endast en enda futtig minut längre tid än vanligt. Lärdom: det lönar sig inte alls att ligga på, bättre köra lugnt, avspänt och njutbart, den förlorade minuten får läggas på nöjeskontot helt enkelt.
Men sen kom eländesmorgonen, måndagsmorgonen, då jag knappt tog mig ur sängen och ökenvandringen till toan var outhärdlig för att inte tala om återvägen till sängen igen som blev både vinglig och krävande.Efter nån timmes ytterligare vila försökte jag få i mig lite frukost men det tog emot. lite fil fick jag i mig men mackan blev inte ens halväten. Sen fortsatte den dagen i samma stil, växelvis vila och nödutflykter från sovrummet för toabesök och vattenintag. Mat kändes enbart motbjudande fast jag tvingade i mig små bitar frukt. Hela tiden frös jag trots varma kläder, sockar på fötterna och yllefilt ovanpå täcket. Jag hade på morgonen försökt skicka ett meddelande på FB men gav upp efter några försök då jag inte klarade av det, förstod inte vad gallimatias jag skrev.
Tisdagen kom med något bättre känsla men fortfarande svag, ont i ryggen, frusen och omatfrisk vilket innebar fortsatt sängläge.Men en litet tecken på förbättring var att jag på kvällen kunde känna det skönt att sticka ut foten utanför täcket för lite svalka!
Onsdagen halvbra och torsdag så bra att jag kontaktade hälsocentralen för provtagning. Helt frisk! Då kände jag tacksamhet blandat med tvivel. Jag visste ju hur oerhört kraftlös jag känt mig men kunde jag verkligen ha inbillat mig allt. Nja, en förhöjning av snabbsänkan tydde på någon infektion så någon skit var det som plågat mig , vilken får jag väl aldrig reda på och spelar mindre roll. Det som gladde mig och påverkade säkert tillfrisknandet var att alla prover var så överraskande bra. Jag känner en oerhört tacksamhet för min goda hälsa och vill kunna fortsätta ta hand om den på egna villkor.
Jag kan ju inte i den eländesbeskrivningen låta bli att nämna Lila, min lilla underbara katt som under de här svåraste dagarna inte för ett ögonblick lämnade min sida utan låg tätt intill mig hela tiden till just på tisdagkväll när jag kunde ana en liten förbättring. Då tog hon friskift och tillbringade natten på något annat ställe i huset. Men kl 04.30 gick åter i tjänst vid min sida!
Nu ser det ut som om det kan bli ett par riktigt soligt och varma dagar ute vid havet så jag kanske åker ut i kväll och stannar ett par nätter så ordningen blir helt återställd så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar