Eftersom väderutsikterna lovade precis det som sedan kom så beslutade jag att INTE åka till stugan utan stannade jag kvar hemma i stan till bättre väder skulle uppenbara sig. Vilket ännu inte hänt men om ett par dagar, kanske..... I min envishet har jag ju behållit värmen avslagen - enligt almanackan - och har parerat med tjocka sockar och tjock tröja men inte kunde jag i längden vara uthållig utan till sist kom fleecekläderna på och då var det läge att åtminstone skruva på ett element. Något behagligare inomhusmiljö, tapperheten fick sig en törn men jag överlevde. Min tanke om duschningen som jag nämnde i förra inlägget hade nog inte varit helt fel, fast ännu tråkigare.
Om inte om varit kunde jag dock ha tagit mig till en annan plats där solen verkligen visade sig och värmde gott hela midsommaraftonen men tanken att sätta sig i bilen och köra fyra timmar var inte något jag överhuvud taget övervägde. Och nu är det ny vecka med samma kyliga väder , en något ljusare himmel i söder kan anas men nu har jag laddat för en riktig jobbardag inomhus. Tvättmaskinen på gång, en stor gryta med potatis på spisen kokar. Det ska bli palt vad tiden lider och under tiden lite mangling, en hög lakan väntar på att få flytta in i linneskåpet, nymanglade! Jo jag vet, jag är gammeldags och manglar, men intet släthängt, hoprullat lakan kan ge samma sköna, svala känsla som ett dito manglat, så jag uthärdar det tråkiga momentet. En händelse i min tidiga ungdom kommer upp i minnet. Jag satt hemma i köket och virkade på en lakansspets då det knackade på dörren och in steg grannen, provinsialläkaren. När han såg min sysselsättning undslapp han sig kommentaren 'Förspilld kvinnokraft' och det kan man väl också anse om mangling. Fast å andra sidan handlar det till en del om prioritering.
Gårdagen handlade till stor del om släktforskning för min del, ett stillasittande som ökade på frysfaktorn men nu ska det ändå bli sommarlov för den sysslan.
 |
| Kaffet kan lämpligen intas ur denna mugg för att behålla känslan! |
Som omväxling har jag hela tiden en stickning att pyssla med, har snöat in på att sticka sockar men ibland går det snett. Jag hade ett par färdigstickade, egentligen, men en socka blev mindre. jag kunde inte förstå varför. tyckte mig ha stickat precis likadant. Häromdagen tog jag mig en ordentlig titt på eländet och fann en felstickning strax innan hälsteget så det blev till att repa upp halva sockan och börja om och göra rätt
Jag som just nu läser till och från i boken 'Omgiven av idioter' inser att jag absolut till en del hör hemma i en viss färg, ett exakthetssyndrom så att säga. Men jag har med åren lärt mig att en upptäckt felaktighet, var det än vara månde, som inte åtgärdas alltid kommer att vara en nagel i ögat och störa.. Ofördragsamt!
För övrigt har jag åstadkommit ett litet, litet steg i min förestående sk dödstädning, inte för att jag ska dö - just nu - men inför den där flyttningen jag drömmer om skadar det inte att börja med förberedelser. Jag kommer att bli både förfärad och deppad under resans gång inser jag men att 'fejsa' verkligheten brukar ibland ta emot. Det blir en återblick på livet som passerat, en spegling av olika skeden och vad som var viktigt då. Jag kan ändå inte tycka att det är någonting att anklaga sig för, allt som varit har ju på ett eller annat sätt gjort mig till den människa jag är idag. Och jag känner mig stå mitt i livet, ganska stadigt och tryggt men något stressad av att inte ha tillräcklig kontroll över tillvaron. En tillvaro som jag vet hur jag vill den ska se ut i framtiden.
Slutar med lite kattpoesi ur boken 'Kanske jag KISSAR en skvätt
Allt jag gör som du avskyr är ren instinkt
Allt jag gör som du älskar är rena rama jag
De orden går att vända och vrida på och kanske applicera på den egna tillvaron, ho vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar