UPPGRADERING

Det tog en ända med förskräckelse, det här med mitt vårbruk, det ena ger det andra och nu undrar jag faktiskt om det någonsin tar slut. Om inte annat så tar jag nog själv slut, om jag inte sätter, försöker sätta, en gräns. Nu har det återigen blivit ett par dagar fyllda av utomhussysslor. Just nu är jag inkommen efter dagens begivenhet och får bemöta tröttheten med lite skrivande. Det är för mig skön avkoppling, inte för att jag har så mycket att komma med, men det är på något sätt som att kliva in i en annan värld.

I utomhusaktiviteterna har det inte bara varit grävande i jorden, utan som förnöjelse blev gårdagens avkoppling en shoppingtur ner till centrum. Det blåste som vanligt kallt vilket också blev ett slags ursäkt för inköp av ett par jeans. De var nämligen i dyraste laget men efter att samtliga butiker genomsökts - efter ljusgrå jeans - fanns bara detta enda par som fick mitt gillande men jag kommenterade vid betalningen att 'ska man nu ändå frysa ihjäl denna sommar så är det väl detsamma att göra det i ett par värdefulla jeans'!! Eftersom sommarvärmen dröjer blir det nog att skaffa en passande tröja, men även i det fallet råder samma dilemma som beträffande jeansen - och det blir att som katten att gå runt het gröt ett tag innan den blir min - tröjan alltså!  Sen får jag se till att använda mina gamla trasor en sommar till! Jag hann också titta på en visning av glasögonbågar och bestämde mig handlöst för ett par så midsommar får jag fira i nya brillor!

Den här köprundan gjorde jag i går eftermiddag, på morgonen hade min trädgårdshjälp kommit och ett par buskar förpassades till ny plats och gräsmattan blev klippt. Veckohandling och jordinköp också avklarade och tanken var att fylla på den jord som fattades för att häcken skulle bli klar, men då fattades tyvärr tillräcklig energi. Den blev dess bättre påfylld under natten och i morse gick det som en dans,  Nu  är det kapitlet avslutat och jag är glad och belåten att det blev av, förbipasserande grannar har också på ett uppmuntrande sätt berömt mitt tilltag. Men - alldeles intill stod en risig buske och den undgick inte mina klåfingriga händer, jag gick an på den, rensade och klippte bort nästan halva busken innan jag fick syn på äppelträdet och det halvdöda körsbärsträdet. Det skulle nog se prydligt ut med öppen jord runt stammarna var min tanke och innan jag hann hejda mig bar det till att verkställa det, Allt små tilltag som gör att det ser lite fräschare och prydligare ut. I och med det blev klart slutade också min arbetsdag. Jag fick faktiskt även idag ett stadsbesök som trevligt avbrott, ändrade bl a mitt telefonabonnemang för mer surftid, en nödvändighet under sommaren i stugan, Med mig hem bar jag ett par små påsar men vet redan nu att dess innehåll kommer att återställas.

Har kollat på väderprognosen för de närmaste dagarna och ser att det kan vara lämpligt åka till stugan i morgon för avslutande/färdigställande städning, att göra i ordning för vistelse där helt enkelt. Fredag tycks bjuda på kulingvarning  och då är det bäst hålla sig hemma men på lördag blir nog vattnet inkopplat och då är det sommar, åtminstone Pingst. Det ser ut att kunna bli ett par vackra dagar och min längtan att få vakna vid havet är stor, att gå ut i tidig morgonsol, lyssna på fåglarna, andas den syremättade luften och se ut över vattnet ända bort till mötet med himlen, oändligheten, är oslagbart.

Nu när jag är utomhus nästan hela dagarna har jag riktigt svårt hålla mig vaken på kvällarna och har faktiskt tidigarelagt mitt sänggående nu, men läsa en stund måste jag ju alltid. Eller tror mig ska, det har nog hellre blivit så att jag flera kvällar å rad läst samma korta stycke gång på gång. Det är särskilt besvärande med tanke på att den bok jag börjat läsa är Umberto Eco's Rosens namn.  

Det är ju en gammal bok som legat oläst mycket länge, den fångade inte mitt intresse på den tid det begav sig och blev fort lagd åt sidan, men i avsaknad av något annat läsbart tog jag den återigen i min hand. Nu däremot blir jag intresserad och blir så fascinerad av språket, ett ordrikt språk med ofantligt långa meningar som verkligen kräver att man läser i klarvaket tillstånd. 

Handlingen tilldrar sig i klostermiljö i början av 1300-talet fast jag undrar om världen stått stilla sen dess, tillåt mig citera ett stycke och avgör  om det möjligen också kan gälla dagens samhälle :

"Männen förr i världen var vackra och högväxta (nu är de barn och dvärgar), men det är endast ett av många fakta som vittnar om eländet i en värld som åldras. Ungdomen vill icke länge lära sig någonting, vetenskapen är stadd i förfall, hela världen går på huvudet, blinda leder andra blinda och kommer dem att falla i gropen, fåglarna kastar sig ut innan de är flygfärdiga, åsnan spelar på lira, oxarna dansar, Maria älskar inte längre det kontemplativa livet och Marta älskar inte längre det aktiva livet, Lea är ofruktsam och Rakel kastar lystna blickar, Cato går på skökohus, Lucretius blir kvinna. Allting har avvikit från den egna vägen."

Det enda jag kan tycka är att män, framför allt unga män är vackrare nu, men för övrigt kan man väl också se det som en allegorisk framställning av tidens förfall, troligen uppfattat på liknande sätt århundraden igenom. Det finns många tillfällen när man tycker sig höra återkommande tankar i sammanhang som upprepas generation efter generation. 

Nu ska jag i alla fall upprepa en årligen återkommande sysselsättning. En bunt nyinplockad rabarber ligger på diskbänken och det ska bli årets första rabarberkräm, alla pajer och kakor till trots så måste sommaren inledas på detta sätt. Bara att ta ordet i sin mun ger sommarkänsla. Och inte  längre är jag trött heller, fast kvällen lär inte bli särskilt sen om jag känner mig själv rätt, 

Det är någon som strör sömnpulver över mitt huvud när jag sitter i soffan!