Efter frukosten blev jag sittande kvar vid bordet - med en sockstickning - och lyssnade på ett radioprogram med anledning av Finlands i år 100-åriga firande som självständig stat. Ett par veteraner från vinterkriget+fortsättningskriget 1944 berättade om sina upplevelser. Jag kan bara inse att vi som levt i fred tillika med våra föräldragenerationer inte kan förstå eller för övrigt ta till oss vad en krigssituation egentligen innebär. Dessa två personer plågades bl a fortfarande av återkommande mardrömmar. Den ene sa samtidigt att han vid varje tillfälle han besökte sin barndomsmiljö tackade Gud för att Finland blev fritt!
I går var det en annan minnesdag, 50 år efter det sk 6-dagarskriget i mellanöstern, Det har jag själv väldigt speciella minnen från, dock inte krigiska. Jag minns hur den måndagsmorgonen började på jobbet, två personer bland personalen gick hårt ut och spred sin oro för den ev kommande utvecklingen. Jag med mina minnen från det krig under tidig barndom pågick runt och nära Sverige
plus den förfärliga tiden under Ungernkrisen blev riktigt störd. Jag hade veckan innan bokat en Italien-resa, nu sprang genast iväg till resebyrån och avbokade. Vid veckoslutet var den omedelbara krisen över och måndagen därpå bokades resan om igen. Det blev en jättetrevlig resa, vi åkte på den tiden med en resebyrå som vände sig till unga kunder och det gäng vi hamnade tillsammans med i Rimini hade verkligen trevligt ihop. Jag minns fortfarande tjejen från Bofors som presenterade sig som 'störst och värst i hele Boförs' en annan i gänget försvann under en utflykt till Venedig men återkom efter någon dag. Det sk livet lekte för oss alla helt utan tanke på världsläget!
För att återgå till verkligheten eller så att säga läget för dagen så ändrade jag mina stugplaner eller de blev åtminstone något naggade i kanten. Jag åkte ner dit på lördag morgon, ja morgon och morgon, Lila bestämde sig för att spela gäck med mig och lät sig inte infångas, men efter bortåt en timme satt hon inburad för transport. Vid framkomsten kom min tjänstvillige granne och kopplade in vattnet, tacksamt nog funkade allt perfekt efter vintern. Sen toan också var iordningställd hade jag basfunktionerna klara för sommarboende. plockade och pyntade inomhus, hängde upp de nystrukna gardinerna, satte på TVn som också startade. Dragspelsprogrammet som pågick tände liv i mig, jag kunde inte låta bli att i min ensamhet dansa runt bordet, det var roligt hänga med i rytmen, kände glädjen men också tacksamhet att kunna ta stöd av bordet när svängarna blev för yviga. Mera dans, dock inte mer praktiserande för min del, blev det senare på kvällen med tango, både dokumentär och film.
Sov säsongens första natt i stugan, vaknade alltför tidigt med fortfarande minus! på termometern så det blev någon timmes ytterligare slummer, men var fortfarande trött när jag vakande igen. Dessutom kallt och blåsigt utomhus och min planerade utomhusaktivitet fick anstå. Efter att de usla väderutsikterna för fortsättningen presenterats ändrade jag mina planer och åkte hem igen. Fann inte anledning att sitta där inomhus i kommande regn.
Apropå rubriken ska jag berätta en liten story om gardiner! Av mina Facebook-vänner fick jag rådet att strunta i att hänga upp några alls och det kan jag gott tänka mig men de jag har i stugan har en alldeles egen historia. Stugan, som egentligen från början var en stor lada som fanns på Börjes morfars ägor, är hållen i en så genuin stil som möjligt fast med praktisk inredning som el, rinnande vatten, kyl, spis och micro. Det är dock fortfarande stuga med betoning på sommar men jag försöker att begränsa alltför moderna tillbehör. När Börje och hans syskon efter föräldrarnas bortgång delade hemmet mellan sig föll bl a på hans lott ett gammalt sängöverkast som kom från hans mors hem. Hemvävt naturligtvis, det mesta i den gamla gården var enligt tidens sed hemmatillverkat. För att ha någon användning av tygstycket kom jag på att det skulle passa bra som gardinkappor i stugan. Den påsydda spetsen tålde dock inte tvätten, den föll sönder, och det fick bli en enkel fåll som avslutning på gardinen. Men efter att den suttit uppsatt en sommar tyckte jag att det var något som fattades och började leta mönster på en passande spets att virka. Den jag bestämde mig för virkade jag under vintern och nästa vår kunde jag sätta upp gardiner som jag tyckte stämde perfekt i miljön.Efter ett tag fann jag resterna av den gamla spetsen och - döm min förvåning när jag såg att det var precis samma mönster som det jag virkat! Antikrundan har ju berikat oss vanliga dödliga med ordet proveniens, som jag gärna tar till i det här sammanhanget och anledning till att jag ömt vårdar detta arv från en en gången tid.
Det var faktiskt lika bra att igår vara hemmavid, dagen innan jag åkte till stugan hade jag storstädat sovrummet, tvättmaskinen hade haft fullt schå att hålla undan all tvätt jag kom fram med. Då passade gårdagen perfekt att ta hand om den plus att fylla på med lite mer att tvätta som kom i min väg.
Idag är mina planer än så länge okända, ett stillsamt nationaldagsfirande lär det nog bli. En dag som jag kanske kan använda för att landa lite i tillvaron, tänka igenom hur jag kan och vill ordna min framtid. Vad jag vill vet jag ju egentligen redan nu men närmast är väl hur jag ska nå mitt mål på ett praktiskt plan under kontrollerade former. Det skadar nog inte heller med att helt fatalistiskt tänka att allt ordnar sig till slut och bara ge rimlig plats åt min inneboende lilla kontrollmänniska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar