ANPASSNING

Nu är det verkligen något som inte stämmer när jag tittar ut genom mitt fönster, ett tjockt snölager täcker marken och trädens grenar dignar återigen av tung snö. Jättesnöfall i mitten av maj månad  är väl minst sagt inte vad man väntar sig, spirande grönska det ska vara. Just det, ska vara,  för att stämma, men hur långt tidsperspektiv har vi att tillgå, det väl i jämförelse med något rådande vi avgör om saker och ting stämmer. För det första är det lätt att glömma tillfälliga väderdippar trots att vi nästan alltför ofta pratar väder, vänder och vrider på sol, vind  och nederbörd nästan för att överträffa varandra med värsta scenariot, till det kommer alla årstiders temperaturer som tack vare lokala skillnader varierar. Bra sätt kanske, att starta samtal med obekanta men vädret ska ändå inte tillåtas att dominera. Nästa fundering är om det är brist på samtalsämnen, saknas intresse för medmänniskan eller vad ligger bakom? Glädjande nog finns spontana människor som berikar tillvaron.

Det blev så klart långsittning framför TV i går kväll,  inte så mycket annat än ESC att titta på, tog mig en och annan paus men var med en kort stund från början så pass att jag såg Portugals i detta sammanhang annorlunda bidrag. Sen gick det ett tag, i ett något frånvarande tillstånd, till det var dags för omröstning och då kändes kört att gå till sängs, så jag väntade ut slutet. Efter diverse kvällsrutiner blev klockan 01.30 innan jag låg i sängen. Under tiden jag satt i soffan hade någon lagt in en snöbild på FB och när jag kollade var marken redan då helt vit. Och som sagt det kom mycket mera som det visade sig när jag klev upp i morse. Spår i snön, troligen ett rådjur som varit på visit men jag upplever att det är påtagligt tyst och stilla nästan som inte någon vill vakna till en ny vinter.

Tidigare under eftermiddagen lyssnade jag på en körkonsert i EFS-kyrkan, ett par Skelleftekörer plus Kvinnokören Laponica från Luleå medverkade, ett lättlyssnat och varierat program med mycket Ted Gärdestad, en del ABBA och ett par operastycken. I lördagskvällens kulturstudio på TV en intressant film om vad musik kan åstadkomma i dementa hjärnor. En imponerande studie där  jämförelse med passiviserande mediciner contra musikterapi gjordes. Kostnadsaspekten inte helt försumbar. Man kan också reflektera lite över vårdpersonalens upplevelser bland helt utslagna, sängliggande människor jämfört med något livligare, om än fortfarande med stort hjälpbehov.

Dagarna tidigare under veckan har jag tagit mig an vissa sysselsättningar med större energi än tidigare. Tycks som jag växlat upp en nivå, små glimtar av framåtanda, energi eller vad jag nu ska kalla det gör att jag äntligen tagit mig an vindsröjningen. Det stora spöket som jag inte riktigt kunnat greppa. Den nyvaknade lusten resulterade i att alla kläder - nästan - har blivit sorterade och förpassade till olika ställen, textilåtervinning, Myrorna och soptunnan. Ett gäng kassar står fortfarande på parad i hallen i väntan på att få komma till både Kupan och Allmosan, det gäller att fördela skräpet.

Det som hänger  kvar på vinden är bl a min mors klänning hon bar vid sin vigsel, inte en traditionell brudklänning men väl en vacker, tidstypisk klänning i vinröd crepe med spetsgarnering. Min egen lilla brudklänning sitter också kvar tillsammans med både slöja och skor, dessutom ett par folkdräkter, samedräkten tillsammans med en Västerbottensdito. Nästa steg i röjningen blir att avyttra alla böcker, många och tunga, men hur kan det vara att det på något sätt känns som ett helgerrån att kasta bort böcker? I går när klädsorteringen pågick slog mig tanken att först nu är jag redo för detta, men nog måste jag ändå önska mig själv framgång i mitt nödvändiga uppdrag!

I allt som händer och sker kan man alltid, om man så vill, fina två sidor av skeendet, det är det där med det fyllda glaset, är det halvfullt eller halvtomt? Som jag ser det just nu är det positiva med snön att jag får en liten paus i utearbetet. Onsdag eftermiddag började gatusopningen och sen den avslutats på torsdag lyckades jag uppamma energi att kratta häcken klart. Efter ogräsrensningen som återstår har jag tänkt fylla på mer jord men som sagt, jag fick tacksamt uppskov! Mina närmaste framtidsplaner är att fortsätta det påbörjade för att i slutet av månaden ägna mina krafter åt stugstädning - om vädret tillåter. Men det börjar verkligen bli angeläget, jag tycker ju att tiden före midsommar är helt magiskt ute vid havet. Ljuset, de vita nätterna förtrollar. 

Eftersom den här nyväckta aktiviteten tar både tid och ork så får jag automatiskt mindre tid över till min släktforskning och det känns samtidigt som jag normaliserar det hela en aning. Jag försöker också bestämma när på dagen jag sitter vid datorn av just den anledningen , tror t o m att det har det goda med sig att jag tillåter mig själv den tiden utan stress och tanke att jag försummar något annat. Likadant med tv-tittandet, bestämda tider även då, alltid i sällskap med en stickning. Antingen stickar jag framåt som man ska eller jag stickar bakåt när något inte blev som det skulle. Huvudsaken är kanske att man håller sticknålarna i rörelse.

Det tycks vara dags för lunch,  omelett med mozzarella, tomater, en ensam champinjon som stannat kvar i kylskåpet. Grovt, mörkt bröd och ruccola blir bra till. Matsedeln för den fortsatta veckan är klar så resten av dagen blir nog fria aktiviteter, tipspromenaden på Nordanå får nog anstå till nästa söndag, skyller väl  på snöhinder. Livsglädje i antågande, tack och lov!