Rubriken är en naturlig följd av morgonens radiolyssnande, och nog är det väl så att man kan se mönster överallt och i allt men framför allt är mönster intressanta och estetiskt fängslande. Nu kanske jag lagt grunden till ett omfattande inlägg men jag lovar, jag ska försöka hålla ihop tankarna och begränsa mig.
Nåväl jag tycker om lyssna till Söndagsintervjun i radions P1 på söndagsmorgnarna. Idag med den alltid så intressanta och fängslande Bodil Jönsson, professor emerita i fysik från Lund. Det är från hennes mun jag lånat inspirationen till rubriken, hon har hela sitt liv varit intresserad av att se mönster, som egentligen började i mycket tidig ålder när hon fick berättat för sig att det fanns årsringar. Visserligen i träd men hos henne kom funderingen om inte om man lyfte av huvudet på en människa också kunde se hennes (obs! jag tar inte det förhatliga ordet hen i vare sig min mun eller hand) årsringar. Hennes andra poäng i intervjun var resonemanget om tid, jag finner hennes tanke mycket värd att fundera över och att det är bättre att sätta sig ner och tänka på den tid man förfogar över och inte förtvivlat ägna tankarna åt att stressa sig själv över att inte ha tid.
Som jag redan nämnt ar jag en trogen lyssnare av programmet och tänker på intervjun med Märta Tikkanen, där hon tänkte sig att en stark människa i samband med livets stora påfrestningar inte böjer sig utan helt enkelt går sönder. Då säger Bodil Jönsson i stället att hon som stark människa Inte går sönder utan hon böjer sig under oket och så småningom reser sig upp igen och går vidare. Vilken tanke är den rätta? Jag tror båda har rätt såtillvida att när livet storslägga slår till svajar man inte bara till utan går ner i en överlevnadsfas som man båda kan kalla att gå sönder och att böja sig. Med hjälp av kropp och huvud stängs oviktiga funktioner ner medan energin helt och hållet går till återuppbyggnad. I den allra enklaste formen så lindras fysisk trötthet genom tillräcklig sömn. Lyssna gärna på Bodil Jönsson
Ett annat tillfälle som gav upphov till tankar både i tiden och samhället var Jonas Gardells föreställning 30 år som gick av stapeln i går kväll. Han gömmer inte sina tankar utan ger luft åt det mesta i en form som provocerar och roar med stort allvar i allt. Bögskämten och den allmänna fräckheten kan vara lite svåra att ta samtidigt som man kan fråga sig själv varför. Kan ju definitivt inte vara värre än machokulturens ständiga kvinnoförnedrande s k skämt. Det om något är verbala uttryck för ett makttänkande, men det skrattar vi kvinnor samtidigt åt och t o m förmedlar vidare, vi underhåller med andra ord underkastelsen. Men nu måste jag nog ge mig och i tanken vandra vidare till rubrikordet Mönster.
I morse satte jag mig alltså med min stickning i handel för att lyssna, sockan jag stickar på har ett mycket enkelt spetsmönster som dock är lika enkelt att förvilla sig i, vilket jag alltså gjorde och det blev till att repa upp det jag stickat under en hel timmas tid. Vilket jag gjorde med tanken på den tid jag har och fortsättningsvis den tid som i framtiden skulle tas i bruk för att ondgöra mig över att inte ha rättat till min felstickning. Det ligger en poäng i att göra om och göra rätt!
Jag gillar och upprätthåller min vana att njuta karbad, en vana sen mycket unga år, och för några veckor sen på torsdag kvällen återigen var dag visade sig att min badtvål var slut och inga tvålar fanns på reserv förutom en glycerintvål som blivit liggande. Nåja, tänkte jag, den kanske gör nytta ändå, det med tanke på att det under en tid var populärt att bevara vackra höstlöv med hjälp av en blandning av glycerin och vatten. Månne om inte den tanken också kan föras in under rubriken Mönster. Tvålen ifråga är i alla fall mycket mjuk och behaglig mot kroppen, däremot torde tiden få utvisa dess verkan.
Solen som under ett par dagar gav oss en föraning om värmen som vi längtar efter och som i ett slag gav oss en i stort snöfri omgivning, har idag inte någon tid över för oss. I stället torde, som vanligt får jag väl säga, väderlekstjänstens hela morgonen upprepade prognos om rikligt snöfall i Västerbottens kustland, bli infriad. Gjorde ett allvarligt försök att starta utomhusarbetet i går med att kratta häcken, men det blev ensidig verksamhet eftersom trottoaren fortfarande inte sopats och ligger täckt med grovt grus som jag inte vill ha med i lövsäckarna som ändå blir tunga nog.
Det blir till att roa sig med inomhusverksamhet, bl a till en början vindsröjning. Den torde med tanke på hur där ser ut, bli tämligen långvarig. Men tanke på att jag genetiskt tycks kunna föra mitt ursprung till jägar-samlarkulturen undrar hur det kan komma sig att samlargenerna tycks dominera. Kulturellt omfattade visserligen samlandet det som naturen ger och därmed slutar också likheterna.
För att till sist så att säga knyta ihop säcken, d v s apropå rubriken, gjorde min väninna och jag både före och efter Gardellföreställningen sightseeing-turer till stans nya bostadsområden, bl a det senaste under pågående uppbyggnad. Där kunde jag se en något annorlunda och ny gatudragning. Inte som tidigare fyrkantiga kvarter med spikraka eller U-formade gator, här böljar gatan fram i mjuka svängar och ger ett trivsammare intryck. Nästan som en byaväg men det har nog knappast varit arkitektens tanke, men mönstret finns även där.
Jag tror jag kommit riktigt i gasen nu, men en vansinnig tanke kom:
Väva och spinna natten lång, prinsen är här i fjorton språng.
Hipp och hopp och häppla, hästen heter Sverker.
Stora slottet Drummeldimp ligger bortom fjärran
Där får ingen komma in som ej kan baka struvor.
Underbare Powel Ramel och Rock-Fnykis som jag en gång i tiden såg i Knäppupps tältturne på gamla Dammvalla. Det var tider det!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar