Jag lyckades intala mig själv att passa på innan snön kom att kratta bort lite löv och annat skräp. När jag väl var igång gick det väldigt bra och när jag ställde undan sopsäckarna, fyra stycken lyckades jag fylla, kom de första osynliga dropparna föregångna av kraftig vind. Det var kalla vindar och jag blev ordentligt genomfrusen och hade svårt att få upp värmen igen, men som tur är finns alltid något som man kan sätta strykjärnet på. Efter att ha städat bort all tvätt som väntade på att tas omhand kände jag mig genomvarm. Det var då dags för matlagning, en pastagratäng som var planerad innehållande förutom färska pasta även bacon,lök, squash, paprika och självklart ost på toppen. Smakade bra och sen lite soffhäng innan dagen slutade i sängen med katt och några sidor i Min europeiska släkt, Karin Bojs mycket intressanta bok. Den boken har allt, förutom ett tjockt, fint papper, ät välskriven, journalisten hand märks tydligt, lättläst fast otroligt mycket fakta som jag inte alltid kan tillgodogöra mig och hennes kopplingar till sin egen släkt gör den verklighetsanknuten. Tidsperspektivet är hisnande, det handlar inte bara om tusentals år utan många tiotusental och spekulativt ännu mer. Men jag tror mig kunna läsa ut att min egen släktgren på världsträdet över mänsklighetens utveckling uppstod för 13-15 000 år sedan, i sammanhanget en tämligen ung gren.
Idag ska jag bara ha en rolig och arbetsfri dag, just nu står en snabblimpa i ugnen för gräddning. Jag hade en skvätt filmjölk kvar som den hushållsamma delen av mig inte tolererade att slänga eller förstöras och det räckte precis till en deg med havregryn och några andra gryner. Den är snart klar, ugnens signal har just plingat, återstår att se hur den blev. Ska ta en promenad till graven och sätta dit en kruka med penseér, jag föredrog att vänta med det när det stora snöfallet kom på tal. Det blir nog mer datortid också, månadsbetalningarna ska göras och några mail borde också skrivas. Förra veckan gjorde jag deklarationen, i år för första gången vis SMS, Så otroligt lätt det blivit numera jämfört med den ångestfyllda sysselsättning det en gång i tiden var.
I går när jag höll på med häckkrattningen gick mina tankar i egendomliga cirklar, jag uppskattar egentligen liknande otrevliga och enahanda sysselsättningar efter som det ger en alldeles förnämlig tanketid. Jag har samma inställning till t ex att hacka grönsaker o dyl. Nåväl, igår alltså, gick tankarna till min sambo Börje och hans absoluta naturlighet i mötet med andra människor, även helt okända, och hade lätt att komma i samspråk med människor. Men som alltid finns det en svag punkt vilket jag en gång var med om att uppleva, när han totalt tappade fattningen i ett okänt människomöte.
Det var i samband med vår första USA-resa till släkten i Minneapolis, så vi fick vara med om det mest varierande besök och utflykter man kan tänka sig och det hanns ju med en hel del under de tre veckor vi var där. En dagsutflykt gick till Gustavus Adolphus College i S:t Peter. Tack vare vår värds goda kontakter fick vi en föredömlig visning av campus och så småningom var det lunchdags. Vid bordet hade vi sällskap dels av vår guide plus en lärare. Det var när läraren presenterade sig och vi fick veta att han var son till Jussi Björling som Börje gick i taket. Jag hade aldrig sett honom så impad (inte senare heller) och han gav också uttryck för det: Tänk att jag fattar inte det här, att sitta här intill sonen till en legend, var hans ord. Tala om Starstruck, minst dubbelt upp Den här läraren gjorde inte någon stor affär av sitt ursprung men berättade att folk kunde komma in i den affär hans fru hade, titta på honom om han var där och t o m be honom sjunga, vilket han däremot inte gjorde. Dagen som helhet var mycket intressant, bl a gjorde vi en kaffepaus på ditvägen i Mankato, historiens brutala vingslag anades........
Det var en utvikning från dagens agenda, som bara innehåller lugn och ro. Jag åker inte iväg förrän i kväll och jag upplever det som ett lyckokast jämfört med att åka på morgonen. Då känner jag mig stressad och fullt upptagen att inte glömma än det ena och det andra. Nu känner jag mig ha gott om tid och ska bara fräscha till lite i tvättstugan nu när jag för en gångs skull inte har något enda plagg som ligger där i väntan på behandling. Förra veckan manglade jag alla de lakan som låg på hög. Jovisst manglar jag, kan inte förneka hur ljuvligt det känns att lägga sig i sängen när den är renbäddad med välmanglade, släta lakan och vädrade, friskt doftande täcke och kudde. Men jag har en svaghet, jag lägger gärna dessa lakan på hög i väntan på att manglas, men nu är de borta från tvättstugan.
Sen ska resväskan packas, jag ska ta mig ut till Falmark och det bär av bort dit vingarna bär mig, bort från snön som fortfarande ligger kvar och det tycks ska komma ännu mer i kväll. För resmålet verkar prognosen bli bättre och bättre men det hotas nån dag med nederbörd fast flera soliga dagar så vinterjackan får kanske stanna kvar hemma, det ju ändå vår nu!
Till sist en liten tanke från min katt:
(ur boken med kattpoesi)
ALLA
Alla har myrkrypningar i benen
Alla har ramlat och slagit sig
Alla lider av svåra depressioner
Alla har problem med blåsan
Alla tänker stämma doktorn
Alla sover dåligt om natten
Alla har svårt klara sig
när allt är svart och vitt
Alla måste försäkra sig
Alla har en skatteskuld
Allting verkar vara utan hopp
sedan du tvingade din stackars katt
att ha teven som enda sällskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar