SNÖSMÄLTNING

Med ett, som vanligt, långt uppehåll kan det nu vara dags att plita ner några rader. Efter den långa, långsamma och oföretagsamt "genomlidna" Påsken som också tillbringades i största tystnad så kom veckan så sakteliga igång med tisdagspromenaden och efterföljande salladslunch på Café Benjamin. Man kan väl inte beskylla den för att vara särskilt upphetsande men senast var den dessutom sparsamt tilltagen. Även om de inte har tillagningskök borde det ändå finnas större variationsmöjligheter, vi - promenadgruppen är ju säkra stamgäster. Men trevligt har vi när vi träffas även när vi är så få som senast. 

Jag kan också trösta mina kära läsare med att de något nertonade inlägg jag tidigare skrivit visserligen är allvarliga men egentligen inte tröstlösa, det är bara mitt sätt att kunna uttrycka  en liten del av det som finns i min ryggsäck, som jag aldrig har haft styrka att prata om och som jag dessutom inte trott att någon velat lyssna till. Jag yvs väl egentligen inte heller över mina funderingar, men mina tankar är i högsta grad mina egna som ska tacklas, belysas och försonas med.Jag är inte särskilt negativt lagd, någon gång nedstämd kanske eller är man egentligen emellanåt ostämd? Naturligast är nog variationerna som gör att man kan se saker och ting från olika sidor, förhoppningsvis ökar det också toleransen för det olikriktade.

Onsdag förmiddag träning på gymmet, kändes en aning seg men jag är så otroligt glad över att ha fått till den vanan och nu tycker jag faktiskt inte längre att det är så urbota tråkigt heller utan jag går runt bland maskinerna och gör mina programenliga repetitioner. Fast i onsdags orkade jag inte i fullt ut i första maskinen utan fick ta det i fyra omgångar i stället för två men antalet blev ändå totalt 30 som det skulle vara. Sen gick det som det skulle men jag avstod från promenaden och tog bussen hem.

Jag har en lätt böjelse för att skjuta upp vissa saker, det blir liksom bara inte av och jag lyckas både glömma och hitta på annat men nu har jag ändå tagit den motsträviga tjuren vid hornen . Har kontaktat en snickare som lovat hjälpa mig med förrådsinredningen, bokat tid för kommande besök och till sist och icke minst, plockat den sista fjädern på gåsen, med andra ord återigen besökt datafirman. Det återstår en del, egentligen bagatell, men jag är inte fullt ut nöjd. Jag vet nu att datorn var ett sk måndagsexemplar som kostat firman och inte minst mig åtskilliga kulor och enligt uppgift visar tillverkaren kalla handen. Det är en seriöst ansedd tillverkare med låg felprocent, ligger mellan 2 och 3 men till mitt försvar kan jag bara säga att jag som kund tror mig köpa en felfri vara och att felprocenten inte ligger på min sida! 

Det är ändå inte bara min oförmåga att stundom komma till skott som ligger till grund för mina "snöbollar" jag är ju dessutom insnärjd i släktforskningens oändliga grenar. Det om något tar tid, den går gräsligt fort dessutom och kräver ett visst mått av koncentration. Jag har upptäckt att för att ha bättre grund till att härleda matcheningarna på mitt DNA-test måste jag komplettera min tidigare gjorda forskning, det innebär att jag gräver i gamla kyrkböcker, databaser och allt annat som finns att tillgå via nätet. Det blir ändå svårt att hitta de gemensamma anorna och bara som ett exempel kan jag nämna att de senaste två dagarna fick jag 16 sk träffar, av dessa var endast fyra eller fem personer svenskar, resten till största delen finländare, en dansk, några norrmän och troligen någon i USA. Det stora antalet finska personer hänger nog samman med min mors samiska härkomst. För övrigt har jag fortfarande inte hittat någon finsk anknytning eller för den delen värmlänningar som också spökar i stort antal. Men det finns ju s k skogsfinnar som funnits spridda i stora delar av landet och jag vet ju inte heller var min farfar hade rötterna. Spännande dock att se var projektet hamnar i slutändan.

Men det finns ju mer som pockar på så att säga, vintern har släppt greppet och nu kommer ett par månader som är alldeles för korta. Bl a ska vinterkläderna tvättas, fräschas upp och hängas undan, men jag har i alla fall ställt fram de vintrigaste skorna för rengöring så jag kan väl påstå att jag är på gång. Jag har för vana, och hoppas fortsätta hålla fast vid den, att vid varje säsongsstart gå igenom mina kläder, prova och sortera ut det som inte passar, det som inte känns användbart eller sånt jag inte använt på länge, inte vill ha kvar alltså. Det som blir över förpassas till olika organisationer eller till och med soptunnan. Sen blir det roligt, shoppa nya kläder är rena nöjet, fast jag tror det skulle vara nyttigt utmana sig själv och inte skaffa nåt nytt och bara använda det som redan finns.Tänka på miljön ligger ju i tiden.

I den något mulna och milda dagen som det verkar bli passar nog en promenad och småpyssel inför kommande vecka då jag bl ska ta en tur till nya IKEA i Umeå. Någon påse kanske följer med hem också, deras koncept går ju ut på att tala om vilka behov kunderna har - och det verkar funka i allra högsta grad. Människan måste vara lättledd när ett så enkelt budskap blir världsledande, men det borde kunna tillämpas på andra än kommersiella områden. Fast det är ju det där med makten och kapitalet.

Det tycks inte töa idag, inget vatten syns rinna ut på gatan och av de snöklumpar som jag igår kastade ut på garageuppfarten för att mata solen, ligger stora delar kvar. Jag misstog mig på solens styrka, men nu längtar jag efter barmark.