åaååååååhåhå.........snart seglar jag i det blå ...åååååhåhå. men nu måste jag ta en paus, jag blir så trött av det här periodiska vansinnet även omnämnt som storstädning, som jag nu omfamnas av mer och mer. Jag tror att jag kommit in i perioden med hull och hår.
Alltså, det är inte alls tungt men ändå, jag blir trött i huvudet av allt jag hittar, som jag inte hittat förr och som knappast heller behöver läggas tillbaka i kökslådorna igen. Det är ju faktiskt ganska länge sen min senaste drabbning i köket som förresten då var det gamla och invanda. Sen det nya kom har jag på grund av omständigheterna klarat mig undan städmanin men nu har jag gjort en deal med mig själv och då får jag lov se till att det blir gjort, grundligt. Så jag får gotta mig åt resultatet när jag åker bort på *husmorssemester*. Nån som kommer ihåg begreppet? Det var väl tyvärr så att när det var aktuellt gällde det fysiskt uttröttade husmödrars möjlighet till vila och rekreation i skön miljö.
Fast nog finns det sånt som jag verkligen kan undra över i samband med det här uppdraget. T ex hur många gaständare kan man ha behov av? I mina lådor har de spritt sig som ohyra, inte bara i en låda utan flera. Jag faller ofta för pangerbjudanden mitt i min väg till matavdelningen på t ex MAXI och så åker en ner i korgen! Det måste bli ett slut på det, jag får helt enkelt inte se den där reklamen i fortsättningen. Och förresten det är nästan samma sak med smörknivar, som jag för övrigt nästan aldrig använder och då bara en eller på sin höjd ett par åt gången, men alla andra. Vad gör de i mina lådor?Inte undra på att mitt huvud blir trött , jag kan inte utsätta det för fler ifrågasättanden idag. Därför rensar jag knoppen med lite skrivande innan det dags att vandra ner till skolans gympasal för en timmes uppmjukande av kroppen. Får väl se hur det går, den där långa vandringen runt IKEA i Umeå tog hårt på min höft, som jag för övrigt nästan inte känt av alls under våren. Problemet var, tror jag, felaktiga skor. Jag borde haft mer sviktande dojor på fötterna.
Under helgen har jag förfallit åt min släktforskning, fick kontakt med en släkting via en träff i DNAresultet. Hennes mormors far och min farmor var kusiner, dessutom var han född på samma gård och samma år som min far. Så jag såg en chans att få mig en berättelse till livs av hennes mor som bara är ett par veckor äldre än jag. Tyvärr gör sjukdom detta omöjligt. Det går lite troll i min önskan att gräva djupare i det här fallet. En par tidigare kontakter har också gått om intet. Hoppet finns dock att det så småningom dyker upp en trådände som jag kan nysta i.
Det finns dock en del annat som ändå är spännande, under helgen kunde jag (genom andras forskning) få klart en släktkedja där jag är 11 generationen och då rör jag mig bland folk som levde under jämtlandsräfstens år 1613. Det är en nog så rafflande läsning som jag kanske ska sätta mig bättre in i någon gång, men att det gick hett till kan man förstå då bl a en person (i släktträdet) dömdes att lämna landet, om inte skulle han mista sin hals. Det lilla jag läst tyder på att jämtarna inte ville ha att göra med vare sig Sverige, Norge eller Danmark. Och i senare tid kanske det inte bara är ett humoristiskt nöjesinslag med bildandet av Republiken Jämtland!
Innan jag fördjupar mig allt för mycket i relaterandet av dessa historiska händelser avbryter jag med lite katthistorier. Hon, min lilla Lila som lever sitt liv för att ta hand om och sköta om mig på (sitt) bästa sätt (i verkligheten gäller det maten). Hon tar sin uppgift på fullaste allvar. Otåligt kräver hon kvällsmat vid halv niotiden och att jag då också ska gå till sängs. Våra tankar går isär i det fallet, men när jag väl är klar för sängen kommer hon omedelbart, kryper ner efter en omständlig alltid samma upprepade ritual och spinner mig till sömns, På morgonen väcker hon numera på ett sällsynt skonsamt sätt. Först med svagt jamande och sen lägger hon sig på mitt bröst och sätter försiktigt sina båda framtassar på hakan, mjukt och stilla medan hon ser mig stint i ögonen. Men ibland blir hon lite för intensiv och trampar mjukt med spretande klor. Gissa hur njutbart det kan vara för mig! Fast hon har nog en speciell avsikt med det!
En morgon upptäckte hon, som av en händelse, att den allra yttersta svanstippen rörde sig . Det var mycket intressant för henne, hon fick lov att försöka hejda den rörelsen men som ett under så blev det bara mer och mer. Det var också en ny form av väckning. Dessutom föranleder det mig att avsluta med lite Kattpoesi.
SVANSEN MIN
Om svansen min slingrar sig mår jag toppen
Om svansen min är dold är det droppen
Om svansen min darrar ska du pysa
Om svansen min åt sidan drar - kan vi mysa
Om svansen min är fluffig är jag inte riktigt me'
Om svansen min viftar är jag lite lite sne'
Om svansen min är styv vill jag visa vad jag kan
Om svansen min är borta är jag från Isle of Man
Om svansen min lyfter en banan ... är det en apa du kelar med
Och du borde nog gå din väg.
Det ska jag också skyndsamt göra nu. Adjöss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar