HÖSTMÅNAD

Ja nu är det väl bara att inse eller ännu tydligare, förstå att hösten är i antågande, närmare bestämt så inträder  enligt uppgift hösten här om TRE DAGAR! Eftersom det varit sommarväder under de senaste veckorna  med underbart vackra dagar om än svala kvällar och en del kyliga nätter så är det svårt att ta till sig. Lägsta nattemperaturen jag sett är sex plusgrader men  solen har kommit snabbt och lyst från en mestadels molnfri himmel och temperaturen varit klart tillräcklig under dagen. 

Fullmåne.....

...och alldeles för tidig morgon

För mig har det varit angeläget att så mycket som möjligt och så länge som det är vackert väder vara därute, och det har bara blivit rena servicebesök hemma i stan för nödvändig gräsklippning, tvätt och påfyllning av matförrådet. Fast det vackra vädret ger ju inte upp och mer eller mindre motvilligt lämnade jag stugan i går, inte för gott naturligtvis men en del höstförberedelser har jag tagit itu med för att som det heter knyta ihop säcken så småningom, fast jag saknar nu att äta frukosten utomhus. Bl a väntar en stor rishög på stranden på att eldas upp när lägligt tillfälle uppstår, det vill säga svag västlig vind och helst med en regnig dag i antågande. Jag har senaste veckan sågat ved och kärrat bort både veden och allt ris sen jag fick hjälp med att kapa de grövsta stockarna av de sex alar som fälldes i fjol. Återstår nu bara att hitta en huggare också, det grövsta måste klyvas till brasved och kanske man kunde drömma sig  en vedklyv på besök! 

Veden kommer ju till användning i den braskassett som monterades in senaste fredag och som jag proveldade på lördagkväll. Allt fungerade till belåtenhet, problemet var bara för hög utomhustemperatur.

Jag fick lov att ställa upp dörren på vid gavel för jag föredrar att sova i ett svalt rum. Till Lilas stora belåtenhet gick vi en liten vända runt huset i månskenet och jag tror den gamla katten fick fnatt så som hon skuttade fram och tillbaka, mångalen måhända! 

Lite bus i stegen upp till loftet 

Kom igen nu matte, vi kör lite till

Något annat som visar att den riktiga sommaren är över är att jag läst ut mina sommarböcker, både stugans och den här hemma.

Hemmaboken, Löftenas hus av Danielle Steel, 415 sidor romantik och spännande förvecklingar var mycket underhållande till skillnad från den jag strax innan läste av Henne, På kärlekens villkor, som jag tyckte var enbart tråkig. Stugboken Sugar av Michel Faber var otroligt fängslande. Den var väldigt dryg att ta sig igenom,876 sidor på så tunt papper att det oftast följde med två blad när man bläddrade vidare. Författaren har i slutordet ursäktat sig en aning med orden"eftersom jag måste tänka på att hålla den här boken liten och behändig kan jag inte räkna upp alla publikationer som jag konsulterat"! Och tur var väl det.  Att den skulle vara anspråkslös är en underdrift, den ger en ingående bild av Londons undre värld under slutet av 1800-talet, prostitution, våld, fattigdom, elände inklusive svek och hänsynslöst människoutnyttjande på många nivåer och sammanhang. Språket är alldeles lysande och upplägget att involvera läsaren i skeendet ger en känsla av delaktighet, att man är där och både ser och hör. Inget lyckligt slut heller utan man lämnas frågande hur fortsättningen kunde blivit och om inte många attityder fortfarande lever kvar som cementerade in i vår moderna tid. 

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg fick jag till slut fart på fingrarna i och med att jag återupplivade ett gammalt virkprojekt,. Det jag åstadkommit är avslutning av en påbörjat ruta, en ny och  satt igång en till ruta.

Faktiskt ett bekvämt arbete att ta till hands precis när som helst men att se något slut på det, två sängöverkast, är inte möjligt så det blir antagligen så att jag varvar med nägot annat när det känns för enahanda. 

Idag får jag väl lov att organisera mig en aning, det finns mogna bär i buskarna som jag ska ta hand om. Syltförrådet är faktiskt i det närmaste tömt och jag behöver några burkar att ta ur till vinterns frukostfil. Det stackars körsbärsträdet kommer också med lite bär men det mesta ser väldigt smått ut och inte är det mycket heller så hur det trädets framtid kan se undrar jag, Äppelträdet som står intill är däremot överhopat av frukt, jag kan undra om det verkligen orkar bära allt. Jag kan omöjligtvis ta hand om alla äpplen. Det lär ju inte behövas så mycket till äpelmos och något annan gör jag oftast inte. Kanske jag skulle prova på att torka äpplen igen men vad jag kommer ihåg blev det ingen höjdare den enda gång jag gjorde det. 

Men först av allt ska jag nog unna mig ett besök nere i stan idag, det har bara blivit vid sporadiska tillfällen sen i våras och en liten dos av att gå runt och ta på, klämma på och känna på saker och ting är också alldeles nödvändigt, om inte för annat så ger det näring åt fantasin. och utan fantasier och drömmar blir det ganska tråkigt i tillvaron. 

Tillvaron, som ute i stora världen är både tråkig och skrämmande, vart är världen på väg och gömmer vi oss bortskämda och osäkra i en puppa som inte är tillgänglig för alla människor. Varför får hat och missnöje så stor plats, var har medkänsla och omtanke tagit vägen, varför får feghet och rädsla gro i oss, var har kärleken tagit vägen? I den bok jag nyss börjat läsa fanns en rad som jag tycker är väl värd att allvarligt tänka på "de som inte minns sin historia är dömda att upprepa den". Boken är Fågelvägen av Ann-Marie MacDonald, och en tjockis på drygt 700 sidor och  jag har bara kommit igenom den lite tråkiga inledningen där grunden läggs för fortsättningen som säkert blir händelserik. 

Aktuellt problem för mig i denna stund är dock vad blir det för mat till lunch och det blir en utmaning se vad ett tämligen innehållslöst kylskåp kan erbjuda.  Om inte annat så blir det en ännu inte uppfunnen maträtt som serveras!