På hemmaplan igen efter en dryg vecka vid havet, i den bästa av världar, kan nästan dra till med livsbubblan, så fantastiskt som jag upplever dagarna där ute. Tänk bara att kunna ta med sin frukostbricka i den tidiga morgontimmen och sitta i solväggen med ett vid sällsynta tillfällen alldeles stilla och spegelblankt hav.
Det är magiskt, verkligen, även om ordet numera är lätt missbrukat så finns ändå själva magin i naturen, mäktigt och kan man kanske till och med säga renande! Åtminstone smittas man totalt av stillheten.
När jag åkte ner dit den här gången var det med avsikten att inte åka därifrån medan det var vackert väder och nog har den verkliga sommaren äntligen kommit med både sol och värme även om inte alla kvällar har varit så varma att det varit läge att äta middag utomhus. Lördagen var dock varm och skön och eftersom jag gjorde i ordning kyckling och rotsaker för ugnen väntade jag i solen ute på altanen. Då kom jag på att det fanns nog en vinskätt kvar sen svägerskans besök veckan innan och för första gången sen jag blev ensam tog jag själv mol allena ett glas vin i väntan på maten och tursamt nog räckte det till ett glas vid maten också.
Ensamt, nostalgiskt, men det kändes bra och jag njöt av att kunna unna mig det.
Jag hade också under veckan som gått haft gott om besök, började med att bjuda stuggrannarna på fredagmiddag, tacopaj och blåbärskaka med glass. Vi kunde sitta ute även om det nog var i kyligaste laget då, men nu börjar jag också öva upp mig att ha sällskap kring mig och bjuda gäster. Någonstans inom mig börjar jag växa till en egen person som mentalt står på egna stadiga ben. På lördagen fick jag spontana lunchgäster, då fick det bli våfflor med grädde och hjortronsylt plus som liten förrätt resterna av det fröknäcke jag bakat dagen innan, tillsammans med den bortglämda melonsalladen. Jo den var ämnad till fredagsmiddagen men stod vacker kvar i kylskåpet! Som avslutning på den helgen kom på söndag kväll min hustomte Sigge och hans "tjej" på besök och tänka sig, hade inte de med sig en kartong jordgubbar som inköps under den dagens matrunda i Lövånger. Det blev en fantastiskt trevlig helgavslutning och gubbarna var jättegoda.
Jag hade vaga planer på att köra bort skräp som låg kvar efter fjolårets byggnationer.Ett annat projekt, att börja röja sly på stranden, det behövdes dock lite inre motivation men jag var också tvungen att göra ett besök på Lövångers Järnhandel så jag prioriterade det och hälsade samtidigt på den tidigare Önnesmarksbon Aina. Hon blev både överraskad och glad och det var som alltid lika trevligt att sitta och prata med henne. Dagen efter kom två solbrudar på besök, och det var både oväntat och roligt. Jag tog också tillfället i akt för en stund i solstolen, det blev en skön och trevlig eftermiddag. Till middag hade jag planerat en sallad och den fick en välkommen komplettering med delar av tjejernas efterlämnade matsäck, sockerärter och utomordentligt goda gula körsbärstomater och en hallongrotta till kaffet var pricken över I:et.
Tusen tack Asta och Yvonne för att ni kom och välkommen tillbaka!
Torsdagen blev det sopkörning, två turer till Lövånger med fullpackad bil tömde skräphögen och nu står bara ett gammalt kylskåp kvar väntande på transport. Men allt är bara inte sol och glädje, på ÅVC kom en personal fram och uppmärksammade mig på att ett däck tycktes innehålla lite luft och på OK fick jag det pumpat, eländes elände, slutade inte det med däcksbyte igår. En spik hade trängt in och jag hade i min okunnighet inte lagt märke till något och däcket hade skadats för mycket. Glädjande var däremot att bilen var så smutsig att bilverkstan tyckte det var dags för tvätt och bjöd på en gratistvätt! God omtanke om kunderna alltså! Sista delen av stugvägen och fortsättningsvis till Lövånger är grusvägar och redan efter en tur är bilen smutsig, vägdammet och den fuktiga luften gör sitt, och jag hade kört många vändor under veckan som gått!
Resten av tiden har gått åt till olika gårdssysslor, en stor rishög väntar nu att eldas upp senare i höst, och alla alar som fälldes på senhösten ifjol, fick jag hjälp med att såga upp till ved och nu väntar en stor vedhög vid uthuset på att klyvas. Man kan väl säga att höstarbetet som innebär avslutning av säsongen därute börjat, det är tråkigt på samma gång som själva arbetet är roligt och skönt för kroppen, det blir riktiga träningspass en del dagar. Och så börjar drömmarna om nästa vår, drömmar som bär igenom vinterns mörker.
Det finns mycket mer att skriva om dessa dagar, mina andra glädjeämnen, läsningen, handarbetet, korsorden, har jag inte vidrört, men det kan bli värdefull utfyllning i senare inlägg när fantasin tryter. Det här inlägget tycks kunna bli alldeles för långt ändå och klockan går alldeles för fort nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar