GLÄDJEÄMNEN

Känner att nu måste jag skriva lite igen men kommer inte riktigt på en bra ingång, eller kanske den bästa ändå är att ta fasta på det allra enklaste, uppmärksamma vardagens glädjeämnen. Jag tänker på att det ofta sägs att du ska göra en god sak, OBS! inte godsak, varje dag och då kan man väl också tänka att du varje dag ska uppmärksamma något, litet eller stort, som gjort dig glad. Det vore väl ändå trist och nattsvart om inte vardagen skulle innehålla något av glädje, ett bekräftande ögonkast, ett hastigt möte, naturen som vaknar till liv, det går nog inte räkna upp att tillfällen under en dag där egentligen det finns en strimma glädje, det gäller bara att ta den tillvara. Just nu kan jag tycka en tidig morgon  hämta in tidningen  är lika fantastiskt varje dag,  jag blir så glad av fågelsången från lekparksskogen här intill, eller om det är sång vet jag inte, hela luften kokar av skrik och skrän och lockrop. 

Jag fick för ett tag sen uppmärksamhet på ett annat och oväntat sätt. En för mig helt okänd läsare av min blogg hade sett att jag läser en hel del och som stor bokslukare själv hade hon mängder av lästa och utsorterade böcker som hon genom en gemensam bekant erbjöd mig!

 I går fick jag hämta en IKEA-kasse full med böcker och nu finns nog mer än ett års läsning tryggad. Men en sån fantastisk och generös omtanke gjorde mig både överväldigad, glad och tacksam.  Att hon dessutom själv var glad, trevlig och spontan var en extra bonus och jag kände mig väldigt bekväm i sällskapet.  Det värmde in i själen. Tackar allra mjukast, Anna!

Det var också helt rätt i tid, i söndagskväll läste jag klart Micke Leijnegards Var blev ni av, ljuva drömmar, 68:orna och fyllde på med Jonas Gardells sammanställning av twitterinlägg som så vist börjar med detta: Fånga dagen. Varför då? den har väl inte gjort dig nåt!

På måndagskvällen hade jag en bok tillhands men när jag började läsa den tyckte jag innehållet kändes bekant och förutsägbart och naturligtvis var den boken redan läst. Så igår kväll började jag läsa första boken ur kassen, Patricia Cornwell Skuggor ur det förflutna, den lovar gott och blir säkert inte gammal på nattduksbordet.

Under veckan som gått sen förra inlägget har jag börjat städa utomhus, en liten bit i taget ger resultat och roligt är det att se hur grönskan kommer.

Sista snödrivan hänger kvar

Mindre roliga är protesterna från mitt vänstra knä, jag har ransonerat promenerandet och det kanske hjälper men jag hoppas mer på att sjukgymnasten ska komma med riktigt goda råd när vi ses på måndag. JAG VILL INTE HA ATT GÖRA MED EN TRILSKANDE KROPPSDEL! (Nog vet jag att det är sånt man får räkna med, men i det här fallet kan jag nog inte räkna)

En annan glädje igår var ett telefonsamtal jag fick från en i mitt promenadgäng (jag avstod från gårdagsträffen). Vi ska idag träffas och äta surströmming fast jag tänkte skolka från det men då löste gruppen mitt problem genom att erbjuda mig skjuts. Jag säger bara det att i den gruppen frodas omtänksamheten om varann i mycket stor omfattning. Ni är guld värda tjejer!

Mina handarbeten ger mig ett glädjefyllt tidsfördriv även om det ofta är helt onödiga saker jag gör. Jag har ännu inte kommit igång med att sticka och göra saker till ideella insatser men det är egentligen en målsättning jag har. Behöver dock ett tag till för att samla mig för det. Just nu är en  konstig duk och rosa palldynor på gång.

Sista sockparet på ett tag

Med glädje! har jag också upptäckt att det har startats ett kattpensionat alldeles i närheten, det första  tror jag här omkring och det ska jag bekanta mig med.  www.facebook.com/pages/Bergsängarnas-Kattpensionat

Bild lånad från hemsidan http://www.hundpensionat.eu/

Jag ska framöver åka bort några dagar och Lila ska då få testa att bo på pensionat, hon som aldrig någonsin har lämnat hemmet utan att ha med sig sina människor. Jag hoppas det funkar bra, men lite orolig är jag. Hon har ju sina egenheter också. För ett tag sedan hade hon ju en sovande dag och visade sig inte på något sätt social när jag hade gäster men det händer ju emellanåt att hon anser att nattetid ska man inte sova utan röja runt, gamla katten! Vi är inte helt eniga på den punkten, tursamt nog hör jag inte alltid när hon kör sitt röj, men jag kan ju se bevis på vad som försiggått.

Ja det här inlägget har en tendens att spreta åt flera håll men den sammanhängande tanken var ju vardagens små glädjeämnen. Dit får jag väl också räkna uppfräschningen av ett par stolar där klädseln var blekt och inte heller stämde mönstret/färgen så bra. Skellefteå landsförsamling har en tynande verksamhet, Missionsboden, där man kan få bl a omklädning av möbler gjorda. I måndags fick jag hämta tillbaka stolarna och jag blev nöjd och glad över resultatet. Klädseln numera är ett skinnliknande konstmaterial som passar bättre.

Det känns skönt att eftersom beta av sånt jag tänker mig vilja göra, jag blir lite otålig av att skjuta upp allting i evighet men ibland behövs det självövervinnelse för att komma till skott. Nästa steg måste nog ändå bli att försöka få en lösning av mina datorproblem. Varför kan jag inte själv och varför kan man inte leva utan dator? En del framhärdar ju fortfarande utan men för mig är det alldeles otänkbart, men det måste funka också! 



1