OMVÄXLING

Det är inte bara den årstid då vädret växlar från dag till dag, ena dan sol och varmt, nästa full storm och dessemellan snö. Som tur är ligger den inte kvar utan ger bara jorden vätan som den behöver massor av just nu. Solen har också gjort underverk med snötäcket som försvinner i rask fart. Det som fortfarande ligger kvar är antingen stora högar som varit hopskottade under vinter eller i skuggiga lägen. 

Det innebär också att utomhusarbetena står på rad för åtgärd. I tisdags promenerade jag till MAXI när jag skulle veckohandla (hade väldigt kort lista) och kände för det första hur varmt det var och för det andra att vinterkläderna absolut var för varma den dagen. När det var så varmt kunde jag inte motstå att gå ut igen när jag kom hem och mitt förnuft tog överhanden så jag hämtade fram kratta och lövräfsa och gick loss på häcken. Innan jag slutade var tre säckar fyllda med löv. Vilken lycka, men gräsmattan var turligt nog fortfarande för blöt för räfsning och jag kunde avsluta  med gott samvete. Idag fortsatte jag och gjorde klar den lilla bit av häcken som återstod, rensade bort vinterdekorationer och kunde dessutom räfsa en bit av gräsmattan som torkat upp. Sen gjorde jag en anordning för att möjligen få glasrabarber, har aldrig prövat det tidigare så det blir spännande se resultatet. I början av veckan kom dessutom folk från trädgårdsföreningen och beskar äppelträdet så nu ser kronan luftig och fin ut. De kommer numera vartannat år och trädet var verkligen i stort behov av ansning.  Det hade skjutit så otroligt mycket korta skott så det började se ut mer som en buske. 

I måndags ringde dessutom tandläkaren in mig på ett återbud och lyckligen fanns ingenting att anmärka på men i stället fastnade jag i tandhygienistens garn och inte heller kunde jag värja mig för det så i dag blev det ett besök hos henne. Det var väl egentligen inte någon pärs, jag brukar när det handlar om mindre behagliga tillfällen försöka tänka mig bort till en annan värld så hon fick låna mitt huvud och jobba på. I dag såg jag Tai Mahal i bländande sol och ljus för min inre syn och kunde väldigt väl tänka mig värmen där. Det här kan verka som hokus pokus men på något sätt funkar det för mig.Men en liten del av mitt medvetande är ändå helskärpt och uppmärksamt på det som pågår och om jag blir plågad. Jag menar då måste jag genast kunna säga ifrån naturligtvis.  Dessbättre plågade hon mig inte det minsta. 

Den gången när Lila beklagade sig över tillvarons förtretligheter nämnde hon ju att hon gömt sina bytesdjur för kommande behov. När det var dags för dammsugning kom bägge två fram, det är dels en köpt minimal råtta - kattleksak - och en hasselnöt invirkad med  hemspunnet ullgarn och omåttligt populär. Men ibland händer saker som är mindre lyckade även för denna lilla pärla till katt och jag antar att sånt vill hon knappast berätta om så jag tar mig friheten att göra det. 

Jag äter grötfrukost åtminstone en gång i veckan och i tisdags var det dags igen. Jag gjorde i ordning en tallrik, satte ner den på bänken intill mikron medan tag tog ut en kopp vatten som jag värmt. Då hände det. Lila hade ätit sin frukost och då ska hon alltid dricka rinnande vatten efteråt! Så ock denna morgon men då hon hopade upp på bänken var olyckan ett faktum. Hon landade tydligen med framtassarna på tallrikens bräm så den vickade och där gick den gröten till spillo. Och som en naturlig följd var det grötmassa på bänken som rann ner för luckan under och hamnade i en stor pöl på golvet. Att en tallrik rymmer så mycket kan jag inte förstå. Kattrackarn försvann dock en stund ur min åsyn. 

Lila är en mycket försiktig varelse och sina misstag upprepar hon aldrig så hon satsar nog inte på någon gröttallrik mer, men jag var nog orsak till att hon faktiskt hamnade i en mycket prekär situation för inte alls så länge sen. När hon var en mycket ung och något spänstigare katt med full fart i kroppen hamnade hon i toastolen och kom upp blöt och eländig. Men.... det hände en gång till och jag som alltid stänger locket hann inte göra det innan hon kom hoppandes, hon tar nämligen den vägen när hon ska dricka vatten från tvättställskranen. Den här gången var det absolut inget fel på vare sig smidighet eller snabbhet, jag tror inte  hon hann mer än doppa en tass innan hon var uppe igen och försvunnen, antagligen skamlig och förlägen. Det tog faktiskt några dagar innan hon hoppade upp på toastolen igen.

För övrigt lever stan i en avvaktande guldfeber, det är ju det tredje SM-guldet i ishockey som ska hamna här men  i morse såg jag en skyltning där en klubbhalsduk hängde slokande fast hos tandläkarna bar personalen SAIK-tröjor!  Guldet är dock två vinster bort, onödigt spännande slutspelsomgång i år. Eller om dagens match håller stilen, bara en seger till!

Bara Guld gäller