STILLA REGN

Nog är det rätt, lätt förvånande att prognoserna stämmer till punkt och pricka när det gäller sämre väder, eller kan det vara så illa att då, när regnet och blåsten kommer, reagerar man missmodigt, solen, värmen och de sköna vindfläktarna tar man mer eller mindre för självklart. Nå, idag stämmer det i alla fall och om det även gör det fortsättningsvis så kommer duggregnet att vara hela dagen. Morgondagen blir också lite våt och mulen men möjligheten finns även att solen tittar fram.

Klokt nog så höll jag fast vid min tanke att försöka göra något åt den vildväxande gräsmattan igår. Jag har haft en känsla av att gräsklipparen mer eller mindre la av under sista klippningen i fjol och har inte kunnat komma fram till hur jag skulle lösa det, men som av en händelse! när jag fick syn på min närmaste granne i går morse anföll jag honom och beklagade mig över min belägenhet. Han tog sig an maskinen ifråga och efter en stund i hans garage så puttrade den igång och bäst av allt jag kunde på egen hand starta den också. Med min tidigare erfarenhet av tungstartade gräsklippare var det bingo. Nu ser det något prydligare ut och sen ska jag under dagen införskaffa ett ogräsmedel som man enligt TVreklamen bara behöver dutta på ogräset så försvinner det. Det blir intressant se hur de gula kantväxterna vid häcken reagerar. Här ska duttas energiskt!

Men om jag går tillbaka lite i tiden till mitt senaste inlägg, så har det hänt en hel del.
Efter frissabesöket ägnade jag resten av dagen till att städa och förbereda för städfirman som skulle komma på onsdag morgon!!!  Det hörs som ett skämt men jag ville inte att sånt som gick att förbereda skulle ta tid från städmänniskan. När städdagen var slut hade jag skinande blanka fönster, även inglasningens rutor, och rena, blanka golv, Dagen efter hängde jag nytvättade gardiner i alla fönster och så fort har jag aldrig tidigare fått vårstädat. Det lutar åt att det kan bli en vana i framtiden. Samma dag, på torsdagen alltså, kom rörfirman, bytte toastol och fixade några små detaljer i duschrummet.

 Fredagen åkte jag ner till Lövånger och förutom att plantera en ros på graven där var jag in på den välsorterade järnhandeln och beställde en ny flaggstång till stugan. En av höststormarna tog den gamla som tjänat ut.

Sen bar det av till stugan där jag gjorde klart för kommande övernattning genom att städa loftet. Ny frisk luft släpptes in i stugan och sen åkte jag hem igen.

Innan jag åkte hemmifrån på morgonen var jag förbi på graven med en kruka violer och fick till min belåtenhet se gravstenen på plats.

 Lördag morgon packade jag bilen och stack återigen iväg ner nu med sällskap av katten. Träffade och kom överens med min tingade städhjälp att vi skulle ta oss an den stora stugan på tisdag när vädret såg lovande ut och väl framme vid stugan räfsade jag ur blomrabatterna men hann inte med gräsmattan. Övernattade för första gången och på söndag när det var regndags igen  var det bara att sticka iväg hem. Måndagen blev en dag med ytterligare pappersarbete och nu tror jag att jag kommit fram till avslutningen av del delen som tagit så mycken tid och ork för att komma fram till en fungerande ordning. 

Tisdag morgon ny färd neröver, städningen kom igång och stormen likaså. Det var inte nådigt då, blåste kalla vindar från havet, men jag kunde klippa ungefär halva gräsmattan och höll nästan på att frysa ihjäl på kvällen/natten. Kände mig nästan mumiefierad på kvällen inlindad i en ullfilt som också fick följa med i sängen. Trots att två element gick för fullt hela natten var det inte mer än 17 grader inne på morgonen, har nog aldrig upplevt så kallt där tidigare men det måste berott dels på den starka blåsten och på att timmerväggarna inte hunnit bli uppvärmda och att fukten fortfarande dröjde sig kvar. Men... på onsdag när vi åkte därifrån var stora stugan städad och hela gräsmattan klippt, kändes så skönt att ha allt detta gjort men på kvällen var jag riktigt trött.

Och så kom då gårdagen då sömnigheten satt kvar en lång stund. Jag hade plockat med mig allt som skulle kunna tvättas från stugan så tvättmaskinen fick gå i flera omgångar. På kvällen kunde jag plocka in allt från torkvindan, torrt och väldoftande. Men ingen glädje utan smolk i bägaren. Under våren har jag från och till känt av något som ömmat i mitt ena knä, tror på någon form av inflammation, och i går morse la jag på lite moteld i form av Voltaren som masserades in, mera av samma vara både i går kväll och nu på morgonen, Jag undrar dock om man kan bli förkyld i knäet, i så fall är jag det! Och förkylningar brukar ju gå över men samtidigt vet jag att man aldrig ska förringa en förkylning var än den nu kan placera sig.

Det går förunderligt bra att vara i stugan ensam men det som bär stort är min minnesbild av Börje sista gången vi var där tillsammans, på dagen en vecka innan han gick bort. Han längtade att åka dit, vi hade då vintrat klart och det var en ren "nöjesresa". Innan vi lämnade stugan fäste jag mig vid att han stod och såg ut över platsen, och som jag upplevde väldigt stilla, tankfullt och harmoniskt. Hur hans tankar kunde gå då kan jag inte veta, men han hade då, troligtvis någon dag innan, haft sin första, tysta infarkt och mådde inte helt bra. Det är ändå ett mycket skönt minne att bära i hjärtat och det känns nästan som han är med mig vilket jag så gärna vill tro. 

Jag tycker ibland, eller egentligen oftast, att det jag skriver är ganska enkelt, inga stora tankar och reflektioner, å andra sidan är det som jag känner det. Jag har dock  lagt märke till att det jag skrivit finns kvar i mitt undermedvetna som ett underlag för ytterligare tankar och troligen också inre bearbetning av det som hänt. Det  som fortfarande inte är helt förståeligt för mig.

Nu till fortsatt garderobsstädning, började igår med att sortera sommarkläderna för det är väl ändå bäst att se till att det finns något att plocka fram när sommarvärmen kommer tillbaka.