NATIONALDAGEN

Tidig morgon, lugnt och stilla, stannade kvar i stan i går och tog hand om utomhusjobb på tomten i det soliga vackra vädret. Den här veckan har hittills gått i ett närmast rasande tempo (i min värld alltså). 

När jag åkte hem från stugan i söndags hade jag inte några större planer i huvudet men jag hann bara innanför dörren hemma så brakade det loss. Telefonen ringde medan jag höll på att kolla missade samtal och det var målarhjälpen (till stugan) som idogt försökt få kontakt med mig. Eftersom jag inte fått någon påringning på mobilen visade sig att han fått uppgift om fel nummer och det var kanske lite synd för han och hans hjälpreda hade planerat komma och påbörja målningen på måndagsmorgonen. Baaah, och jag som varken skaffat målarfärg eller gjort några som helst förberedelser fick snabbt bestämma mig för att åka ner dit direkt på morgonen. Genast MAXI öppnade på morgonen var jag där och köpte nybakade wienerbröd - direkt från plåten - tänkte att jag får väl fjäska lite för gubbarna med gofika och åkte neröver. Väl där var gubbarna redan på gång med skrapning, och jag tror fikat blev uppskattat. Vi mätte och beräknade färgåtgången, såg över vad annat som måste åtgärdas och jag åkte sen iväg upp till stan med beställningslistan. 

Ibland kan man tro att man befinner sig under trycket av Murphys lag - om någonting kan gå åt h-vete så gör det det! I vilket fall, jag hade sett när jag körde ner att det var dags att tanka bilen och tänkte att jag måste komma ihåg göra det omedelbart jag når stan igen, men vad gör bilen då? Jo signalerar att det är sju mil kvar till tom tank. OK, räcker ,tänkte jag, men får omedelbart signalen 6,5 mil kvar - och det kan jag inte chansa på, så får ta omvägen över Lövånger för tankning. Väl där nästa problem! När jag för någon vecka sen gjorde testtankningen (för att veta att jag klarade det) glömde jag tydligen skruva tillbaka tanklocket och nu var påfyllningsröret spärrat så det gick inte få ner munstycket! Begärde hjälp och verkstadskillen fixade mitt problem och med full tank och mycket förlorad värdefull tid, på väg till stan. 

Handlade och små förtretligheter inträffade hela tiden. Först av allt var jag tvungen att skaffa torrrfoder till katten, inte en enda kula fanns kvar, och eftersom jag måste hålla koll på hennes former får hon dietfoder från veterinären. Där var det fortfarande lunchstängt, några minuters väntan men snabbt in, före alla andra som köade, när de öppnade. 

Färgaffären nästa, då fanns inte den färdiga färgen pga försenad leverans och det blev till att bryta färg. Som en extra liten poäng var stora kaggar med brytbas slut och det blev ett par mindre burkar. Nästa anhalt var Bygg-Max och när jag skulle betala mina inköp där var pengarna slut och mitt andra kort låg hemma! Varorna lämnades. Hem för en snabblunch, målaren ringde och undrade var jag höll hus och skynda, skynda. Efter att ha hämtat - och betalat - på Bygg-Max gav jag mig äntligen iväg neröver. Då kunde jag inte bara ligga och sleepstrima bakom långtradarna utan fick lov se till att få dem bakom mig. Det gick också! Exakt 50 minuter efter starten landade jag vid stugan! 

Vädret var jätteskönt därute så jag stannade till drygt en timme för lite återhämtning innan jag åkte hemöver igen med en stunds pratuppehåll i Önnesmark. Efter lite middagsmat och vila tänkte jag att, eftersom det är tisdag så är det ju också egentligen min veckohandlingsdag och att jag borde väl ändå göra den också, ångan var ju så att säga uppe. En stor fördel är ju också om man kan få tanke och handling att sammanfalla, man blir liksom skönt belåten då. Det var jag när klockan visade två minuter i nio och jag burit in varorna.

Det märkligaste var ändå att, trots att hela dagen gått utan längre avbrott för vila, jag kände mig inte det allra minsta trött utan snarare uppiggad. Kan det vara så att det är mer stimulerande att vara i full gång och skärpa sig än att bara sega sig fram? Fast jag har varit lite trött dagarna efter och igår kände jag mig sömnig hela dagen och bestämde därför att inte åka någon väg utan stannade kvar hemma.

Övriga dagar i veckan ägnat mig åt underhållsarbeten på tomten, gräsklippning, ogräsplockning och ett experiment. Jag har fallit för TV-reklamen och köpt Roundup som man ska applicera på ogräset, en droppe räcker, och det ska försvinna. Duttade igår maskrosorna som finns som kantväxt mot trottoaren och det blir spännande se vilket resultat det blir. Sprutade också brännässlorna som förpestar tillvaron i ena tomthörnet, väntar bara nu på att allt är borta om några dagar!

I onsdags kom trädgårdskillen som ska ordna och rensa upp tomtgränserna och vi kunde i samråd med grannen bestämma hur vi ville ha det. Det blir en hel del bök och stök här framöver, men jag tror att vi kommer att bli nöjda med resultatet. Jag har haft väldigt svårt besluta om framtiden för hallonriset. Det var ju Börjes speciella skötebarn de senaste åren och det är ganska ångestladdat att förgripa sig mot det. Men för bästa resultatet beträffande hela den slänten så måste jag nog ta bort det alt. flytta till annat ställe. Tror jag! 

Den tidiga morgonen till trots har tiden gått ganska fort och jag passade på att ta några bilder av de blommor som kom på plats igår och äppelträdet som just nu är fullständigt översållat av blommor. Om humlorna gör sitt jobb och det blir frukt av allt så  kan jag inte tänka mig annat än att det blir gott om äppelmos, frysta äppelklyftor, torkade äppelringar och vad mer som går att hitta på i det här huset.