MITT I VÅREN

Värmen kommer fast kylan vill inte riktigt släppa greppet någon minusgrad fortfarande under natten och vi har ju ännu långt kvar till de sk järnnätterna som kan vara kyliga trots de kommer in bit in i juni. Björkarna har under den här veckan börjat skifta  färg och rönnen har redan dragit iväg till ganska stora löv men å andra sidan så har rönnarna att producera större löv än björken. Det är också nu i brytningstiden som skillnaderna när det gäller läget syns allra mest. Igår var jag ner till centrum och där var björkarna betydligt grönare än här uppe, nästan halvvägs upp efter berget som vi bor. 

Jag var igår på SPFs avslutningsmöte för våren, det var glest på bänkarna, men vi som var där fick lyssna till sångkörens konsert och då det inträffade en liten incident under ett av numren fick vi vid en felsjungning när allt sprack se hur snabbt en rutinerade körledare reparerade skadan, bäst i Sverige förnekar sig inte. En annan profil som vi fick höra hålla ett mycket intressant föredrag var Göran Eklund, skaparen av den sk Sunnanåandan, välkänd och uppskattad entusiast



.

Det var ett välkommet avbrott i mitt vårarbete utomhus som är långdraget men går så sakteliga framåt

I onsdags föll häcken för motorsågen och i går kväll var allt ris borta, Nu återstår bara en liten bit  för mig att rensa bort skräp från bl a  trottoaren. Det blev så fint och ljust och jag saknar den, häcken alltså,  verkligen inte. 

Det fina vädret  har tillåtit mig att arbeta ganska långt ut på kvällen och jag har känt mig skönt trött när jag kommit in och igår  gjorde jag en tidig kväll, men det var inte så lyckat då jag vaknade igen vid alldeles fel tidpunkt. 





Jag har ju alltid en bok liggande på nattduksbordet som är en räddare när sömnen inte vill stanna hos mig. Fast inte i natt, jag saknade koncentration och orden fick inte någon betydelse  och inget sammanhang. En liten nedgång igen, eller inte så liten heller, det känns nästan som det värsta hittills, kände mig ett par dagar riktigt knäckt.  Jag är ju inte särskilt lagd åt katastroftänkande men i söndags när jag åkte hem från stugan kände jag mig så belåten och tillfreds med att ha varit ner dit och tänkte lite i förbigående att bara det inte kommer nåt som rubbar min goda känsla nu. "Så här bra kan man väl ändå inte få må". Ja ja, la väl i det skedet grunden för det som komma skulle. 



Alltså, jag tog mig själv i kragen på söndag förmiddag och gav mig iväg ner till Lövånger och till stugan där jag stannade ett par timmar. 

På vägen tillbaka stannade jag och till i Önnesmark och hälsade på kära Aina. Vi hade en fin pratstund och jag var inte hemma förrän vid sextiden. 

Dagen idag har jag startat med att städa badrummet, det här skrivandet är min paus innan jag fortsätter med kök/allrum. Och i morgon bär det av till Piteå på utflykt som anordnas av Korpen för Må bra gympa-grupperna. Det blir en heldag med ett par studiebesök och naturligtvis lunch, ser fram emot det. 

Sen är jag kanske laddad för ett nytt besök i stugan för att börja väcka den till sommarlivet.Vi är ju utlovade bortåt 20-gradig värme men troligen kommer inte temperaturen upp till mer än hälften ute vid havet som fortfarande kyler ner luften.