SÖNDAGSMARODÖREN

Ja, det kan en kanske kalla sig eftersom jag har en tendens att spara mig med skrivandet till söndagsmorgnarna, men på något sätt känns det stämma rätt bra ihop, skön morgon och en skön, avkopplande sysselsättning. Nackdelen kan vara att, om jag ska försöka mig på en reesumé av veckan som gått, glömmer de små händelserna, korta ögonblick som kan vara värda att komma ihåg. Jag har fortfarande inte heller tagit till mig det goda rådet att använda telefonen för att spara tankar och annat värt att minnas, men det kanske kommer det också. Jag bekantar mig mer och mer med den sociala medievärld som finns tillgänglig, på gott och ont - men till vilken nytta? Varför nytta egentligen, detta exkluderande ord som på ett så definitivt sätt sätter spontaniteten och den fria fantasin i skamvrån.  Det ordet borde ersättas med glädje, både för en själv och i förlängningen för andra - eller kanske ännu hellre tvärtom. Nya arenor för mig är min iPad, som ständigt finns vid min sida och sen gör jag små Instagramframsteg, allt är spännande samtidigt som jag inser att hela tiden måste ett visst mått av omdöme finnas med..

Jag såg - och sov delvis vid lämpliga tillfällen - hela TV-sändningen från Köpenhamn, och de svenska kommentatorerna tog i mitt tycke ut Sanna som vinnare lite för fort. När slutresultatet kom gick det inte otippat till Österrikes bidrag. Det gick inte annat än uppskatta det och kvällen dedikerades av vinnaren Conchita till alla som tror på en framtid med fred och frihet. We are unstoppable! Det blev en helkväll med musik efter att först ha sett två program på SVT2 med gitarrmusik, först svenska gitarrister och sen en timme med romska gitarrister som spelade till Django Reninharts ära. Fullkomligt makalöst.

Förutom att sova så stickade jag också klart sockorna som satt på sticknålarna, sommarkalla fötter kan också behöva värmande fodral ibland.



 Nu är jag återigen i bryderi om vad som blir mitt nästa projekt men det får nog bli den "sticka och skicka"- kofta jag vann garn till. Det får inte bli liggande för länge, risken finns då att annat som ser mer lockande ut kommer i vägen och en aning idealitet skadar väl inte heller!

Under veckan som gått har jag fortsatt kratta på tomten när vädret tillåtit men jag har fortfarande mer kvar att kratta. Jag är inte så effektiv, tar långa pauser och har förresten lång startsträcka också, stor självövervinnelse behövs. Det positiva var överenskommelsen med grannen på ena tomtgränsen att göra gemensam sak av uppsnyggningen av den sidan - långsidan. Får jag nu bara träff på den andre - på kortsidan och någon form av gemensam åtgärd även där så kan jag inte annat än vara glad. Dessutom fick jag grönt ljus från en hjälpande hand till att såga ner häcken mot gatan och det är en mångårig dröm. Nog känns det som det är bra flyt nu.

Parallellt med alla praktiska trådar jag drar i, har jag bilkörningen att tänka på. Jag utvidgar mina cirklar så att säga och i går blev det, förutom tankning, tur och retur Burvik, inte särskilt långt men en kort kort bit E4 som jag kanske tar för mig mer av under dagens lopp. Det funkar, men känner att körrutinen behöver tränas upp, små intermezzon inträffar också, som jag drar lärdom ur. Ja det är ingenting allvarligt, bara förtretligheter. En dag när jag skulle iväg såg jag min granne ute och gick dit för att prata några ord, i handen hade jag handväska och bilnyckel. När jag satte mig i bilen slängde jag det (väskan och nyckeln) på passagerarsätet och drog iväg. Nyckeln behövs ju inte i tändningslåset utan startar genom en knapptryckning och när jag kört en bit hörde nåt som föll ner på golvet. När jag stannade och skulle låsa bilen visade sig nyckeln vara som bortblåst, det var  den som fallit ner och hade lyckats krypa riktigt otillgängligt till långt under sätet. Medan jag låg på där och försökte pillra fram den utlöstes tjuvlarmet! Ve och fasa, vad göra? Ber om hjälp och den armade nyckeln verkar vara helt försvunnen men tillslut fiskar jag fram den, larmet slutar och jag drar en lättnadens suck. Lärdom - se till att nyckeln sitter antingen i tändningslåset eller ligger på säkert ställe! Dessutom ska jag inte försöka sportköra mer heller men jag vet hur man gör!! Jag känner mig tillfreds med bilkörningen men har min egen filosofi att varjedagskörning är bästa sättet för framsteg. Bilen håller på att utvecklas till en mycket bra kompis och en pärla!!

Nu när jag har kommit till slutet av dagens inlägg kan jag inte annat än erkänna att det här skrivandet är en av de större avkopplingarna jag njuter av, jag går in i min bubbla och allt annat runt mig försvinner bort. Jag gör faktiskt inte heller något annat anspråk, vare sig på innehåll eller uppmärksamhet, än att ha denna stund alldeles för mig själv. Jag förringar på intet sätt all den bekräftelse och och positiva uppmuntran jag får av mina trognaste läsare, det uppskattar jag väldigt mycket och det värmer djupt i hjärteroten.

Karin Boyes dikt kommer osökt i tankarna:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.