ÅRSSKIFTE - FÖRVÄNTAN

Så närmar sig då slutet av detta år som för min del kom att bli ett "Annus horribilis" då det värsta av allt hände - ännu en gång. De första tunga stegen till en ny, ensam vardag har jag avverkat, inte helt medveten på vilket sätt, men det är bara så att en ny dag kommer alltid - och den går också. Många tunga och mörka, andra återigen lättare och det till stor del tack vare en oväntat stor och generös omgivning. Jag hade aldrig  kunnat tänka mig att allt stöd och deltagande, all omtanke och värme jag fått del av fanns för mig, men är inte desto mindre obegränsat tacksam och rörd. Jag vill på det här sättet också tacka alla för er stora generositet som bär och stärker mig, det känns som om ni alla tillsammans är den stabila grund jag behöver. Från hjärtat TACK. Bless you!

Många tankar kommer och går, försöker mota de dystra till förmån för mer possitiva, oftast går det finna en motsats till dystergöken som hälsar på. Jag har lagt märke till att en del musik oftast berört och gått rakt in, plockat fram de svåraste känslorna. Tanken har kommit att det måste ju också gå att finna musik med motsatt påverkan och har börjat leta bland de skivor som finns hör hemma för att testa. Jag kommer ihåg att jag i min ungdom såg filmen om Benny Goodman, blev helt fångad av klarinettens ton och gick omedelbart till bokhandeln där jag då bodde för att beställa en skiva, en LP med BG spelande Mozart. När den kom och jag hämtade den tyckte nog bokhandlaren att den såg mäktig ut, han sa att den var "stor som e' logolv" (golvet i en loge). I vilket fall så spelade jag denna skiva varje morgon innan jag gick till jobbet och än i dag lyssnar jag till extra  om jag hör den musiken med en skön känsla inom mig, en bestående påverkan på djupet.

En annan tanke väcktes en morgon då jag råkade höra och fångas av innehållet i morgonandakten där författaren Sören Olsson talade ämnet "Ett orimligt kärleksbudskap" sverigesradio.se/sida/avsnitt/293797?programid=1610. 

Avslutningsvis talar han om, med bakgrunden att älska andra som sig själv, att betrakta omvärlden med den kärlek man känner när man ser på någon man älskar, att det kanske inte alltid lyckas men att det är mänskligt, och att det är mänskligt att vara människa! 

Och hur tänker jag nu då? Jo, det var så här  att när vi, min sambo och jag, veckohandlade så stannade han ofta kvar ute i caféet utanför kassorna, träffade bekanta och pratade bort en stund. När jag var klar och stod i kassakön sökte jag alltid med blicken efter honom och den glädje jag kände när vi fick ögonkontakt , den värmer och jag har känslan kvar. När jag berättade det bekräftade han att samma känsla fanns hos honom. Slutsatsen blir att jag har en rik källa att ösa ur.

Nu får det vara nog med djupsinnigheter, och bland annat ha som föresats inför framtiden att bekräfta medmänsklighet och hoppas att även om året som kommer inte till fullo blir "Annus mirabilis"  blir så bra som möjligt, det kan väl egentligen bara bli bättre än just nu eller jag ska åtminstone jobba på det. 

GOTT NYTT ÅR