NYTT ÅR OCH NAMNBYTE

En hel vecka in på det nya året och då är det väl dags att, som det heter, sätta planerna i verket, jag menar att nu ska jag se till att de nyårsföresatser  jag tänkt mig, ska bli av. Jag behåller för mig själv vilka tankar jag har men det handlar om att skaffa eller egentligen försöka få tillbaka mina gamla rutiner och vanor plus något nytt också kanske. De senaste månaderna har det mest varit en fråga om att ta varje dag för sig, det enda - nästan - som jag inte släppt har varit att,  för det första stiga upp i vanlig tid (tidigt), laga och äta frukost och låta kroppen vakna under ett par timmar. Den dag som därefter följt har jag liten eller ringa uppfattning om hur den gick och jag har inte haft någon annan ambition än att få kropp och själ att följas åt, inte skynda fram någonting som inte helt igenom känts riktigt och inte heller hänga upp mig på ev förväntningar och måsten, d v s inte "vara duktig", inte heller inbilla mig någonting som jag tror min omgivning eventuellt tänker, helt enkelt i möjligaste mån vara i nuet, i mitt eget nu.

Den processen har jag toppat med min alldeles egen, privata retreat under årets första vecka. Efter nyårsdagens promenad till graven för ljuständning har jag hållit mig för mig själv och mestadels suttit uppkrupen i soffhörnet med en roande stickning. Något enstaka besök, telefonsamtal och nödvändig påfyllning av kylskåpet har varit mina enda avbrott. En dag blev i överkant långsam men som helhet tycker jag nog att dessa dagar har varit av mycket stort värde för mig och återställt en stor del av mitt inre lugn. 

En googling på ordet retreat gav bl a detta svar:  

Retreat är en möjlighet att för några dagar leva i avskildhet och stillhet. Det är ett tillfälle att hinna ifatt sig själv. = SANT!

Som avslutning på dessa dagar bokade jag biljetter för en veckoutflykt till huvudstaden, det ser jag fram emot och jag har visst redan börjat längta också! Hoppas bara att inte det snöoväder som härjade där senast jag gjorde visiten upprepar sig och riktigt kallt var det dessutom då. 

Strax innan jul sprang jag på sockgarner vid ett besök på MAXI och kunde inte låta bli att plocka med mig några nystan. Avslutningsvis försöker jag nu  få till någonting av restergarnerna som blev över efter sockorna jag stickade. Det blev plötsligt så roligt att hålla i sticknålarna igen så jag köpte mera garn till mini-lovikkavantar och ett par fotvärmare-sockor. Sockorna ska nu tovas, ruggas och broderas med traditionellt mönster. Sedan måste jag hitta på ett lämpligt handarbete att ha med under resan också. 

Jag blir så glad när jag hittar tillbaka till det jag tycker är roligt att syssla med och nu har jag också kunnat finna ro i min lunchvila tillsammans med korsord, tidigare ansåg jag att ett om dagen var vad som krävdes men det är månader sen det blev något alls. Jag fick några Alice Munro pockets till julklapp som tillsammans med den jag började läsa i början av oktober fått ligga orörda på nattduksbordet men häromkvällen började jag om läsningen och ännu en dörr har öppnats;  jag förstår vad jag läser igen.

Lycka!

Namnändring? Jo det är något som jag ältat i åratal, att ta tillbaka mitt efternamn som ogift, men har liksom inte kommit till skott. En praktisk anledning är bl a att jag alltid fått repetera eller rätta mitt namn, detta har förekommit  i stort  sett i alla sammanhang där jag uppgivit mitt hela namn och det har tröttat mig. Det var en enkel sak att fylla i en blankett och skicka in och idag kom skriftligt besked att mitt mitt efternamn numera är SEHLIN. Som en extra beskräftelse av mitt tidigare problem kom samtidigt ett brev från Svenska Kyrkan (om sorgesamtal) till Majbritt Södergren!

Att det man säger missuppfattas kan jag förstå men att skriva fel är mindre förståeligt. Ansökningshandlingar för nytt körkort har redan kommit, nu återstår att skaffa även alla andra kort på nytt, det tar säkert tid innan allt är ändrat för att inte tala om att själv komma ihåg att jag numera heter MAJBRITT SEHLIN! Så det så! ;)

Jag, som alltid brukar drabbas av en iver att plocka bort julen redan innan nyår, (det har aldrig hänt heller) stod emot frestelsen även den här gången och har fortfarande allt kvar, men tomtarna sitter löst nu och jag ska börja plocka bort allt, men samtidigt känns den tända julgranen som ett sällskap på kvällarna, det går inte förneka att det är mysigt också men kommer solen och tittar in på den så blir det ändå helt fel. Det blir lite tomt första dagarna men allt eftersom dagsljuset återvänder så blir det ändå  betydligt trevligare.