Nu blev det lite väl tidig uppstigning och frukost, resten av uppvaknandet kan jag nyttja till att anfalla tangentbordet. I mitt fall tar det ungefär två timmar innan hela jag är mogen för fortsatt dag, lång tid kan tyckas men det är min gåva till kroppen, att, när jag har all tid till mitt förfogande börja dagen lugnt, stilla och avspänt. Den fortsatta dagen blir som den grundas, harmonisk och i bästa fall trygg.
Idag ska sovrummet städas, sängkläderna vädras och sängen renbäddas, och efter det förestående julbadet kommer jag säkert att sova gott på söta örat. En liten tur in till stan på eftermiddan, får väl se om jag äntligen köper det där mörkt röda duktyget som jag varit och "knäppt" på flera gånger, jag vet att det inte behövs men kan ändå inte släppa tanken, jag ser ju framför mig hur fint bordet blir med det plus en löpare med Lina Linderholm-tryck. Fanken, dessa fantasier som kommer och tar över ibland men ibland nog gör de tillvaron roligare också
I förra inlägget som var en kort resumé av föregående vecka skulle jag ha skrivit om ett par saker till. Dels om den sena kvällen när vi lagt oss, alltså Lila och jag, och jag var på väg att somna, reser sig katten och stirrar blickstilla rakt ut, såg nästan ut som om hon såg spöken. Efter en stund hoppade hon iväg och till slut blev jag tvungen att gå upp för att se var hon tog vägen. Hon stod med tassarna på fönsterbrädan i lilla köksfönstret och uppenbarligen var det någonting som fångade hennes intresse - och även mitt. Jag tittade försiktigt ut och där, alldeles intill väggen står ett litet rådjur och mumsar på någon vissnad växtlighet i blomrabatten. Hörseln är kattens mest utvecklade sinne och fungerar fortfarande perfekt på "gammkatta".
Det andra som jag tänkte nämna var att Sven-Gösta Jonsson känd som Rockande samen gått bort. Han blev sk kändis under slutet av 50-talet när han sjöng Vid foten av fjället, jag minns mycket väl när vi hörde honom på radion och så var han ju Rosas och Svens pojke. Hans pappa Sven var kusin med min mormor så vi tyckte nog att lite märkvärdigt var det.
http://www.youtube.com/watch?v=NcJIEOBtJpc&list=PL408B025F891A1AC9
Samtidigt erinrar jag mig sista gången jag pratade med Sven Jonson, han och Rosa bodde då på vårdhem och jag fick en trevlig pratstund med honom. Anledningen till besöket var att jag ville försöka få en besvärlig släktfråga utredd men det visade sig att jag kom för sent för att få något svar. Minnet sviktade, han närmade sig 90 år, däremot berättade han för mig om vandringar ute på fjället, som var hans hemmamarker, om björnmöten och hur han träffades av blixten när han såg Rosa för första gången, han visste direkt att det var hon och ingen annan som han ville ha. Enligt honom hade omgivningen börjat mana på honom att skaffa en fru, han var ju redan om kring 25 år, gammal nog att bilda familj men han hade inte funnit den rätta. Det var en fin historia som han berättade med värme och inlevelse. Han var dessutom fortfarande då en stilig man, en grann karl!
Vaken nu? Jovars, visst är jag det, men det känns lite i tidigaste laget att dra igång dagens projekt, det får bli en stund med morgonTV och sticknålarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar