ARBETSDAGAR OCH ANDRA DAGAR

Kalla i ny färg

Veckan som gått har från första stund varit intensiv, med mina mått mätt alltså. En följd  är att jag inte åkt iväg till stugan utan stannar kvar hemma över helgen. Meningen var att vintra där men det får anstå till kommande helg då det dessutom ser ut bli soligt! väder. Hoppas den prognosen håller sitt löfte.

Måndag var det kursdag på Medlefors och eftermiddagens schema var motion, cirkelträning. Det var en bra genomgång men kändes lite överkurs då jag efter nån timme bara skulle iväg på Må Bra-Gympan. Dock, träningspasset avslutades med en suverän avslappningsstund, skickligt ledd av Anneli. Sen raskt iväg in till Turistbyrån för byte av teaterbiljetter som jag reserverat. Föreställningen Röst som tidigare bokats hade blivit inställd och vi ändrade till Violet Green and all between som enligt programmet är en hyllning till rockens och bluesens stora divor som Janis Joplin, Bonnie Rait, Aretha Franklin och Tina Turner. Det blir säkert en bra föreställning med igenkänningsstatus. Efter gympapasset kändes det skönt att landa i soffhörnet med stickningen som ideligen avbröts av korta sovpauser så det blev en tidig kväll istället.

Promenadtisdag med sedvalig salladslunch på kyrkans Café Benjamin, snabbt hem för ett avtalat möte och avslutnig av en affär, har äntligen gjort mig av med  stället där mina föräldrar bodde under mina fem första år i livet, numera en ynka bit tomtmark utan några som helst nostalgiska kopplingar. Det var tursamt nog fritt från yoga-klassen den dagen och efter veckohandlingen en skön kväll med lite teve och stickning.

Mössa och blivande halsduk

På Facebook har jag skrivit smått kryptiska inlägg som antytt att jag haft något på gång, och det stämmer. Äntligen blev det dags för ett smått ångestladdat projekt och väl där var det bara att leva med det.

Onsdagmorgon kom den hjälp jag tingat för trädgårdsarbete och jag skolkade från folkhögskolan på förmiddagen. Jag hade tänkt ta bort hela den långa rabatten längs huset framsida och så in gräs istället, vilket vi, min sambo och jag, redan talat om att göra innan han avled. Men när jag steg upp på morgonen kom ur intet en annan tanke farandes. Så  i avgörandets stund och ställd inför fakta ändrade jag beslutet. Rabatten skulle få finnas kvar men i ny skepnad så efter ha grävt upp allt så fick den hjälpande grävaren lämna hela skiten på gräsmattan! Jag skulle själv fixa resten, totalt ovetande om hur stort arbete som låg framför mig. 

Nåväl jag lämnade allt åt sitt öde, hann med nöd och näppe laga pasta med morotssås och ge mig iväg till folkhögskolan, där jag sanningen att säga inte var fullt koncentrerad under de lektioner som var kvar för dagen. Aftonens stickcafé var lika trevligt som vanligt och gav samtidigt den avspänning jag så väl behövde. 

På torsdag morgon började allvaret med grävning och åter grävning, hade min mors ord i minne 'gräv på djupet, bonde' vilket innebar att jag gick igenom allt, grävde, gödslade och fyllde på mer jord innan det var dags att placera ut de gamla växterna igen. Avslutade dagen  där och då för att fortsätta nästa dag, igår alltså.När jag kom in var klockan över fem och gympan redan avslutad så den hade jag missat med råge. Hade kanske inte haft ork nog heller.

Efter att växterna kommit på plats återstod uppstädning av gräsmattan som nästan var heltäckt av jord och stora klumpar. Några turer upp till ÅVC senare var allt skräp borta och den avslutande krattningen återställde gräsmattan i ett skick som ny. Med gott samvete kunde jag ställa bort skottkärra och använda verktyg och avsluta mitt jobb. Jag anser mig ju inte vara någon större trädgårdsentusiast men jag kände mig väldigt nöjd med resultatet. Att jag ställt till med stor oreda för både ogräs och de ständigt arbetande daggmaskarna tror jag inte hindrar dessa från fortsatt levnad så kraftiga som båda arterna verkar vara. På vägen in passerade jag tvättmaskinen och passade då på att dra av mig de jordiga och nedsmutsade paltorna för omedelbar tvättning.

Jag misstänkte att Lilas medicin knappast skulle räcka helgen ut så tog en promenad upp till apoteket på Solbackens köpcentrum för påfyllning och fick ett s k infall. Lika angelägen som hennes medicin var skulle väl en uppmuntran av mig själv vara, så en snabbis in på Maxi gav mig en blomma, en kalla med olikfärgade blommor som jag aldrig tidigare sett och en bakelse - och då det fanns Napoleon så var lyckan stor.

Namnamnam....

2-pack dock så jag blir tvungen att trycka i mig en till, kanske i kväll. Jag är ingen vän av överdrifter även om det är min favorit så är en nästan för mycket - och två, nja jag offrar mig väl  på njutningens altare då!

Gissa om jag kände mig fortsatt nöjd när jag steg upp i morse,  drog upp persiennen och såg att det regnat under natten och att dugget fortsatte! Bättre kunde väl aldrig ett regn kommit. Fast jag såg när jag hämtade tidningen att jag glömt peta ner alla lökar som kommit fram vid grävningarna men det ska väl kunna ordna sig. Jag tror för övrigt jag ska komplettera med mer tulpaner och narcisser, det finns väl inget som är så välkommet som spirande grönska på våren, redan innan all snö är borta.

Resten av helgen tar jag nog för mig mindre krävande uppgifter, ska försöka avsluta garderobsstädningen och kanske sticka den pågående halsduken klar. Men först ta hand om tvätten, maskinen fick inte ledigt medan jag höll på utomhus, torkskåpet blev välfyllt och ska tömmas på sitt innehåll. Sen ska jag fundera över vilket nästa projekt jag ska ägna mig åt .

17 DAGAR

Magisk morgon

Jomenvisst, så många dagar har det gått sedan jag skrev senast, 17 dagar som bara flutit iväg, inte bara med regnets hjälp utan min tid har också fyllts av olika aktiviteter. För en vecka sen när jag satte mig ner för att skriva en en liten drapa, fanns tyvärr inte skrivaranden tillgänglig och det blev ingenting alls. Även om det inte är någonting speciellt jag skriver om så måste någon form av flyt finnas, jag varken kan eller vill pressa fram nåt som jag inte känner för. Apropå den flyende tiden så är jag dessutom, till fullo så att säga, inskolad i pensionärslivets schema med EN aktivitet per dag. Resten av dagen slappar man eller vad det nu kan kallas det man har för sig.. 

Så här ser en normalvecka ut från början på måndag med kurs på folkhögskolan, nio till två, och gympa kl 16 till 17. Tisdagarna är rena rantardagen med början vid tio-tiden med promenad tillsammans med tant-, förlåt, jag menar promenadgruppen och efterföljande lunch. Kl 14.30 yoga till 16.00, sen måste jag klämma in veckohandlingen. Varannan tisdag film kl 18.30 på Filmstudion och efter det slocknar jag fort i sängen. Onsdag är det dags igen för folkhögskolan och vid femtiden träff ett par timmar med gänget på Stickcaféet. På torsdag tippar veckan över mot det lediga veckoslutet, bara en timmes gympa kl 16.00 och dagen avslutas med en skön stund i badet. Matlagning, tvätt och städning finns inplanerat för att allt ska flyta så smidigt som möjligt och jag känner mig helt tillfreds med den nuvarande ordningen, känns till och med som jag får lite extra energi av den härliga mixen. Alla möten med olika människor är den extra krydda som jag behöver i min för övrigt ensamma tillvaro.

Veckosluten har jag hittills åkt ner till stugan utom föregående helg som totalt regnade bort. Nu sjunger ändå den här sommaren på slutklämmen,  det blir nog bara en helg till där ute.

Altanmöblerna förpassas till vintervila

I fredags när jag åkte ner var min plan att  röja på stranden men det blev inget av med det förutom en stund på fredag eftermiddag. Det var skördemarknad i Lövånger på lördag så jag åkte ner dit på morgonen, gick runt och tittade, pratade med folk, fikade våfflor och kaffe och åkte tillbaka till stugan. Röjningen väntade men regnet duggade så försmädligt att det blev inget av med det, det är inte maximalt tilltalande att vingla omkring bland slippriga stenar.  

Det blev innesittarliv i stället med en skön brasa i kaminen, en stickning i händerna och tillika en stund på sofflocket med en bok i handen. Mycket angenäm tillvaro egentligen men ändå saknade jag att få vara utomhus. Lila som är en riktig innekatt, tycks älska att få vara utomhus i stugan eller i realiteten hon är van att vara ute där (i koppel). Alltså ovetandes om hur ruggigt vädret var krävde hon att få gå ut och då hon inte gav sig fick hon sin vilja igenom. Och hon tycktes gilla regndugget för det tog en lång stund innan hon var nöjd och ville in igen. Sen vilade hon länge i sin korg framför elementet. Så småningom ville hon tydligen få det bästa från både kaminen och elementet, hade nog räknat ut att gör jag mig riktigt lång kan jag få ännu mer värme, klok kisse! 

Värmekrävande katt sträcker ut hela sin lekamen

Ingen röjning i dag heller eftersom duggregnet höll greppet och åkte hem efter lunch. Nu fick både kvarvarande kläder och all mat inkl. specerier följa med hem så nästa gång jag ska dit får jag tänka mig för vad som kan behövas i matväg. Arbetskläder finns dock fortfarande kvar där.

Natten till lördagen blev lite rumphuggen, vaknade vid halv två-tiden, alldeles för varmt uppe på loftet för sömn. Provade att läsa en stund, det brukar locka fram John Blund ganska snart men icke denna gång och så småningom ledsnade jag på att vänta in honom och steg upp, kokade kaffe och tog en macka. Tänkte att det skulle hjälpa men istället blev det en utökad frukost efter hand och rätt vad det var så var det morgon. Då var det tur att jag hade med stickningen,  mössan jag höll på med blev klar, Ett nytt problem kom emellertid som på beställning, hur skulle jag kunna fördriva kvällen utan handarbete. Jag hade inte med sticknålar till halsduken som skulle komplettera mössan! Men se det löste sig också samtidigt som jag gjorde sommarens enda loppisbesök och hittade nålarna jag behövde. Så nu är även den på gång, en tubvariant. 

Det som ska bli mössa och halsduk

Det är inte riktigt dags för en resumé av sommaren men en sak jag inte gjort tidigare har blivit av denna sommar. Jag har kunnat sätta mig med en bok  någon gång då och då. Det har fått mig att inse att sängläsningens tidevarv mer eller mindre kan vara förbi eftersom jag somnar så fort och läsningen blir alltför osammanhängande. Jag får lära mig något nytt nu, att sätta mig tillrätta och läsa dagtid,.

Ett bra lästips

Det var vad jag  upptäckte när jag läste den senaste boken, Den rödhåriga kvinnan.  Den krävde en mer koncentrerad läsning för att komma till sin rätt. eller egentligen för att jag skulle få ett någorlunda bra sammanhang . 

Efter mycken möda tog den slut

Förresten jag kom mig till slut igenom första delen av Neapelkvartetten och har börjat med den andra delen. Till min glädje faller den i mycket bättre jord, nu kan jag läsa med större intresse och hålla kvar tankarna i händelserna, så det tar sig, man ska inte ge upp för EN motgång.

Eftersom jag kom hem tidig eftermiddag i dag plockade jag in en påse äpplen som jag gjorde  i ordning och kokade, passerade och kokade mos, och nu står ett antal burkar på diskbänken. Inte så många men det räcker för mitt behov till en grötfrukost i veckan. 
-

Att det är svampår i år märks på gräsmattan som är översvallande svamp har aldrig tidigare upplevt en sådan ansamling. 

Gräsmattans överflöd

HÖSTAKTIVITET

Tidig höst kan man tycka när fortfarande en strimma längtan efter den riktiga sommaren finns kvar fast nu är det dags att överge den och  förbereda sig för den kommande årstiden. De gula löven som singlar ner bekräftar ju också det som är på gång.  Förra natten visade sig frosten på en del ställen och vid dagens promenad åkte både långkallingar och vantar på. Nu börjar också en period då man plötsligt känner sig sakna de rätta kläderna, temperaturen under en dag kan växla ordentligt och blir det sol så värmer den fortfarande .

Passar på att skriva lite medan eftersvettningen ebbar ut, efter 100 minuter hade jag avverkat min 10000-runda, ca 7 km. Inte någon maratontid precis men jag tycker mig ändå hålla rätt god fart tills på sista biten. Rundan  avslutas med en riktig 'mördarbacke' där endast envisheten får mig att överhuvud taget gå. Det som inte dödar det härdar är min drastiska tanke. Det blir inte dagliga långpromenader nu längre då jag har andra saker på gång.  Denna vecka har vi i promenadgruppen börjat om våra träffar för hösten, jag går en yogaklass en eftermiddag i veckan,  har kurs måndagar och onsdagar och nästa vecka börjar Må-bra-gympan också två dagar i veckan om man känner för det. 

I går eftermiddag var det dessutom säsongens första träff med Stickcaféet, allt det här kräver noggranna anteckningar i min kalender, annars har jag ingen möjlighet att hålla ordning på tiderna. Utöver de regelbundna aktiviteterna kommer alltid något intressant föredrag plus inbokade teater- och filmföreställningar. Allt blir som ett slags jobb för mig numera, att se till att göra sånt som jag mår bra av med varierad stimulans och är road av det jag gör. Och ..... nog är det roligare bli trött efter motion av varierande slag och  möten , än att bara somna så fort man sätter sig i soffan fram teven, då jag inte ens tillgodogör mig det var meningen  att se! Det verkar väl som jag fyller hela min dag med aktiviteter men nog pausar jag också, bl a ett stående inslag varje dag efter lunchen är soffläge med ett korsord - och då blir det också en liten power nap ca 10-15 min. Det här skrivandet funkar också som en avkoppling, och jag slängtar att återigen hitta tillbaka till den skrivarbubbla jag tidigare kunde befinna mig i, en bubbla där jag kände mig helt opåverkad av det som fanns runt omkring. 

Helgen som gick sov jag i stugan natten mellan lördag och söndag, resten av tiden slappade jag bl a sittandes, läsandes på altanen i solskenet och en långpromenad i härligt väder på vägen som går rakt in i skogen. Lite prat med stuggrannarna fulländade de rofyllda dagarna.

Stickcaféet är också verkligen en glädjehöjare, alla kvinnor med olika yrkesbakgrund  tillika mycket olika - starka - personligheter men med vant-, sock- och andra stickarbeten som gemensam nämnare. I går tycktes dessutom ett ackumulerat pratbehov ligga i luften så de två timmarna gick fort. En av damerna som besökt Island med stor behållning hade där lagt märke till rolig skylt vid en bensinstation som sålde 'odyr' bensin till 0,- kr till ca 6 kr.  Om man med vårt språkbruk säger 'obilligt' så är det väl motsatsen till 'odyrt' och då slog mig tanken att om man slopar o:na i båda orden så blir också det motsatt betydelse. Ord är kul! Nå tillbaka till stickandet så har jag nu en tröja på min rundsticka. Den stickas uppifrån och ner i ett ljusgrått, mycket mjukt garn med en tunn lurextråd som effekt. Jag har alltså tagit ett uppehåll från sockstickandet. 

Eftersom det är torsdag idag är det sovrumsstädning som gäller, sängkläderna hänger ute på altanen och idag putsar jag dessutom fönstret och hänger upp rena gardiner, också det ett hösttecken. Sen tar den sedvanliga höstsorteringn av kläderna vid, shorts, linnen och andre tunna klädespersedlar ligger tvättade och väntar att förpassas ut till förrådet och in får varmare plagg komma. Förpassade blir också de plagg som inte längre passar eller duger. Myrorna , Kupan eller Second hand brukar bli belönade med nån fylld kasse. Det känns alltid  så skönt när allt är genomfört och sen kommer nöjet att göra kompletteringsinköp. Kläder är lite av min passion nämligen!

Men, men, inte går det an att sitta så här och bara prata om det som görs och ska göras, då blir det ingenting gjort så nu gäller skärpning för att starta dagens jobb. Först lunch dock, omelett med sardiner, gröna bönor och riven parmesan gör säkert susen! 

Inga bilder i dag heller, en annan gång kanske jag har nåt att komma med!

EN BRA DAGS BÖRJAN!

Efter en gråmulen morgon  och nattens regn, våt asfalt och vattenpölar  skvallrar om det, kommer nu solen fram och lyser klar. Det ska till råga på allt enligt prognos fortsätta hela dagen, därav rubrikens glada utrop.

Dagens promenad är också avklarad, och nu har jag hittat den perfekta rundan vad stegmängden beträffar, lite drygt om man nu ska vara så gnidig. Det blir ganska precis 7 km som avverkas till största delen dock på asfalt men ändå, en bra bit grusväg också. Om sanningen ska fram så har jag fuskat några dagar, en dag tänkte jag åka till stugan och avstod från att promenera, det blev inte någon resa av, det blev regn och hemmapyssel i stället. Nästa dag åkte jag iväg och då blev det inte heller något promenerande, I stugan fanns det en del att fördriva tiden med dagen därpå, ingen promenad då och dessutom hemfärd samma dag. Igår blev det bara en minivariant, laddade energi till ett första yogapass på eftermiddagen. Så lätt är det att hitta undanflykter men då kan man ju trösta sig med undantaget som bekräftar regeln.

Yogapasset var nog bra, jag har då i alla fall sovit hela natten utan att vakna någon gång, vilket som regel alltid annars händer. Det kändes  en aning i kroppen direkt efteråt och jag var förberedd på lite dagen efter också, men icke. Fast jag brukar inte heller känna av mina muskler efter nya övningar och ansträngningar. Fortsättningen blir väldigt intressant.

Som jag nämnde strulade vädret till det en aning innan jag kom mig iväg till stugan under helgen, men väl där njöt jag fullt ut av de härliga soltimmarna. Det kändes en aning kyligt och rått inomhus, började med att tända en brasa som värmde både kropp och själ. Själv gjorde jag något som sällan blir av, jag satte mig i altanhörnet med en ny bok  och bekantade mig med huvudpersonerna, mästaren och hans adept, det blir spännande följa med på den färden. Oftast, för att inte säga alltid, läser jag en stund på kvällen innan jag somnar och tycker mig hinna med de böcker jag vill konsumera. Hörde en gång ett uttalande av någon med insikt som påstod att en med kvarts läsning varje kväll  skulle man tillgodogöra sig tillräckligt. Detta tog jag till mig till fullo och har genom alla år skött min läsning på så sätt. Men nu håller det inte riktigt lika bra längre. Jag somnar fortare! Med den fyrbenta sömnmedicin jag har är det omöjligt hålla sig vaken. Hon, katten, kryper ner i min bädd, lägger sig vid mitt hjärta, sträcker ut sig längs min kropp i hela sin längd (en katt kan bli otroligt lång) och spinner mig till sömns.  Troligen, när jag somnat, försvinner hon till en egen sovplats för att när det är dags för uppvaknande komma tillbaka. Hon hör säkert när jag börjar röra på mig, och då är hennes beteende annorlunda. Hon placerar sig  sig vid mitt huvud, lägger en tass på min haka och spinner, jag kan dessutom känna en liten,liten lätt tendens av klorna på tassen som hon rör ytterst sakta. I själva verket handlar det hela troligen om att hon vill ha sin frukost så fort som möjligt, uthungrad som hon är efter nattfastan. Min skönmålning av beteendet är mer romantisk än realistisk.

En tanke som jag då och då försöker bearbeta handlar om mitt skrivande, min modell är ju skriva om det alldeles vanliga, vardagliga livet, då ingenting händer som man ofta uttrycker det, då det till och med är tråkigt, alltså långsamt. Faran med det, som jag upplever, är att allt blir så självcentrerat eller till och med egoistiskt. Jag vet inte heller hur jag annars ska hantera detta,  det är ju min egen tillvaro och mig själv i denna begränsade tillvaro som är ämnet. 

Sen är ju ett tidens tecken egentligen, att i stort sätta sig själv i första rummet. Det är i och för sig inte så nytt, jag tänker på tendenserna sen 60-talet om självförverkligande, frigörelse osv. Allt med de allra bästa avsikter fast för egen del kändes det inte särskilt nytt med tanke på att jag uppfostrats till att till varje pris klara mig på egen hand, dock i en begränsad omgivning och miljö och inte lita till att andra människor står beredda att fixa. Mantrat  var att man kan det man vill. I en dunkel backspegel kan jag önska något annat men var tid har sin uppfattning hur ett liv kan se ut och levas. Sen ändras också språkbruket det som nu är hetast tycker jag mig märka är att man talar mer och mer om narcissism i olika sammanhang. Vackert ord för självupptagenhet för att inte tala om den värsta varianten, narcissistisk personlighetsstörning, som man tyvärr ibland kan tycka sig ana.  Och faran med detta gör åtminstone mig skärrad om tillräckligt mäktiga personer är drabbade. Då är nog mitt banala skrivande  om min händelselösa dag kanske till och med en befrielse. 

Dagens filosofier från min horisont får väl anses avhandlade, och i stället kan jag mer koncentrera mig på bl a vägkantens fägring som jag ser på mina promenader, till och med det man annars betraktar som ogräs att rycka upp så fort det visar sig kan i den miljön vara en prydnad.

MAÑANA

Utomhusarbete hela dagen plus den sedvanliga promenaden, som det nu tycks ha blvit, och nu är gumman slut med nässelbrända händer, måste ta igen mig  och pusta ut vid tangentbordet. Får väl se hur det går hålla ihop tankarna så att det blir någonting läsbart. Vågar väl inte hoppas  att innehållet särdeles välgenomtänkt men nu kör jag fritt fram.

Vädret har varit skapligt bra hela dagen och väl lämpat för att påbörja höstarbetet på tomten. Skam, kanske, men jag måste säga att det inte alls är min favoritsysselsättning men det finns en lägsta nivå som rimligen bör upprätthållas. Dessutom skäms jag när jag ser hur jag låtit förfallet ta över. Jag tycker mig vara någorlunda ordentlig eller åtminstone vill jag försöka se till att inte allt går överstyr runt mig men nu är det nära. Det känns verkligen inte bra men med dagens förberedande insats känner jag mig ändå rätt så nöjd, har bl a lyckats fylla fyra sopsäckar som ska förpassas till återvinningscentralen under morgondagen. 

Jag är också bekymrad över äppelträdet som dignar under sin börda, otroligt tätt mellan äppelkartarna. Har med liv och lust skakat alla grenar jag nått, gräsmattan under fylld av små äpplen som ska plockas ihop, men det man inte kan göra idag får bli morgondagens syssla. Mañana, mañana! Det blir säker minst två plastkassar med frukt som får gå med min soptransport.

I förra inlägget nämnde jag ju att min mobil kärvade så igår gjorde ett besök i Teliabutiken för att få hjälp. Jag mötte där en mycket hjälpsam ung man som gav sig tid att både lyssna och åtgärda problemet, fast till en början verkade allt vara i sin ordning och jag hann tänka; Näe, så kan det inte vara, jag hade ju inte kommit ut på nätet när jag var i stugan och det brukar aldrig vara problem numera. Men, si den gossen hade magiska krafter, han tog ut SIMkortet, höll det i sin hand ett par sekunder och sen fungerade allt. Trodde jag, men det lär bli ett besök till ändå, nu ger den inte ifrån sig ett enda litet ljud trots att jag ställt upp alla signaler på högsta volym, den vibrerar inte heller vid telefonsignal. Små problem kan i dessa mobilens tider bli besvärande, fast jag hoppas att den hänger med ett tag till, jag har en deal med tomten!  Hittills har jag lyckats behålla mina telefoner i hela fem år och det lär  väl vara ett  par år över gränsen till vad de klarar av. 

Apropå mobilen så får jag rätt ofta goda råd att se till att alltid ha den med för min egen säkerhet, men har slarvat en hel del med det. Nu emellertid, sen jag börjat om med promenader ut i skogen så känns det tryggt att ha den i fickan så jag har hittills skött mig perfekt i det fallet. Utom en enda dag och då snavade jag på en uppstickande gren på stigen och föll pladask, framåt. Men då var det mobilen som låg kvar hemma! Jag slog lårbenet mot en sten (den var platt) och upptäckte dagen efter att fickan där jag bär mobilen var precis över det stället, så  telefonen hade nog också varit platt efter den smällen om den varit med. Varför jag inte hade den med? Jo det ska jag tala om, jag hade inte sett till att ladda den så när jag skulle ge mig iväg var den totaldöd och behövde få suga på sin laddningskabel. Förresten ömmar det fortfarande på 'slagfältet'  men det är det enda minnet av fallet.

Såja, nu har vilan vid tangentbordet gjort verkan, det blir ändå en middag av enklaste slag, kokt fisk och potatis, kanske nån typ av kall sås till. Jag hade tänkt börja med fönstren också och göra ett i afton men den viljan flög sin kos, det får också bli mañana. Kvällen kan med fördel avnjutas i soffhörnet möjligen en stund med släkten också, det finns alltid gåtor i släktforskningssammanhang och då upphör tiden att existera. Time flies!

ASFALTVANDRING

Sensommarens fägring

Måndagsförmiddag med en bra start på dagen , frukost, lite koll på sk sociala medier och promenad. Har nu intagit datorstolen, nyduschad och med förstärkning i magen klar för i första hand skrivande. 

Efter det häftiga och rikliga regn som föll i går kväll gav jag mig inte iväg uppåt berget, troligen ganska blött där och till råga på allt halkiga stenar och hällar. Det fick bli gångvägarna  och det gäller att göra de rätta valen, det finns otaliga möjligheter  vare sig man vill gå en lång eller kort sträcka och för mig i de åtråvärda 10 000 stegen. Den runda jag tog gav11300 steg, inte så illa och dessutom var jag torr om fötterna när jag kom hem. 

Under helgen var jag i stugan och det blev inget promenerande, regnet hängde i luften tidigt på lördag och då borde jag kunnat ge mig iväg för regnet kom först långt senare. I kombination med kraftig blåst var det verkligen inneväder, Satt i korgstolen och stickade, mysigt och skönt men det blev en aning långsamt. Till råga på allt var jag helt utestängd från den virtuella världen, av någon för mig oförklarlig anledning hade jag inte tillgång till  internet. Troligen följden av en kontakt med Telias kundtjänst tidigare under veckan. Idag ska jag besöka Teliabutiken och försöka få det hela tillrättalagt. Den här incidenten visar bara hur stor betydelse det har fått att man är uppkopplad, jag har sällan känt mig så isolerad som de här dagarna när inte ett enda litet plingande hördes från telefonen!


Nåja, det blev promenad i sällskap med gräsklipparen, passade på igår när det var soligt, men fortfarande blåsigt, att klippa  gräset med förhoppning att det inte blir någon fler klippning i år. Klippte överallt, tyckte jag, och det tillsammans med plockning av blåbär som fanns på tomten landade stegmängden på 11300.





När jag var klar att åka hem upptäckte jag att mulltoan stannat, och då blev det lite spänt läge så att säga. Vad skulle jag tag till nu då? Läste bruksanvisningen, inget att finna om felsökning där. Förmodligen är tingesten så driftssäker att det inte behövs. När jag kom till grannen för att säga hej då fick jag förklaringen; Strömlöst. Det hade jag vare sig lagt märke till eller ens tänkt på, men det var i alla fall en upplysning som befriade mig från fortsatt oro för ''skithuset'. Det kraftiga stormen hade kanske knäckt något träd som fallit på olämpligt sätt. 

En annan mycket synbar effekt av stormen var det ovanligt höga vattenståndet, säkert runt en halv meter över medel, ovanligt den här tiden på året. Det var nästan risk att platsen för den kommande höstbrasan försvann under vatten!

Högvatten och...

...vita gäss

Vid mina vandringar ser jag ett och annat som triggar igång funderingar, idag t ex la jag märke till att vid grusvägen som går bl a bakom Maxi tycks den  användas som parkeringsplats eller liknande, hela vägkanten fylld av skräp. Så enkelt att öppna bildörren och slänga ut, fast ännu enklare kan man ju tycka det vara att INTE öppna bildörren utan ta med sitt skräp till närmaste soptunna - eller helst den egna. 





Alldeles vid utkanten av kvarteren där jag bor går en stig, egentligen en genväg till ett elljusspår. Där har under många år byggts lite till och från på en trädkoja. Den har med åren blivit större och större och kanske också ett svartbygge. Byggandet har stannat upp och gått över till rivning eller rent av förstörelse. Idag såg jag att den högt belägna terrassen inte fanns kvar längre. Av allt att döma med tanke på de dynor som låg på marken kanske varit avsedd för övernattning eller annat kvällsmys. 
Nedskräpning, helt klart.


Äppelträdet som inte blev beskuret denna vår tackar med en enorm kartmängd, ser mer urt som en bärbuske på stam!

I slutet av morgonens promenad träffade jag en gammal kompis och en sak är säker, våra fyrfota vänner glömmer aldrig en god vän. Återseendets glädje var stor, svansviftande och kråmande hälsade hon på mig. Efter att jag pratat med husse en stund och skulle gå vidare chansade jag och lockade på henne, hon följde glatt med men när jag skickade henne tillbaka till husse, kom blicken, den där oemotståndliga blick som bara hundar kan ge; vad menar du nu då? skulle vi inte gå tillsammans? du lovade ju! Men det är nu många år sedan vi gick tillsammans, Ronja och jag, upp på berget, gångvägarna på området och på vintern in i skogen på skoterspår, hon alltid lika troget vid min sida.

NITTIOTVÅ STEG FATTAS

Lila på sin favoritplats i blombänken

Stegräknaren är en svårflörtad manick, har nu tre dagar i rad försökt att på min morgonpromenad komma över det magiska 10 000-talet utan att hittills lyckas. Nu återstår att se hur jag lyckas med nästa morgon, om jag hittar rundan med den exakta längden, 

Som vanligt åkte jag hem från stugan när det såg ut som regnet skulle komma och det gjorde det natten mot söndag, åtminstone var altangolvet blött. Det ser dessutom ut som vädret blir en aning ostadigt kommande dagar, kanske en solig klämdag, men jag stannar hemma lite längre den här gången, känner mig lite utmattad fast ännu mer känner jag mig taggad att jobba  här hemma. Efter ett par timmar i garaget inser jag dock att framför mig ligger en dryg uppgift. Nu gäller motivation, fokusering på målet och enträget arbete fram emot detta. Promenaderna ska väl också hjälpa mig att få upp ångan. Den nedstämdhet som jag tyckte mig uppleva och skev om senast var högst tillfällig. Men inte behövs något större  sökande efter bakomliggande orsak, svängningar är väl ganska naturligt, människan är ju inte helt och hållet statisk. Fast en bidragande orsak kan ha varit månen då det just de dagarna var fullmåne!

Under sommaren har jag inte haft någon regelbunden promenadrutin och de dagar jag klippt gräset har jag ju gått runt på gräsmattan ett bra tag! Förra veckan jag var i stugan gick jag min vanliga promenadväg var annan dag och det fick bli startskottet för dagliga morgonpromenader här hemma.

Vägen uppför Nöppelberget

Jag har återupplivat vandringarna uppe i skogen och berget, det har bara blivit enstaka turer de senaste åren. Jag började gå däruppe en gång i tiden när jag hade sällskap av en labrador, ja förresten det blev två labbar. När den första vandrade till regnbågsbron avlöstes hon av ännu en och jag fick förmånen att fortsätta promenaderna under några år. Jag följer samma stigar nu upp på Nöppelberget men det visar sig att jag även måste ta en ut svängarna för att nå  de 10 000 stegen som lockar. Efter ett enkelt överslag har jag också insett att sträckan måste ligga på drygt 6 km, I morgon tar jag det!


Eftersom jag hade lite ärenden inne i city igår så blev det fina bonussteg och jag hamnade på drygt 12 000.  Inte blev det bara det jag planerat göra, man måste ju göra lägeskontroll när tillfälle ges men än har det inte fyllts på särskilt mycket i butikerna, alltså jag tänker närmast på klädaffärerna, Fast med mig hem hade jag ändå ett par byxor i ett fulsnyggt tyg som jag fastnade för och det visade sig vara rena fyndet endast 75 kronor var det överraskande priset. Tror det kan bli snyggt med en svart överdel till min svarta skinnjacka under tidig höst. Bara den inte kommer alltför tidigt förstås.





Dagens morgonvandring gav inte heller de siffror jag ville se på stegräknaren men jag närmar mig eftersom det fattades endast 92 steg. Det är fantastiskt att vandra i skogen-berget med mängder av fina stigar, en del är underlag för vinterns skidspår och preparerade för det ändamålet. Många backar, mer eller mindre krävande och allt så tyst och stilla.

Inte bara backar, ibland går det utför också

Envetet går jag också utan någonting i öronen, vill lyssna på skogens olika ljud, på avstånd kan jag också förnimma trafikbruset som ger stöd för orienteringen. Tankeverksamheten svävar fritt på  på kringelkrokiga vägar. Ibland  tänker jag att jag borde skriva om vissa saker jag tänker på men det jag formulerat i mitt sinne går konstigt nog inte att återupprepa. 

Jag lyssnar någon gång emellanåt på radioprogrammet Allvarligt talat och senast råkade jag höra en lyssnarfråga om man var på väg att bli galen när man drömde egendomliga och märkliga drömmar som dessutom förstärkts med åren. Marianne Lindberg De Geer som svarade räknade upp en massa kriterier på vad som tydde på galenskap och jag tänkte, men kära nån allt det där stämmer ju in på mig!!! förutom sömnsvårigheter som jag tacksamt nog inte besväras av. Så ett alltför ivrigt radiolyssnande kan vara en fara i sig men det sägs ju att en sömn utan drömmar också kan få allvarliga konsekvenser, så man får ta emot de drömmar som kommer  vare sig de glada eller galna.


Ny dag! Jag kom av mig med gårdagens skrivande och efter att John Blund överraskat mig var jag inte särskilt skrivlysten.

 Inte heller rörde jag stickningen som låg framför mig, det har stått lite stilla under sommaren. Men jag fick till sist ett par sommarsockor klara efter att jag repat upp en färdigstickad socka. Jag kan inte tolerera alltför stora skillnader i randningen som färgpartierna på garnet kan ge och jag tycker att den omstickade sockan blev bättre, inte alltför stor skillnad mellan de båda.  






Jag måste lära mig att inte sätta mig framför teven på kvällen utan i stället förbereda sänggåendet och lägga mig tidigare, kan ju kanske på så sätt avverka någon fler sida i en pågående bok. 

Morgonens promenad avverkad och YES, jag gjorde det!! Utökade promenaden in på sydsluttningen av Nöppelberget och fick på köpet en tämligen brant backe uppför. När jag nått toppen av den stigen var det bekvämt med en lättsam sträcka utför. Den går nära pistolskyttebanan och idag kändes det som jag gick rakt mot skotten men jag vet ju att jag skulle komma en bra bit vid sidan om. Men det blev lite funderingar om skottriktning, kulfång och förlupna kulor.  Därefter ännu en konditionshöjande stigning innan den lätta hemvägen. Drygt 11000 steg och strax över 7 km långt. Blöt i svett vacklade jag in på bron hemma, fortsatte lika vacklande in i duschen. Sitter nu här och tar igen mig med en avtagande eftersvettning och ett stärkande fika, känner mig belåten med resultatet men kanske kan starttiden bli ännu tidigare. Det sägs ju att en gång är ingen gång och efter tre gånger en vana. Så lätt tror inte jag en vana etableras, det har vid något tillfälle sagts mig att det tar 21 dagar för att en vana ska sitta.  17 dagar kvar alltså.

Dagen som ligger framför blir det att köra bort sopor  till återvinningen och fortsatta insatser i garage och förråd. Fy 17! Nu gäller verkligen motivation och målbild.