NITTIOTVÅ STEG FATTAS

Lila på sin favoritplats i blombänken

Stegräknaren är en svårflörtad manick, har nu tre dagar i rad försökt att på min morgonpromenad komma över det magiska 10 000-talet utan att hittills lyckas. Nu återstår att se hur jag lyckas med nästa morgon, om jag hittar rundan med den exakta längden, 

Som vanligt åkte jag hem från stugan när det såg ut som regnet skulle komma och det gjorde det natten mot söndag, åtminstone var altangolvet blött. Det ser dessutom ut som vädret blir en aning ostadigt kommande dagar, kanske en solig klämdag, men jag stannar hemma lite längre den här gången, känner mig lite utmattad fast ännu mer känner jag mig taggad att jobba  här hemma. Efter ett par timmar i garaget inser jag dock att framför mig ligger en dryg uppgift. Nu gäller motivation, fokusering på målet och enträget arbete fram emot detta. Promenaderna ska väl också hjälpa mig att få upp ångan. Den nedstämdhet som jag tyckte mig uppleva och skev om senast var högst tillfällig. Men inte behövs något större  sökande efter bakomliggande orsak, svängningar är väl ganska naturligt, människan är ju inte helt och hållet statisk. Fast en bidragande orsak kan ha varit månen då det just de dagarna var fullmåne!

Under sommaren har jag inte haft någon regelbunden promenadrutin och de dagar jag klippt gräset har jag ju gått runt på gräsmattan ett bra tag! Förra veckan jag var i stugan gick jag min vanliga promenadväg var annan dag och det fick bli startskottet för dagliga morgonpromenader här hemma.

Vägen uppför Nöppelberget

Jag har återupplivat vandringarna uppe i skogen och berget, det har bara blivit enstaka turer de senaste åren. Jag började gå däruppe en gång i tiden när jag hade sällskap av en labrador, ja förresten det blev två labbar. När den första vandrade till regnbågsbron avlöstes hon av ännu en och jag fick förmånen att fortsätta promenaderna under några år. Jag följer samma stigar nu upp på Nöppelberget men det visar sig att jag även måste ta en ut svängarna för att nå  de 10 000 stegen som lockar. Efter ett enkelt överslag har jag också insett att sträckan måste ligga på drygt 6 km, I morgon tar jag det!


Eftersom jag hade lite ärenden inne i city igår så blev det fina bonussteg och jag hamnade på drygt 12 000.  Inte blev det bara det jag planerat göra, man måste ju göra lägeskontroll när tillfälle ges men än har det inte fyllts på särskilt mycket i butikerna, alltså jag tänker närmast på klädaffärerna, Fast med mig hem hade jag ändå ett par byxor i ett fulsnyggt tyg som jag fastnade för och det visade sig vara rena fyndet endast 75 kronor var det överraskande priset. Tror det kan bli snyggt med en svart överdel till min svarta skinnjacka under tidig höst. Bara den inte kommer alltför tidigt förstås.





Dagens morgonvandring gav inte heller de siffror jag ville se på stegräknaren men jag närmar mig eftersom det fattades endast 92 steg. Det är fantastiskt att vandra i skogen-berget med mängder av fina stigar, en del är underlag för vinterns skidspår och preparerade för det ändamålet. Många backar, mer eller mindre krävande och allt så tyst och stilla.

Inte bara backar, ibland går det utför också

Envetet går jag också utan någonting i öronen, vill lyssna på skogens olika ljud, på avstånd kan jag också förnimma trafikbruset som ger stöd för orienteringen. Tankeverksamheten svävar fritt på  på kringelkrokiga vägar. Ibland  tänker jag att jag borde skriva om vissa saker jag tänker på men det jag formulerat i mitt sinne går konstigt nog inte att återupprepa. 

Jag lyssnar någon gång emellanåt på radioprogrammet Allvarligt talat och senast råkade jag höra en lyssnarfråga om man var på väg att bli galen när man drömde egendomliga och märkliga drömmar som dessutom förstärkts med åren. Marianne Lindberg De Geer som svarade räknade upp en massa kriterier på vad som tydde på galenskap och jag tänkte, men kära nån allt det där stämmer ju in på mig!!! förutom sömnsvårigheter som jag tacksamt nog inte besväras av. Så ett alltför ivrigt radiolyssnande kan vara en fara i sig men det sägs ju att en sömn utan drömmar också kan få allvarliga konsekvenser, så man får ta emot de drömmar som kommer  vare sig de glada eller galna.


Ny dag! Jag kom av mig med gårdagens skrivande och efter att John Blund överraskat mig var jag inte särskilt skrivlysten.

 Inte heller rörde jag stickningen som låg framför mig, det har stått lite stilla under sommaren. Men jag fick till sist ett par sommarsockor klara efter att jag repat upp en färdigstickad socka. Jag kan inte tolerera alltför stora skillnader i randningen som färgpartierna på garnet kan ge och jag tycker att den omstickade sockan blev bättre, inte alltför stor skillnad mellan de båda.  






Jag måste lära mig att inte sätta mig framför teven på kvällen utan i stället förbereda sänggåendet och lägga mig tidigare, kan ju kanske på så sätt avverka någon fler sida i en pågående bok. 

Morgonens promenad avverkad och YES, jag gjorde det!! Utökade promenaden in på sydsluttningen av Nöppelberget och fick på köpet en tämligen brant backe uppför. När jag nått toppen av den stigen var det bekvämt med en lättsam sträcka utför. Den går nära pistolskyttebanan och idag kändes det som jag gick rakt mot skotten men jag vet ju att jag skulle komma en bra bit vid sidan om. Men det blev lite funderingar om skottriktning, kulfång och förlupna kulor.  Därefter ännu en konditionshöjande stigning innan den lätta hemvägen. Drygt 11000 steg och strax över 7 km långt. Blöt i svett vacklade jag in på bron hemma, fortsatte lika vacklande in i duschen. Sitter nu här och tar igen mig med en avtagande eftersvettning och ett stärkande fika, känner mig belåten med resultatet men kanske kan starttiden bli ännu tidigare. Det sägs ju att en gång är ingen gång och efter tre gånger en vana. Så lätt tror inte jag en vana etableras, det har vid något tillfälle sagts mig att det tar 21 dagar för att en vana ska sitta.  17 dagar kvar alltså.

Dagen som ligger framför blir det att köra bort sopor  till återvinningen och fortsatta insatser i garage och förråd. Fy 17! Nu gäller verkligen motivation och målbild.