MAÑANA

Utomhusarbete hela dagen plus den sedvanliga promenaden, som det nu tycks ha blvit, och nu är gumman slut med nässelbrända händer, måste ta igen mig  och pusta ut vid tangentbordet. Får väl se hur det går hålla ihop tankarna så att det blir någonting läsbart. Vågar väl inte hoppas  att innehållet särdeles välgenomtänkt men nu kör jag fritt fram.

Vädret har varit skapligt bra hela dagen och väl lämpat för att påbörja höstarbetet på tomten. Skam, kanske, men jag måste säga att det inte alls är min favoritsysselsättning men det finns en lägsta nivå som rimligen bör upprätthållas. Dessutom skäms jag när jag ser hur jag låtit förfallet ta över. Jag tycker mig vara någorlunda ordentlig eller åtminstone vill jag försöka se till att inte allt går överstyr runt mig men nu är det nära. Det känns verkligen inte bra men med dagens förberedande insats känner jag mig ändå rätt så nöjd, har bl a lyckats fylla fyra sopsäckar som ska förpassas till återvinningscentralen under morgondagen. 

Jag är också bekymrad över äppelträdet som dignar under sin börda, otroligt tätt mellan äppelkartarna. Har med liv och lust skakat alla grenar jag nått, gräsmattan under fylld av små äpplen som ska plockas ihop, men det man inte kan göra idag får bli morgondagens syssla. Mañana, mañana! Det blir säker minst två plastkassar med frukt som får gå med min soptransport.

I förra inlägget nämnde jag ju att min mobil kärvade så igår gjorde ett besök i Teliabutiken för att få hjälp. Jag mötte där en mycket hjälpsam ung man som gav sig tid att både lyssna och åtgärda problemet, fast till en början verkade allt vara i sin ordning och jag hann tänka; Näe, så kan det inte vara, jag hade ju inte kommit ut på nätet när jag var i stugan och det brukar aldrig vara problem numera. Men, si den gossen hade magiska krafter, han tog ut SIMkortet, höll det i sin hand ett par sekunder och sen fungerade allt. Trodde jag, men det lär bli ett besök till ändå, nu ger den inte ifrån sig ett enda litet ljud trots att jag ställt upp alla signaler på högsta volym, den vibrerar inte heller vid telefonsignal. Små problem kan i dessa mobilens tider bli besvärande, fast jag hoppas att den hänger med ett tag till, jag har en deal med tomten!  Hittills har jag lyckats behålla mina telefoner i hela fem år och det lär  väl vara ett  par år över gränsen till vad de klarar av. 

Apropå mobilen så får jag rätt ofta goda råd att se till att alltid ha den med för min egen säkerhet, men har slarvat en hel del med det. Nu emellertid, sen jag börjat om med promenader ut i skogen så känns det tryggt att ha den i fickan så jag har hittills skött mig perfekt i det fallet. Utom en enda dag och då snavade jag på en uppstickande gren på stigen och föll pladask, framåt. Men då var det mobilen som låg kvar hemma! Jag slog lårbenet mot en sten (den var platt) och upptäckte dagen efter att fickan där jag bär mobilen var precis över det stället, så  telefonen hade nog också varit platt efter den smällen om den varit med. Varför jag inte hade den med? Jo det ska jag tala om, jag hade inte sett till att ladda den så när jag skulle ge mig iväg var den totaldöd och behövde få suga på sin laddningskabel. Förresten ömmar det fortfarande på 'slagfältet'  men det är det enda minnet av fallet.

Såja, nu har vilan vid tangentbordet gjort verkan, det blir ändå en middag av enklaste slag, kokt fisk och potatis, kanske nån typ av kall sås till. Jag hade tänkt börja med fönstren också och göra ett i afton men den viljan flög sin kos, det får också bli mañana. Kvällen kan med fördel avnjutas i soffhörnet möjligen en stund med släkten också, det finns alltid gåtor i släktforskningssammanhang och då upphör tiden att existera. Time flies!