UPPRUSTNING

På hemmaplan igen efter en dryg vecka vid havet, i den bästa av världar, kan nästan dra till med livsbubblan, så fantastiskt som jag upplever dagarna där ute. Tänk bara att kunna ta med sin frukostbricka i den tidiga morgontimmen och sitta i solväggen med ett vid sällsynta tillfällen alldeles stilla och spegelblankt hav.

Det är magiskt, verkligen, även om ordet numera är lätt missbrukat så finns ändå själva magin i naturen, mäktigt och kan man kanske till och med säga renande! Åtminstone smittas man totalt av stillheten.

När jag åkte ner dit den här gången var det med avsikten att inte åka därifrån medan det var vackert väder och nog har den verkliga sommaren äntligen kommit med både sol och värme även om inte alla kvällar har varit så varma att det varit läge att äta middag utomhus. Lördagen var dock varm och skön och eftersom jag gjorde i ordning kyckling och rotsaker för ugnen  väntade jag i solen  ute på altanen. Då kom jag på att det fanns nog en vinskätt kvar sen svägerskans besök veckan innan och för första gången sen jag blev ensam tog jag  själv mol allena ett glas vin i väntan på maten och tursamt nog räckte det till ett glas vid maten också.

Ensamt, nostalgiskt,  men det kändes bra och jag njöt av att kunna unna mig det.

Jag hade också under veckan som gått haft gott om besök, började med att bjuda stuggrannarna på fredagmiddag, tacopaj och blåbärskaka med glass. Vi kunde sitta ute även om det nog var i kyligaste laget då, men nu börjar jag också öva upp mig att ha sällskap kring mig och bjuda gäster. Någonstans inom mig börjar jag växa till en egen person som mentalt står på egna stadiga ben. På lördagen  fick jag spontana lunchgäster, då fick det bli våfflor med grädde och hjortronsylt plus som liten förrätt resterna av det fröknäcke jag bakat dagen innan, tillsammans med den bortglämda melonsalladen. Jo den var ämnad till fredagsmiddagen men stod vacker kvar i kylskåpet! Som avslutning på den helgen kom på söndag kväll min hustomte Sigge och hans "tjej" på besök och tänka sig, hade inte de med sig en kartong jordgubbar som inköps under den dagens matrunda i Lövånger. Det blev en fantastiskt trevlig helgavslutning och gubbarna var jättegoda.

Jag hade vaga planer på att köra bort skräp som låg kvar efter fjolårets byggnationer.Ett annat projekt, att börja röja sly på stranden, det behövdes dock lite inre motivation men jag var också tvungen att göra ett besök på Lövångers Järnhandel så jag prioriterade det och hälsade samtidigt på den tidigare Önnesmarksbon Aina. Hon blev både överraskad och glad och det var som alltid lika trevligt att sitta och prata med henne. Dagen efter kom två solbrudar på besök, och det var både oväntat och roligt. Jag tog också tillfället i akt för en stund i solstolen, det blev en skön och trevlig eftermiddag. Till middag hade jag planerat en sallad och den fick en välkommen komplettering med delar av tjejernas efterlämnade matsäck, sockerärter och utomordentligt goda gula körsbärstomater och en hallongrotta till kaffet var pricken över I:et.

Tusen tack Asta och Yvonne för att ni kom och välkommen tillbaka!

Torsdagen blev det sopkörning, två turer till Lövånger med fullpackad bil tömde skräphögen och nu står bara ett gammalt kylskåp kvar väntande på transport. Men allt är bara inte sol och glädje, på ÅVC  kom en personal fram och uppmärksammade mig på att ett däck tycktes innehålla lite luft och på OK fick jag det pumpat, eländes elände, slutade inte det med däcksbyte igår. En spik hade trängt in och jag hade i min okunnighet inte lagt märke till något och däcket hade skadats för mycket. Glädjande var däremot att bilen var så smutsig att bilverkstan tyckte det var dags för tvätt och bjöd på en gratistvätt! God omtanke om kunderna alltså! Sista delen av stugvägen och fortsättningsvis till Lövånger är grusvägar och  redan efter en tur är bilen smutsig, vägdammet och den fuktiga luften gör sitt, och jag hade kört många vändor under veckan som gått!

Resten av tiden har gått åt till olika gårdssysslor, en stor rishög väntar nu att eldas upp senare i höst, och alla alar som fälldes på senhösten ifjol, fick jag hjälp med att såga upp till ved och nu väntar en stor vedhög vid uthuset på att klyvas. Man kan väl säga att höstarbetet som innebär avslutning av säsongen därute börjat, det är tråkigt på samma gång som själva arbetet är roligt och skönt för kroppen, det blir riktiga träningspass en del dagar. Och så börjar drömmarna om nästa vår, drömmar som bär igenom vinterns mörker. 

Det finns mycket mer att skriva om dessa dagar, mina andra glädjeämnen, läsningen, handarbetet, korsorden, har jag inte vidrört, men det kan bli värdefull utfyllning i senare inlägg när fantasin tryter. Det här inlägget tycks kunna bli alldeles för långt ändå och klockan går alldeles för fort nu.

ARBETSDAG

Ett litet ode i sommarkvällen



Vilken underbar, solig dag
vi haft, min skottkärra och jag
Det blev riktigt slit och släp
och forslades massor med skräp
Himlen var klart blå, solen varm och svetten lackade
för alla fulla kärror jag packade
Inte var det heller fel
att också solstolen fick sin beskärda del

Nog kan det väl hända
att när arbetsdagen var tillända
matfrågan löstes på på enklaste sätt
Mikrad kotlett -
intagen i solens sken
på altanen  (visst, det finns nödrim men detta var väl ändå onödigt!)
tillhopa med en lättöl rätt och slätt

TVn slår jag inte på
klarar mig säkert ändå
Sängen lockar troligtvis fort
och kvällen blir kort
men nöjd och belåten  med min dag
är sannerligen jag.

UTAN PLANERING

Inte vet jag heller hur jag ska börja detta inlägg, gårdagen gick i ett enda huj från tidig morgon till kväll och i dag är jag nära nog helt av/frånkopplad, men ändå; jag gick upp vid femtiden igår morse för att vara någorlunda klar i knoppen och kroppen för att ta mig till bilverkstaden, service av bilen var bokad kl 07.00. 

Jag föredrog att vänta  tills bilen va klar och fördrev tiden med ifånen, kollade FB , ringde ett samtal och kom överens med datafirman att hämta tillbaka datorn genast de öppnade. Det stämde i sin tur bra i tid och när jag kom hem igen tog jag itu med att fängsla datorn vid alla lösa sladdar som låg i ett enda trassel på golvet! Det gick över förväntan men då hade jag ingen internetåtkomst! Routern såg alldeles död ut, vad sjutton, strömindikatorn hade ju lyst med sitt blåa sken när jag ryckte ur strömkabeln! Panik, hur klarar jag nu detta? Ryckte ut sladdar, kollade bredbandsingången i huset och ingenting hände, vände och vred på den armade burken och fann till slut en liten, ack så liten knapp och troligen vad jag kunde ana stor där t o m on/off, tryckte och fick svar av den lilla blå plus att de andra ljussignalerna började blinka allt eftersom. Allt fungerade! Det kändes så skönt och en hel vecka utan dator är vällldigt lååång tid!

Efter lunch till banken och eftersom det inte tog alltför lång tid passade jag på att åka till MAXI och veckohandla, ja skrivaren som följde med var nära nog ett impulsköp men deras erbjudande kom väldigt lägligt i tid när jag ändå var på datorspåret! 

Slängde i mig en enkel middagsersättning, det fanns inte tid till särskilt avancerad matlagning, och strax var min väninna där så vi åkte iväg till storseansen med den väna Marie Johansson, medium från Sundsvall. Hann se slutet av Allsången från Skansen när jag kom hem och sen var det tur att sängen stod där den skulle. Särskilt många rader i den pågående boken blev inte lästa innan ögonlocken föll igen. Lila föredrar att sova i uterummet nu och kom på ett snabbt besök vid tvåtiden, gick ut igen och kom tillbaka först när frukostdags närmade sig. Och här sitter jag nu för att bringa ordning i mina tankar. 

För exakt en vecka sen åkte jag iväg ner till stugan, det var särskilt roligt för jag väntade besök och tog genast itu med att klippa gräset  som växer alldeles otroligt mycket denna sommar. Jag ville ju att det skulle se prydligt och välkomnande ut på gården. På kvällen åkte jag ner till Lövånger för att hämta min svägerska från Sundsvall vid bussen. Den vackra dagen hade gått över till en mulen och regnig kväll men det var så trevligt att återigen ha henne på besök. Det var första återbesöket sedan hennes man gått ur tiden, känsloladdat och fyllt av nostalgi och minnen. I skenet av många tända ljus njöt vi av kvällen med mat och stilla samtal, jag  uppskattar och trivs mycket gott i hennes sällskap. 

Fiske i sensommarkvällen

Dagarna som följde gick fort med kaffebjudning hos stuggrannarna, lunch i Lövånger med svåger och svägerska och framför allt sköna stunder i solen, att bara vara är faktiskt en lyxtillvaro. Tidig söndagsmorgon var det  så dags för återfärd till Sundsvall med stort tack för en trivsam samvaro.

 När jag kom tillbaka till stugan kändes det så otroligt ensamt och tråkigt, jag saknade sällskapet och dagen verkade oändlig men stannade ändå kvar vilket jag var tacksam för när måndagsmorgonen kom med strålande sol från en helt klar himmel. Det blev frukost ute i solväggen, allt var så underbart som det någonsin kan bli och jag kände mig tillfreds med tillvaron när jag åkte hem på eftermiddagen. 

Skönt sola magen

Hemma hade däremot mina ampelblommor inte mått så bra och slokade betänkligt men efter en ordentlig genomvattning kom de upp till acceptabel höjd och vad jag kan se så väntar gräsmattan på  klippning så det får väl bli dagens enda aktivitet, nästan åtminstone. Jag har börjat sy kuddar till TV-soffan, skaffade dragkedjor igår och det kanske passande nog att få dem fastsydda och kuddarna på plats. 

För övrigt så har jag inte tagit min hand i något handarbete tidigare denna sommar men kom för ett tag sen på att jag har ju ett slags livsprojekt i mina gömmor. Efter ett tags letande hade jag samlat ihop det som behövdes för att fortsätta och lyckligtvis kändes det också roligt! Jag virkar stora rutor som så småningom ska bli överkast till sängarna på loftet i stugan.

Det var inte målet när jag började virka en gång i tiden, för hur länge sen, det får bli min lilla hemlighet, men jag ska försöka fullfölja projektet. Det finns en liten historia runt denna virkning också som jag dock kan berätta. 

Min mormor, Anna Öhman, var mycket skicklig och mångsidig med sina händer. Hon började sent i livet att virka likadana rutor med avsikt att göra ett sängöverkast till morfar som ett minne efter henne.  Hon trodde att han skulle överleva henne, hon var ju ändå fyra år äldre än honom. Det blev tvärtom och när hon gick bort i sitt nittionde år var han borta sen nära sex år. Sedan delades det virkade stycket mellan  min mor och hennes systrar och eftersom jag hade min mors lilla del i mitt förvar drömde jag om att fullfölja mormors tanke. Men som livet har utvecklat sig blir det bara för min egen del jag virkar in mina minnen.

Det här får vara tillräckligt skrivande  för idag, ska ge mig på att öppna kartongen som innehåller en ny skrivare och se vad jag kan göra med den. Utmaningar som ger hjärngympa är väl inte att förakta, om det blir det åtråvärda resultatet återstår att se.

EN SAMVETSFRÅGA

Rubriken kan tyckas allvarlig, och för mig är det allvar, blodigt allvar till och med, men det hör trots det hemma här i denna världen. VINDSRÖJNINGEN! Igår blev det äntligen dags att i smyg  dra igång. Det kom på mig nästan som en överraskning, men det var lite av nu eller aldrig. Upp för stegen (Obs! telefonen fanns med=säkerhetsåtgärd) och en vandring längs in och en försiktig början.   

Jag var glad över att äntligen känna mig i god form, hela tiden efter min resa har jag varit trött och lite darrig. Jag vet inte om ansträngningen var för stor eller om allt sammantaget påverkade och tog all kraft från mig. Jag har vilat, nästan intill gränsen av lättja, men har verkligen inte haft vare sig styrka eller lust att ta tag i något. Jag till och med valde bort att åka till stugan utan stannade kvar hemma någon dag extra, kände mig inte kapabel att ge mig ut i trafiken.

Vindsröjningen kommer att ta lång tid för mig, det kommer också att dyka upp överraskningar av olika slag och i slutändan många turer till sopstationen lär det bli.. En tanke som slog mig igår var det här med strutstänkandet men då är det ju mer en fråga om att gräva ner saker och ting (i det undermedvetna) eller sopa under mattan, men kan man inte också tänka sig att giraffen med sin långa hals sticker in huvud i trädkronerna och voilà! syns inte! Detta är ju fysiskt sett också i kronan på verket-huset och.....syns inte, glöms dessutom så småningom delvis bort. Det blev ett förmiddags- och ett eftermiddasskift i går plus en tur till sopcontainern! Där fick bl a glasbingen full pott. Insikten att jag i fortsättningen inte kommer att koka sylt, mos och marmelad i samma utsräckning som tidigare resulterade i en kraftig decimering av glasburkarna för ändamålet.

Ingen sol men väl en full måne

För övrigt går det ju alltid att ondgöra sig över vädret, egentligen hur än det är, solig - för hett, mulet - för tråkigt, regnigt- alltid och ska vi aldrig  få någon sommar detta år!

Månne solen vinner?

De senaste turerna efter de korta grusvägssträckorna till stugan krävde en avspolning av bilen men det var knappt jag hann mellan skurarna igår och den där bilstädningen som jag planerade göra i söndags har fortfarande inte blivit av - och idag ska jag ju handla! Pensionär = en aktivitet per dag är inte bara ett talesätt!

Min katt, den sköna Lila, har däremot inte något problem med vädret, hemma bor hon i princip dygnet runt i uterummet dit hon har fri tillgång genom ett fönster.

Diva Delila på sin tron i greenroom

Hon har där full koll på både fåglar och kringströvande kattor och hon ger sig knappt tid att komma in till matfatet. Inatt föredrog hon att sova därute, kom in och hälsade godmorgon först efter klockan sex! Frukosten struntade hon  fullständigt i, kanske för att det just nu är en invasion av matletande fåglar på gräsmattan. Jag la tidigare ur ett foto på både Facebook och Instagram som visade en mindre tilltalande sittställning men man kan ju förundras över kattens smidighet, det tycks inte finnas några ledbesvär fast det lär förekomma artros bland äldre djur.

Försök tvätta fötterna i den ställningen!

Men hon fyller tretton nästa gång så hon bör ju kunna fortsätta hoppa upp till sin säng på värmecentralen ännu något år. 

Nu till dagens aktiviteter, hoppas molnen inte kommer med regn och ännu en dag fördärvar städningen som skulle återställa bilens status som pärla! 

Fast jag fick i dagens horoskop en tänkvärd vägledning; Tecknen råder dig att i en speciell angelägenhet fokusera på det viktigaste, eftersom du annars lätt splittrar dig. Tänk att sanningarna döljs i dessa korta spådomar!

GALENSKAP

Ja vad ska man annars kalla det som hände igår. En liten obehärskad knapptryckning på datorn och allt gick i kras. Inte datorn, tack och lov, fast det var det hot den här maskinen hade för sig att trakassera mig med i början, alltså att en krasch var nära förestående, och då var den helt ny. 

I vilket fall, igår läste igenom mitt senaste inlägg och upptäckte några skönhetsfläckar som jag ville förbättra, på något sätt blev hela inlägget markerat och det var då det hände, jag kom oplanerat åt delete-knappen och puff, så var allt borta. Panik! Och inte visste jag vilken åtgärd som var möjlig och började till slut försöka skriva samma inlägg ännu en gång. Men det inte roligt att skriva, och inte blev det bra heller så jag valde att lägga det i utkast i väntan på "bättre tider".

Jag rymde från datorn, ut till gräsklipparen, väderprognosen spådde regn och som alltid så tar jag verkligen sådana spådomar på allvar.... Medan jag höll igång med klipparen råkade min allra bästa datagranne gå förbi och jag fick hjälp både med tips om hur jag kunde återställa mitt borttappade inlägg plus en del andra konstigheter som den här datorn håller på med. Slutsats: Datorn ska läggas in på akuten för fullständig sjukdomsgenomgång! Hur det gick med återställande, njaa inte så bra. Jag hade ju redan börjat ersätta det förlorade inlägget och hur jag än försökte ta bort det så var det också det jag fick tillbaka. Måste finnas fler möjligheter via historiken men hur kan jag inte räkna ut. Mer hjälp alltså och återigen ifrågasätter jag verkligen om jag är vuxen hantera en trilskande dator!

Gräsmattan blev klippt, regnet kom och slutet på Morden i Midsomer försvann som vanligt in i drömmarnas värld! Men efter en mulen morgon verkar det som solen ska visa sig under eftermiddagen, alltid lika välkommen. 

I,förra inlägget, det förlorade, utlovade jag en fortsättning av det jag varit med om under perioden jag inte skrivit någonting alls. En söndag var det Öppen trädgård i Kåsböle, ingår i Tidningen Lands arrangemang, Lilla Madeira är verkligen värt ett besök och mycket uppskattat. Det är nästan ofattbart hur ett stenröse har kunnat förvandlas till denna lilla oas, massor med växter, välskött och finurligt "inredd" med både känsla och humor. Irene Wikström som är hjärnan och arbetsmyran bakom det hela tillsammans med sin make Berndt gör ett fantastiskt jobb och hon ser tydligen möjligheter till förbättringar hela tiden. Historien med den sönderslagna busskuren som låg i diket är bara ett exempel. Hon var bestämt envis om att den, trots makens intensiva motstånd. skulle kunna användas i trädgården och visst, den står i ny skepnad i ett lummigt hörn och pryder sin plats!

Många besökare på plats

Det lilla jag fotade där är bara ett simpelt smakprov på anläggningen. Runstenen är makens gåva till Irene på 60-årsdagen! Det är ett fint utflyktsmål, visningsdagen med olika kringarrangemang, tipspromenad, plantförsäljning, fika, loppis i logen och  alltid trevligt träffa många att prata med. För övrigt finns en lilja där som fått  namnet Lilium Majbrittus, gissa varför!

Och till sist något helt annat, man säger ju att gammal kärlek rostar ej, men mig tycks det som om den till slut faller sönder och samman. Eller är det kanske så att den man älskar är felfri, åtminstone vill man inte se bristerna med kärleksögonen. Det som hände helt nyligen var att jag upptäckte "små" skavanker på min sommarväska som troget hängt med tre somrar, vid närmare granskning visade det sig att åldern tagit ut all sin rätt och ett byte var absolut nödvändigt om jag med hedern i behåll skulle kunna dra med mig en väska i fortsättningen.

Nu är den gamla tömd och förpassad till kremering tillsammans med de brännbara soporna ! Vi var ett bra team och den nygamla som används i stället kommer nog aldrig upp till den nivån men gör ändå ett tillfredsställande jobb. Det är som livet i allmänhet, det fortsätter och går väl ut på att finna, välja och anpassa sig efter nya vägar. Det behöver nödvändigtvis inte bli sämre och en lycka är valet att just med kärlek se i det förgågnas spegel

MELLANDAG

Tittade på hur ofta mina inlägg kommer och konstaterar att det är ganska oregelbundet men regelbundet ca en gång i veckan som tätast - ofta längre. Som nu då men tiden har en tendens att gå betydligt fortare än man tror. Sju dagar sen senaste, vet inte var den tiden tagit vägen fast idag talar kropp och huvud om för mig att något måste jag ha haft för mig!

Jag har inte som katten  kunnat ligga på latsidan

Gårdagen blev intensiv kan jag lugnt säga. Uppe tidigt, som i och för sig inte hör till ovanligheterna, ville ju inte missa vår lokala stjärnas medverkan i Nyhetsmorgon och hon (vad är det fina ordet) konsoliderade sin ställning som förmedlare av ett mycket angeläget ärende. Vilket? Svar: Rattonykterhet! Hennes konstaterande att nu har jag skämts nog tycker jag gäller i många sammanhang då självanklagelse och ångest drabbar, att komma till insikt att inte skuldbelägga sig själv utan se framåt, vis av skadan.

Efter kontakt med det utmärkta företaget Senioruthyrning hade jag fått kontakt med en man som skulle komma vid niotiden för att klippa häcken och ville förbereda för det. Efter drygt två timmar inkl fika var det fixat och det som återstod för mig var att fylla sopsäckar med avklippet och strax före klockan ett kunde jag sätta mig till bords för en snabblunch. Dagens korsord och en stunds vila och därefter snabbt igång med nästa projekt, oljebehandlingen av altanen. Naturligtvis inte utan avbräck, (Murphy's Law?) oljan tog slut, räckte inte ens till halva . 

Något vankelmodig bestämde jag till slut  att inte skjuta upp till morgondagen det jag kunde fortsätta med, så det bar iväg ner på stan för oljeinköp och samtidig veckohandlingen. Återigen en snabb måltid och väl tajmat efter den kom ett avtalat besök som dock inte var särskilt långvarigt. Återigen stod jag mellan valet att fortsätta oljningen eller skjuta upp, men väderprognosen hade regn i sikte och det hade ju lyckats vara uppehållsväder efter rengöringen, så valet blev inte så svårt, att fortsätta så länge det går, eller åtminstone bara lämna den del som ligger under tak. Så långt hade jag hunnit när klockan närmade sig halv nio och jag måste väl erkänna att då höll gumman på att tröttna så jag avslutade dagens slit! 

Eftersom kronprinsessan skulle firas så passade det alldeles utmärkt att jag fick belönas med en skål god glass medan jag satt framför TVn. Vad var bäst då? Ja i mitt tycke den barnvisa som Sven Bertil Taube framförde, kan inte erinra mig att jag hört den tidigare men en sån fin berättelse, så fylld av kärlek och trygghet. Han kunde han, Evert!

Naturligtvis kom det förespådda regnet också, lika intensivt som ett åskregn, och det bekräftade väderleksmänniskornas träffsäkerhet när det gäller att förespå regn. Själv känner jag mig faktiskt lite mör idag, men inte värre än att slutföra altanoljningen går säkert lätt, det är inte så stor bit kvar. Dessutom är solen på gång igen och förhoppningsvis torkar det upp så pass att jag kan ta en tur med gräsklipparen, min nya Viking, under eftermiddagen. 

Sen ska jag bara försöka bestämma när jag ska bege mig uppåt fjälltrakterna, kollar väderutsikterna och ostadigt är väl det som även fortsättningsvis gäller. 

SOMMAR OCH KALLT

Sommarens sista liljekonvaljer

Jag fryser, jag nyser, jag ska inte alls som grädde på moset bli snuvig nu, så jag sitter invirad i en stor och varm kofta, vit dock för att markera att det trots allt är sommar. Lila bor för sin del mestadels i uterummet, hon kommer som hastigast in när det vankas mat och vissa kvällar lystrar hon inte alls när jag försöker locka in henne, så hon mår säkert gott där. Hon kan dessutom hålla full koll på omgivningen, skatorna blir helgalna och skriker i högan sky när de får syn på henne. I afton hördes ett gällt skri och när jag tittade efter vad det var, så stod en främmande katt utanför inglasningen med jättetjock svans och innanför Lila med minst lika imponerande svansvolym, hon hade nog försökt sätta skräck i inkräktaren som skrikit i rädsla/ilska. 

Innan jag åkte tillbaka till stugan förra veckan sa mitt samvete att gräsmattan inte gick åka ifrån utan att åtgärdas, och då var det tydligen dags för min gamle trotjänare att ge upp, den har gått på övertid senaste åren så det var liksom inte läge att fjäska för den mer. Åkte till maskinfirman så fort de öppnade och liksom som överallt annars så fanns det alldeles för många modeller att välja på, åtminstone  minst ett dussin olika. Behövde tankepaus, samrådde med en granne, åkte tillbaka till affären och det blev affär på den jag hade sett ut innan,  köpte bensin, miljövänlig gubevars, annars täcker inte garantin vid ev. motorfel och köra igång. den gick perfekt, tack och lov. Hela gräsmattan var inte att känna igen efter den duvningen. En riktig viking med andra ord!!!

Gräsmattans Viking

I måndagskväll åkte jag hem från stugan sen jag sett vilket väder som utlovades och jag som alltid vill påstå när det gäller regn då stämmer prognoserna.Och nog blev det regn alltid, rikligt till och med,  plus att värmen har farit all sin kos. I morse endast 8,5 plusgrader, det var för övrigt samma gradtal i måndags morse ute vid havet! Men dagarna innan fick man ju känna på det riktiga sommarvädret.

Frukostmiljö

Tänk att kunna ta frukosten med ut en tidig morgon och sitta i solen med det glittrande havet framför ögonen. Så var det lyckligtvis några morgnar och förhoppningsvis kommer det flera tillfällen, men nog är det segt i år. 

Dags för vila

Harmoni

Sexåringen kommer regelbundet på besök, förresten i år cyklar han båda vägarna och då går det så fort att han behöver inte sällskap hem längre, däremot var det jätteviktigt att jag skulle följa honom hem för att träffa hans och syrrans kaniner! Han har också tagit med två av sina kompisar för att de ska få träffa Lila som han stolt förevisar och talar om vad man får och inte får göra och framför allt vad hon säger. Kompisarna verkar dock tvivlande på hur han kan veta det.

Katt under bord

En språklig egenhet utspelade sig en dag då det kom på tal att någon hade ringt och han sa att "då rang han" och att "han rungit". Jag fick mig ett gott skratt då det lät så humoristiskt samtidigt som jag nog tyckte att det var logiskt jämfört med böjningen av verbet springa, började fundera på detta och kunde inte komma ihåg (länge sen skolan nu) den språkregel som styr böjningen av verbet ringa. Kom inte sen och säg att man inte också har glädje av att prata med växande barn, det finns ett växelvis lärande i sällskap med alla åldersgrupper.

En kväll kunde jag höra hur det mycket svagt krafsade på utsidan dörren och tänkte väl att nu börjar skogsmössen vara väl så närgångna och vill komma in den vägen. Det upphörde ganska snart och Lila hade märkligt nog inte reagerat på ljudet, men när jag en stund senare gick ut upptäckte jag vem som hade gjort sig påmind. En ganska stor hare skuttade hastigt skrämt iväg och den behöver man ju inte ängslas för, undrar bara om harens små ungar  även detta år finns  under uthuset. 

Utegym är ju på modet numera och jag kan skryta med att det har jag på tomten, eller åtminstone har haft. På senhösten i fjol kom en man och sågade ner fem stora alar och de fick ligga kvar över vintern eftersom jag samtidigt avslutade sommarperioden därute. Så det fick bli en del av min motion förra veckan, drog ihop allt ris och även alla klampar till högar som ska forslar bort så småningom.

Nästa projekt utomhus blir att försöka få ordning på blombänkarna eftersom de fått sköta sig själva under de senaste årens renoveringar då en blombänk försvann och det som fanns där fick trängas ihop på en annan plats. Nu ser det hopplöst förfallet ut så det kan bara bli bättre. 

Jag dristar mig också till att lägga upp en selfie,  dagens sanning är att det är min första över huvud taget och egentligen är det mina nya solglasögon jag vill visa. 

De är fantastiskt sköna och behagliga att bära, en riktig höjdare med andra ord, att det var ett sk erbjudande som för min del innebar ca halva ordinarie pris var inte heller direkt felanvänd skatteåterbäring.

Och nu snart sängdags, jag kan inte säga att boken lockar men jag drar på bäddsockorna och tragglar ändå vidare på den. Jag råkade hitta ett par gamla godingar i en låda och nu gör de verkligen god nytta fast det hörs uråldrigt ungefär lika som värmeflaska. Det fenomenet har  jag däremot bara hört talas om och inte någonsin kommit i kontakt med (tror jag) men vem vet, det kanske blir det också om den här sommarkylan fortsätter, men för nordanvinden bevare oss milde Herre Gud!