GALENSKAP

Ja vad ska man annars kalla det som hände igår. En liten obehärskad knapptryckning på datorn och allt gick i kras. Inte datorn, tack och lov, fast det var det hot den här maskinen hade för sig att trakassera mig med i början, alltså att en krasch var nära förestående, och då var den helt ny. 

I vilket fall, igår läste igenom mitt senaste inlägg och upptäckte några skönhetsfläckar som jag ville förbättra, på något sätt blev hela inlägget markerat och det var då det hände, jag kom oplanerat åt delete-knappen och puff, så var allt borta. Panik! Och inte visste jag vilken åtgärd som var möjlig och började till slut försöka skriva samma inlägg ännu en gång. Men det inte roligt att skriva, och inte blev det bra heller så jag valde att lägga det i utkast i väntan på "bättre tider".

Jag rymde från datorn, ut till gräsklipparen, väderprognosen spådde regn och som alltid så tar jag verkligen sådana spådomar på allvar.... Medan jag höll igång med klipparen råkade min allra bästa datagranne gå förbi och jag fick hjälp både med tips om hur jag kunde återställa mitt borttappade inlägg plus en del andra konstigheter som den här datorn håller på med. Slutsats: Datorn ska läggas in på akuten för fullständig sjukdomsgenomgång! Hur det gick med återställande, njaa inte så bra. Jag hade ju redan börjat ersätta det förlorade inlägget och hur jag än försökte ta bort det så var det också det jag fick tillbaka. Måste finnas fler möjligheter via historiken men hur kan jag inte räkna ut. Mer hjälp alltså och återigen ifrågasätter jag verkligen om jag är vuxen hantera en trilskande dator!

Gräsmattan blev klippt, regnet kom och slutet på Morden i Midsomer försvann som vanligt in i drömmarnas värld! Men efter en mulen morgon verkar det som solen ska visa sig under eftermiddagen, alltid lika välkommen. 

I,förra inlägget, det förlorade, utlovade jag en fortsättning av det jag varit med om under perioden jag inte skrivit någonting alls. En söndag var det Öppen trädgård i Kåsböle, ingår i Tidningen Lands arrangemang, Lilla Madeira är verkligen värt ett besök och mycket uppskattat. Det är nästan ofattbart hur ett stenröse har kunnat förvandlas till denna lilla oas, massor med växter, välskött och finurligt "inredd" med både känsla och humor. Irene Wikström som är hjärnan och arbetsmyran bakom det hela tillsammans med sin make Berndt gör ett fantastiskt jobb och hon ser tydligen möjligheter till förbättringar hela tiden. Historien med den sönderslagna busskuren som låg i diket är bara ett exempel. Hon var bestämt envis om att den, trots makens intensiva motstånd. skulle kunna användas i trädgården och visst, den står i ny skepnad i ett lummigt hörn och pryder sin plats!

Många besökare på plats

Det lilla jag fotade där är bara ett simpelt smakprov på anläggningen. Runstenen är makens gåva till Irene på 60-årsdagen! Det är ett fint utflyktsmål, visningsdagen med olika kringarrangemang, tipspromenad, plantförsäljning, fika, loppis i logen och  alltid trevligt träffa många att prata med. För övrigt finns en lilja där som fått  namnet Lilium Majbrittus, gissa varför!

Och till sist något helt annat, man säger ju att gammal kärlek rostar ej, men mig tycks det som om den till slut faller sönder och samman. Eller är det kanske så att den man älskar är felfri, åtminstone vill man inte se bristerna med kärleksögonen. Det som hände helt nyligen var att jag upptäckte "små" skavanker på min sommarväska som troget hängt med tre somrar, vid närmare granskning visade det sig att åldern tagit ut all sin rätt och ett byte var absolut nödvändigt om jag med hedern i behåll skulle kunna dra med mig en väska i fortsättningen.

Nu är den gamla tömd och förpassad till kremering tillsammans med de brännbara soporna ! Vi var ett bra team och den nygamla som används i stället kommer nog aldrig upp till den nivån men gör ändå ett tillfredsställande jobb. Det är som livet i allmänhet, det fortsätter och går väl ut på att finna, välja och anpassa sig efter nya vägar. Det behöver nödvändigtvis inte bli sämre och en lycka är valet att just med kärlek se i det förgågnas spegel