UTAN PLANERING

Inte vet jag heller hur jag ska börja detta inlägg, gårdagen gick i ett enda huj från tidig morgon till kväll och i dag är jag nära nog helt av/frånkopplad, men ändå; jag gick upp vid femtiden igår morse för att vara någorlunda klar i knoppen och kroppen för att ta mig till bilverkstaden, service av bilen var bokad kl 07.00. 

Jag föredrog att vänta  tills bilen va klar och fördrev tiden med ifånen, kollade FB , ringde ett samtal och kom överens med datafirman att hämta tillbaka datorn genast de öppnade. Det stämde i sin tur bra i tid och när jag kom hem igen tog jag itu med att fängsla datorn vid alla lösa sladdar som låg i ett enda trassel på golvet! Det gick över förväntan men då hade jag ingen internetåtkomst! Routern såg alldeles död ut, vad sjutton, strömindikatorn hade ju lyst med sitt blåa sken när jag ryckte ur strömkabeln! Panik, hur klarar jag nu detta? Ryckte ut sladdar, kollade bredbandsingången i huset och ingenting hände, vände och vred på den armade burken och fann till slut en liten, ack så liten knapp och troligen vad jag kunde ana stor där t o m on/off, tryckte och fick svar av den lilla blå plus att de andra ljussignalerna började blinka allt eftersom. Allt fungerade! Det kändes så skönt och en hel vecka utan dator är vällldigt lååång tid!

Efter lunch till banken och eftersom det inte tog alltför lång tid passade jag på att åka till MAXI och veckohandla, ja skrivaren som följde med var nära nog ett impulsköp men deras erbjudande kom väldigt lägligt i tid när jag ändå var på datorspåret! 

Slängde i mig en enkel middagsersättning, det fanns inte tid till särskilt avancerad matlagning, och strax var min väninna där så vi åkte iväg till storseansen med den väna Marie Johansson, medium från Sundsvall. Hann se slutet av Allsången från Skansen när jag kom hem och sen var det tur att sängen stod där den skulle. Särskilt många rader i den pågående boken blev inte lästa innan ögonlocken föll igen. Lila föredrar att sova i uterummet nu och kom på ett snabbt besök vid tvåtiden, gick ut igen och kom tillbaka först när frukostdags närmade sig. Och här sitter jag nu för att bringa ordning i mina tankar. 

För exakt en vecka sen åkte jag iväg ner till stugan, det var särskilt roligt för jag väntade besök och tog genast itu med att klippa gräset  som växer alldeles otroligt mycket denna sommar. Jag ville ju att det skulle se prydligt och välkomnande ut på gården. På kvällen åkte jag ner till Lövånger för att hämta min svägerska från Sundsvall vid bussen. Den vackra dagen hade gått över till en mulen och regnig kväll men det var så trevligt att återigen ha henne på besök. Det var första återbesöket sedan hennes man gått ur tiden, känsloladdat och fyllt av nostalgi och minnen. I skenet av många tända ljus njöt vi av kvällen med mat och stilla samtal, jag  uppskattar och trivs mycket gott i hennes sällskap. 

Fiske i sensommarkvällen

Dagarna som följde gick fort med kaffebjudning hos stuggrannarna, lunch i Lövånger med svåger och svägerska och framför allt sköna stunder i solen, att bara vara är faktiskt en lyxtillvaro. Tidig söndagsmorgon var det  så dags för återfärd till Sundsvall med stort tack för en trivsam samvaro.

 När jag kom tillbaka till stugan kändes det så otroligt ensamt och tråkigt, jag saknade sällskapet och dagen verkade oändlig men stannade ändå kvar vilket jag var tacksam för när måndagsmorgonen kom med strålande sol från en helt klar himmel. Det blev frukost ute i solväggen, allt var så underbart som det någonsin kan bli och jag kände mig tillfreds med tillvaron när jag åkte hem på eftermiddagen. 

Skönt sola magen

Hemma hade däremot mina ampelblommor inte mått så bra och slokade betänkligt men efter en ordentlig genomvattning kom de upp till acceptabel höjd och vad jag kan se så väntar gräsmattan på  klippning så det får väl bli dagens enda aktivitet, nästan åtminstone. Jag har börjat sy kuddar till TV-soffan, skaffade dragkedjor igår och det kanske passande nog att få dem fastsydda och kuddarna på plats. 

För övrigt så har jag inte tagit min hand i något handarbete tidigare denna sommar men kom för ett tag sen på att jag har ju ett slags livsprojekt i mina gömmor. Efter ett tags letande hade jag samlat ihop det som behövdes för att fortsätta och lyckligtvis kändes det också roligt! Jag virkar stora rutor som så småningom ska bli överkast till sängarna på loftet i stugan.

Det var inte målet när jag började virka en gång i tiden, för hur länge sen, det får bli min lilla hemlighet, men jag ska försöka fullfölja projektet. Det finns en liten historia runt denna virkning också som jag dock kan berätta. 

Min mormor, Anna Öhman, var mycket skicklig och mångsidig med sina händer. Hon började sent i livet att virka likadana rutor med avsikt att göra ett sängöverkast till morfar som ett minne efter henne.  Hon trodde att han skulle överleva henne, hon var ju ändå fyra år äldre än honom. Det blev tvärtom och när hon gick bort i sitt nittionde år var han borta sen nära sex år. Sedan delades det virkade stycket mellan  min mor och hennes systrar och eftersom jag hade min mors lilla del i mitt förvar drömde jag om att fullfölja mormors tanke. Men som livet har utvecklat sig blir det bara för min egen del jag virkar in mina minnen.

Det här får vara tillräckligt skrivande  för idag, ska ge mig på att öppna kartongen som innehåller en ny skrivare och se vad jag kan göra med den. Utmaningar som ger hjärngympa är väl inte att förakta, om det blir det åtråvärda resultatet återstår att se.