INSKOLNING........

....... till hösten kan jag väl kalla det tillstånd jag befinner mig i. Dels visar naturen på välkända sätt att sommaren den underbara nu är över, bär, frukter, gulnande lövverk, mörka nätter och dagg i gräset. Märkligt nog kommer allt dels som en överraskning dels också tillsammans med ett lättare vemod och en omedelbar längtan till maj månad igen. Fast i själva verket njuter jag av höstens alla färger och den höga, friska och kyliga luften men just själva övergången känns dyster.

Ja med den inledningen ska jag efter långt uppehåll, som jag ska ursäkta mig för genom kommande inlägg, försöka komma tillbaka till en mer strukturerad tillvaro. Jag hoppas att ni som brukar titta in på min blogg inte helt glömt bort mig utan kommer tillbaka så småningom. Jag är medveten om att rekommendationerna för bloggare är bl a att skriva regelbundet för att uppehålla läsarintresset, men en sak som delvis hindrat mitt skrivande är den den sega uppkoppling jag har tillgång till i stugan. 

Ja, jag har åkt fram och tillbaka mellan stan och stugan hela sommaren, några nätter i taget på  vardera stället. Den påbörjade renoveringen skulle färdigställas vilket inneburit en del boendeproblem men i måndags blev allt det planerade äntligen klart och jag kunde meddela snickaren, med största välmening, hur glad jag var att bli av med honom! Det kändes befriande och samtidigt så himla skönt att funktionen blivit så bra. Men .... en del reaktioner kommer oväntat och överraskande. När det grövsta jobbet var klart i och med att elektrikern varit där och gjort alla behövliga installationer stod jag där inne och tittade över resultatet.

Köket i vardande

Påbörjad altan

Det vanliga är ju att man känner en stor glädje när ett planerat projekt gått i lås, men icke. Det jag kände var sorg och saknad att inte vi båda tillsammans fick njuta av resultatet, det som vi under flera år pratat om, planerat och slutligen påbörjat. Att tillsammans få dela glädjen som just då inte ville infinna sig. I stället kändes det som all kraft rann ur mig, jag blev så otroligt trött och totalt initiativlös, släppte all kontroll, det var ju klart och bara detaljer kvar. Vad jag gjorde då? Jo, jag satte mig i bilen och åkte in till samhället, köpte en glass som jag avnjöt i solen, sen slappade jag resten av dagen!

I måndags eftermiddag åkte jag hem och där möttes jag av ett pågående förfall av gräsmatta och vissnade blommor, massor med fallfrukt och fullmogna bär. Det tog ett bra tag innan jag rett ut för mig själv var jag skulle sätta in första stöten, det fick bli äpplena. Plockade en hink men kvalitén på årets skörd är inte den allra bästa, mycket maskangrepp men jag får nog ut det äppelmos jag behöver till vinterns grötfrukostar ung. en gång i veckan! Fallfrukten fyllde en skottkärra  och sen tog jag mig an körsbären. Jag har nog aldrig sett finare skörd, stora saftfyllda och bara något enstaka sprucket bär, men så dignar också grenarna nästan ända ner på marken. Jag faller nog för frestelsen att koka saft vilket jag aldrig, eller nästan aldrig, gjort, jag kokar sylt som sen hamnar i morgonens filtallrik under vintern. 

Eftersom gräsmattan såg ut som en vildvuxen äng så var det bara att skrämma igång gräsklipparen och börja den vandringen. Den gamle trotjänaren tuggade sig igenom halva gräsmattan men då tog orken slut för mig och med tanken på att morgondagen också ska fyllas med någon sysselsättning så avslutade jag snabbt utearbetet. Nu ser det dock än så länge ut som jag inte kan fortsätta idag, jag vaknade av regnet och nu ser det väldigt grått ut. 

Middagen blev i enklaste laget, det blev vänteläge för den planerade italienska gratängen, kocken/kockan strejkade. Det blev en omelett med mexikansk grönsaksblandning förstärkt med parmesan och några svarta oliver plus rostat bröd, visserligen vitt men måltiden i övrigt höll väl det hälsosamma måttet. Efterrätt? Jo två röda plommon men jag var nästan för mätt för någon större njutning! Sen TV-soffan och avslutade kvällen med röran på Mannerströms krog i gropen, hur nu det ska sluta där.  

Med det här inlägget hoppas jag komma igång med skrivandet igen, stugbesöken fortsätter allra helst om nu det varma vädret som utlovas kommer tillbaka. Jag ska stegvis referera till sommarens begivenheter samtidigt som återanpassningen till stadslivet och vardagsstrukturen fortsätter. 
På återseende!

HÖGSOMMAR

Ja vad annat ska man säga, när vädret äntligen slog om - till, så blev det enastående vackert, flera dagar i följd, en riktig skollovssommar! Har varit tämligen mycket i stugan, njutit...och jobbat. Hade snickare där en vecka som bl a monterade in köksskåp. Nygamla så att säga, eftersom det är från det tidigare köket hemma. Det blir jättebra i slutändan och dessutom extra roligt att de finns kvar eftersom luckorna är ådringsmålade av Börjes far. Nu fattas bara ett en elektriker kommer och drar ledningar till bl spis och kylskåp, de gamla uttagen sitter naturligtvis på fel ställe. Nu jag kan dessutom slutföra vårstädningen som fått vänta till allt skulle bli klart och äntligen sätta upp nytvättade gardiner när fönstren putsats. Hoppas bara att det då finns lite sommar kvar också. 

Därutöver har det inte hänt någonting annat än det vardagliga, fast lite dramatik blev det en söndagskväll. Jag hade köpt en ny fasadflagga och försökte kolla var jag skulle sätta den när jag hörde ett alarmerande ljud så jag kikade runt knuten. Där fick jag se att Lila som låg och solade i blomrabatten fått besök av en "inkräktare", en stor, brun katt och båda talade hotande till varann med full stridsutrustning. Jag som fortfarande hade fasadflaggan i min hand skyndade dit för att gripa in, men då hade Lila fått nog och gjorde ett våldsamt utfall. Selen hon satt i flög all världens väg och både katterna satte skrikandes iväg. En bit längre ner på tomten stannade de upp och fortsatte argumentationen, ljudligt. Även jag anslöt mig och med flaggan i hand måttade jag till ett slag mitt mellan de båda! Det hade önskad effekt, inkräktaren drog iväg och jag talade ordningsord till Lila, att vi skulle dra oss tillbaka hon och jag. Hon vände om! Och jag, utrustad med flaggan, styrde hennes återfärd som en domptör och märkligt nog gick hon rakt fram upp på gården med sin största svans jag sett, och när jag lyfte upp henne var hon fortfarande upphetsad och gormade på mig. Hennes koppel med vidhängande sele tänkte jag nog att det skulle bara vara att skaffa nytt, men förvånande nog var det fullt användbart. Hon hade gjort sitt utfall med en så stor kraft att både hakarna i selen ryckts upp. Den främmande katten tycks ha kommit bort från sina ägare men är väldigt kelig och har bosatt sig hos närmaste grannen några dagar. Han är anmäld hos Djurskyddet som upphittad!

Jag gjorde en dagsresa ner till Sundsvall och begravning förra veckan, det blev en stillsam och fin dag, dock i varmaste laget. Dan innan hade det varit snudd på värmerekord där. Helt oberörd åker man inte hem efter en sådan dag, inte den här gången heller, många tankar och frågor snurrar i huvudet. I många avseenden; Varför?

Väderprognosen för dagen lovar både åska och regn men jag drar nog ner till stugan ändå, har ju lite att sysselsätta mig med där och som jag gärna vill ha undanstökat. Sen ska jag börja göra små utflykter och hälsa på hos folk som jag lovat och lovat.

Utanför min entré har en schersmin blommat rikligen ett par veckors tid och doftar ljuvligt.

Tycker för övrigt att det här sommaren som helhet har bjudit på en enastående fin blomning och frodig växtlighet. Den nedsågade häcken dog inte heller utan för ett par veckor sen sågs de första små bladen och sen exploderade den och växer med en enastående kraft. Men jag har en fråga jag ställer mig och som plågar mig; Är jag själv bara som en tom bubbla som faller ihop till intet av ett sylvasst nålstick?

REGN, GRÅTT, SOMMAR

Försöker mig på att skriva trots att uppkopplingen är miserabel här ute vid havet. Enl Telia bor inga människor här och kapaciteten är också därefter trots att stugorna som ligger efter kusten under sommarhalvåret befolkas av människor som till största delen är bosatta på andra orter. Till det kommer närheten till Bjuröklubb som har en årlig besökssiffra på en bra bit över 20000 personer och jag kan tänka mig att the smartphones är flitigt använda. Löftet lär dock nu vara att den nuvarande 2-G masten ska uppgraderas till maffiga 4-G. Den som lever får väl se!                                                       Såja  då var gnället överstökat, vädret löns det ju inte att ondgöra sig över, det är fortfarande helmulet och duggregnet hänger i luften men hoppet om den sköna värmen finns naturligtvis. Har varit här sen i tisdags  och då var en jättefin dag och framför allt kväll. I stugan har en efterlängtad förändring skett, nu är kökshörnan uppfräschad med nygamla skåp mm. Det blir så spännande få göra det hela iordning och inte minst avsluta vårstädningen som jag pausade i väntan på detta, rädd som jag är för dubbelarbetande i onödan. Istället har jag när jag varit här ägnat mig åt utomhusmiljön, jag kan inte lapa sol (om den finns vill säga) längre stunder utan att bli rastlös, går hellre runt bärandes kratta, grep, spade eller kvistsax i tron att jag gör en nödvändig insats.               Åker emellertid hem under eftermiddagen, har tid hos frissan redan kl nio i morgon och sen måste jag planera ett bidrag till min favorittandläkare. En gammal fyllning trillade ut häromdagen, det inte är så länge sen förra gången, tycks vara inne i ett skov nu. Vet inte livslängden på plomber numera men om man skulle drista sig till en jämförelse med andra vitvaror så lär den vara mer än halverad - naturligtvis planerad i den heliga produktionens namn. Nämen nu smög sig in ett något sarkastiskt  tänkande, men med tanke på att bidraget kommer att bli rundligt känns det befogat. Ska också kolla in kläder för kommande både barndop och begravning. På torsdag är det dags åka ner till Sundsvall för ett sista avsked av Börjes bror, fortfarande svårt förstå att också han är borta för evigt.                     På tal om vädret kan jag inte låta bli ett litet omnämnande om mina stackars pelargoner  som jag tog ut hit och planterade i fönsterlådan till Pingst. De hade fram till dess haft en skyddad tillvaro hemma på köksbänken med mycket sol och värme plus drygt en veckas acklimatisering utomhus. Nu har de liksom tappat gnistan, dragit ihop sig och tappat sin fräscha, friska gröna färg utan tillstymmelse till blommor och tro väl det med de låga temperaturer som varit, det är ju inte så många dagar sen nattlägsta var häpnadsväckande 0,0  grader. Mild snöfattig vinter också kylig våt sommar - vilken klimattyp handlar det om?

EN SORGLIG HISTORIA

Dystra tankar belägrar mitt huvud och jag tänker tillika att jag måste skriva någon liten harang, kanske jag får rätsida på tankevärlden. Jag hörde för ett tag sen på radion  en diskussion där  det refererades till ett uttryck av prof Ulf Linde som sagt att"jag skriver inte det jag tänker utan för att få veta hur jag tänker" vilket jag verkligen kan tycka stämmer vissa gånger, t ex som för tillfället. (Linde gick  för övrigt bort den 12 oktober 2013 /Vikipedia/ samma dag som min älskade Börje lämnade jordelivet)-

Eftersom det gått tämligen lång tid sedan förra inlägget ska jag referera till några händelser,  också sådant som  påverkat mig djupt och blivit  en del av min dysterhet. Dagen efter det inlägget redan mycket tidigt på morgonen, fick jag ett telefonsamtal, ååh dessa tidiga samtal som kan föra med sig så mycken sorg och bestörtning. Jag fick veta att Börjes bror somnat in för alltid under natten som gått, åtta månader mellan bröderna på en dag när. Döden , som vi alla vet ändar våra liv, kommer dessvärre aldrig väntat, eller åtminstone nästan aldrig. Inte heller denna gång, även om det var väl bekant att hälsan inte var på topp, och inte heller gick det att helt ta in. En människas liv berörs man av på många nivåer och det kräver lång tid att bearbeta, man förstår inte allt i ett sammanhang. När det dessutom är en närstående försvinner ju också en bit av ens eget liv, gemensamma minnen är för alltid avskurna, möjligheten att  samtala och gemensamt återuppliva det som varit är för alltid borta, samtidigt som man bär minnena inom sig som gnistrande diamanter. Det är svårt att ens se döden som en befriare.

Några dagar senare ringde en av mina bekanta som fått över teaterbiljetter och frågade om jag ville gå och se Norrländsk Passion senare på dagen. Naturligtvis accepterade jag detta, blev glad över att både få möjligheten att se uppsättningen och detta i sällskap. Det är/var en samproduktion mellan de fem nordligaste teatrarna, nämligen regionteatrarna i Jämtland, Västernorrland, Västerbotten, Norrbotten och Sameteatern i Kiruna. En gigantisk historia där den röda tråden/temat var kampen mellan det lilla och det stora, makten och den enskilda utsatta människan på olika nivåer, både ur samhällssynpunkt och människa och människa emellan. I slutet av den länga  föreställningen  kom en samisk rap!!! som berörde mig i djupet av mitt hjärta, klumpen i halsen kom och tårarna trängde sig på. Tjyvsamhällets övergrepp på den samiska kulturen kan man väl kalla det och för egen del berördes det etniska och kulturella arvet. Jag har en kompakt samisk bakgrund så långt tillbaka som det går följa i den skrivna historien om samerna, min pappa var den första svenska inblandningen, Jag har inte växt upp i samisk miljö, däremot fanns en både självklar och respekterad tillhörighet och med en morfar som vid många tillfällen  försvarade samer som instämts till tinget i tvister med den bofasta svenska befolkningen, kom en medvetenhet om skillnaden i uppfattning om människors olika värde. Detta har haft till följd att jag aldrig någonsin har vare sig nämnt eller framhållit min bakgrund. Dessbättre blev jag både uppmuntrad och bekräftad av min sambo som alltid mycket stolt berättade om detta. 

Det har funnits tillfällen då oliktänkandet har skurit som vassa knivar i medvetandet. Jag glömmer aldrig den gången när invektiven med stigande röster haglade över samerna och deras beteende och jag fick till slut nog och fann för gott att lämna matbordet. Jag kan väl också avslöja att det bordet dukades aldrig mer igen, tyckte inte att jag skulle behöva lyssna till något sådant i mitt eget hem. Förundrades samtidigt över dubbelmoralen som avslöjades. Lyssnade för övrigt på  Jason "Timbuktu" Diakité, årets förste sommarpratare i radion, som pratade om betydligt allvarligare tilstånd men i grunden ändå liknande, delvis orsakat av rädsla för det okända, det obekanta. Han nämnde smärtan över tvingas lyssna på alla ord som han avskydde och medvetenheten om sin överkänslighet. Jag tror att det som sårar en människa på djupet också kvarstår som djupa ärr i  själen.

Nog om detta!

Sen kom då Midsommarhelgen, väderutsikterna var minst sagt dåliga men tänkte som så att jag åker ner till stugan där jag har min lilla oas, känner mig trygg, rofylld,lugn och harmonisk och att jag hellre sitter ensam där än hemmavid. Men regnet hade bestämt sig för samma sak och dessutom var det ytterst få varma grader. En ljuspunkt var dock att stuggrannen bjöd på en trevlig Midsommarlunch och just då kom också solen fram några timmar. Tömde regnmätaren på 11 mm när jag på söndagen åkte hem. Det var den absolut tråkigaste Midsommarhelg jag någonsin upplevt och jag frös ända in i själen.  Som om inte det var nog tog bensinen slut i gräsklipparen så bara halva gräsmattan blev klippt, och sen kom regnet tillbaka.  

Dessutom hade en tragedi inträffat. Fågelboet i rönnen som vi upptäckt, befanns rivet och plundrat, troligen av en hermelin som lär finnas i grannskapet.

Däremot så piper det dagen i ända i holkarna som finns på tomten.

Den här sommaren går väl till historien på grund av det obefintliga sommarvädret, natten som gick har visst till och med bjudit på frost på något ställe här omkring, förra natten syntes 0:an också inte så långt härifrån. Dessutom är dagen redan åtta minuter kortare, så nu går vi mot jul och vintermörkret.

Jag är ledsen att skriva så pessimistiskt men det är så jag känner. Jag sover illa, jag är jättetrött och går som i en dimma vissa dagar, kanske inte idag, dock jag vaknade i vargtimmen. Nu kan det ju ändra på sig efter ett tag tror jag men en viss tillbakagång är det trots allt.                                                                            

MAÑANA

Rubriken syftar till att gårdagen blev en mañanadag, alltså det jag så smått hade tänkt få gjort blev inte av, delvis pga att jag behövde lite pep-talk med mig själv. I stället försökte jag avsluta det segdragna jobbet med alla ändringar jag ska göra, ändring av abonnemang och liknande, till råga på allt byter jag även bank för att ha så mycket som möjligt samlat på samma ställe, kunna ringa och få svar utan att sitta i telefonkö i evigheter med anskrämlig musik som underhållning och framför allt kunna slinka in och få omedelbar hjälp när det behövs. Att dessutom ha en och samma kontaktperson  ser jag också som en tillgång. Samtidigt vill jag kunna sköta så mycket som möjligt via datorn men inte heller det har gått som smort. Och då får jag riktigt ont i mitt arma huvud. Men... en massa pärmar tömdes och papper sorterades bort,  alltid nå't som nån sa om Åmål.

Men i morse var det ju gårdagens mañana och ingen ursäkt för ytterligare dröjsmål. Bilen i skriande behov av tvätt och dessutom tjatar den på mig att det är dags att boka tid för service, så det var bara att ge sig iväg till bilfirman. Servicetiden bokades och sen var det det där med tvätten. Faktum är att jag har aldrig tvättat någon bil i en automattvätt, eller så har jag glömt det. Förra gången jag var ensam med bil halltvättade jag i alla fall några gånger. Alltså bad jag att någon skulle visa mig och det var ju inga problem, vare sig med det ena eller det andra. Som Nalle Puh så vist sa att 
med lite hjälp är aldrig håningen långt borta. När jag sen var på MAXI och handlade kom jag om inte förr så precis då på att jag hade verkligen gjort mig välförtjänt av svenska jordgubbar som så frestande fanns där. Årets första för min del och det smakade som jordgubbar ska.

I fredags åkte jag ner till stugan på eftermiddagen och det var en helt underbar kväll där, solig och varm. På lördagen blev det sista av målningen klart, jag hade med mer färg eftersom den  så förargligt tagit slut när bara en liten bit återstod att måla. Nu fattas bara att flaggstången också kommer  och förhoppningsvis blir monterad innan midsommar så är årets projekt avklarade. 

Vi är bara ett litet fåtal grannar på våran sida viken och däribland en liten 5-årig kille som kommer på besök titt som tätt. Han kommer cyklande, slänger av sig hjälmen och knackar på dörren och när jag öppnar möts jag av hans glada uppsyn. Han är synnerligen pratsam och väldigt intresserad av katten Lila. Tyvärr är inte intresset ömsesidigt än så länge, hon behöver nog lite längre tid på sig. Men han pratar med henne och har talat om för henne vad han heter "så hon vet vem jag är" och en av dagarna när vi var ute berättade han en godnattsaga för henne eftersom jag sa att hon nog var trött och ville sova! Ibland upplyser han mig om att han pratar med katten Lila och inte med mig!

I en rabatt i stugan har jag begravt mina två senaste katter och satt ett par stenar jag hittat på stranden där. När jag berättade att den ena var  över arton år när hon blev sjuk och dog överraskade hans kommentar när han sa "Som Börje". Det visade samtidigt att det jag sagt när vi pratade om Börjes bortgång hade han uppfattat riktigt. Jag visste tidigt om att hans familj hade dröjt med att berätta för honom, men första gångerna när vi träffades under våren hade han frågor om var Börje var och om och när han skulle komma. Jag fick lov att tänka ett extra varv hur jag skulle formulera mig, jag anser att barn ska få riktiga svar på ett så enkelt och rättframt sätt som möjligt. Hans farfar är sedan mycket lång tid bortgången och det vet han om,  så jag använde mig av det . Han frågade då "Är han död?" Ja var mitt svar som genast följdes av frågan"Varför".  Jag kunde ju inte svara att det undrar jag själv över också och inte heller att han var gammal. Hans farmor är ju ungefär i samma ålder, tänkte att det kunde ge upphov till andra funderingar för honom, så mitt svar blev bara att han blev sjuk och det räckte för tillfället. En 5-årings värld är fylld av många funderingar , fantasier och spontanitet, det är underbart att se det absoluta förtroendet och  glädjen lysa ur ögonen och jag känner verkligen mitt egna ansvar att möta den här lilla människan så han han känner sig sedd och respekterad för den han är. 

Han upptäckte också ett fågelbo byggt i en rönn alldeles intill stugan, han såg när fågeln flög därifrån. Vi hade då ett samtal om att han inte fick störa fågeln genom att gå för nära, att fågeln måste ha det lugnt för att kunna ligga på sina ägg och att det om någon vecka kommer att finnas fågelungar  där. Så man kan väl säga att våra samtal har handlat om livets ytterligheter. 

I soffhörnet på kvällarna slumrar jag rätt ofta till så min grytlappsvirkning och stickning går det långsamt med men det är ju ingen brådska med någotdera. Jag stickar en liten kofta till någon hjälporganisation sk Sticka och skicka-projekt och tanken är att det ska bli några stycken så småningom.

 Dessutom har jag faktiskt också läst ut ett par böcker under våren, Stor i käften av Joyce Carol Oates och Sent i november av Tove Jansson, alltså barn och ungdomsböcker med stort vuxenvärde. Tror nästan att det inte skulle vara fel att läsa Tove Jansson under sommaren, jubelleumsår som det också är. Jag tappade koncentrationen när jag höll på med Och bergen svarade av Khaled Hosseini så den kanske jag ska ge mig på att läsa färdigt men den är inte lika fängslande som de två tidigare han skrivit. Men det kanske är jag själv som inte var In the mood.





















Jag har ju skrivit tidigare om SVT2.s musikkvällar på lördagarna och i lördags kom återigen en ny höjdpunkt. Benny Andersson och orgeln med 9000 pipor, särskilt intressant eftersom jag för ca tre veckor sen såg och hörde detta underverk till instrument. Den finns i Piteå och invigdes 2012, Benny Andersson hade komponerat hyllningsmusik som spelades i TV-programmet. Titta gärna på Play, orgeln är en otrolig skapelse och det mest otroliga är att den finns här uppe i norr. 

För att återgå till det jag började skriva om, nämligen bilen, så betar jag av oöverkomligheterna eftersom och känner mig väldigt belåten med det, men bilen har ett stort problem, den är på sniskan hela tiden, obs! inte jag! Allvarligt så kan jag inte ställa ifrån mig den rakt, den står alltid snett och det stör mig särskilt mycket. Snedparkerade bilar är en styggelse, men idag har jag  lyckats flera gånger, sista gången stod den faktiskt precis mitt på parkeringsrutan fast det var nog mer tur än 
skicklighet. Rolig att köra det är den däremot så det finns en vänskaplig sida av saken också!

NATIONALDAGEN

Tidig morgon, lugnt och stilla, stannade kvar i stan i går och tog hand om utomhusjobb på tomten i det soliga vackra vädret. Den här veckan har hittills gått i ett närmast rasande tempo (i min värld alltså). 

När jag åkte hem från stugan i söndags hade jag inte några större planer i huvudet men jag hann bara innanför dörren hemma så brakade det loss. Telefonen ringde medan jag höll på att kolla missade samtal och det var målarhjälpen (till stugan) som idogt försökt få kontakt med mig. Eftersom jag inte fått någon påringning på mobilen visade sig att han fått uppgift om fel nummer och det var kanske lite synd för han och hans hjälpreda hade planerat komma och påbörja målningen på måndagsmorgonen. Baaah, och jag som varken skaffat målarfärg eller gjort några som helst förberedelser fick snabbt bestämma mig för att åka ner dit direkt på morgonen. Genast MAXI öppnade på morgonen var jag där och köpte nybakade wienerbröd - direkt från plåten - tänkte att jag får väl fjäska lite för gubbarna med gofika och åkte neröver. Väl där var gubbarna redan på gång med skrapning, och jag tror fikat blev uppskattat. Vi mätte och beräknade färgåtgången, såg över vad annat som måste åtgärdas och jag åkte sen iväg upp till stan med beställningslistan. 

Ibland kan man tro att man befinner sig under trycket av Murphys lag - om någonting kan gå åt h-vete så gör det det! I vilket fall, jag hade sett när jag körde ner att det var dags att tanka bilen och tänkte att jag måste komma ihåg göra det omedelbart jag når stan igen, men vad gör bilen då? Jo signalerar att det är sju mil kvar till tom tank. OK, räcker ,tänkte jag, men får omedelbart signalen 6,5 mil kvar - och det kan jag inte chansa på, så får ta omvägen över Lövånger för tankning. Väl där nästa problem! När jag för någon vecka sen gjorde testtankningen (för att veta att jag klarade det) glömde jag tydligen skruva tillbaka tanklocket och nu var påfyllningsröret spärrat så det gick inte få ner munstycket! Begärde hjälp och verkstadskillen fixade mitt problem och med full tank och mycket förlorad värdefull tid, på väg till stan. 

Handlade och små förtretligheter inträffade hela tiden. Först av allt var jag tvungen att skaffa torrrfoder till katten, inte en enda kula fanns kvar, och eftersom jag måste hålla koll på hennes former får hon dietfoder från veterinären. Där var det fortfarande lunchstängt, några minuters väntan men snabbt in, före alla andra som köade, när de öppnade. 

Färgaffären nästa, då fanns inte den färdiga färgen pga försenad leverans och det blev till att bryta färg. Som en extra liten poäng var stora kaggar med brytbas slut och det blev ett par mindre burkar. Nästa anhalt var Bygg-Max och när jag skulle betala mina inköp där var pengarna slut och mitt andra kort låg hemma! Varorna lämnades. Hem för en snabblunch, målaren ringde och undrade var jag höll hus och skynda, skynda. Efter att ha hämtat - och betalat - på Bygg-Max gav jag mig äntligen iväg neröver. Då kunde jag inte bara ligga och sleepstrima bakom långtradarna utan fick lov se till att få dem bakom mig. Det gick också! Exakt 50 minuter efter starten landade jag vid stugan! 

Vädret var jätteskönt därute så jag stannade till drygt en timme för lite återhämtning innan jag åkte hemöver igen med en stunds pratuppehåll i Önnesmark. Efter lite middagsmat och vila tänkte jag att, eftersom det är tisdag så är det ju också egentligen min veckohandlingsdag och att jag borde väl ändå göra den också, ångan var ju så att säga uppe. En stor fördel är ju också om man kan få tanke och handling att sammanfalla, man blir liksom skönt belåten då. Det var jag när klockan visade två minuter i nio och jag burit in varorna.

Det märkligaste var ändå att, trots att hela dagen gått utan längre avbrott för vila, jag kände mig inte det allra minsta trött utan snarare uppiggad. Kan det vara så att det är mer stimulerande att vara i full gång och skärpa sig än att bara sega sig fram? Fast jag har varit lite trött dagarna efter och igår kände jag mig sömnig hela dagen och bestämde därför att inte åka någon väg utan stannade kvar hemma.

Övriga dagar i veckan ägnat mig åt underhållsarbeten på tomten, gräsklippning, ogräsplockning och ett experiment. Jag har fallit för TV-reklamen och köpt Roundup som man ska applicera på ogräset, en droppe räcker, och det ska försvinna. Duttade igår maskrosorna som finns som kantväxt mot trottoaren och det blir spännande se vilket resultat det blir. Sprutade också brännässlorna som förpestar tillvaron i ena tomthörnet, väntar bara nu på att allt är borta om några dagar!

I onsdags kom trädgårdskillen som ska ordna och rensa upp tomtgränserna och vi kunde i samråd med grannen bestämma hur vi ville ha det. Det blir en hel del bök och stök här framöver, men jag tror att vi kommer att bli nöjda med resultatet. Jag har haft väldigt svårt besluta om framtiden för hallonriset. Det var ju Börjes speciella skötebarn de senaste åren och det är ganska ångestladdat att förgripa sig mot det. Men för bästa resultatet beträffande hela den slänten så måste jag nog ta bort det alt. flytta till annat ställe. Tror jag! 

Den tidiga morgonen till trots har tiden gått ganska fort och jag passade på att ta några bilder av de blommor som kom på plats igår och äppelträdet som just nu är fullständigt översållat av blommor. Om humlorna gör sitt jobb och det blir frukt av allt så  kan jag inte tänka mig annat än att det blir gott om äppelmos, frysta äppelklyftor, torkade äppelringar och vad mer som går att hitta på i det här huset.

STILLA REGN

Nog är det rätt, lätt förvånande att prognoserna stämmer till punkt och pricka när det gäller sämre väder, eller kan det vara så illa att då, när regnet och blåsten kommer, reagerar man missmodigt, solen, värmen och de sköna vindfläktarna tar man mer eller mindre för självklart. Nå, idag stämmer det i alla fall och om det även gör det fortsättningsvis så kommer duggregnet att vara hela dagen. Morgondagen blir också lite våt och mulen men möjligheten finns även att solen tittar fram.

Klokt nog så höll jag fast vid min tanke att försöka göra något åt den vildväxande gräsmattan igår. Jag har haft en känsla av att gräsklipparen mer eller mindre la av under sista klippningen i fjol och har inte kunnat komma fram till hur jag skulle lösa det, men som av en händelse! när jag fick syn på min närmaste granne i går morse anföll jag honom och beklagade mig över min belägenhet. Han tog sig an maskinen ifråga och efter en stund i hans garage så puttrade den igång och bäst av allt jag kunde på egen hand starta den också. Med min tidigare erfarenhet av tungstartade gräsklippare var det bingo. Nu ser det något prydligare ut och sen ska jag under dagen införskaffa ett ogräsmedel som man enligt TVreklamen bara behöver dutta på ogräset så försvinner det. Det blir intressant se hur de gula kantväxterna vid häcken reagerar. Här ska duttas energiskt!

Men om jag går tillbaka lite i tiden till mitt senaste inlägg, så har det hänt en hel del.
Efter frissabesöket ägnade jag resten av dagen till att städa och förbereda för städfirman som skulle komma på onsdag morgon!!!  Det hörs som ett skämt men jag ville inte att sånt som gick att förbereda skulle ta tid från städmänniskan. När städdagen var slut hade jag skinande blanka fönster, även inglasningens rutor, och rena, blanka golv, Dagen efter hängde jag nytvättade gardiner i alla fönster och så fort har jag aldrig tidigare fått vårstädat. Det lutar åt att det kan bli en vana i framtiden. Samma dag, på torsdagen alltså, kom rörfirman, bytte toastol och fixade några små detaljer i duschrummet.

 Fredagen åkte jag ner till Lövånger och förutom att plantera en ros på graven där var jag in på den välsorterade järnhandeln och beställde en ny flaggstång till stugan. En av höststormarna tog den gamla som tjänat ut.

Sen bar det av till stugan där jag gjorde klart för kommande övernattning genom att städa loftet. Ny frisk luft släpptes in i stugan och sen åkte jag hem igen.

Innan jag åkte hemmifrån på morgonen var jag förbi på graven med en kruka violer och fick till min belåtenhet se gravstenen på plats.

 Lördag morgon packade jag bilen och stack återigen iväg ner nu med sällskap av katten. Träffade och kom överens med min tingade städhjälp att vi skulle ta oss an den stora stugan på tisdag när vädret såg lovande ut och väl framme vid stugan räfsade jag ur blomrabatterna men hann inte med gräsmattan. Övernattade för första gången och på söndag när det var regndags igen  var det bara att sticka iväg hem. Måndagen blev en dag med ytterligare pappersarbete och nu tror jag att jag kommit fram till avslutningen av del delen som tagit så mycken tid och ork för att komma fram till en fungerande ordning. 

Tisdag morgon ny färd neröver, städningen kom igång och stormen likaså. Det var inte nådigt då, blåste kalla vindar från havet, men jag kunde klippa ungefär halva gräsmattan och höll nästan på att frysa ihjäl på kvällen/natten. Kände mig nästan mumiefierad på kvällen inlindad i en ullfilt som också fick följa med i sängen. Trots att två element gick för fullt hela natten var det inte mer än 17 grader inne på morgonen, har nog aldrig upplevt så kallt där tidigare men det måste berott dels på den starka blåsten och på att timmerväggarna inte hunnit bli uppvärmda och att fukten fortfarande dröjde sig kvar. Men... på onsdag när vi åkte därifrån var stora stugan städad och hela gräsmattan klippt, kändes så skönt att ha allt detta gjort men på kvällen var jag riktigt trött.

Och så kom då gårdagen då sömnigheten satt kvar en lång stund. Jag hade plockat med mig allt som skulle kunna tvättas från stugan så tvättmaskinen fick gå i flera omgångar. På kvällen kunde jag plocka in allt från torkvindan, torrt och väldoftande. Men ingen glädje utan smolk i bägaren. Under våren har jag från och till känt av något som ömmat i mitt ena knä, tror på någon form av inflammation, och i går morse la jag på lite moteld i form av Voltaren som masserades in, mera av samma vara både i går kväll och nu på morgonen, Jag undrar dock om man kan bli förkyld i knäet, i så fall är jag det! Och förkylningar brukar ju gå över men samtidigt vet jag att man aldrig ska förringa en förkylning var än den nu kan placera sig.

Det går förunderligt bra att vara i stugan ensam men det som bär stort är min minnesbild av Börje sista gången vi var där tillsammans, på dagen en vecka innan han gick bort. Han längtade att åka dit, vi hade då vintrat klart och det var en ren "nöjesresa". Innan vi lämnade stugan fäste jag mig vid att han stod och såg ut över platsen, och som jag upplevde väldigt stilla, tankfullt och harmoniskt. Hur hans tankar kunde gå då kan jag inte veta, men han hade då, troligtvis någon dag innan, haft sin första, tysta infarkt och mådde inte helt bra. Det är ändå ett mycket skönt minne att bära i hjärtat och det känns nästan som han är med mig vilket jag så gärna vill tro. 

Jag tycker ibland, eller egentligen oftast, att det jag skriver är ganska enkelt, inga stora tankar och reflektioner, å andra sidan är det som jag känner det. Jag har dock  lagt märke till att det jag skrivit finns kvar i mitt undermedvetna som ett underlag för ytterligare tankar och troligen också inre bearbetning av det som hänt. Det  som fortfarande inte är helt förståeligt för mig.

Nu till fortsatt garderobsstädning, började igår med att sortera sommarkläderna för det är väl ändå bäst att se till att det finns något att plocka fram när sommarvärmen kommer tillbaka.