INSKOLNING........

....... till hösten kan jag väl kalla det tillstånd jag befinner mig i. Dels visar naturen på välkända sätt att sommaren den underbara nu är över, bär, frukter, gulnande lövverk, mörka nätter och dagg i gräset. Märkligt nog kommer allt dels som en överraskning dels också tillsammans med ett lättare vemod och en omedelbar längtan till maj månad igen. Fast i själva verket njuter jag av höstens alla färger och den höga, friska och kyliga luften men just själva övergången känns dyster.

Ja med den inledningen ska jag efter långt uppehåll, som jag ska ursäkta mig för genom kommande inlägg, försöka komma tillbaka till en mer strukturerad tillvaro. Jag hoppas att ni som brukar titta in på min blogg inte helt glömt bort mig utan kommer tillbaka så småningom. Jag är medveten om att rekommendationerna för bloggare är bl a att skriva regelbundet för att uppehålla läsarintresset, men en sak som delvis hindrat mitt skrivande är den den sega uppkoppling jag har tillgång till i stugan. 

Ja, jag har åkt fram och tillbaka mellan stan och stugan hela sommaren, några nätter i taget på  vardera stället. Den påbörjade renoveringen skulle färdigställas vilket inneburit en del boendeproblem men i måndags blev allt det planerade äntligen klart och jag kunde meddela snickaren, med största välmening, hur glad jag var att bli av med honom! Det kändes befriande och samtidigt så himla skönt att funktionen blivit så bra. Men .... en del reaktioner kommer oväntat och överraskande. När det grövsta jobbet var klart i och med att elektrikern varit där och gjort alla behövliga installationer stod jag där inne och tittade över resultatet.

Köket i vardande

Påbörjad altan

Det vanliga är ju att man känner en stor glädje när ett planerat projekt gått i lås, men icke. Det jag kände var sorg och saknad att inte vi båda tillsammans fick njuta av resultatet, det som vi under flera år pratat om, planerat och slutligen påbörjat. Att tillsammans få dela glädjen som just då inte ville infinna sig. I stället kändes det som all kraft rann ur mig, jag blev så otroligt trött och totalt initiativlös, släppte all kontroll, det var ju klart och bara detaljer kvar. Vad jag gjorde då? Jo, jag satte mig i bilen och åkte in till samhället, köpte en glass som jag avnjöt i solen, sen slappade jag resten av dagen!

I måndags eftermiddag åkte jag hem och där möttes jag av ett pågående förfall av gräsmatta och vissnade blommor, massor med fallfrukt och fullmogna bär. Det tog ett bra tag innan jag rett ut för mig själv var jag skulle sätta in första stöten, det fick bli äpplena. Plockade en hink men kvalitén på årets skörd är inte den allra bästa, mycket maskangrepp men jag får nog ut det äppelmos jag behöver till vinterns grötfrukostar ung. en gång i veckan! Fallfrukten fyllde en skottkärra  och sen tog jag mig an körsbären. Jag har nog aldrig sett finare skörd, stora saftfyllda och bara något enstaka sprucket bär, men så dignar också grenarna nästan ända ner på marken. Jag faller nog för frestelsen att koka saft vilket jag aldrig, eller nästan aldrig, gjort, jag kokar sylt som sen hamnar i morgonens filtallrik under vintern. 

Eftersom gräsmattan såg ut som en vildvuxen äng så var det bara att skrämma igång gräsklipparen och börja den vandringen. Den gamle trotjänaren tuggade sig igenom halva gräsmattan men då tog orken slut för mig och med tanken på att morgondagen också ska fyllas med någon sysselsättning så avslutade jag snabbt utearbetet. Nu ser det dock än så länge ut som jag inte kan fortsätta idag, jag vaknade av regnet och nu ser det väldigt grått ut. 

Middagen blev i enklaste laget, det blev vänteläge för den planerade italienska gratängen, kocken/kockan strejkade. Det blev en omelett med mexikansk grönsaksblandning förstärkt med parmesan och några svarta oliver plus rostat bröd, visserligen vitt men måltiden i övrigt höll väl det hälsosamma måttet. Efterrätt? Jo två röda plommon men jag var nästan för mätt för någon större njutning! Sen TV-soffan och avslutade kvällen med röran på Mannerströms krog i gropen, hur nu det ska sluta där.  

Med det här inlägget hoppas jag komma igång med skrivandet igen, stugbesöken fortsätter allra helst om nu det varma vädret som utlovas kommer tillbaka. Jag ska stegvis referera till sommarens begivenheter samtidigt som återanpassningen till stadslivet och vardagsstrukturen fortsätter. 
På återseende!