Men i morse var det ju gårdagens mañana och ingen ursäkt för ytterligare dröjsmål. Bilen i skriande behov av tvätt och dessutom tjatar den på mig att det är dags att boka tid för service, så det var bara att ge sig iväg till bilfirman. Servicetiden bokades och sen var det det där med tvätten. Faktum är att jag har aldrig tvättat någon bil i en automattvätt, eller så har jag glömt det. Förra gången jag var ensam med bil halltvättade jag i alla fall några gånger. Alltså bad jag att någon skulle visa mig och det var ju inga problem, vare sig med det ena eller det andra. Som Nalle Puh så vist sa att
med lite hjälp är aldrig håningen långt borta. När jag sen var på MAXI och handlade kom jag om inte förr så precis då på att jag hade verkligen gjort mig välförtjänt av svenska jordgubbar som så frestande fanns där. Årets första för min del och det smakade som jordgubbar ska.
I fredags åkte jag ner till stugan på eftermiddagen och det var en helt underbar kväll där, solig och varm. På lördagen blev det sista av målningen klart, jag hade med mer färg eftersom den så förargligt tagit slut när bara en liten bit återstod att måla. Nu fattas bara att flaggstången också kommer och förhoppningsvis blir monterad innan midsommar så är årets projekt avklarade.
Vi är bara ett litet fåtal grannar på våran sida viken och däribland en liten 5-årig kille som kommer på besök titt som tätt. Han kommer cyklande, slänger av sig hjälmen och knackar på dörren och när jag öppnar möts jag av hans glada uppsyn. Han är synnerligen pratsam och väldigt intresserad av katten Lila. Tyvärr är inte intresset ömsesidigt än så länge, hon behöver nog lite längre tid på sig. Men han pratar med henne och har talat om för henne vad han heter "så hon vet vem jag är" och en av dagarna när vi var ute berättade han en godnattsaga för henne eftersom jag sa att hon nog var trött och ville sova! Ibland upplyser han mig om att han pratar med katten Lila och inte med mig!
I en rabatt i stugan har jag begravt mina två senaste katter och satt ett par stenar jag hittat på stranden där. När jag berättade att den ena var över arton år när hon blev sjuk och dog överraskade hans kommentar när han sa "Som Börje". Det visade samtidigt att det jag sagt när vi pratade om Börjes bortgång hade han uppfattat riktigt. Jag visste tidigt om att hans familj hade dröjt med att berätta för honom, men första gångerna när vi träffades under våren hade han frågor om var Börje var och om och när han skulle komma. Jag fick lov att tänka ett extra varv hur jag skulle formulera mig, jag anser att barn ska få riktiga svar på ett så enkelt och rättframt sätt som möjligt. Hans farfar är sedan mycket lång tid bortgången och det vet han om, så jag använde mig av det . Han frågade då "Är han död?" Ja var mitt svar som genast följdes av frågan"Varför". Jag kunde ju inte svara att det undrar jag själv över också och inte heller att han var gammal. Hans farmor är ju ungefär i samma ålder, tänkte att det kunde ge upphov till andra funderingar för honom, så mitt svar blev bara att han blev sjuk och det räckte för tillfället. En 5-årings värld är fylld av många funderingar , fantasier och spontanitet, det är underbart att se det absoluta förtroendet och glädjen lysa ur ögonen och jag känner verkligen mitt egna ansvar att möta den här lilla människan så han han känner sig sedd och respekterad för den han är.
Han upptäckte också ett fågelbo byggt i en rönn alldeles intill stugan, han såg när fågeln flög därifrån. Vi hade då ett samtal om att han inte fick störa fågeln genom att gå för nära, att fågeln måste ha det lugnt för att kunna ligga på sina ägg och att det om någon vecka kommer att finnas fågelungar där. Så man kan väl säga att våra samtal har handlat om livets ytterligheter.
I soffhörnet på kvällarna slumrar jag rätt ofta till så min grytlappsvirkning och stickning går det långsamt med men det är ju ingen brådska med någotdera. Jag stickar en liten kofta till någon hjälporganisation sk Sticka och skicka-projekt och tanken är att det ska bli några stycken så småningom.
Dessutom har jag faktiskt också läst ut ett par böcker under våren, Stor i käften av Joyce Carol Oates och Sent i november av Tove Jansson, alltså barn och ungdomsböcker med stort vuxenvärde. Tror nästan att det inte skulle vara fel att läsa Tove Jansson under sommaren, jubelleumsår som det också är. Jag tappade koncentrationen när jag höll på med Och bergen svarade av Khaled Hosseini så den kanske jag ska ge mig på att läsa färdigt men den är inte lika fängslande som de två tidigare han skrivit. Men det kanske är jag själv som inte var In the mood.
Jag har ju skrivit tidigare om SVT2.s musikkvällar på lördagarna och i lördags kom återigen en ny höjdpunkt. Benny Andersson och orgeln med 9000 pipor, särskilt intressant eftersom jag för ca tre veckor sen såg och hörde detta underverk till instrument. Den finns i Piteå och invigdes 2012, Benny Andersson hade komponerat hyllningsmusik som spelades i TV-programmet. Titta gärna på Play, orgeln är en otrolig skapelse och det mest otroliga är att den finns här uppe i norr.
För att återgå till det jag började skriva om, nämligen bilen, så betar jag av oöverkomligheterna eftersom och känner mig väldigt belåten med det, men bilen har ett stort problem, den är på sniskan hela tiden, obs! inte jag! Allvarligt så kan jag inte ställa ifrån mig den rakt, den står alltid snett och det stör mig särskilt mycket. Snedparkerade bilar är en styggelse, men idag har jag lyckats flera gånger, sista gången stod den faktiskt precis mitt på parkeringsrutan fast det var nog mer tur än
skicklighet. Rolig att köra det är den däremot så det finns en vänskaplig sida av saken också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar