Summa sidvisningar

fredag 24 maj 2019

EN DAG GÅR FORT.....


.... och en vecka rusar ifrån mig väldigt snabbt. åtminstone när jag ser i backspegeln. En nödvändighet - nästan - att försöka ta en tillbakablick och gå igenom vad som hänt under veckans dagar för .... något händer alltid, stort men som allra mest smått. Ett bevis att livet pågår och att tiden rör sig framåt. 

Efter de otroligt soliga och varma dagarna runt förra helgen blev det ett bakslag redan i onsdags, då en kall dimma rullade in och sen dess har temperaturen på morgnarna hållit sig runt blygsamma  fem plus. Varmare kläder och vantar var nödvändigt för att hålla värmen i tassarna på stavgångspromenaderna. och dessvärre kom också regnet nästan samtidigt som 'grädde på moset'.

I måndags fick jag hjälp med tapetsering av en fondvägg som länge legat och rullat i min fantasi.



Resultatet blev till belåtenhet och i glädjeruset storstädade jag rummet och gjorde samtidigt en liten ommöblering som också känns bättre än tidigare. Men det hör till att möblerna ska dansa runt ett tag innan de stannar för gott. Nu återstår taveluppsättningen, det kommer att få ta sin tid men jag börjar kanske så smått med det jag hittills tror mig veta placeringen för. Nu är det ingen stor konst det handlar om, det mesta är på ett eller annat sätt förknippat med minnen och finns kvar mest av nostalgiska skäl. Jag tycker om att omge mig med saker som så att säga ha en själ, de bör finnas någon form av anknytning som berikar känslan av trygghet. Därför ser mitt hem inte ut som taget ur en flashig inredningstidning och jag känner mig inte heller ha behov av statusprylar. Min status är att hemmet präglas av min egen personlighet.



För övrigt fylls alla veckor av en del regelbundna göranden, veckohandlingen naturligtvis och den dagliga matlagningen inte att förglömma. Det blir oftast någon soppa en dag varje vecka, den här veckan en mussel/basilika soppa med rotselleri.

Veckans soppkok
Den här veckan var det sista träffen med promenadgruppen innan sommaruppehållet, vi träffs igen om ganska exakt tre månader. Under den tiden kommer promenerandet  an på den egna disciplinen men om jag bara ser till att komma mig ut genast på morgonen är det inte något problem.  


Fast idag fanns inte viljan för promenad i regnet. Inga problem dock, det finns alltid städning att ta till, än så länge finns gömställen där det nästan inte går att öppna dörren utan att nåt trillar ut. (Bara en liten, liten överdrift!) Idag tömde jag städskåpet och rensade ut en hel del saker jag inte visste fanns, till förmån för letandet efter saker som jag tror mig ha någonstans. Hur galet kan det inte bli när allt man har blir totalt omstuvat men den stuvningen kanske reder sig till slut.

I början av veckan offentliggjordes namnet på vårt kulturhus som är under byggnad efter lång tid och många stridigheter för att inte andas  om den enorma kostnaden för bygget. Det var lite optimistiskt uttalande i dagens tidning att budgeten fortfarande hålls efter att det byggts för 30-35 miljoner som endast är c:a en tredjedel av den totala summan. Nåväl, jag tycker att namnet är välvalt, det blir Sara, hommage till Sara Lidman. Av den anledningen firades dopkalas på biblioteken där vi bjöds på kaffe och kanelbulle. En liten fundering kanske är tillåten; ska en av Sveriges rikaste kommuner vara lika stadd vid kassa när slutnotan presenteras?


Senast lästa bok

När jag nu nuddade vid litteraturen, jag har just läst Doris Lessnings bok Det femte barnet, ett verk på endast 150 sidor som enligt baksidestexten beskrivs handla om det goda kontra det onda, om effekten av att ta vad man vill ha och tvingas betala vad det kostar. Romanen beskrivs som ett centralt verk i hennes utgivning, en fängslande, tänkvärd bok där själva kärnan  lindas in i en till synes banal berättelse.

I det sammanhanget måste jag berätta om min kattbokhylla!

Kattboksamlingen


Jag har under drygt 40 års tid vid varje bokrea köpt en 'kattbok'. Det har blivit allt från rena instruktionsböcker till mer eller mindre kända författares böcker om katter, oftast deras egna sällskap och vägledare. I den samlingen finns också en av Doris Lessing, som var en passionerad kattälskare. Boken heter helt enkelt Katter och handlar om några som passerat hennes hem. 

Nu till ett annat säsongsavslut! Jag har haft min bil avställd under vintern mest på grund av att min syn inte räcker till för mörkerkörning och i midnattssolens land är vinterdagarnas ljus begränsat till ett fåtal timmar. I går var det dags för påställning, däckbyte och en välbehövlig avspolning av det tjocka dammlagret. Fick lite ångest inför körstarten men innan jag var uppe vid E4:an släppte den, jag tycker om min bil och friheten den ger mig. Men så trött jag blev av allt ståhejet, det blev en mycket tidig kväll, en natt med god sömn och en tidig morgon.

Just nu passar jag på att avsluta min drapa i väntan på resultatet efter kvällens Let's Dance, världshändelserna till trots har det programmet fått hela min uppmärksamhet. Det trots att jag i grunden inte gillar programkonceptet med utslagning i varje program plus publikrösternas snedvridning. Sen lockar sängen och någon sida i boken som väntar på nattygsbordet.




söndag 19 maj 2019

UTFLYKTEN FORTSÄTTER




Ingen morgonpromenad på lördagen,  bestämde mig istället för att gå ner till stan och PMU = Pingstkyrkans loppis som det var bra länge sen jag tittade in hos. Mina senaste besök där var under förra sommaren när jag levererade en hel del överblivna tillhörigheter, Stora och fina lokaler, mycket välordnat plus en caféhörna. Jag passade på att kombinera fika och lunch eftersom tiden var inne för mat och det sög i magen efter promenaden som tog ganska exakt en timme inkl väntan vid nedfällda bommar på Lasarettsvägen. Det blev en köttbullsmacka, en gokaka och kaffe, allt för det facila priset 50 kronor! 

Vandrade runt en bra stund utan att hitta något jag inte visste mig behöva  men för att åtminstone ha något med mig därifrån blev det ett par böcker Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och en kattbok! Historiska katter av Erik Fichtelius. Lägger in bilden mest för det vackra omslagets skull, har ännu inte  läst annat än innehållsförteckningen,



Rena sommarvädret, jag var lite för varmt klädd och tog bussen hem. Väl åter på plats kände jag att det passade bättre med solliv och shorts för en siesta på terrassen. Men ..... jag har inte tålamod att bara sitta solandes, mer än en timme stod jag inte ut.

Eftersom jag i förra inlägget utfäste en fortsättning av utflykten ska jag uppehålla mig och er mina kära läsare med det återstående besöken . Det blev lunchdags och kosan ställdes till Åbrånets Limousin, Gårdsbutik & Café i Hörnsjö. www.facebook.com/abranetslimousin/ 



         Stället låg mycket vackert till i ett kuperat landskap och tätt intill den slingrande Hörneån.

Den enkla entren döljer en överraskning





















Kakan som serverades till kaffet var det vinnande bidraget för fyra år sedan i en kaktävling som anordnats i orten och supergod.

De har egen köttproduktion, nötdjur av rasen Limousine,  och allt av djuren tas om hand och förädlas på gården.                                                                                                                                                                                                                                                  
En Limousine

Odlingarna redan startade
  
Plats  fanns för prydnad i väntan på odling


Odlar också grönsaker plus att annat från naturen tas omhand . Caféet är egentligen en fullständig restaurang och vi serverades en obeskrivligt smaklig lunch.Om jag verkar överentusiastisk så beror det på att jag inte nog kan beskriva upplevelsen!


 






Allt andades proffsighet ut i fingerspetsarna, maten presenterades in i minsta detalj och ägarinnan Roma Vilma gav intryck av att vara mycket kunnig, påläst och framför allt intresserad av att utveckla och servera mat av yttersta kvalitet. Hon kommer ursprungligen från Polen, har bott där i ca 20 år och talar en i det närmaste felfri svenska. 

Odlat endast  'til lyst'


Det fanns nån med i gänget som ätit julbord där och de var lyriska, sas vara svårt att överträffa . Har redan bestämt att åka med på den resan då julbordet ingår.

I gårdsbutiken såldes egna produkter, jag köpte med mig en liten bit torkat kött och en knäckpinne som höll mig vid liv en lång stund på vägen till nästa stopp. Överallt i anläggningen tycktes dessutom en fullkomligt pedantisk ordning råda, kaffekopparna i porslinsskåpet stod uppställda i riktig paradordning. Besöket var enligt min uppfattning resan absoluta höjdpunkt. 

Gårdvaren tog farväl

Maria Lundström, bildkonstnär, i Kråken, Gräsmyr, var målet för nästa besök.  www.mariajelundstrom.se .
Det blev också en intressant bekantskap, hennes måleri är färgstarkt och i vissa delar humoristiskt. I hennes produktion ingår förutom tavlor och bild, även tygtryck och möbeldekoration.


 
Ett litet kort (med katter) inköptes med tanke på  att det ska få glädja någon jag tycker om. Ett annat minne därifrån var den absoluta tystnad och stillhet som fanns där utomhus, kanske konstnärens livselixir.

















Om inte en lång dags färd mot natt så åtminstone dags för dagens sista anhalt, Öre Gårdsbageri, där vi fick eftermiddagsfika, en rejält tilltagen vinbärskaka med vispgrädde.


 
Ägarinnan Sara Werner var nybliven mor och bar sin 7-veckors son intill kroppen i bärsele. Det var första besöket hon tog emot efter födelsen och hade inte kommit upp i produktion tillräckligt för att kunna sälja sitt surdegsbröd www.facebook.com/oregardsbager.



Efter det besöket vände bussen norrut
för hemresan som gick helt problemfritt och jag kan väl tillstå att det var skönt att med det entoniga motorljudet som bakgrund bara slappa och tänka över alla intryck dagen fört med sig. Jag var hemma igen ganska precis 12 timmar efter jag låste dörren på morgonen och kände mig så möjd med dagen om än något trött.




Och tillbaka till nutiden igen så började den här söndagen som söndagarna i mitt liv oftast gör och direkt efter Söndagsintervjun gick jag ut på söndagspromenaden. Först gick jag förbi graven och vattnade penséerna som har klarat både minusgrader och snöfall utan minsta skada och rådjuren har inte heller försett sig, men nu hittar de säkert bättre godsaker ute i skogen.Ett underbart väder, sol.. värme, fågelkvitter och lövträden i sitt skiraste gröna flor. Så mycket mer kan man nog inte begära och jag var ute hela två timmar då jag hade avverkat drygt sju kilometer. Att sen kunna se fram emot ett kaffekalas - födelsedagsbjudning var kronan på verket för dagen, Dessutom ringde den som ska sätta upp tapeten och meddelade att han kommer under morgondagen så nu rullar det på.

Nu kanske jag till och med ska satsa på att se morden i Midsomer fast det är nog dömt att misslyckas, det brukar försvinna alltför många väsentliga minuter för att jag ska förstå vad allt handlar om.




lördag 18 maj 2019

DAGAR FYLLDA AV JOBB OCH NÖJE


                                   



På väg mot okända mål


Efter ett par intensiva dagar känns det på sin plats att ta det lite lugnt vid datorn - men bara en kort  stund, jag har lite mer att ta mig för också, alltså jag har även idag en plan. Dagens start är avklarad helt enligt schemat så att säga. Sängkläderna ute för vädring och själv har jag vädrat lungorna genom en snabb promenad ca 5 km och som kan kräva en stunds stillasittande.


Men till att börja med, i onsdags fick jag hjälp med terrassrengöringen och det tog hela dagen i anspråk. Jag hjälpte till så mycket jag kunde,  det blev bortåt 8 timmars jobb och var en väldigt behövlig åtgärd. Det var säkert flera tiotals års skräp under plattorna som ligger ovanpå cementen och på ungefär hälften av ytan  hade mossan växt tjockt och tätt. Två sopsäckar fylldes men det blev fantastiskt fräscht efteråt, mycket nödvändigt och till stor glädje när det var gjort. Jag överraskade medhjälparen, han tyckte att jag jobbat oväntat bra och jag kunde bara glatt tacka för det. Vi resonerade lite om hur man kan förhålla sig till arbetsuppgifter och min tanke är att en välgrundad  rimlig målbild och uthållighet att genomföra den är det absolut väsentligaste och ger resultat. 

Insatsen krävde en stunds vila på soffan och sen var det dags fräscha upp sig  för middag tillsammans med kompisarna  i stickcaféet. Jag var fortfarande trött och lite medtagen efter den dryga  arbetsinsatsen men sammankomsten  var en välbehövlig lön för mödan. Mycket prat och trivsam samvaro tillika gott käk på Pairats Thaimat. Fortsättningen av kvällen bara slappt soffhäng inför morgondagen då det var dags för en planerad utflykt med buss.


Jag åkte iväg redan före klockan sju till bussens avgångsplats där jag var i mycket god tid och jag promenerade runt på området omkring Folkparken i soligt och behagligt väder .







 Det blev 35 deltagare i gruppen och starten gick mot första resmålet  söder om Umeå där vi besökte Sörböle Gård och Gårdsbutik.





Ägarinnan tog emot och hälsade välkommen och efter bussfika kunde vi se oss omkring och bekanta oss med  gårdens verksamhet. Ett 50-tal höns plus någr
a tuppar spatserade runt på gårdsplan, 







Hundgårdens hundar skällde och den lilla 9-veckorsvalpen charmade alla. I en hage längst bort fanns fåren som var grundbulten i produktionen.  Ägarinnan hade ullprodukter från egen tillverkning, hon var mest intresserad av tovning men hade egenspunnet garn av olika kavalitéer, beredda skinn



och en del livsmedel bl a olika sorter korv. Hönsen var alla av gamla raser och äggen fanns till salu. En förpackning lammkorv, Salsicca med örter fick följa med därifrån.


Olle jobbar ..........
och vilar ut efter arbetspasset

Visningen där avslutades med en liten uppvisning av vallning, en av gårdens hundar, en Border Collie vid namn Olle visade att han kunde hålla ihop flocken väl.

Fick också berättat om de stränga kraven på certifikat  och avel av vallningshundar, 






Efter det besöket gick resan vidare till nästa resmål, Pjöller Design i Håknäs, med luffarslöjd som specialitet men det fanns även lite annat, keramik, textil och tennarband. Inhandlade ett sk trasselhjärta  i mässing.





   

 Efter det besöket var det dags för nästa mål, den gamla butiken i Örsbäck som i sin reklam pesenterade sig med design från nu och form från förr, med andra ord  slags uppdaterad loppisbutik med mer stuk av en mycket välordnad visningslokal.



Porslin, klassisk Svensk  design, textil, ekologiskt bröd, marmelader och skönhetsmedel fanns i utbudet av varor.

Tidstabellen för resan hölls och det bar snart iväg till nästa mål som jag dock tänker berätta om i ett kommande inlägg. Alla platser som både hittills besökts såväl som de kommande var helt nya/okända platser för mig så bara det var spännande.                                            

Vi följde en rutt som kallas Formstråket, www.formstraket.se  vilket är en sammanslutning av olika hantverkare, konstnärer och jag kan väl kalla övriga för matkreatörer i omgivningarna söder om Umeå och  Nordmaling. Gemensamt för alla är den entusiasm som de besjälas av och också den i stort sett höga klass de hade i sina verksamheter. 

I går kväll när jag kom hem blev det bara en macka till en kopp te framför teven. Jag var intresserad av att se hur det skulle gå för Sveriges bidrag i Tel Aviv, satt och väntade på bidraget som aldrig kom, eller som jag måste ha missat för när omröstningen kom igång fanns det med. Sådana märkliga företeelser kan förekomma, men det var väl ändå bra att Sveriges bidrag röstades fram till en finalplats.

Nu behöver jag avsluta detta inlägg, andra aktiviteter väntar men jag fortsätter med resereferatet i kommande inlägg, det var ett digert program och de återstående besöken var minst lika intressanta som de redan avverkade.

  
                                  Trasselhjärta 

tisdag 14 maj 2019

PLANLÖS DAG

Vårälskad, sommaravskydd



Ja, vad ska jag hitta på nu, har inte en enda vettig tanke hur min dag ska gestalta sig och för att hitta fram till något chansar jag på att en stund vid  tangentbordet ska ge mig en  fingervisning. En liten överdrift måhända, först naturligtvis en morgonpromenad men å andra sidan tycker jag att det tillhör den naturliga dagsrutinen, lika självklar som att stiga upp!

...bland sten och grus
Plötsligt fanns den där, maskrosen som frodas...




Och eftersom jag går upp väldigt tidigt och tar väldigt lång frukost så blir min morgon väldigt lång och skön. Väl förberedd för den nya dag som ligger framför.


Om nu den så kallade sanningen ska fram så har jag inte heller någon självklar idé  om vad jag ska fästa på papperet heller, eller vad säger man när man skriver på datorn? Fästa på skärmen hörs inte särskilt naturligt och skicka ut i rymden känns ju som att direkt kasta i skräpkorgen. Kanske det bara får kallas knappa in, spelar ingen roll vilket, jag gör ett försök.

Dagarna som gått efter senaste inlägget har fortsatt som tidigare vecka, det vill säga fortsatt städning/sortering för bättre  ordning och reda. Tyvärr så blev mycket i samband med flytten ett försök att få undan allt ur min åsyn genom att stuva in det mesta helt ostrukturerat i lådor, skåp, hyllor, alla gömställen utnyttjades. En direkt följd av det blev en nästan total oreda och en hel del fann jag inte om jag eventuellt kom på att jag behövde något speciellt. Nu innebär min städning att jag systematiskt går igenom dessa gömställen och känner mig nöjd med allt jag får gjort. Plus att kläder som använts under vintern tvättas, vädras och hängs/läggs bort klart för användning nästa säsong. 

Sommarkläderna är nu strukna och inhängda i garderoben   Överraskande nog  fann jag nämligen   förra sommarens kläder  både tvättade och undanlagda i kartonger.  


Som tack för gott samarbete belönades strykbrädan med ny klädsel

Jag tycker ju när jag tänker efter att det enda som blev använt då var shorts och linnen, sommaren var som bekant mycket varm och jag var svettig hela tiden under sommaren tillika ordentligt nedsmutsad efter uistädningen av huset. Den  förfärliga vindsröjningen inte att tala om. Det var hett under takåsarna.

Mina regelbundna veckoaktiviteter pågår fortfarande och de avslutande träffarna för säsongen kommer slag i slag nu. Gympan avslutades för ett par veckor sedan och sista stickcaféet var i onsdags, nu återstår bara en sista träff då vi går ut och äter tillsammans. Promenadgruppen fortsätter åtminstone ett par veckor till och sen 'sköter vi oss själva' det vill säga de som känner för att gå i sällskap kan alltid samlas för spontan promenad. 

Promenadgruppen träffas ju varje tisdag morgon och första tisdagen i varje månad byter vi ut vårt vanliga lunchställe, Café Benjamin i Morö Backe kyrka till andra matställen. Vi försöker hitta olika från gång  till gång så vi får både variation och en liten hum om vad som erbjuds inom gångavstånd. För min del blev det dessutom ännu en utelunch den här veckan då vi var några vänner som i efterskott firade en kompis som fyllt år. Jag promenerade vägen dit, Nordanå Bar och Café, och det blev en trevlig stund med mat och prat varvat med goda skratt. Oskattbart med goda vänner.

Återkommande inför varje sommar är att olika föreningar ordnar utflykter/dagsresor med buss och hittills har jag anmält mig till en heldagsutflykt till södra länsdelarna. Det blir roligt eftersom jag bara känner till ortsnamnen dit vi ska åka, inte alls någonting om de olika ställen som ska besökas. Troligen kommer jag också att åka med en tur som går av stapeln i början av juni månad, den gången norrut till bl a Böle Garveri och Storforsen.

Förhoppningsvis kan jag få terrassen rengjord under kommande vecka, men nu tycks vädertjänsten bestämt sig för regn ett par dagar så har jag otur blir det uppskjutet efter som det behöver torka upp innan rengöringen kan ske. Jag ser också fram emot att få hjälp med  tapetsering av en fondvägg, efter lång beslutsvånda hämtade jag hem tapeter igår och nu känns det som det brinner, vill ha upp den genast! Man kan ju tycka att jag drar ut på tiden i onödan men det känns som jag inte varit i fas med tiden förrän nu för att ta vissa beslut. 

Väderprognosen för idag ser inte särskilt lovande ut, det är jämngrå himmel utan tillstymmelse till sollucka men det lovas ändå en liten solglimt under eftermiddagen och med tio plusgrader är det ändå helt OK promenadväder allra helst som den blöta asfalten från tidig morgon nu helt torkat upp. 
När jag är tillbaka efter stavgången som det blir, återstår dagen helt ointecknad och öppen för vad än som kan komma för mig.

----------

Tyvärr blev det ett långt avbrott innan den här drapan gick att publicera, det strulade med överföringen av fotona ända till idag, tisdag. 

Vad som hänt efter lördag morgon när detta skrevs är följande: under promenaden bestämde jag mig för att kolla om det fanns ledig tid i tvättstugan och det visade sig att ingen bokat tid förrän sent på kvällen så det blev tvättdag för mig. Jag lyckades plocka ihop en hel del att stoppa i maskinerna. Skönt få det gjort också, återstående strykning fick anstå till dagen efter. Det passade också mycket bra med tanke på regnvädret som drog in.  

Resterande tid gick mycket bra att fylla, med vad tror ni? Jo, naturligtvis fortsatt städning, igår stod badrummet på tur för en för en grundlig rengöring. Det hörs väl nästintill maniskt med detta eviga städande men det är på sätt och vis efterdyningarna till flyttningen. Som jag tidigare antytt så kunde jag inte fixa allt då, det primära var att få det som hör ihop med mat och hygien att fungera, resten fick komma i andra hand. 

Det är fortfarande en pågående process som drar ut på tiden, delvis beroende av att det tagit mycket djupt på både kraft och energi för mig, men jag har målet klart för mig och strävar envetet dit. Jag blir trött men unnar mig både vila och avkoppling, främst med handarbete/stickning på kvällarna fast det händer både nu och då att jag slumrar från sticknålarna. 

I morgon får jag hjälp med terrassrengöringen och till veckan kommer en som tapetserar fondväggen. Det är också uppnådda delmål och nu snart blir dagens promenad med gågruppen, till stor glädje i solen som kommit tillbaka.  Kanske kommer också värmen nu, dags att sommaren gör sitt intåg.

måndag 6 maj 2019

VÄXLANDE VÄDER

....och terrassgolv
I går morse snö på taken.........





















I motsats till gårdagen så var det i morse när jag tittade ut överraskande nog helt helt snöfritt. Det varade dock inte länge förrän det  kom ett rikligt snöfall som tursamt nog inte stannade kvar på marken och nu verkar plattorna på torget helt torra. Tyvärr måste noteras att termometern hade stannat på omkring fyra minusgrader under natten. Kan man tänka sig att det blev en felprogrammering när klockan ställdes om, skulle kanske varit kalendern som ställts tillbaka en månad, eftersom det  nu  mer påminner om aprilväder.

En fördel  som emellertid följer på omkasten i vädret är tillskottet till väderpratet, inget kan väl beskrivas i mer varierande ordalag som just vädret. Ibland verkar det som man söker överträffa varandra eller till och med sig själv med de  mest beskrivande skildringar av den rådande eller nyss inträffade vädersvängningen. Jag kan inte tycka att de samtalen berikar, det enklaste är att bara hålla med eftersom det annars blir en slags ordkamp  som är meningslös, vädret är som det är. Och sen, att gå ut och känna på de flesta väder är oftast en överraskande upptäckt och bekräftelse av devisen 'det finns inga dåliga väder'.

Nåväl, så lyckades även jag få ihop en lång väderharang och fortsätter med annat nonsensprat. Har inte tagit någon morgonpromenad idag, har en större arbetsuppgift framför mig som troligen kommer att ta hela dagen, eller nästan i alla fall. Fortsätter med garderobsstädningen och ska fram med sommarkläderna. Under fjolårets flyttningskaos blev det lite hipp som happ med klädordningen. Bara ett av områdena där jag tappade orken att sortera fullt ut och i slutskedet bara packade ner allt, och sen tryckte in där det fanns utrymma. Inte kul och därför försöker jag nu att ställa någon slags ordning tillrätta och förhoppningsvis hitta alla kläder. 

Jag har ju sedan påskhelgen dagligen tagit kortare och ibland längre promenader på minst tre kvart och känner mig tillfreds med den vanan. I går gick jag också som vanligt iväg samtidigt som jag tog med återvinningssopor. Promenaden fortsatte via kyrkogården, där penséerna fortfarande överlever och inte heller hittats av rådjuren, upp över Solbacken, med korta avbrott för ett och annat  några vårfoto. 


Björkar med svagt grönt skimmer och
Poppeln skyndar på


Videns kissar har ändrat karaktär

Däremot ville inte den lilla sädesärla som trippade framför mig på gångvägen vara med på bild, när jag var var klar för skott ändrade hon kurs och flög sin kos. Den fågeln är också en av vårens trevligaste budbärare


Jag träffade och pratade med en annan promenerande bekant som bl a sa att hon skulle gå på ICA och köpa deras grova, goda bullar till fikat när de kom hem. När jag var på väg uppför den långa backen kände jag lite sug i magen och de där bullarna kom i mina tankar, skulle kanske vara gott att se fram emot. Tanken slog rot, jag valde en annan väg att gå, det numera nästan helt snöfria elljusspåret. Det var inte helt torrt där, både slipprigt och halt på vissa ställen men bullarna hägrade. Tänkte oxå på tiden då jag bodde i en lägenhet i Miljonprogrammets hyresbostäder där intill. Då kunde jag nära nog spänna på mig skidorna vid källarutgången och åka ut på spåret.  Det blev oftast tre varv alla veckans dagar. Nu äger jag inte längre några skidor, kan ärligt påstå att den karriären är avslutad, både på tvären och längden. Var sak har sin tid får jag förnöjsamt inse.

Kom så småningom fram till affären, köpte bullarna, fyra för en tjuga, och vandrade sista biten hemåt. När jag till sist kom upp i lägenheten hade hela två timmar gått sen jag drog iväg, det var nu mer dags för lunch  än fika och det fick bli en brödmåltid. Tillsammans med te, Rooibus med ingefära, skinka, kvarg, gurka och tomat. Vila, korsord, löste ett svårt och sen var jag laddad för ett storverk. Klädkammaren har blivit mer av ett katastrofutrymme eller ska jag säga en samvetsfråga, rädslan för att dörren till sist inte skulle gå att stänga har kommit och gått. Så, ut med varenda pinal, rengöring av väggar, hyllor, tak och golv. Sedan in med allt igen, eller nästan, och nu ser det väldigt välordnat ut därinne. Kan inte låta bli att öppna dörren då och då och njuta av det jag ser så länge det varar, som en uppmuntrande klapp på axeln. 

Apropå axeln, så gick allt lyftande oväntat bra, förhoppningsvis är inflammationen på väg att ge med sig och berörda muskler börjar fungera smärtfritt igen.

En annan följd är kartongerna med sommarkläder som nu står på golvet för att  sorteras i dag, det ser jag fram emot  och det känns också som jag mer och mer närmar mig den ordning jag vill ha omkring mig samtidigt som anpassningen till lägenheten fortsätter. Det här ska bli så bra i slutändan är jag övertygad om!

Innan jag gick ut igår hade jag som vanligt lyssnat till Söndagsintervjun, Per I Gedin, en imponerade skärpt 91-åring och lika skärpt intervjuare som vare sig värjde för de svåra frågorna eller lämnade dem hängande luften, alltid en lika fin start på söndagen. Under tiden skulle jag avsluta min pågående stickning hade jag tänkt men därav blev intet. Jag upptäckte en felstickning minst en decimeter längre ner och det var bara att riva upp, eller som man också kan säga, tillbaka sticka. Det var surt, allra helst som det inte var första gången och jag börjar tappa lusten för den här stickningen. Så pass mycket att jag på kvällen la upp och började en ny, en kofta i ett svart/vitt garn av bouclétyp. Allt för att hitta tillbaka till stickglädjen.

Ny stickning påbörjad
Jo, men visst ska jag göra den där andra stickningen klar, en långärmad uppifrån-ner stickad jumper i supermjukt ljusgrått garn. Det är faktiskt inte så mycket som fattas och med 7:ans nålar går det ganska fort att sticka. Men ... det har gått lite troll i maskorna.


En annan följd av det växlande vädret är att den terrassrengöring jag beställd hjälp för blir försenad i väntan på att det torkar upp därute. När jag beställde hade vi fortfarande soligt, varmt och torrt väder och det var som gjort för att bli fort avklarat, nu tycks det tyvärr bli lång väntan som det låter, prognoserna är inte lysande och dessutom tycker jag mig ha märkt att träffsäkerheten är i det närmaste total när det gäller nederbörd. 


Sammanfattning; jag föredrar att se vattenglaset halvfullt och ser fram emot mitt innearbete som också är hett efterlängtat. Ute blåser det, himlen är gråmulen, katten föredrar att sova och tar bara korta matpauser. Det ska även jag göra, menar matpaus, blir broccolisoppa med ost till lunch.

torsdag 2 maj 2019

MAJSNÖ


Inte vad jag väntade mig den 2 maj.


Idag innan jag gick ut på min vandring kollade jag först termometern som under natten stannat på -0,00 grader. På marken låg glesa snöflingor och  jag tog det säkra för det osäkra när jag klädde på mig. Det blev pannband, vantar och en långärmad tröja under jackan. Det kändes kyligt när jag kom ut så jag satte upp takten för att få värme i kroppen. Så småningom blev jag medveten om att det också blåste ganska kraftigt. De små snöflingor som seglade i luften var inte någon direkt överraskning men inte är det ett väder som man önskar sig i månaden maj. Däremot inte ovanligt med sådana missräkningar.   Trots att jag försökte hålla en hög takt på fossingarna var det svårt att bli riktigt varm. 

Det har ett tag nu varit rätt mycket på tapeten om vikten av motion och framför allt att regelbundet röra på sig för behålla hälsa och välbefinnande. I det sammanhanget läste jag en kommentar från någon att det är ett ypperligt tillfälle att släppa loss tankeflödet och det är ett resultat jag själv uppmärksammat. Ofta är min tanke att jag  ska komma ihåg mina tankar och kanske också det är något att skriva ner, men det är precis som tanken gjort sitt bara genom att passera genom mitt huvud. Jag kommer inte ihåg  hur jag tänkte och  inte  heller vad. 

Idag gjorde jag en liten markering i mitt minne genom att memorera det som satte igång min tankeslinga och hur den snurrade vidare. Jag fick under helgen ett meddelande från en vän och gammal arbetskamrat som berättade om den sjukdom som drabbat familjen. Jag kände mig beklämd och ledsen att höra detta som tyvärr inte alls är oväntat i högre ålder men man önskar ju ändå att detta pekfinger som livet riktar mot någon ska utebli. Livsförändringen blir inte sällan  påtaglig och själv känner jag maktlösheten i sammanhanget. Vet inte hur jag tacklar dessa besked som jag allt oftare hör talas om, kan bara erbjuda min medkänsla. Jag vet ju alltför väl livets så kallade gång  men den allra naivaste tanken som gömmer sig i ens innersta, att ingenting borde förändras gör sig påmind.

Att besvara en fråga som ofta kommer i samband med samtal människor emellan, och som även jag lika ofta får, nämligen hur man har det med hälsan och vilka mediciner man äter, är inte så enkel att tackla som man kan tycka. Jag kan ju inte neka för att jag har lyckan att ha en kropp som fungerar och att jag inte behöver någon form av medicinering, men hur ska jag uttrycka mig så att jag inte framstår som självgod och okänslig inför min medmänniska. Att det ska vara så svårt att hänsynsfullt bemöta en människa som kanske bär ett svårt lidande och/eller har en hel godispåse med olika mediciner för att kunna ha ett drägligt liv. Å andra sidan är det ju i sig en lycka att den möjligheten finns, att kunna konstatera att den här personen mår bra, är kanske glad och tacksam för det liv hon har. Kanske jag ändå inte ska underskatta att den människan också känner glädje att någon annan är helt frisk och mår bra, i det samspelet människor emellan råder ren  godhet och omtanke utan dold avsikt.

Nu snurrade jag upp min tankeslinga här under skrívandet och hamnade i förvissningen att det viktigaste är kärlek och respekt människor emellan, att hela tiden vakta på sig själv i tankar, ord och mening för att kunna bemöta andra i öppenhet. Det är inte lätt och behöver daglig träning likväl som kroppen behöver sin.

Nu ska jag genast fortsätta och tala om min hälsa i dagsläget! För en vecka sedan kände jag små retningar i halsen som utvecklade sig till nysningar, lite snorighet, en röst som delvis försvann och Valborgsmässoaftonens morgon var jag inte på topp. Jag brukar inte vara förkyld och antog att jag inte var det heller. Var trög och hamnade på eftermiddagen i soffan framför teven under en pläd. Ett par timmar stod jag ut, sen satt jag i soffan hela kvällen och sov dessutom nästan hela tiden . Jag var nog inte sjuk utan tog chansen att slöa lite extra, sov bra på natten och drog iväg på en promenad igår som var vad som behövdes för att rensa luftrören.


Idag känner jag återigen lust till att företa mig något igen. Med tanke på att det känns lite kyligt kommer jag att stå vid strykbrädan resten av dagen, d v s efter klockan 14-00 då vi får tillbaka strömmen! Den är avstängd för någon form av underhåll. 

Lila passade också på att vila länge i sängen 

I går förmiddag var det mycket lämpligt tillfälle att läsa ut den senaste boken, Som du inte fanns av Kate Eberlen. En bok som jag till att börja med inte fick något grepp om men till slut tände det och jag blev nöjd med den. Bakom den kärlekshistoria (historier) som är bokens huvudtema  tas också en del medicinska frågor upp såsom Aspbergers syndrom, bröstcancer och alkoholism. Det ger bredd och djup åt romanen.



Sen hade jag inte någon läsning på lut i går kväll och  eftersom det finns olästa böcker i min bokhylla letade jag fram en tunn liten bok av August Strindberg, Ordalek och småkonst, en faksimilutgåva av den bok kom kom ut 1905. Gammal stavning och aningens svårläst men jag fann en strof i  diktsviten Trefaldighetsnatten  som jag vill återge:

Källarsalen på Fagervik om aftonen. Man tar ut innanfönsterna i fonden och glasdörrarna till verandan. 
Tullförvaltaren, Lotsåldermannen och Postmästaren sitta vid ett  bord  och dricka.

                         TULLFÖRVALTAREN

Nu är det vår! Bryt fönstrerna  ut liksom böljan bröt isen!
Vinterluften släpp ut, låt kaklugnen kallna i skamvrån
Ungdom och vår med sippor och sälg oss vänta vd dörren;
Kära fru Lundström, lägg brännvn på is och rusta en sexa,
Sexa för sju med kräftor och ål samt med nya rädisor;
Burträskosten ej glöm och det möraste Bergmanska spisbröd;
Sedan på kannorna fyll af Sankt Eriks skummande Pilsner,
Tag så af portern som ett emot två och blanda med Pilsnern;
Si då är gästabud redt på svenskmannavis - Jag har talat!


Också ett vårkalas kan sägas!  Men förutom diktningen på ett för dagens öga och öra  något främmande språk så är boken rikt  och vackert  illustrerad i jugendstil

Jag går nog idag till biblioteket och lånar något mer tidsenlig läsning.