UPPGRADERING

Det tog en ända med förskräckelse, det här med mitt vårbruk, det ena ger det andra och nu undrar jag faktiskt om det någonsin tar slut. Om inte annat så tar jag nog själv slut, om jag inte sätter, försöker sätta, en gräns. Nu har det återigen blivit ett par dagar fyllda av utomhussysslor. Just nu är jag inkommen efter dagens begivenhet och får bemöta tröttheten med lite skrivande. Det är för mig skön avkoppling, inte för att jag har så mycket att komma med, men det är på något sätt som att kliva in i en annan värld.

I utomhusaktiviteterna har det inte bara varit grävande i jorden, utan som förnöjelse blev gårdagens avkoppling en shoppingtur ner till centrum. Det blåste som vanligt kallt vilket också blev ett slags ursäkt för inköp av ett par jeans. De var nämligen i dyraste laget men efter att samtliga butiker genomsökts - efter ljusgrå jeans - fanns bara detta enda par som fick mitt gillande men jag kommenterade vid betalningen att 'ska man nu ändå frysa ihjäl denna sommar så är det väl detsamma att göra det i ett par värdefulla jeans'!! Eftersom sommarvärmen dröjer blir det nog att skaffa en passande tröja, men även i det fallet råder samma dilemma som beträffande jeansen - och det blir att som katten att gå runt het gröt ett tag innan den blir min - tröjan alltså!  Sen får jag se till att använda mina gamla trasor en sommar till! Jag hann också titta på en visning av glasögonbågar och bestämde mig handlöst för ett par så midsommar får jag fira i nya brillor!

Den här köprundan gjorde jag i går eftermiddag, på morgonen hade min trädgårdshjälp kommit och ett par buskar förpassades till ny plats och gräsmattan blev klippt. Veckohandling och jordinköp också avklarade och tanken var att fylla på den jord som fattades för att häcken skulle bli klar, men då fattades tyvärr tillräcklig energi. Den blev dess bättre påfylld under natten och i morse gick det som en dans,  Nu  är det kapitlet avslutat och jag är glad och belåten att det blev av, förbipasserande grannar har också på ett uppmuntrande sätt berömt mitt tilltag. Men - alldeles intill stod en risig buske och den undgick inte mina klåfingriga händer, jag gick an på den, rensade och klippte bort nästan halva busken innan jag fick syn på äppelträdet och det halvdöda körsbärsträdet. Det skulle nog se prydligt ut med öppen jord runt stammarna var min tanke och innan jag hann hejda mig bar det till att verkställa det, Allt små tilltag som gör att det ser lite fräschare och prydligare ut. I och med det blev klart slutade också min arbetsdag. Jag fick faktiskt även idag ett stadsbesök som trevligt avbrott, ändrade bl a mitt telefonabonnemang för mer surftid, en nödvändighet under sommaren i stugan, Med mig hem bar jag ett par små påsar men vet redan nu att dess innehåll kommer att återställas.

Har kollat på väderprognosen för de närmaste dagarna och ser att det kan vara lämpligt åka till stugan i morgon för avslutande/färdigställande städning, att göra i ordning för vistelse där helt enkelt. Fredag tycks bjuda på kulingvarning  och då är det bäst hålla sig hemma men på lördag blir nog vattnet inkopplat och då är det sommar, åtminstone Pingst. Det ser ut att kunna bli ett par vackra dagar och min längtan att få vakna vid havet är stor, att gå ut i tidig morgonsol, lyssna på fåglarna, andas den syremättade luften och se ut över vattnet ända bort till mötet med himlen, oändligheten, är oslagbart.

Nu när jag är utomhus nästan hela dagarna har jag riktigt svårt hålla mig vaken på kvällarna och har faktiskt tidigarelagt mitt sänggående nu, men läsa en stund måste jag ju alltid. Eller tror mig ska, det har nog hellre blivit så att jag flera kvällar å rad läst samma korta stycke gång på gång. Det är särskilt besvärande med tanke på att den bok jag börjat läsa är Umberto Eco's Rosens namn.  

Det är ju en gammal bok som legat oläst mycket länge, den fångade inte mitt intresse på den tid det begav sig och blev fort lagd åt sidan, men i avsaknad av något annat läsbart tog jag den återigen i min hand. Nu däremot blir jag intresserad och blir så fascinerad av språket, ett ordrikt språk med ofantligt långa meningar som verkligen kräver att man läser i klarvaket tillstånd. 

Handlingen tilldrar sig i klostermiljö i början av 1300-talet fast jag undrar om världen stått stilla sen dess, tillåt mig citera ett stycke och avgör  om det möjligen också kan gälla dagens samhälle :

"Männen förr i världen var vackra och högväxta (nu är de barn och dvärgar), men det är endast ett av många fakta som vittnar om eländet i en värld som åldras. Ungdomen vill icke länge lära sig någonting, vetenskapen är stadd i förfall, hela världen går på huvudet, blinda leder andra blinda och kommer dem att falla i gropen, fåglarna kastar sig ut innan de är flygfärdiga, åsnan spelar på lira, oxarna dansar, Maria älskar inte längre det kontemplativa livet och Marta älskar inte längre det aktiva livet, Lea är ofruktsam och Rakel kastar lystna blickar, Cato går på skökohus, Lucretius blir kvinna. Allting har avvikit från den egna vägen."

Det enda jag kan tycka är att män, framför allt unga män är vackrare nu, men för övrigt kan man väl också se det som en allegorisk framställning av tidens förfall, troligen uppfattat på liknande sätt århundraden igenom. Det finns många tillfällen när man tycker sig höra återkommande tankar i sammanhang som upprepas generation efter generation. 

Nu ska jag i alla fall upprepa en årligen återkommande sysselsättning. En bunt nyinplockad rabarber ligger på diskbänken och det ska bli årets första rabarberkräm, alla pajer och kakor till trots så måste sommaren inledas på detta sätt. Bara att ta ordet i sin mun ger sommarkänsla. Och inte  längre är jag trött heller, fast kvällen lär inte bli särskilt sen om jag känner mig själv rätt, 

Det är någon som strör sömnpulver över mitt huvud när jag sitter i soffan!

VÅRBRUK .2

En solig och som vanligt tidig morgon inleder dagen, en inte helt klar himmel döljer sig månne en väderförsämring men de senaste dagarna har verkligen återställt hoppet om en kommande sommar. Fast en liten försiktig notis i dagens tidning om väderutsikterna för söndagen,  + 8, mulet väder och något regn med SNÖINSLAG.  Undrar om det är syndastraffet för glättiga tankar?

Nåväl, det usla vädret kan ju inte undvikas men det är synd eftersom maj månad alltid är för kort för att allt man vill ha gjort ska hinnas med. Men med bara några dagar kvar är det ett problem Non Grata. Nu om någonsin gäller det att gilla läget. Tomten med både häcken och gräsmattan som förstahandsobjekt för mina åtgärder får sin duvning. Häcken är ogräsfri för tillfället, fattas lite kantskärning och påfyllning av både gödsel och jord, ännu inte införskaffat dock. Gårdagen ägnade jag åt att räfsa gräsmattan och trots att jag gjorde s k full dag, återstår ännu en plätt som får bli dagens sysselsättning. Med tanke på all mossa som tycks ha tagit överhand på vissa ställen skulle nog en ordentlig gödsling vara på plats och det innan de förutsagda regnet kommer. Inga sysselsättningsproblem tycks hota, men i ärlighetens namn ska sägas att jag gör täta pauser. En kvart per timme har jag funnit vara en perfekt blandning. Vilan är viktig eftersom jag sett att slarvet pinsamt nog växer i kapp med tröttheten. Inte för att jag är perfektionist men väl uppskattar ordentligt gjorde insatser i vad än det vara må!

Vädret som styr är en sanning den här årstiden och enligt prognos skulle gångna onsdagen bjuda sol, värme och svag vind, alltså perfekt läge för vårstädning i stugan. Med allt planerat och klart åkte jag iväg  och kom vid niotiden fram till min drömvärld. Allt perfekt, vädret, havet, ett fartyg passerande på yttre farleden, fåglarnas kvitter och den sedvanliga vandringen runt på tomten och stenarna gav mig återigen den där sällsamma, harmoniska trygghetskänslan. Mitt dagsprojekt var att städa loftet. Sängkläder och allt annat som fanns däruppe slängdes ut för vädring, allt dammsugades och slutligen såpskurades. Jag säger bara, såpdoften är oslagbar. Kylskåp och frys fick också sin beskärda del av rengöringsivern. Nöjd med dagens resultat kunde jag bege mig hemåt igen i förhoppning om att återvända dagen efter. Den tanken skulle jag bli tvungen att tillfälligt lämna visade sig. Den här årstiden ställer verkligen till det vill jag påstå, dels skulle maj månad ha en tvilling - maj II -  och dels skulle en önskvärd förmåga finnas, nämligen att fysiskt kunna befinna på mer än ett ställe samtidig, himmel vilken effekt som skulle bli då!!.

På morgonen när jag åkte iväg kunde jag inte ens förnimma någon lövsprickning men jag kom hem till björkar i skir grönska. Det hade blivit sommar under den dagen, och det förpliktade. Gräset hade också vaknat och gräsmattan var fortfarande inte räfsad. En snabb ändring av planeringen nödvändig, gräsmattan måste tas om hand på stört, den fortsatta stugstädningen kan vänta och göras oavsett väder. Kände mig rätt så nöjd med gårdagens resultat och helt inställd på fortsättning idag. I vissa fall är envishet en dygd. Kanske hinner stugan få besök på lördag och efter det står den redo för sommarpremiär, och kanske övernattning helgen därpå.

På tal om effekt, så blir jag också i det här sammanhanget ganska så trött, det är egentligen meningslöst att sätta sig framför TVn i hopp om att låta sig roas av något program. Med oupphörligt stort gäspande och rinnande ögon är det egentligen bara sängen som gäller. Utan att jag kan förstå och ta det till mig, sitter jag kvar - och sover tills jag tar mig samman och förflyttar mig till sängen. Natten som följde kom med orolig sömn och tidig trött morgon.

En karamell som väntar efter den här intensiva perioden är den sommarkurs jag anmält mig till, Skrivarkurs med Yoga 14-16 juni på Medlefors folkhögskola. Det blir spännande och lördagen den 17:e premiärdags för årets sommarteater Sound of Musicals  som sätts upp av Västerbottensteatern i samarbete med  teaterchefen själv, Fransesca Quartey och den fenomenale regissören Bobo Lundén. Tidigare produktioner har bara gett mersmak. 

Sen kommer midsommarhelgen och sommaren är på gång på riktigt. Pessimisten säger då ångestfylld, att nu vänder det,  dagarna blir kortare och mörkret kommer, Det är i och för sig ingen överraskning och vid andra tillfällen är det ju just årstidsväxlingarna vi säger oss uppskatta. Nedsmulat till ett dygnsperspektiv gäller det  populära uttrycket Carpe Diem i kombination med att Var dag är varje morgon ny. Keep Going!

VÅRBRUK

Så kom då äntligen vårvärmen och solen från klar himmel, svaga vindar som fortfarande har en snudd av ishav, men det försämrar  inte den sköna känslan. Med tanken på det stora snöfallet förra helgen så är allt annat mycket, mycket bättre. Fast det fördröjde jobbet utomhus någon dag.

Min plan för första delen av vårbruket var att rensa ogräs i häcken, fylla på jord och gödsla. Jag är på god väg men tar bara lämpliga bitar åt gången. Jag har just kommit in från dagens andra etapp, det får räcka nu. Mina knän ömmar en aning och sen så blir jag både trött och less, men nu är jag ändå på upploppssträckan. Biten som är orensad tar jag lätt i morgon, mera jord  jord måste införskaffas, det går en hel del har jag redan kunnat konstatera. Medan man ligger på knä för dessa häckplantor  hinner man reflektera över både det ena och det andra, bl a  kan jag inte förstå hur jag, som efter vad jag kan förstå har djupa rötter i den jämtska myllan, inte fått någonting alls av detta i mina gener. Definitivt inte gröna fingrar här inte, inte ens lillfingret som jag ser det. Jag är för lite intresserad för att gå igång på fröer, arter och annat grönt och skönt. Men gräver gör jag för tillfället och hoppas göra miljön obekväm för Herr Kvick med sina långa rötter  detsamma för Herr PÅl med pålroten som nästan alltid lämnar en liten bit kvar i jorden, som säkerhet kan man tänka. Sen finns en stor underjordisk gerilla som i total demokratisk anda betjänar både det onda och det goda men jag undrar om de vita daggmaskarna är nån sorts fredsstyrka. De är dock inte särskilt många i motsats till de tjocka, feta och långa bruna daggisarna som flitigt jobbar på - och det uppskattas.

Jag är ju dessutom fågel emellanåt, d v s jag försöker gå upp på vinden en stund varje dag men blir mestadels missmodig då. De här senaste åren har jag uppriktigt sagt inte åstadkommit något  i rätt riktning däruppe, tacksamt nog känner jag nu faktiskt energi att röja, gallra, sortera, slänga, kanske sälja också, allt som på något sätt minskar mängden av tillhörigheter är enbart av godo. Jag tänker som så att jag har ju en framtid att planera för och i den tillvaron ska det absolut inte finnas för många bra-att-ha-saker.  Men nog undrar jag hur många varianter man kan ha, det verkar svårbedömt!  

Ännu en bok har jag med möda tagit mig igenom, mödan är egentligen att jag har somnat ifrån läsningen allt för ofta. Susan Abulhawa 'Det blå mellan himmel och hav'  samma författare skrev 'Morgon i Jenin'. I den jag läst nu är grundtemat detsamma nämligen Palestina-Israel med den ständigt pågående konflikten. Det som fängslade mig den här gången var förutom det enastående poetiska språket skildringen av familjesammanhållningen. Troligen det enda trygga efter mer än 60 år i flyktingläger och en ständigt osäker tillvaro. 

Förresten fick jag en liten kick i rätt riktning för ett par veckor sedan. Jag såg en intressant lägenhet som var ledig, gick på visning och föll pladask för den. I stort sett allt stämde in på min önskelista men tyvärr gick kontraktet till en annan person som hade mer köpoäng. Det hade det goda med sig att jag fick tänka till en extra gång och som jag nämnde finns en framtid att planera för. Nu känner jag mig redo, jag vill inte  längre bo kvar ensam i huset. Det tar för mycket kraft, jag känner mig aldrig fri, det finns alltid något som jag behöver göra. Det i sin tur är en grogrund för energikrävande stress. Det är en utopi att tänka sig bo kvar till dödagar. Jag känner mig tillfreds med den förvissningen. Det lär bli flera lägenhetsvisningar framöver och rätt vad det är så händer det, jag finner mitt drömboende. En sak till är också helt säkert, jag ska inte flytta mer än en gång till. Dessutom har jag aldrig bott längre på en och samma adress än nu, om ett par månader 21 år sedan jag flyttade in här.

Nu drog klockan iväg hastigt och det har blivit hög tid att tänka på middagsmat, idag ugnspannkaka med ajvar relish, grönsaker  och getost, jättesmarrigt!

ANPASSNING

Nu är det verkligen något som inte stämmer när jag tittar ut genom mitt fönster, ett tjockt snölager täcker marken och trädens grenar dignar återigen av tung snö. Jättesnöfall i mitten av maj månad  är väl minst sagt inte vad man väntar sig, spirande grönska det ska vara. Just det, ska vara,  för att stämma, men hur långt tidsperspektiv har vi att tillgå, det väl i jämförelse med något rådande vi avgör om saker och ting stämmer. För det första är det lätt att glömma tillfälliga väderdippar trots att vi nästan alltför ofta pratar väder, vänder och vrider på sol, vind  och nederbörd nästan för att överträffa varandra med värsta scenariot, till det kommer alla årstiders temperaturer som tack vare lokala skillnader varierar. Bra sätt kanske, att starta samtal med obekanta men vädret ska ändå inte tillåtas att dominera. Nästa fundering är om det är brist på samtalsämnen, saknas intresse för medmänniskan eller vad ligger bakom? Glädjande nog finns spontana människor som berikar tillvaron.

Det blev så klart långsittning framför TV i går kväll,  inte så mycket annat än ESC att titta på, tog mig en och annan paus men var med en kort stund från början så pass att jag såg Portugals i detta sammanhang annorlunda bidrag. Sen gick det ett tag, i ett något frånvarande tillstånd, till det var dags för omröstning och då kändes kört att gå till sängs, så jag väntade ut slutet. Efter diverse kvällsrutiner blev klockan 01.30 innan jag låg i sängen. Under tiden jag satt i soffan hade någon lagt in en snöbild på FB och när jag kollade var marken redan då helt vit. Och som sagt det kom mycket mera som det visade sig när jag klev upp i morse. Spår i snön, troligen ett rådjur som varit på visit men jag upplever att det är påtagligt tyst och stilla nästan som inte någon vill vakna till en ny vinter.

Tidigare under eftermiddagen lyssnade jag på en körkonsert i EFS-kyrkan, ett par Skelleftekörer plus Kvinnokören Laponica från Luleå medverkade, ett lättlyssnat och varierat program med mycket Ted Gärdestad, en del ABBA och ett par operastycken. I lördagskvällens kulturstudio på TV en intressant film om vad musik kan åstadkomma i dementa hjärnor. En imponerande studie där  jämförelse med passiviserande mediciner contra musikterapi gjordes. Kostnadsaspekten inte helt försumbar. Man kan också reflektera lite över vårdpersonalens upplevelser bland helt utslagna, sängliggande människor jämfört med något livligare, om än fortfarande med stort hjälpbehov.

Dagarna tidigare under veckan har jag tagit mig an vissa sysselsättningar med större energi än tidigare. Tycks som jag växlat upp en nivå, små glimtar av framåtanda, energi eller vad jag nu ska kalla det gör att jag äntligen tagit mig an vindsröjningen. Det stora spöket som jag inte riktigt kunnat greppa. Den nyvaknade lusten resulterade i att alla kläder - nästan - har blivit sorterade och förpassade till olika ställen, textilåtervinning, Myrorna och soptunnan. Ett gäng kassar står fortfarande på parad i hallen i väntan på att få komma till både Kupan och Allmosan, det gäller att fördela skräpet.

Det som hänger  kvar på vinden är bl a min mors klänning hon bar vid sin vigsel, inte en traditionell brudklänning men väl en vacker, tidstypisk klänning i vinröd crepe med spetsgarnering. Min egen lilla brudklänning sitter också kvar tillsammans med både slöja och skor, dessutom ett par folkdräkter, samedräkten tillsammans med en Västerbottensdito. Nästa steg i röjningen blir att avyttra alla böcker, många och tunga, men hur kan det vara att det på något sätt känns som ett helgerrån att kasta bort böcker? I går när klädsorteringen pågick slog mig tanken att först nu är jag redo för detta, men nog måste jag ändå önska mig själv framgång i mitt nödvändiga uppdrag!

I allt som händer och sker kan man alltid, om man så vill, fina två sidor av skeendet, det är det där med det fyllda glaset, är det halvfullt eller halvtomt? Som jag ser det just nu är det positiva med snön att jag får en liten paus i utearbetet. Onsdag eftermiddag började gatusopningen och sen den avslutats på torsdag lyckades jag uppamma energi att kratta häcken klart. Efter ogräsrensningen som återstår har jag tänkt fylla på mer jord men som sagt, jag fick tacksamt uppskov! Mina närmaste framtidsplaner är att fortsätta det påbörjade för att i slutet av månaden ägna mina krafter åt stugstädning - om vädret tillåter. Men det börjar verkligen bli angeläget, jag tycker ju att tiden före midsommar är helt magiskt ute vid havet. Ljuset, de vita nätterna förtrollar. 

Eftersom den här nyväckta aktiviteten tar både tid och ork så får jag automatiskt mindre tid över till min släktforskning och det känns samtidigt som jag normaliserar det hela en aning. Jag försöker också bestämma när på dagen jag sitter vid datorn av just den anledningen , tror t o m att det har det goda med sig att jag tillåter mig själv den tiden utan stress och tanke att jag försummar något annat. Likadant med tv-tittandet, bestämda tider även då, alltid i sällskap med en stickning. Antingen stickar jag framåt som man ska eller jag stickar bakåt när något inte blev som det skulle. Huvudsaken är kanske att man håller sticknålarna i rörelse.

Det tycks vara dags för lunch,  omelett med mozzarella, tomater, en ensam champinjon som stannat kvar i kylskåpet. Grovt, mörkt bröd och ruccola blir bra till. Matsedeln för den fortsatta veckan är klar så resten av dagen blir nog fria aktiviteter, tipspromenaden på Nordanå får nog anstå till nästa söndag, skyller väl  på snöhinder. Livsglädje i antågande, tack och lov!

MÖNSTER

Rubriken är en naturlig följd av morgonens radiolyssnande, och nog är det väl så att man kan se mönster överallt och i allt men framför allt är mönster intressanta och estetiskt fängslande. Nu kanske jag lagt grunden till ett omfattande inlägg men jag lovar, jag ska försöka hålla ihop tankarna och begränsa mig.

Nåväl jag tycker om lyssna till Söndagsintervjun i radions P1 på söndagsmorgnarna. Idag med den alltid så intressanta och fängslande Bodil Jönsson, professor emerita i fysik från Lund. Det är från hennes mun jag lånat inspirationen till rubriken, hon har hela sitt liv varit intresserad av att se mönster, som egentligen började i mycket tidig ålder när hon fick berättat för sig att det fanns årsringar. Visserligen i träd men hos henne kom funderingen om inte om man lyfte av huvudet på en människa också kunde se hennes (obs! jag tar inte det förhatliga ordet hen i vare sig min mun eller hand) årsringar. Hennes andra poäng i intervjun var resonemanget om tid, jag finner hennes tanke mycket värd att fundera över och att det är bättre att sätta sig ner och tänka på den tid man förfogar över och inte förtvivlat ägna tankarna åt att stressa sig själv över att inte ha tid.

Som jag redan nämnt ar jag en trogen lyssnare av programmet och tänker på intervjun med Märta Tikkanen, där hon tänkte sig att en stark människa i samband med livets stora påfrestningar inte böjer sig utan helt enkelt går sönder. Då säger Bodil Jönsson i stället att hon som stark människa Inte går sönder utan hon böjer sig under oket och så småningom reser sig upp igen och går vidare. Vilken tanke är den rätta? Jag tror båda har rätt såtillvida att när livet storslägga slår till svajar man inte bara till utan går ner i en överlevnadsfas som man båda kan kalla att gå sönder och att böja sig. Med hjälp av kropp och huvud stängs oviktiga funktioner ner medan energin helt och hållet går till återuppbyggnad. I den allra enklaste formen så lindras fysisk trötthet genom tillräcklig sömn. Lyssna gärna på Bodil Jönsson

Ett annat tillfälle som gav upphov till tankar  både i tiden och samhället var Jonas Gardells föreställning 30 år som gick av stapeln i går kväll. Han gömmer inte sina tankar utan ger luft åt det mesta i en form som provocerar och roar med stort allvar i allt. Bögskämten och den allmänna fräckheten kan vara lite svåra att ta samtidigt som man kan fråga sig själv varför. Kan ju definitivt inte vara värre än machokulturens ständiga kvinnoförnedrande s k skämt. Det om något är verbala  uttryck  för ett makttänkande, men det skrattar vi kvinnor samtidigt åt och t o m förmedlar vidare, vi underhåller med andra ord underkastelsen. Men nu måste jag nog ge mig  och i tanken vandra vidare till rubrikordet Mönster.

I morse satte jag mig alltså med min stickning i handel för att lyssna, sockan jag stickar på har ett mycket enkelt spetsmönster som dock är lika enkelt att förvilla sig i, vilket jag alltså gjorde och det blev till att repa upp det jag stickat under en hel timmas tid. Vilket jag gjorde med tanken på den tid jag har och fortsättningsvis den tid som i framtiden skulle tas i bruk för att ondgöra mig över att inte ha rättat till min felstickning. Det ligger en poäng i att göra om och göra rätt!

Jag gillar och upprätthåller min vana att njuta karbad, en vana sen mycket unga år, och för några veckor sen  på torsdag kvällen återigen var dag visade sig att min badtvål var slut och inga tvålar fanns på reserv förutom en glycerintvål som blivit liggande. Nåja, tänkte jag, den kanske gör nytta ändå, det med tanke på att det under en tid var populärt att bevara vackra höstlöv med hjälp av en blandning av glycerin och vatten. Månne om inte den tanken också kan föras in under rubriken Mönster. Tvålen ifråga är i alla fall mycket mjuk och behaglig mot kroppen, däremot torde tiden få utvisa dess verkan.

Solen som under ett par dagar gav oss en föraning om värmen som vi längtar efter och som i ett slag gav oss en i stort snöfri omgivning, har idag inte någon tid över för oss. I stället torde, som vanligt får jag väl säga, väderlekstjänstens hela morgonen upprepade prognos om rikligt snöfall i Västerbottens kustland, bli infriad.  Gjorde ett allvarligt försök att starta utomhusarbetet i går med att kratta häcken, men det blev ensidig verksamhet eftersom trottoaren fortfarande inte sopats och ligger täckt med grovt grus som jag inte vill ha med i lövsäckarna som ändå blir tunga nog. 

Det blir till att roa sig med inomhusverksamhet, bl a till en början vindsröjning. Den torde med tanke på hur där ser ut, bli tämligen långvarig. Men tanke på att jag genetiskt tycks kunna föra mitt ursprung till jägar-samlarkulturen undrar hur det kan komma sig att samlargenerna  tycks dominera. Kulturellt omfattade visserligen samlandet det som naturen ger och därmed slutar också likheterna.

För att till sist så att säga knyta ihop säcken, d v s apropå rubriken, gjorde min väninna och jag både före och efter Gardellföreställningen sightseeing-turer till stans nya bostadsområden, bl a det senaste under pågående uppbyggnad. Där kunde jag se en något annorlunda och ny gatudragning. Inte som tidigare fyrkantiga kvarter med spikraka eller U-formade gator, här böljar gatan fram i mjuka svängar och ger ett trivsammare intryck. Nästan som en byaväg men det har nog knappast varit arkitektens tanke, men mönstret finns även där. 

Jag tror jag kommit riktigt i gasen nu, men en vansinnig tanke kom:

Väva och spinna natten lång, prinsen är här i fjorton språng.
Hipp och hopp och häppla, hästen heter Sverker.  

Stora slottet Drummeldimp ligger bortom fjärran
Där får ingen komma in som ej kan baka struvor.

Underbare Powel Ramel och Rock-Fnykis som jag en gång i tiden såg i Knäppupps tältturne på gamla Dammvalla. Det var tider det!!

VÄNDPUNKT

Nu längtar jag så mycket efter ett annat väder med värme och förhoppning att jag tar dagens strålande sol som ett tecken för att så är fallet nu, Jag tycker mig ana att solen lyser kraftigare idag och att en förväntan ligger i luften , en förhoppning om våren nu definitivt är på väg. Dessutom såg jag idag att det lyste gult i vägkanterna, glad blir man av tussilagons små knappar.

Det var en riktig chock när persiennen drogs upp på Valborgsmässoaftonens morgon, helt vitt  av ett tjockt lager snö överallt och snöandet fortsatte hela dagen. Trafikvarningar utfärdades och det var nog befogat eftersom de allra flesta bilägare inklusive jag själv hade bytt till sommardäck. Det som låg på marken kan närmast liknas vid såpa, med andra ord jättelätt för bilen att ta sin alldeles egen väg som inte går att stoppa. Jag tog inte ut min bil! 

Min väninna och jag hade kommit överens om att lyssna på vårtalet och körsången, men det var utomordentligt kallt. Musikkåren var vintrigt iklädda regnställ och luvor, manskören som leddes av stans egen Mr Kör, Leif Åkesson, såg alla frusna ut men fullföljde sin uppgift, både vintern rasade ut och den sköna maj välkomnades. Publiken var inte stor men gemensamhetskänslan i både hurrandet för våren och Nationalsången kändes in i hjärtat. Som extra bonus bjöds alla på fika inomhus, det blev en välkommen värmestuga i muséets café för att inte tala om den barnsliga glädjen över en välfylld godisbalja där det bara var att ta för sig. Och gissa om den uppmaningen följdes till punkt och pricka. Kvällen fortsatte i trevligt sällskap så vinteravskedet kändes välgjort!

Efter som det idag är första tisdagen i månaden så gick vi i promenadgruppen och åt på en restaurang på lämpligt avstånd. Tisdagarna är ju dessutom veckohandlingsdag för min del, jag var hemma något tidigare än vanligt och efter dagens korsord hade jag uppammat energi till ett projektarbete! Tiden då ett periodiskt vansinne bryter ut är inne , det vill säga vårstädningen! Jag kan inte låta bli och det är två saker jag gör bara en gång per år nämligen att vända ut och in dels på badrummet och dels tvättstugan. Lotten föll idag på tvättstugan. Alltså drog jag fram maskinerna och skurade vägg och golv där bakom men jag kan inte förstå hur det kommer sig att tvättmaskinens vikt ökar år efter år. Tänkte och undrade om jag ett annat år orkar med den jättetunga klumpen. Det var med nöd och näppe jag lyckades återställa den i sin normala position efter rengöringen som även omfattade filtret. I morgon får tak. väggar och golv en extra omgång och sen efter att även badrummet fått sin beskärda behandling av vatten och såpa ska väl miljön för silverfiskarna vara tillräckligt obehaglig. Jag har förresten aldrig sett någon och vill inte heller ha framtida besök.

I släktforskningssammanhang kan faktiskt en del överraskningar inträffa men trovärdigheten och den absoluta sanningen får man i vissa sammanhang verkligen förhålla sig iskall till. På en släktforskningssida dök det här meddelandet upp och jag måste nog säga att jag betraktar det som ren och skär fantasi rätt vad det är dyker väl både självaste Adam  och Röde Orm upp. Jag skulle nöja med med min egen farfar, 

Emmanuel Macron is Majbritt’s 7th great aunt’s fifth great niece’s husband’s great nephew’s ex-vife’s sister’s husband’ first cousin 6 times removed’s wife’s husband’s sister’s husband’s nephew’s wife’s aunt’s husband’s granddaughter’s husband’s 6^th nephew!

Det går ju inte ens att läsande ta sig  igenom hela tråden så hur kan den då ha någon betydelse och bör betraktas  med humor i sinnet. 

Middagen idag består av en varm macka med kyckling och mozzarella som är betydligt mer verklighetsnära!