MINNEN OCH REFLEXIONER

Gårdagens inlägg som inte blev avslutat, mellon kom i mellan så att säga, fast jag kan ju avslöja att först fick Morden i Midsomer hela min uppmärksamhet och efter det tittade jag på Schlagern och det var ju bara 3-4 bidrag som hade hunnit spelas då så inte gick jag miste om så mycket. Omröstningen tittade jag på från sängen i sovrummet, vet ju hur oerhört svårt det är att komma sig i säng om John Blund i sena timmen hinner ta tag i mig i TV-soffan

Vaknade i morse (i går alltså) av ett riktigt hällregn som piskade mot fönsterrutorna, blåsigt, kyligt och allmänt otrivsamt och regnet  fortsatte ihärdigt. Dagen har hittills gett drygt 18 mm. Med min alldeles egen påkomna logik tänkte jag som så, att allt detta regn är ju så negativt och för att få någon form av bättring så tar jag itu med något riktigt tråkigt=negativt och därigenom vänder det hela till något positivt. Det blev röjning i städskåpet, någonting som jag alltid sparar till sist vid mina vårstädningar, jo, jag har det i latent i kroppen, vårstäda alltså! Därigenom blir det också så, att jag trött och less på att städa, oftast hoppar över det arma skåpet. Det är så fint nu, gott om plats blev det också, med andra ord resultatet blev positivt! 

En del fynd gjordes men mest av allt undrar jag varför det man kallar för nostalgi många ånger står i vägen för att göra sig av med en del. Den är dessutom så ofattbart ologisk fast å andra sidan finns det ingen logik i känslor och det är ju det det handlar om. .

Nostalgiavdelningen. Krustången skaffade jag när flytten hemmifrån gick, modern i plast skulle det vara.

Under veckan som gick fick jag en afton ett mycket oväntat besök av gamla goda vänner. Goda vänner ända sen unga år, kontakten har under många år varit sporadisk, men som alltid med god vänskap så fortsätter man prata i princip där man senast slutade. Vi hade fullt upp att prata om hur tillvaron utvecklats för oss, om hälsa och hur livet förändras vid s k mogen ålder. Bland annat säger mannen i fråga att han börjat reflektera över vilket stort ansvar kvinnorna har haft med att förutom yrkesarbete även sköta hushållsarbetet. Hans fru har med åren blivit ganska trött och han har fått lov att ta över ansvaret för bl a matlagning, eller som han så ödmjukt sa, att ordna fram maten. Och, sa han, tänk hur det var, vi karlar som satt och väntade på att höra 'nu är maten klar' och så var det bara att gå till bords. Jag kontrade med att det var skönt höra att han ändå hade gjort denna reflexion och tagit ansvar för det. Det var också så fantastiskt se med vilken självklarhet och respekt han hjälpte sin fru med små enkla saker som var jobbiga för henne. De är både en bit över åttio år och han som är av ett långlivat släkte ser ut att vara vid lika god vigör som tidigare. 

I mitt förra liv, det vill säga när jag var gift hade vi ett intensivare umgänge och åkte till och med på gemensam brölloppsresa. Då, i början av 1960.talet var Rumänien ett rätt nytt semesterland och dessutom passade priset till den lilla börs man då hade, så vi var i Mamaia som då var under uppbyggnad vid Svarta Havet i fjorton dagar. Att fattigdomen fanns utanför hetellområdet såg vi  ju och någon liten tiggarflicka fanns också inom området, men det som egentligen var riktigt tragiskt   var de stora förväntningarna och glädjen över att en ny president skulle tillträda. Långt senare blev vi så småningom medvetna om vilken tragedi som utspelades i landet. Jag tänker ofta på vår rumänska reseledare Mara, hur livet utvecklades för henne. Vår svenske reseledare Olle, var en toppenförmåga som verkligen gjorde vår första utlandsvistelse till något alldeles enastående, Tyvärr omkom han några år senare vid en flygkrasch på Teneriffa.

Resan i sig var också lite speciell, eftersom det var min allra första flygresa över huvud taget, det var min 28-årsdag och från Skellefteå till Stockholm-Bromma i fint sällskap, ombord befanns sig nämligen inrikesministern Johansson och säkert någon fler höjdare. Det hade varit högtidlig invigning av en av ortens stora industriers nybyggda fabrikslokal där inrikesministern medverkade. Lite mer dramatiskt var flygningen till Rumänien i ett ryskt turboprop plan med som jag minns lappat trägolv i kabinen, oväder och väldigt skakigt. När vi sen blev mottagna mitt i natten av reseledaren Olle som hade ett långt ärr i ansiktet tänkte jag i mitt stilla sinne att det hela verkade lite osäkert. Men som sagt, Olle tog hand om oss på bästa sätt och vi kunde känns oss helt trygga.

Som extra krydda i den här minnesberättelsen kan jag också nämna att det tidigare under den sommaren på lördagen innan industrisemestern tog sin början varit personalfest och inofficiell invigning av lokalerna. Ett litet hörn i byggnaden var festlokal i det som vi tyckte enorma utrymmet. Hela ledningen för företaget var närvarande och det var en fin fest. På sändagsmorgonen efteråt kanske vid 10-tiden äkte vi till våra bästa kompisar, väckte eller om vi kastade sten på fönstret kommer jag inte ihåg, men vi ville ha deras sällskap på högmässan. Det var vår första lysningssöndag, men det hade vi inte berättat innan! 

Minnen som det är gott att vårda, nu är den gamla industrin efter många företagsfusioner, ägarbyten och jag vet inte allt, sedan länge borta. Huset finns kvar dock. Min man gick ur tiden efter 22 år, min nästa man som jag kom att leva tillsammans med i 17 år också borta. Jag har dock haft lyckan att ha fått leva med två fantastiska män med helt olika personligheter, båda med stort hjärta, mycken ömhet och tillgivenhet. Men vad gör man med sin stora saknad, även om jag känner mig stark och vid gott mod nästan jämt så fattas den djupa samhörigheten och tilliten som ett långt och tryggt förhållande med ömsesidig respekt ger. Jag vet också att livet pågår hela tiden och jag själv är den som kan och ska fylla det med det innehåll jag önskar, största risken är att undanflykterna blir för lätta att ta till sig.

Jag som läser stjärnorna i dagstidningen hittar ibland också rena visdomsord som ena dagen höjer mig till skyarna för att nästa dag rispa lite med lejonklon, men man får väl vara glad över träffsäkerheten, haha!!

Avslutningsvis får väl detta inlägg anses moget för att släppas fram i ljuset nu under de sista timmarna av Pingsthelgen. Hänryckt, nja snarare förryckt med tanke på det jag roat mig med, men jag kan glädja mig åt den rena, rama lyckan över en tvättstuga som glänser. Nog om detta!