DRÖMMAR

Jag har under mycket lång tid haft tanken att någon gång gå runt hela bostadsområdet, för att få klart för mig hur långt det kan bli. Området är tämligen välförsett med gångvägar och i morse kände jag för att äntligen komma till skott. Temperaturen var behaglig, det såg lite blåsigt ut men jag besvärades inte av det utom på öppna platser där västanvinden tog i ordentligt men under mesta delen av promenaden skyddade träden. Men att kalla detta för en dröm kan jag ändå inte påstå, särskilt inte efter genomförd vandring. En del av promenaden företog jag efter ett skoterspår men där hade det nu blivit moddigt och inte lika lätt att gå som tidigare, annars var det omväxlande isigt. slaskigt och på vissa ställen bar asfalt och en bit innan ridhuset endast ett traktorspår där dessutom ridhästarna plumsat fram och lämnat stora hål efter sig.  

Jag var helt fokuserad på att ta hela sträckan och avstod envist alla möjligheter till att ta en genare väg hem, men nog frestade det  eftersom det inte alls var någon rolig promenad, alldeles för lång och tråkig sträcka egentligen, t o m fåglarna var ovanligt tysta idag! Jag tror att ger man sig ut på så lång promenad är nog en tur i skogen ett bättre och trevligare alternativ. 

Väl hemma igen vanligt söndagsslappande, efter dusch och lunch raklång på sängen med korsordslösning, kanske blundade jag också ett slag och så kom ju VM femmilen. Nåja halva tiden pratade jag bort i telefon men sen följde jag kämparna i spåret och vilket slut, hur bär han sig åt den norske gutten, att efter fem mil kunna komma som skjuten ur en kanon. Helt ofattbart. 

Förresten gick jag vår egen mördarbacke under promenaden. Från bostadsområdets lägsta punkt går en gångväg rakt upp till centrala delen och den backen var tungtagen i slutet av promenaden som det då var, fördelen var att den lilla stigning som var kvar av hemvägen kände jag inte alls av. 

Hade en sockstickning till hands när jag tittade på skidtävlingen men drabbades av egenkritik och repade upp hela foten för att göra  på ett annat sätt som jag då också tror ska bli bättre vilket dock återstår att se. Inte särskilt effektivt för att få  fram ett färdigt resultat men jag vet med mig att när jag inte känner mig nöjd med det jag gör då  är enda räddningen att göra om och göra bättre. 

I går kväll skippade jag mellon för att se Morden i Midsomer och jag blev så lycklig över att det var den gamle Barnaby, John Nettles,i huvudrollen. Jag kan inte tycka att den nye huvudrollsinnehavaren tillför serien något, snarare tvärtom. Hans gestalt är arrogant och stor på sig och oftast får jag känslan att det är han som är boven! Gamle Barnaby hunsar visserligen sin Jones men det är honom förlåtet. Möjligen har 8:an plockat fram gamla inspelningar nu för den serie som ska visas och då blir nog lördagskvällarna bokade framöver.

Jag gjorde en enkel middag idag, rysk laxsoppa, bara lite grönsakshackande och vips var det hela klart, och otroligt mättande faktiskt, men med tanke på dagens långpromenad tror jag ändå att jag unnar mig lite äppelkaka med vaniljsås under kvällen. 

Apropå drömmar såg jag ett recept på chokladdoppade kakor (det ska ju vara choklad överallt numera tycks det) och kanske jag bakar sådana för skojs skull, drömburken är passande nog allldeles tom och det vore inte helt fel att fylla den!

http://tidningenhembakat.se/kategorier/recept/smakakor/

Ja och så var det då längden på promenaden som jag ännu inte avslöjat. Det blev nästan en hel mil eller 9,4 km. Jag hade inte räknat med att det skulle vara så långt och jag ska nog aldrig mer gå hela den sträckan på en gång, inte för längdens skull utan för enformigheten. Otroligt nog har min höft inte knorrat sen den där ödesdigra lördagen för fjorton dagar sen när jag nästan inte tog mig fram tre km ens. Det är jag synnerligen glad över och gör mig ännu mer fast besluten att envist promenera varje morgon så pass långt att jag blir genomvarm.