UNDER OCH LYCKA

Så här efter fredagsstädningen har jag, tycker jag, gjort rätt för en stunds datorsittning! Det är bara så att när vårljuset kommer visar sig också de lömska dammråttorna eller som jag egentligen föredrar att säga, änglarnas tofflor, dessutom tror jag att katten bidrar till deras tillväxt genom att byta till sommarpälsen. Men...inget nytt under solen ändå.

Annars har veckan som vanligt rusat iväg men jag är också både glad och tacksam för att det blivit en vecka med varierat och trevligt innehåll, allt från min egen horisont betraktat alltså. Under förra helgen började jag ladda upp lite för att vädra bilen, garaget höll på att bli överfullt av sopor som fick bli den omedelbara anledningen. Jag har ju delvis undvikit köra bil därför att när jag blev sjuk strax före jul började läkaren prata om mitt körkort men jag försäkrade att jag själv kunde ta ansvar för min bilkörning och det fanns då inte heller den första tiden någon som helst tanke åt det hållet. Nu när jag känner mig återställd  anser jag det vara dags igen så i måndags blev det bl a sopkörning, det var verkligen på tiden, bagageutrymmet kunde knappast svälja mer. Och det går inte bortförklara hur bekvämt det är att handla utan att tänka på att man ska ju också få hem kassarna. 

Jag vet inte om det var träningen av gasarfoten eller något annat som spelade in men på tisdagsmorgonen när jag steg upp undrade jag verkligen vad det var som hänt, min höft ömmade inte alls och det gick lätt att röra sig, och det har hållit i sig sedan dess! Jag kan nästan inte förstå att jag haft så ont , smärtan har känts hela tiden och det har t o m varit svårt sitta på en stol och nu....ingenting! Det vill jag kalla ett under, ett tacksamt under helt enkelt!

I går blev det en utflyktsdag. Min kära vän, allra bästa Eva, som var på besök hos sina systrar i Luleå undrade om jag inte kunde komma dit och hälsa på och jag var då inte särskilt nödbedd till det. Men det var snudd på att det skulle gått snett eftersom lokalbussen jag först skulle åka med var ordentligt försenad. Det visade sig att en krånglande buss förorsakat bussbyte och en tidig morgontur är det många som ska in på jobb och även många skolungdomar så den stannade på nästan alla hållplatser. Självklart var det också nån som skulle köpa nya kort som tar lite extra tid och så rödljusen som tycktes ha särskilt långa intervaller! Jag började nervöst kolla klockan men lyckligtvis hann jag Lulebussen med 2-3 minuters marginal. 

Dagen blev så avspänd och harmonisk och efter lunchen tog vi med en fikakorg och gick ner till älven och drack vårt kaffe i solskenet när vi hittat en plats med lite lä. Fikastunden avslutades med en härlig promenad på isen.

Tre sportiga systrar

Hemresan gick helt utan missöden och jag satt bara och njöt av den dag som varit. 

Dagens morgonpromenad valde jag delvis att gå efter ett skoterspår, nattens minusgrader, ca fem grader, hade gjort ytan hård och gåvänlig. Dessutom strålade solen från en klar himmel så mycket bättre går inte önska, skatornas kraxande förföljde mig liksom måsarnas skrän. Det är en fantastisk tid nu framöver när naturen vaknar till liv igen och mycket att glädjas åt.

Det spirar redan vid väggen bara ett pr dm från snön

Nu har Lila intagit en position ovanpå datorskåpet och spänner sin blick på mig liksom för att säga att det är dags för mat nu. Hon som håller sina mattider punktligt får väl som hon vill då och förresten kan också jag äta min måltid, idag helt enkelt en mikrad portion som fanns i kylen.