Morgonpromenaden avklarad och det känns som det inte var helt fel att jag tog en vilodag igår, en lite återhämtning är säkert positiv på mer än ett sätt. Ja, återhämtning och återhämtning, jag har startat upp min länge närda tanke nämligen att göra nya dynor till matrumsstolarna.
Lägg märke till saxen, min allra bästa, tillverkad av K J Eriksson Mora (passande nog med tanke på dagens begivenhet) |
Snart måste jag också hitta på något annat än sockar att ha på sticknålarna, alltså något litet och lättsamt som passar att ha för händerna framför TVn. Byrålådan räcker inte till längre.
Apropå vårens ankomst så tror jag att vårkänslorna redan spirar hos Lila, hon sitter numera i fönstret och tjattrar med fåglarna och bevakar dessutom ytterdörren noga, så det gäller att hålla ögonen på henne. Hon har gjort ett par försök att gå ut men då var det ännu alldeles för kallt för hennes känsliga tassar men det går nog över så fort snön smälter bort från väggen. Ljuset kommer ju tidigare och tidigare på morgnarna nu och hon försöker väcka mig i tid och otid. Man talar ju om Burmabuffar och hon visar vad det i verkligheten innebär. Jag sover i sk framstupa sidoläge och hon sätter in stöten med kraft under min haka, jag kan inte förstå att det finns en sådan otrolig styrka i det lilla huvudet. Det är absolut omöjligt att ligga kvar så, bara att vända på sig och - vakna. Men sen kan hon kura i hop sig tätt intill mig under uppmärksamt betraktande av sitt resultat. Oftast somnar jag, tack och lov , om igen. Det hände i morse och jag hamnade i en drömsömn som var innehållsrik med mycket folk inblandat, det var reparation och hantverkare hit och dit, sjukdom och annat i en enda röra. Dessutom så verklig att när jag vaknade var det svårt att hamna rätt i verkligheten. En tanke; kan det vara så att jag, min hjärna, blockerat vissa saker tills nu, att det nu börjar släppa och inte filtreras så hårt längre? En för mig trolig tanke eftersom jag ju numer också kan känna både livsglädje, konkreta tankar på framtiden och förankring i verkligheten. Kalla det gärna kvasifilosofi men jag är glad över den pågående processen.
Vasaloppet pågår med den vanliga tv-sändningen rullande, får väl se till att avsluta den här tiraden för att se målgången. Att sitta framför TVn hela tiden blir lite tufft och egentligen långtråkigt men inte går det låta bli att hänga med heller, det har varit en lång tradition ända sen den tid då det bara fanns radion och farbror Sven att lyssna till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar