GLÄDJESPRIDARE

Tidigt på morgonen en av veckans första dagar när jag hämtade tidningen kvittrade en som jag tyckte ensam fågel inne i lekparken härintill och min undran var om möjligen vårens första sångare som kommit. På mornarna därefter har fler och fler kvittrande fåglar kunnat höras och finns det någonting underbarare än vårfåglarnas kvitter och det dröjer inte så länge innan hela skogen kokar av fåglalåten. Kråkor och skatorna börjar ju skräna tidigare men de ger inte samma glädjelyft som småfåglalåten.

När dessutom dygnstemperaturen ligger runt nollan får man en föraning om vad som komma skall och snöhögarna sjunker fort ihop men gatorna är fortfarande omväxlande bara och isiga och i värsta fall rinnande vatten på isen, så än så länge gäller broddföre.   


Dagens promenad gick jag delvis efter ett skoterspår som var helt perfekt, fortfarande hårt packat så jag tog en extra sväng djupt in i skogen. Härligt. Sen var jag laddad för en sittning vid symaskinen, det var den stora runda duken som stod på tur, skräddade och sydde, fållen över sex meter lång så det gällde att hålla tungan rätt i munnen när snedslån syddes fast. Hela bordsarrangemanget ska bara utrustas med tofsar i Montazami-stil innan det hela är klart hade jag tänkt, hopas bara jag hittar något som passar. Nästa projekt blir nya stolssitsar på stolarna vid matbordet i rummet. Jag roar mig alltså på allra bästa sätt nu!

Igår hade jag också besök av två andra glädjespridare som kom och överraskade, ja de hade förvarnat innan så jag höll mig hemma. Det var så gemytligt och tiden gick så fort, vi fikade och satt och pratade lugnt och stilla hela eftermiddagen ända tills skymningen började falla. Tusen tack Asta och Yvonne för att ni kom och för det goda påhittet!


Matmässigt blev det idag nästan helt vegetariskt, bara några små salamiskivor i sällskap med ajvar relish, fetaost, oliver och majs på lunchens quesadillas. Middagens vegogryta innehöll purjolök, aubergine, squash, stora vita bönor, krossade tomater, smaksatt med pesto och serverat med fetaost och kokta korngryn. Nyttigt som bara den.


Jag har också läst ut den bok jag haft på nattduksbordet den senaste tiden, Marian Keyes Hemligheten på Mercy Close. Det var faktiskt en rolig bok, ett lättsamt, vardagsnära och modernt språk gränsande till talspråk, och en berättelse som bestod av sinnrikt sammanflätade händelser. Det var helt omöjligt att räkna ut hur hon skulle få ihop hela historien och blev delvis spännande också. 


Nu ligger Håkan Nessers Himmel över London klar för läsning. Det är länge sedan jag läste något av honom men en sommar sträckläste jag en hel serie böcker helt fångad av hans stil,  så det blir roligt se om samma tycke uppstår. 


Inte är det direkt världsomvälvande händelser som fyller min dag precis, men trots det går tiden fort utan att det någonsin blir långsamt. På något sätt känns tillvaron rofylld och behaglig, ingen jäkt, jag har dagen och möjligheterna att fylla den i min hand så att säga och så länge som intressen för varjehanda aktiviteter finns  att tillgå blir det inte något problem heller.