VACKRA , VITA VINTERLAND

Inte kunde man väl ana att vintern skulle bli så snörik, redan ett uppmätt snödjup på 105 cm och vi har bara just passerat januari månad, men så översvämmas alla media av snöbilder och rapporter för att inte tala om alla kommentarer  som sticker ut åt alla håll. Vi har ju alltid lätt att prata väder men just nu kan det tyckas att det, liksom snömängden, blir i överkant. Det går ju ändå inte överträffa någon med sensationsberättelser just nu, eländet är lika för alla och möjligtvis kan man glädjas åt att kunna komma sig ut genom ytterdörren på morgonen. Det kan vara vissa problem beroende på hur mycket drivsnö blåsten lagt utanför under natten. 

Lägger till ett par usla bilder som visar att det börjar närma sig att bo i en igloo för mig!

Utsikt från köksfönstretägg

Altanen bräddfull

Och mycket skotta blir det. Själv har jag ju en sagolik tur som får det mesta bortrensat av den som jag kallar min traktorängel, det blir bara finskottning kvar att göra. Men bara och bara, igår blev det ändå bortåt 2.5 timme och en timme kortare idag, men jag är inte så snabb och så har jag inte heller lika starka armar som Willy Brusch, jag menar han kunde ju kasta långt den mannen.

När jag skottar snö kan jag inte låta bli att tänka på min barndomskamrat som sa att hon föredrog att sköta snöskottningen själv, hon tillät inte sin 08-make den sysslan eftersom han inte kunde skotta tillräckligt fint. Och nog ligger det ett uns igenkännande i det, uppväxt med långa, snörika vintrar som man är, och där skulle det vara välskottat och drivorna släta. En annan följd av den tanken hör samman med slåttern på sommaren. Min morfar var mycket noggrann med att hässjorna skulle vara släta och kammades med räfsan som sista åtgärd när den var klar. Anledningen kan jag tänka var att ev regn rann av bättre ju slätare hässjan var, så det var väl inte endast utseende, eller inte det  ens, det handlade om. 

Åååh dessa tidiga barndomsminnen som poppar upp i många sammanhang, men somrarna under mina 8-9 första levnadsår som jag fick tillbringa hos morfars var enbart ljusa, soliga, roliga och.....myggrika. Bara jag tänker på de inande myggen får jag fortfarande rysningar och enda myggmedlet som fanns att tillgå var beckolja. Å andra sidan när jag så småningom lärt mig ro, är tidiga morgnar då jag fick följa morfar och hjälpa till att ta upp näten små minnesjuveler. Att gå genom snårskogen där lövverket ännu glittrade av morgondaggen i solskenet, fågelkvitter, småpratande med morfar och komma ner till älven som kunde ligga spegelblank är det lätt att tänka tillbaka till.

Förra inlägget handlade bl om hur fort jag tyckte förra veckan drog iväg och i morgon är det redan tisdag igen. Tisdag innebär ju promenad med glada gänget och eftersom det är den nya månadens första så går vi "ut" och äter lunch. Vi överger för en dag kyrkan och försöker variera lunchrestaurangerna och i morgon blir det till Svensk Husmans som är nyöppnad och på promenadavstånd. Det blir intressant att  testa vad som bjuds där, kocken är åtminstone synnerligen välkänd. Sen är det bara att hoppas att dagen för övrigt inte suger musten ur mig som senast. Då var jag verkligen dagen efter hela onsdagen, det var omöjligt vakna till liv på morgonen och sen varvade jag vila och sömn med vakna, slöa perioder resten av dagen. Tala om att vara utslagen men som tur var varade det bara en dag. 

Och på tal om mat igen, idag står en gryta ärtsoppa på spisen, det var meningen att den skulle bli vegetarisk, men morötterna var slut och dessutom låg en lämplig bit rimmat fläsk i frysen som likt en idol ropade på att bli upptäckt, så den fick komma fram och hamnade i soppan. Men jag förstår inte varför jag inte kan hitta ekologiska gula ärter, jag har köpt sådana en gång och de var klart godare än vanliga. Jag måste nog ta ett litet snack med min butik kanske.

Molnet av Prins Eugén