HÄFTIGA HÖFT

Fast egentligen är den inte alls häftig så till vida att de stunder då den trilskas har jag inte mycket till övers. Så var det i går när jag gick iväg på min promenad, oftast kan jag känna av den en aning i starten men sen brukar det fungera bra, men inte igår. Då var det i stället nästan tvärt om, det blev bara värre och värre, det tog illont hela tiden och jag stannade ofta i tron att det skulle gå bra att hitta ett läge som inte plågade mig men icke. Rundan blev bara ca 3 km och jag tyckte hemvägen var jättelång. Sen jag kom in igen tog det inte länge förrän ordningen var återställd, efter en stunds vila, och jag fick en hel del gjort av det jag hade tänkt. 

Möjligen förtog jag mig tidigt på morgonen då jag genast satte mig vid symaskinen för att sy kuddöverdrag, hade ju skaffat de dragkedjor jag behövde dagen innan och var jättesugen på att få det klart och se det färdiga resultatet i soffan framför TVn. Eftermiddagen städade jag lite grundligare, det har blivit illa ställt med det här hemma ända sen i julas.

Nu går soffhörnet i vågor!

Mina aktiviteter har begränsats så till den milda grad att hemmet i stort förfallit. Men å andra sidan nu när jag kommit på banan igen känner jag en förnyad livslust och nu känns det roligt att försöka få ordning på mitt eget hem. Det har varit lite si och så med den känslan under det dryga år som gått sen jag blev ensam, lusten har inte velat infinna sig och det har dessutom på något sätt känts meningslöst, tanken "vad löns det", har legat och tryckt i det undermedvetna. Men som sagt, det är en annan känsla nu och jag gläds över det.Och jag har flera planer på lager som jag ska försöka förverkliga, det får bara lov att ta lite tid.

Men allting har sitt pris också. Efter jag ätit middag igår kände jag mig trött och tänkte vila en stund. Den vilostunden blev nästan tre timmar lång djupt sovande, vaknade till liv när segerceremonin från Falun visades och klockan närmade sig väl då 21.30. Det var bara att byta viloplats och fortsätta sovandet efter en kort stunds läsning. 

Idag har jag dessutom haft en skön söndag, Låg kvar i sängen och läste ett par timmar sen jag vaknat. Efter frukost och lite TV-tittande gick jag iväg på promenaden och inte vet jag om höften har insett att den inte bör trilskas med mig, det var raka motsatsen mot gårdagens smärtsamma vandring. Jag kunde hålla hyfsat bra fart och för att inte helt nonchalera min höft kan jag väl medge att i slutet kände jag att den fanns kvar, dock utan att på något sätt hindra min gång. Att vädret dessutom var helt underbart var inte någon nackdel heller. 

 Under veckan för övrigt fick jag att mycket trevligt avbrott på fredagen då jag följde med några av vännerna i promenadgruppen till en träff för några timmars keramikmålning. Det var något jag inte provat på tidigare men det var en positiv överraskning.  Jag har ju under årens lopp hört om dessa glada träffar och inte ångrar jag att jag åkte med, dessutom var det inte sista gången heller. Mitt alster är ju amatörmässigt, chabby chick med stark betoning på chabby. Men den ska förses med passande grönsak och får sin plats i rumsfönstret

Men som tur är så föds man inte stjärna, det vore en förfärligt trist tillvaro om man inte kunde sträva efter att förkovra sig. Hörde förresten på Morgonteven som gästades av Tommy Körberg, som ju tillåter sig både ha och göra sina åsikter hörda, att han inte gillade tidsandan att unga artister ska så fort det bara går nischa sig. Han anser att först och främst bör de åtminstone lära sig att sjunga rent och sen ta till sig så mycket som möjligt inom konsten för att så småningom hitta sin platå. Man kan inte annat än hålla med, hur ska vi annars få intressanta artister som underhåller och överraskar oss med sin förmåga, strömlinjeformade, förutsägbara och utslätade scenmänniskor blir i längden ointressanta. Livet är inom alla kategorier och för oss alla  ett evigt lärande. Sentensen "Lär för att leva, lev för att lära" tror jag personligen att man hela tiden ska ha i åtanke.

Eftersom jag har en busshållplats alldeles här intill så tar jag bussen de gånger jag har något ärende ner till centrum och det gjorde jag bl a förra lördagen. Men då var det verkligen varubuss jag åkte med vid 13-tiden. Den var i princip fullsatt och största delen var invandrare som hade knökfulla kassar från huvudsakligen Willys och som fyllde mittgången. Det var ett helt annat liv i bussen jämfört med andra turer på vardagarna, mycket prat, högt prat och glada skratt, t o m chauffören var invandrare. Det var en intressant och ovanlig åktur.

 När handelsområdet var nybyggt flyttade Willys sin butik från centrala staden ditupp. Min favoritkrönikör på ortstidningen skrev en känslosam krönika då där han bl a nämnde hur trevligt det var att handla på Willys, som låg granne med tidningen, och intressant att både träffa och prata med kunderna som till mycket stor del var just invandrare. Han oroade sig också över att de i samband med flytten förlorade sin butik och svårigheterna för dem att ta sig dit för att handla, avståndet ca 4 km. Det är inte längree något problem i och med att det numera går två busslinjer dit regelbundet och Willys förser  även i fortsättningen sina kunder med efterfrågade varor. 

Om den här lilla tomtenissens uppdykande  kan vara ett bevis för att jag misskött städningen under lång tid vet inte jag, men den kom i alla fall fram igår. Fast eftersom jag är sambo med ett katt vid namn Lila så får hon ta på sig sin del av händelsen. Det kan mycket väl vara så att hon funnit Nissen intressant och försökt få den till sin kompis och då kan så här små individer hamna på de mest egendomliga ställen. Men hon är alltid förlåten för sina tilltag!